Vilken konsekvens ska det få för en 3- åring om han kastar mat, kastar maten på golvet etc?

Men herregud, den enda som vet om han/hon är hungrig är väl barnet själv. Tänk er vad hemskt att tvingas äta om man den dagen är mätt! Snacka om att bädda för problem kring mat.

Barn kommer inte att gå under om de ena dagen äter mer av köttet, eller mindre för den delen. Nästa måltid äter de säkert mer av det de förra ggn inte ville ha. Sen så har ju barn preferenser för viss mat, precis som vuxna.

Mina två tjejer gillar väldigt olika mat o får nog inte i sig exakt samma näringsämnen, men över ca en vecka får de i sig allt från kostcirkeln, men inte vid samma måltid!

Om mina barn kastar maten på golvet är den enda logiska konsekvensen att de inte kan fortsätta ha tallriken hos sig. Beroende på ålder så kan de hjälpa till att städa också. Utöver det ser jag inget behov av att straffa dem?

Vi har inga enorma godispåsar, i har nog ganska små godispåsar till våra barn men faktum kvarstår, lite mat i magen innan godis för när de väl ätit godis tar de flera timmar innan de äter mat igen. Jag tvingar ingen att äta upp men ja lite mat i magen är ett villkor för att få godiset sen. Annars får barnet vänta tills det är hungrigt med både mat och godis. Är det mat jag inte vet om de äter så kan de få en smörgås ist för att bottna med något.

Min treåring provar verkligen alla gränser som finns och eftersom han vet att det blir godis efter lunch på lördagar så vill han ju äta inget eller så lite som möjligt för att så fort som möjligt komma till godiset och den genvägen får han inte ta. Sen är han givetvis mer eller mindre hungrig olika dagar och vissa lördagar äter han jättebra och vissa halvdåligt men han äter iaf något och det är det viktiga.

Vuxna människor har jag inget ansvar för att lära något så de får göra som de vill men jag skulle nog iaf höja på ögonbrynen om någon jag bjudit på middag sa "Nej tack, jag hoppar över maten och äter efterrätt ist"

Jag tycker inte man ska tvinga barn att äta, jag tycker inte heller man ska låta reglerna vid ätandet vara hur slappa som helst. För lika lite som man ska trycka ner mat i halsen på en unge som hulkar eller inte låta ett barn gå från bordet innan tallriken är tom tycker jag man ska låta barnet styra helt. För barnet känner att det inte är jättehungrigt nu men kan inte övrblicka tiden till nästa måltid. När de blir lite större så är det rätt bra att ha lärt sig att iaf äta lite fast man inte är så sugen för när det väl blir lunch på skolan så är det liksom den chansen man har. Jag äter själv lunch på jobbet ibland utan att vara det minsta hungrig eller sugen bara för att jag vet att annars är jag både dödstrött, hungrig och folkilsk innan jag kommer hem och får middag om jag inte äter något. De dagarna äter jag mindre men jag äter iaf lite.

Jag tycker att det måste få finnas gränser kring ätandet. Inget tväng men regler, för barnets bästa. Vi har även regler som säger att barnen inte får äta hur mycket grönsaker de vill för vi har en son som har problem att gå upp i vikt (dietist och läkarkontakt på honom så det är inget jag inbillat mig) så det är ingen höjdare att han äter sig mätt på tomat och sallad vilket han annars gärna gör.

Min dotter som är två får en varning när hon kastar mat. Vi säger att om du inte sitter vid bordet och äter fint så får du vara utan mat. Slutar hon inte så tar vi bort tallriken. Efter en stund vill hon oftast ha mer mat o då får hon tillbaka tallriken. Sköter hon sig inte då så får hon ingen mer chans vilket vi talar om innan. Vårt största dilemma är att hon äter med händerna hela tiden. Där är det svårare tycker jag. Det är ju bra att hon äter, men skulle ju helst se att hon åt med besticken. Vi påminner om detta varje dag.

