17 månader men går inte ;(
Hej alla roliga och oroliga mammor och pappor =)
Har läst era inlägg och svar och måste säga att det känns som en enorm lättnad att "se" att min dotter inte är den enda som valt att inte gå tidigare. Vår tjej har ställt sig upp av egen maskin en gång för ca två veckor sedan. Hon står om man ställe henne upp vid ex någon möbel såsom stol, soffa lr bord. Men sen står hon där, stilla, och vill inte ta några steg hur vi än försöker locka henne. Det händer att hon blir irriterad och lite ledsen när hon vill ner igen då hon inte vet hur hon ska göra riktigt. Ibland faller hon ner pladask på rumpan. Som tur är så landar hon mjukt på blöjan. Vi har även försökt med lära-gå-vagn men utan större resultat. Vi provar ständigt att uppmuntra henne och försöker få henne att gå genom att hålla henne i händerna, men funkar sällan mer än ett par steg. Ska tilläggas att hon är en rumphasare och har varit det sen första början. Hatade att ligga på mage och därav hoppade hon över krypfasen. Nu så kryper hon dock, men tar sig bäst fram genom rumphasningen, vilket går snabbast.
Vi har varit och röntgat hennes höfter vid ett tillfälle eftersom hon föddes med kejsarsnitt pga sätesläge, men de hittar inga som helst fel.
Hon är otroligt stark i benen också har vi märkt, verkar mer som hon inte är intresserad bara av att stå eller gå.
Några tips? Lr ska jag hålla ut och printa in att -DET KOMMER..
Jobbigt när alla ständigt frågar -Går hon? Har hon börjat gå än då? Man känner hur man intar försvarsställning direkt. Hon är ju framåt på alla andra sätt. Jättesocial, alert, stark, pratglad osv.
Något jag undrat över är om det faktum att hon är tvåspråkig (finska + svenska) kan göra att hon hämmas i just den fysiska utvecklingen? Finns det några belägg för det menar jag?
Grattis iaf till er vars barn börjat gå.. =)
Vet att jag kanske inte borde oroa mig.. men kan inte hjälpa att man ändå gör det.. särskilt när man ser alla praktexempel som står i jättetidig ålder och som inte vill annat än stå... och som tar sina första steg långt innan året.
Det stressar en.. ja ni känner säkert igen er i det...
Tack för ett bra forum.
Mvh//Nina