Jag ska donera ägg

Jag är igång med min donation, kommer troligen att bli plock i början av november. Har börjat med p-piller och fått hem en hel påse med sprutor av olika slag. känns overkligt faktiskt, och lite nervöst. Hoppas bara att jag får fram några ägg, och att nån blir gravid, så att man inte går igenom hela behandlingen i onödan...

Ok härligt att höra att man inte är ensam så nu väntar jag bara att KS ska höra av sig så jag får sätta igång

Åå vad ni är söta som donerar lite av era ägg! Jag tycker det är helt fantastiskt att ni och andra går igenom hormonbehandlingarna och äggplock utan någon som helst egen vinning annat än känslan att få hjälpa barnlösa par att förhoppningsvis, äntligen få bebis. Jag kommer nog befinna mig i en mottagarsituation framöver och hoppas hoppas att många fler tänker som ni. Så kram på er!

Jag är också med i donationsgänget :)

Har du "känt" något ännu?
Korta ord: Mår du fint?
 

Mår jättefint. Femte sprutdagen idag. Lite huvudvärk som jag inte brukar ha, men annars inga som helst problem. UL på fredag. Blir jättespännande nästa vecka när plocket ska ske!

Tack för att det finns sånna fina människor som er

Kram

Jag vill oxå donera. Vart väder jag mig?

Fantastiska Du!!

Du vänder dig till något av universitetssjukhusens fertilitesavdelningar antingen i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Linköping, Malmö, Umeå eller Örebro (hoppas jag inte glömt något )

Lycka till!

Hej ni underbara som delar med er av era ägg!

Jag har i 31 års ålder hamnat i klimakteriet och har därmed inga ägg. Har varit en tuff tid att försöka samla ihop spillrorna av sitt liv för att orka ta nya tag. Under ett samtal med min kurator för någon vecka sedan dök en tanke upp som jag inte ens visste att jag bar på och det är därför jag vill prata med någon som ska donera sina ägg.

I en sån här situation dyker många konstiga tankar upp och jag hoppas att ni kan förstå mig och hjälpa mig även om det kanske verkar självklart! Min sambo tycker att det är självklart att vi ska testa ÄD medan jag har varit mer tveksam. Jag är rädd att det ska kännas fel att vara gravid med ett barn som jag vet inte är genetiskt mitt. Varför kan jag inte förklara då jag inte tycker att adoption är konstigt utan jag är övertygad om att jag skulle älska det barnet precis lika mkt som om det vore mitt. Det enda jag kunde motivera mina känslor med (håll i er nu för nu kommer det sjuka) är att jag på något sätt ser situationen så som det speglas på TV ibland, typ att knarkare donerar för pengarnas skull, fattiga studenter mm. Jag vet att detta är helt bisarrt för det finns strikta regler och tester innan man får donera. Jag är därmed nyfiken på hur ni känner det inför donation av era ägg. Hur kom ni fram till att ni skulle göra det och vilka känslor har lett fram till det? Varför gör ni det?

Jag hoppas verkligen att jag har lyckats spegla min fråga och mina mkt underliga irrationella känslor korrekt! Jag påstår inte att ni som donerar ägg är knarkare utan är fullt medveten om att det är helt felaktig känsla som jag bär på vilket gör mig rädd att använda ÄD.

Tack för att Ni finns och jag vill gärna höra era tankar för att vända mina egna sjuka och felaktiga idéer!

Jag hoppas verkligen att ni förstår vad jag försöker förmedla utan att jag sårar någon, det är JAG som är konstig i mina tankar och behöver hjälp!

Hej "livets orättvisor"! Nu kan man som bekant bara tala utifrån sig själv, så detta står för mig: Jag har två barn på 4 och 6 år, högskoleexamen, fast förhållande sedan 12 år, god inkomst och har aldrig testat narkotika. Donation gör man absolut inte för pengar, pengarna som jag kommer att få (3000 kr) täcker faktiskt inte ens de dagar jag har varit borta från jobbet för kuratorsamtal, provtagning, ultraljud och äggplock.

