Bonusmamma som fantiserar????

Jag har också ett bonusbarn. Hon är 5 år gammal och bor i huvudsak hos sin mor. Där lever hon familjeliv med bonuspappa och 2 yngre syskon. Så visseligen inte samma situation riktigt. Vi umgås mycket  med henne och hon bor lite helger och iobland längre perioder hos oss också. Min sambo har valt att ha det så för att hon ska ha en fast punkt, ett hem. Hon har alltid haft det så och mår bra! När hon blir äldre kommer hon bo mer hos oss.

Jag tror inte soc anser att barnen ska välja vart de vill bo. Jag tycker inte man ska låta ett litet barn ta ett sådant beslut.

Jag tror ni måste se och lyssna hur pojken verkar må. barn har väldigt lätt att anpa sig til situationen och så länge människor runtom dom mår bra mår dom bra.

 

Vet inte om detta var något givande svar direkt men ...

Hej, precis som du skriver håller jag med, tror inte heller soc skulle råda till de samt att han är för liten för att kunna tänka på vad som är "bäst" för honom om man bortser från presenter osv....
Han klagar mest då han är hemma hos sin mor och jag tror bestämt att de handlar om att hon frågar honom saker på ett sätt som gynnar henne

Har svårt o tänka mig att dom säger att en 6 åring ska få bestämma själva vart den vill bo. O skulle dom sagt de så kan man ju undra vad dom har för kompetens!? Varför inte ringa soc o berätta om läget o fråga om dom har gett ett sådant råd!? ( Man får inte bestämma själv när man e 12 heller men man lägger större vikt till vad barnet själv vill o säger vid högre ålder. )

Svårt o säga om han mår dåligt över skillnaderna i familj men kan tänka mig att de kan va jobbigt om de e stora skillnader därmed inte sagt vad som kan passa honom bäst... 

Marnet: jag tror inte heller de men min sambo vill blint tro på vad mamman säger. Gav honom rådet att ringa dom men han vill ha så lite kontakt med soc som möjligt .

Nu har dom möte på familjerätten på tors, är de rätt att utesluta mig då vi 2 är en familj och dom problem som finns involverar mig?! Med tanke på att jag mer eller mindre får be om igångsättning för att de ska passa in i planeringen ang deras barn...( finns vissa andra skäl oxå)

De finns egentligen inget som säger att du inte får va med utan att de helst bara ska va mellan föräldrarna. Tycker oxå de e knäppt om man lever som en familj ihop med någon annan... Be din sambo ta upp den frågan på tors då?

Min sambo är tyvärr för snäll? så han vill/vågar inte sätta sig emot henne, är egentligen ett problem oss emellan eftersom detta handlade om mammans "påståenden" som jag inte köper.

Tror inte soc ger rådet
tror inte en 6 åring tänker att han bara vill vara hos biomamman i veckorna o att pappan måste lyssna på de.

Barn väljer ju de som gynnar dom mest för tillfället, inte de som kanske är de bästa i de långa loppet

Ja de e han isåfall! Men han måste väl ändå tycka att hans barn o deras umgänge går före mammans påståenden!? Om jag hade vart du o sambon inte vill fråga så kan ju alltid du ringa anonymt o ställa frågan om dom anser o skulle säga till en förälder att en 6 åring själv ska avgöra vart den vill vara!

Min sambo har samma problem o har fått kämpa för att ens få träffa sina barn med en mamma som bara ljuger o hittar på...

ja jag har funderat på de ( att ringa själv) Tyvärr är mamman väldigt manipulativ både kontakten med pappan i de här fallet ( han skulle dock inte hålla med) samt i kontakt med myndigheterna

Jag och biomamman har våra problem och de känns som att de aldrig riktigt har retts ut men o andra sidan vill hon nog inte veta av mig o nu kommer saker bli ännu mer komplicerat då vi får vårt gemensamma barn.

Här måste båda föräldrarna godkänna att en bonusförälder följer med på mötet, man kan som bonusförälder inte heller ringa dit och fråga saker om ett specifikt barn/bonusbarnet, däremot kan man ringa och prata om rättigheter och annat rent specifikt så att säga.

Jag hade nog backat och låtit föräldrarna sköta striden själva, "ju fler kockar destå sämre soppa" så att säga.

