Ska sjukvården bekosta barnlösas försök att bli gravida?

ha ha, tja det kanske är sent i vissas ögon att börja sedan man passerat 30. Fast vi träffades inte förrän vi var 29 resp 31 och vi kunde ju inte gärna börja försöka få barn med varandra innan vi träffats ens.

Och just det är väl något som sker lika sent nuförtiden som i bondesamhällets Sverige, dvs folk gängar ofta inte ihop sig förrän i 30-års åldern p g a studier, flytt till annan ort för studier och jobb etc etc.

(I bondesamhället var ju mannen tvungen att vänta ut faderns död eller pensionering för att få ärva gården och sedan kunna gifta sig... så då var det väldigt vanligt att man fick första barnet först i 30-års åldern. Men det tycks många ha glömt bort idag, eller så kan de inte sin historia helt enkelt...)

Fast, hm. Det där gäller väl män? Även om männen var 30+ när de gifte sig så betyder det ju verkligen inte att kvinnorna var det, och det är ju trots att oftast kvinnornas fertilitet man brukar tala om.

Åldern påverkar ju män också, men det är väl främst genom att barn till äldre fäder oftare blir bipolära? (Och vissa hjärtsjukdomar man spårar till äldre pappor).

Jag tycker det är rimligt att man får hjälp med första barnet. Det är viktigare för mig att köerna minskar och att alla får lika många försök oavsett var i landet man bor. När vi fick remiss till IVF i Stockholm så var kötiden nästan 2 år. Har man inga som helst möjligheter att lyckas utan hjälp så är det en väldigt lång tid att vänta. Vi valde därför att betala själva och gå privat direkt.

Jag måste bara säga att privat IVF är väldigt billigt i Sverige om man jämför med många andra länder så de flesta har nog råd med ett till barn om de börjar spara i samband med diagnosen. Man kan få tre försök för 55.000:- och alla mediciner går på högkostnadskortet. Bara medicinerna går på ca 25.000:- per försök om man hade betalat ur egen ficka så redan där bekostar sjukvården en stor del.

Värst vad du var trångsynt...

Det finns väl ingen särskild "riskålder"?

Fast nu har du inte speciellt mycket förankring i din historia. OT kanske men ändå. Jag blir irriterad när människor berättar om sina nationalromantiska föreställningar såsom att de skedde i verkligheten.

Det första äktenskapet skedde oftast långt innan 30-års dagen och det oavsett om de hade en egen gård eller inte, de flesta gifte sig när de var dräng och piga på andras gårdar och skaffade barn.
Långt senare när föräldrarna i bästa fall blev satta i en undantagsstuga kunde den nya generationen ta över gården. Det skedde i allmänhet långt innan det var dags för arvsskifte...

Samtidigt ska man komma ihåg att under befolkningsexplosionen (1700-1900 tal)  var det vanligt att människor inte skaffade barn alls, har läst att det kunde vara så många som 30% men hur riktig den siffran är vet jag inte. Detta pga att det saknades möjligheter till inkomst öht och många levde ett mycket kringflackande liv där de säsongsmässigt drog från jobb till jobb.

Summan av det hela är att om de skulle tvingats vänta på att få ut arvet (eller föräldrarna satta på fattighus/undantag) skulle de flesta fått vänta till bortåt 50-års åldern, vidare skulle vi inte fått uppleva befolkningsexplosionen och med den industrialiseringen. 

En annan anmärkningsvärd sak är att överheten periodvis haft stora bekymmer med samboskap i Stockholm, kallat Stockholmsäktenskapet.  De levde helt enkelt påtagligt likt på det sätt vi gör idag. Borde ge lite perspektiv till de som menar att det gick till på ett sätt "förr i tiden".

Billigt? Knappast. På min klinik i Frankrike kostar en IVF maximalt 699 euro och ungefär hälften av det får man tillbaka från försäkringskassan om man är under 43. Frysa embryon kostar ytterligare 400 euro (staten betalar 100% om du är under 43) och det är inte mer än rättvist att de som inte får embryon över till frysen ska behöva betala för det. Och då talar vi flott privatsjukhus utan väntetider. Medicinerna betalats till 100% av staten. 

Kul att se info från Belgien, att det var 6 försök där upp till 43 års ålder. Frankrike betalar upp till tre försök till 43 års ålder. Ingen enbarnsregel, du får ha hur många barn du vill.

Dags att folk får upp ögonen för hur situationen ser ut i Sverige egentligen. Ni sitter och diskuterar om det ska finns fri tillgång till IVF eller inte medan det är verklighet redan i många europeiska länder.

Det handlar säkert inte om något gullegull gentemot de ofrivilligt barnlösa utan är en krass samhällsekonomisk kalkyl. Det föds alldeles för få barn i Europa just nu. Det kommer inte att finnas tillräckligt med skattebetalare för att supporta välfärds- och pensionssystemen. Detta är ett faktum. Då är 350 euros sponsring från statens sida rätt välinvesterade pengar. 