Det här med donation ser jag som en rent medmänsklig handling. Jag är så otroligt tacksam för mina barn. Jag har haft lätt att bli med barn och lätt att anpassa mig till rollen som förälder. När man har burit och fött barn inser man vilken gåva det är. Jag vill unna någon annan kvinna samma mammalycka som jag känt och fortfarande känner varje dag när jag ser på mina små underverk. Så enkelt är det faktiskt!

Livets orättvisor:
De som donerar i Sverige är fantastiska kvinnor som gör det för att hjälpa någon annan. Det är tuffa krav innan man blir godkänd, man ska helst ha egna barn sen tidigare och ersättningen är minst sagt blygsam. Att det skulle vara aktuellt att knarkare donerar i Sverige är en befängd tanke däremot så kan det naturligtvis vara någon som är student men vad är problemet med det? Tre personer har hjälpt oss i vår resa att bli gravida (KS/Huddinge). I min värld är de änglar och jag är oerhört stolt och glad för att få vara gravid med hjälp av en av de kvinnornas ägg!!!

Tänkte bara tipsa om "tråden för oss äggdonatorer 12" under medlemstrådar för er som ska donera eller funderar på det :)

Är gravid just nu, men när bebis är ute och jag är tillbaka på banan så tänker jag donera ägg.

Tack för alla svar!
Som sagt så vet jag att det är min befängda och orationella känsla som jag inte är det minsta stolt över. Det var därför jag ville höra från er underbara donatorer hur ni tänker  och känner kring det hela.

Särskilt tack Dizzi för dina kloka ord och din redogörelse för din situation!

Och tusen tack till alla som hjälper alla oss barnlösa!

Det är ett stort beslut att bära ett barn med en annan kvinnas gener, det förstår jag som donator. Klart att du måste ha rätt att ha alla möjliga typer av tankar kring detta, även sådana som inte är så smickrande
 
Jag som donator tänker som så, att har mottagarparet tagit sig hela vägen genom karusellen med utredningar och försök på naturlig väg och kanske med IVF, så måste det vara attans motiverade föräldrar, dvs mina ägg hamnar i en bra familj... 

Hej livets orättsvisor, det är en beslut som måste få ta sin tid, vi kom fram till att det skulle kännas som mitt barn ändå. Vi har köat över två år i Sverige nu, men bristen på donatorer är så stor att vi riskerar att få köa 1-2 år till. Jag har en son sen tidigare men  har edometrios och mina äggstockar gick sönder u nder min operationer. Så äggdonation kändes som bästa alternativet för oss. Då det är ännu längre köer för att adoptera.

Tack alla ni underbara kvinnor som är äggdonatorer, som hjälper oss i våran kamp att få barn. Hoppas ni förstår vilka underbara änglar ni är för oss. Många varma kramar
  

Har också funderat på att donera ägg. Är dock gravid nu, men tänkte att efter graviditeten och jag är med i svängarna igen att jag tänkte kolla upp det. Vad krävs för att få donera? Vad får man genomgå och hur lång tid tar det? Vore underbart att få hjälpa till med något...

Griffonmatte: De formella kraven på donatorer kan man läsa på t ex:
http://www.uas.se/templates/page.aspx?id=29362

För dig personligen så ska du ju vara beredd på att gå igenom en behandling på ett par veckor, ta injektioner på dig själv och sedan själva äggplocket. De är väldigt måna om oss donatorer och man får jättebra information vid besöken på kliniken, så jag tycker inte du ska tveka utan ta kontakt med din närmaste klinik!

Hej!

 såg ett inlägg om varför man väljer att donera sina ägg.

Vill bara svara utifrån mig själv för jag är oxå donator och jag har 4 friska barn och jag är jätte tacksam för att jag fått gåvan att kunna få barn.

Nu när jag inte ska skaffa fler barn vill jag hemskt gärna ge någon som inte kan producera egna ägg få glädjen att uppleva att bli förälder.

Jag ser äggdonation som en kärleksgåva till livet.         

Vill väcka lite liv i mitt gamla inlägg.

Jag vill tacka alla som har svarat och förklarat för mig om sina tankar och motiv bakom äggdonation!
Det har varit enormt stor hjälp för mig vilket har lett till att jag nu känner mig helt bekväm med en eventuell graviditet med ett donerat ägg.

Tack alla donatorer för att ni finns!