Förstår inte riktigt problemet, mamman vill ha barnet mer, eller pappan vill ha barnet mer? Umgänget skall ändras?

Låt inte liillkillen välja. När vi var i denna situation för en tio år sedan så lät vi min bonus pojk välja själv. Nu vet vi hur han kände han valde inte någon, han valde bort och hade dåligt samvete för detta.

Hade jag  fått göra om denna resa hade jag i dag försökt få det till 2 veckor hos mamma o 2 veckor hos pappa. Varför inte en vecka. Efter en vecka så hade han just landat och då var det dax o packa sitt pick o pack.

  
De vuxna måste lösa detta!   Bio-Mamman tyckte heller inte om mig i början med det brydde jag mig inte om! Jag var alltid glad o trevlig när jag träffade henne. Vi hade olika åsikter om en massa saker men så är det ju..

Lycka till!

Kaisa

hej, Åh va jag känner igen mig i de du skriver =)
Jag anser oxå att de är fel att han ska välja själv då barn i den åldern inte ser de som faktiskt är viktigt..
Vi vill ha 2 veckor i taget jag och min sambo men biomamman vill inte de. Dels som du skriver så hinner han landa och faktiskt vara med i vårt familjeliv på ett helt annat sätt.

Sen nu när vi dessutom får vårt gemensamma barn känns de ännu mer fel att mamman skulle få rätt och vi bara skulle ha killen på helgerna...Vilken relaition skulle syskonen få? ( Inte speciellt bra om ni frågar mig... Hans första syskon)

Eftersom deras son säger stundtals att han inte vill åka hit för han får inte lego varje gång, eller måste följa regler vi har här hemma, vilket inte alls är stora krav egentligen och därför vill inte bion lämna ifrån sig honom mer än nödvändigt.
Min sambo va på familjerätten o kände sig mer eller mindre motarbetat av både mamman och dom som jobbade där, de är därför jag ville vara med.
Jag har vart i den här svängen 1 gång tidigare med min son och vet mer va de handlar om

Låt föräldrarna sköta striden, men självfallet ska du och pappan snacka ihop hur ni känner. Jag tycker att det är närmast psykisk misshandel att utsätta ett så litet barn för sådana val såvida inte misshandel eller liknande förekommer i något av hemmen.
Barnet är bara 6 år, låt besluten vara åldersrelaterade och jag tycker att barnet har rätt att få ha sina känslor men han har rätt att ha dem utan att de styr upp hela vardagen och de vuxna föräldrarna rättar hela vardagsstrukturen efter dem. Vilket ansvar att lägga på liten.

Problemet är att mamman tyvärr låter sina åsikter påverka sonen. Vi fick för en vecka sen vår gemensamma son och ville naturligtvis att deras son skulle komma hit och träffa lillebror men de ville han inte då och sen framkom det att hans mor inte ville komma hit för att hon inte ville träffa mig. Det stör mig att hon involverar en 6 årig kille i sina känslor. Vi bjöd hit dom båda för att gynna ett bra samarbete men de gick i stöpet

Barn far inte illa av att behandlas olika på olika ställen. De lär sig snabbt vad som gäller. De behandlas ju knappast likadant hemma som på dagis, hos mormor, hos bästisen, i skolan osv.
Det är inget som skulle göra vv boende till något negativt för ett barn.

Toi: kan bara hålla med om de du säger... Just nu känns läget hopplöst då matproblemet eskalerar. Sen att man har en liten...

Du är tyvärr inte den enda som blir motarbetad av "opartiska samtalsledare". När min sambo kom hem från de första mötena och berättade om hur han fått sitta och försvara sig från påhopp från samtalsledarna var jag så arg att jag trodde jag skulle gå sönder. Jag trodde inte samhället var så antikt att det fortfarande går blint på mammans utsago, men så är det visst. Vår resa är definitivt inte slut än och jag bara HOPPAS att vi ska lyckas hitta en lösning där barnen har lika stor tillgång till båda sina föräldrar.

De e tråkigt för det är barnen som blir lidande,,,

Barnen får inte bestämma från 12års ålder men dom får göra sin röst hörd då. Dvs man måste lyssna på barnen men som vanligt när det gäller Sverige så kan man strunta i vad dom säger.