Bara till låns...

Frågan är väl istället varför pappan tillåter att det är så.

Ja tyvärr är det inte så enkelt. Om man ser i många förhållanden och familjer idag så intar pappan en passiv roll, och kvinnan blir den som har mest koll. Även om jämställdheten förändras så ligger det fortfarande mycket gamla vanor i allt. Och tro mig, jag är på min man hela tiden om att han måste ställa krav, han är lika mycket förälder som exet, han har samma rättigheter. Men även om han försöker så går det inte så mycket framåt. Och vad gör man? Visst prata med exet/mamman, vilket han gör, är ju självklart något som krävs till en större del än vad han gör idag. Men man kan ju som inte på laglig väg hävda sin rätt för hon gör ju inget kriminellt. Och hon ser inte själv hur hon är, tror jag...

På vilket vis tycker du biomamman bestämmer mest?

av din TS är det svårt att utläsa riktigt var problemet ligger, "ni skall vara tacksamma att få ha dem varannan vecka"- men det är ju lika mycket som mamman har?

Säger inte att det är så men ofta så backar pappan eller engagerar sig inte, ibland ändrar han sig vid separation men kanske inte var så när han var tillsammans med biomamman utan biomamman fått göra allt, då blir det ganska naturligt att hon fortsätter så...

Familjerätten finns ju också för samarbetsamtal om man inte kommer överens...

jo jag vet att det är vanligt att i relationer så är det mamman som tar mest ansvar osv, men tittar man närmare på detta så kan man se att kvinnan (även om hon självklart drar alldeles för tungt last ofta) har en tendens att inte vilja släppa kontrollen. Hon vill ha koll och kontroll på allt. Och nu är det så även efter de skiljt sig. Jag har full förståelse att man är invan vid hur det varit tidigare men det är ingen ursäkt till att köra över den andre föräldern. Jag har själv skiljt mig och hade i min förra relation mest kontroll och mest ansvar. och i ärlighetens namn har jag verkligen fått arbeta på att inte ha det så i detta förhållande. För ska man ha jämlikhet så gäller det för mannen att ta mer ansvar Men även för kvinnan att släppa på kontrollen. Och jag har inte i dagsläget något kontrollbehov av mitt ex eller av barnen när dom är hos mitt ex. När dom är där så litar jag på honom att han har koll på läget osv. Men det gör inte min mans ex, hon ska ha kontroll även när barnen är hos oss. Och vi har varit till familjerätten och pratat om saker som att hon måste släppa kontrollen, och då verkar hon hålla med. Men sen när min man pratar med henne så menar hon att hon är en curlingmamma och det kan han inte ta ifrån henne. Ja summa kardemumma så hjälper det inte så mycket med dessa samtal.

Om jag och min man skulle skiljas så kommer han att få ha barnen varannan helg och längre lov. + varannan jul. 

Ehh?? För det är du som bestämmer det? 
Stackars man.  

En till, ganska nybliven bonusmamma här, där biomamman anser sig 'äga' barnen och att hon är den enda förälder som barnen egentligen behöver. Situationen är rätt absurd och tillvaron känns tidvis helt surrealistisk. I vårt fall är dock pappan väldigt aktiv och ansvarstagande och vägrar ge upp rätten till sina barn, eller snarare barnens rätt till sin pappa. Det leder till konstanta konflikter med denna biomamma, men det får det ändå vara värt. Jag trodde aldrig för mitt liv att det fanns så oresonabla och irrationella människor som hon är. Jag har inte lyckats vänja mig än utan blir lika chockad, upprörd, frustrerad och ledsen av varje utspel från hennes sida. Jag bara hoppas att vi ska lyckas reda upp det så att barnen får lugn och ro någon gång. Vi strider för att barnen ska få vara hos oss varannan vecka och inte upphackat i perioder där hon har dem 8-13 dagar och vi 3-4 dagar, där de inte ens hinner landa ordentligt innan de ska iväg igen. Under de få perioder som vi fått ha dem lite längre, 6-7 dagar, har de hunnit bli lugna och harmoniska efter några dagar. Då sover hela nätterna i sina egna sängar, går omkring och sjunger och ler och är som två små solstrålar. Föräldrarna går på samarbetssamtal för att få ordning på det växelvisa boendet, men socialsekreterarna (de "opartiska samtalsledarna"), går helt på mammans linje. De sitter och håller mamman om ryggen och vägrar lyssna på pappan. Det är så medeltida att man blir rädd!

Frustrationen är extra stor idag, för biomamman är precis mitt i ännu ett utspel i sin kamp om att vända barnen emot mig.

oj oj vad jag lider med dig. Vi har kommit en lite längre bit på vägen i alla fall även om det fortfarande är en snedvriden situation. Och jag förstår att det är jobbigt, och många gånger kan man fundera hur sjutton man ska få rätsida på allt då det finns människor med sånt enormt maktbehov, för jag tror i slutändan att det ofta handlar om det, och det går ut över barnen. Jag och min man har en enormt stark relation och om det inte vore så hade det aldrig gått för det sliter så fruktansvärt på oss som par och på oss som föräldrar. Jag hoppas verkligen att alla fördomar ska avskaffas vad gäller föräldrar, av någon anledning lever fortfarande många kvar i att mamma är den enda föräldern man kunde ju tro att vi kommit mycket längre än så i utvecklingen men nä....
Däremot min tröst i eländet har varit att i slutändan så kam man inte bestämma hur barnen ska känna, och mamman kommer  få smaka på egen medicin när barnen ser hur hon beter sig. Jag tror verkligen att barn är smartare och mer uppmärksamma än vad man tror. Så försök koppla bort hennes idioti och tänk på att barnen har gener från mannen du lever med och kommer se dig för vad du är, så småningom i alla fall :) 

Va? Har du bestämt det själv eller?

känner igen detta du beskriver ¨det gör mig arg då det ibland  har fått min sambo att känna så här pga biomamman då hon helst vill styra vem hennes barn e med.... men det e ju tur att man träffar rätt människor ibland som man kan prata med inom jobbet... då den jobbade just med familjerättsfrågor... så länge barnet mår bra hos båda föräldrarna så har inte varken den ena eller andre med å göra vem som är med barnet, om så tex pappan anlitar en barnflicka eller om hans nya har hand om barnet på hans vecka

ja det som dessutom gör saken om än värre är att barnen dessutom verkar tro att biomamman är den huvudansvarige.Inte att dom säger det rent ut men vad vi än pratar om för planer, så lägger dom alltid till att vi måste kolla med deras mamma först. Och det gör vi självklart alltid när det är något som påverkar hennes tid med barnen, men det är som om dom anser att hon är den huvudansvarige för allt. Vi försöker prata med dom om det här ofta, men det är svårt för man vill ju inte säga för mycket, vi säger aldrig något nedvärderande om mamman förstås men det är svårt när hon behandlar min man som lite mindre förälder än henne.