Dessutom kan det i många fall vara Ebberöds bank att "spara" genom att begränsa antalet IVF:er. Jag har tex ingen egen ägglossning. Jag hade nog utan att blinka kunnat gå till en vanlig gyn både i Sverige och Frankrike och få de mediciner som krävs på högkostnaddsskyddet och kombinera dem med "hemmaförsök". Men som Bing75 nämner kostar de 20-25000 kr per försök. Säg att det i snitt tar 6 försök hemma jämfört med IVF (i mitt fall blev jag gravid på första) så går det ganska lätt att räkna ut att IVF:en var samhällsekonomiskt lönsam.

I programmet Barn till varje pris nämns en tredje dold kostnad. Sjukskrivningar på grund av depressioner orsakade av ofrivillig barnlöshet. Om vi struntar i alla skatter och arbetsavgifter och bara räknar på en månadslön med nettolön på 20,000 kr är bara detta i sig 5.7 IVF:er i Frankrike (statens del). 

Det låter ju väldigt billigt i Frankrike. Bra! Nu jämför jag med England och USA som jag har mer erfarenhet av.

I ett försök i sverige ingår ofta allt. Frysförvaring upp till 5 år, ofta även 1 frysåterföranden. Ett försök kostar ca 25 000 kr totalt. På det tillkommer 1 800 kr för mediciner.

I England kostar samma sak ca £8 600 (man tar tex över £2 000 bara för frysförvaring i 5 år) vilket motsvara ca 97 000 kr totalt. På det tillkommer mediciner på 25 000 kr.

I USA är kostnaderna liknande med skillnaden att inget är ett paket, du betalar separat för varenda litet blodprov du gör så du vet aldrig vad notan slutar på, den är beroende av hur din kropp svarar på behandlingen.

Nu är det ju inte alla som behöver allt som ingår i paketet, man kanske inte gör ICSI eller odlar till blastocyst. Man kanske inte ens får något till frysen och då blir det inget frysförsök heller. Men skillnaderna är otroligt stora.

Jag tycker bara inte att summan är så hög för barn två att man inte kan klara av att ta den kostnaden själv om man önskar fler barn. Man vet ju redan vid tillverkningen av barn ett vad som gäller och kan spara. Man har dessutom redan lyckats och oddsen att samma behandling lyckas igen är betydligt större så förhoppningsvis är det inte pengar i sjön. Det är viktigare för mig att fler får chansen till ett enda barn även om det tar fler än 1-2 försök som är max på vissa ställen och att köerna blir kortare. Att vänta 2 år på något där åldern är en faktor är inte ok.

Jag tycker inte det är självklart.
Däremot tycker jag det ska finnas tydliga regler om vad som gäller tex vilka olika sjukdomar berättigar till behandling, vilken högsta åldern är för mamman etc.
Och det ska framförallt vara samma regler i alla landsting.

I min kommun så är det den som bestämmer hur många försök man får, för våran kommun anlitar en privat klinik och inte IVF klinikerna i Falun, Malmö eller Ö-vik .
Det är vad våran BM säger iaf 

Av vilka skäl då? Herregud så inskränkt. Vad sägs tex om att se till individen istället för att sätta en siffra generellt? Du kan vara 32 och i förklimakteriet likaså 43 med väldigt bra värden även om chanserna självklart minskar i takt med att åldern ökar gällande äggen kvalitet. Det finns oerhört många som blir mammor efter 40 helt utan problem, vet inte var du bor eller har för referenser men i Stockholm är det ivarjefall vanligt. Gäller åldersgränsen även män?

I mitt fall fanns inga problem, bra värden och allt såg fint ut vid utredningen. Jag skulle då fylla 40 och det konstaterades att min sambo har grav manlig faktor och vår enda chans att bli gravida var via ICSI. Du anser alltså att vi inte skulle få hjälp då bara för att en siffra i mitt personnummer är "fel" i din värld?

Sen fick vi ändå betala alla försök själva pga de stelbenta reglerna i Sverige. Tycker det är dags att vi får upp ögonen för hur pass mycket efter både kvaliteten och reglerna är här hemma kontra tex Italien, Frankrike mfl. Speciellt relaterat till det höga skattetryck vi har.

Vi ringde i maj och dom ringde till oss sen i november ungefär.
Och då sa dom att vi fick försöka till årsskiftet början av januari och sen får vi en kallelse upp till Ljungby. Där dom ska kolla oss och så.

Jag tycker att dom kan bekosta ett barn. För att sen kunna försöka igen själva.
Det är liksom lite min tanke.

Ja det tycker jag, och hjälp till två barn vore rimligt enligt mig.

Ja. Det tycker ju jag med.

Tycker gott vi kunde haft som Frankrike. Men det är tyvärr så mkt andra höga kostnader i Sverige så det faller år sidan. Liksom sjukvården, Äldrevården, barnomsorgen osv.

Tycker det är hög tid att vi tar en titt på var vi lägger skattepengarna!
Vi ska ju ha råd att ta hand om alla våra invånare och allas välmående. Som även innefattar ofrivillig barnlöshet.

Klart man ska få all hjälp man behöver kostnadsfritt!!!

Hade man istället levt rövare, supit eller knarkat och sdan behövt vård, ja då kan den vården kosta upp emot 4000:-/dygn  .

Så jag tycker man ska få hjälp till 3 barn om man nu önskar sig det :)