Om vi någon gång har efterrätt så får naturligtvis alla av den.

Men är inte det logiska att inte koppla godiset till just den övriga maten. Man ber ju liksom om matproblem om man säger till barn att det är godisdags efter maten......eller? Jag säger t.ex. inte att vi ska bada efter maten heller för då har jag två barn som kastar i sig varsin köttbulle och sedan racar in till badrummet ropandes att de inte är hungriga, för att de älskar att bada. Om barnet inte är hungrigt så kan man ju bara vänta lite så barnet äter lite senare. Om det verkligen inte gillar maten och man som ni då ändå ger en smörgås eller liknande senare att bottna i så förstår jag inte problemet?   

Att det är efter maten beror helt enkelt på att 1-åringen då sover en liten stund och jag tycker hon är för liten för att få godis men hon är absolut stor nog att förstå att hon inte får så det är ingen höjdare att ha henne vaken. Vill också ha godiset så långt från middag som möjligt och inte innan läggdags så det är liksom den tiden som passar minst dåligt.

Det verkar vara stor skillnad på om man har barn som normalt äter mer än om man har barn som alltid äter lite. För vi som har en dotter som ofta bara petar i maten, har aldrig kommit på idén att man ska äta upp. Vi tycker liksom det är bra bara om hon smakar på den. Att behöva äta upp känns kanske som något som vuxna ska göra eller äldre barn som ska lära sig lägga upp lagom mängd men ett litet barn är ju jätteviktigt att de lär sig hunger och mättnad ordentligt och slutar äta när de är mätta, inte när föräldrarna tycker de ätit tillräckligt.

TS, sen måste jag också fråga varför man har lördagsgodis över huvud taget till en snart treåring, är det viktigt? Om ni vill ha mys på helgen så kan ni ju ha det hemma om ni känner för att erbjuda det ibland men att göra en helgrutin med godis redan i den här åldern är för mig förvånande.

Man behöver inte blanda in straff i detta.

Kastar man mat istället för att äta har man inte vid bordet att göra. Då får man anse att barnet har ätit klart och han/hon får gå från bordet. I min familj är det viktigt att poängtera att det inte bjuds på någon annan mat senare. Man äter när det serveras mat.

Att tvingas att gå från bordet om man inte kan uppföra sig är inget straff. Det är en naturlig följd om man inte kan uppföra sig.

Jag förstår inte vad många föräldrar är så rädda för. Tydliga regler ger trygga barn.

Min grabb får helt enkelt ont i magen om han äter godis utan att ha ätit mat. Därför får han inget godis om han inte ätit mat, men det är däremot ingen som vi hotar med direkt.
Brukar säga att om han vill ha sitt godis får han nog äta lite till så magen inte blir ledsen på honom, och han vet själv att han brukar få knip så han äter oftast lite till av sig själv.

Men tycker inte heller matstunden är till för straff eller hot. Däremot får man inte bete sig hur som helst. Kastar man mat eller geggar så åker maten bort.

ja, jag tycker ni gjorde fel. Räcker att ta bort tallriken när barnet börjar kladda. tycker inte alls att man ska koppla ihop hur mycket man äter med hur mycket godis man får.

Vi löste det på det sättet att vi gav väldigt små portioner till vårt barn (när han var i den åldern). Han åt lite och började gärna kladda med maten (eller mata hunden eller katten med maten)

Men mycket små portioner så blir det inget över att kladda med.

Efterätt har vi bara haft när vi har haft gäster och då fick alla det, barn som vuxna oavsett om de ätit upp maten eller inte.

Lördagsgodis har vi aldrig haft, det kan man äta alla dagar (men å andra sidan är vi inga godismänniskor, men choklad efter maten har vi ofta ätit, utan krav på att äta upp, både för barn och vuxna)

Nu har vi en tonåring, som trots vår "slappa" uppfostran inte kladdar med maten och fortfarande inte äter godis (trots att vi aldrig haft restriktioner)