sju27 skrev 2011-09-14 17:02:39 följande:
Hej igen!
Jag har PCO-S........... fick reda på det idag på kvinnokliniken.. fan :( bröt ihop därinne hos henne.
och det värsta är ju att hon vägrar hjälpa mig med medicinering för att kicka igång ägglossningen, enligt henne har landstinget en regel på att inte hjälpa de som väger över 100 kilo, jag kämpar med min övervikt varje dag och mår jämt dåligt över den, och att nu få reda på att " du är för fet, du får ingen hjälp först du går i vikt" känns som en riktigt jävla käftsmäll.. jag har försökt gå ner i vikt sen jag var 15 liksom..
nu känns allt lönlöst, meningslöst och dödsdömt.. vad tusan ska jag göra :(
jag äter redan LCHF och tränar, men går inte ner i vikt!!! och nu får jag inte medicinen jag behöver för att bli gravid.. :((
Hej TS.
Usch vad jobbigt :( men jag känner igen mig eftersom det var så det var för mig med. Jag vägde lite under 100kg men blev ändå rekomenderat att gå ner i vikt innan jag får hjälp... Men bara 1,5 månader efter det besöket var jag gravid igen med det här barnet som jag bär nu och är i sista trimestern nu :) Jag hann för övrigt inte gå ner i vikt något då.
När jag fick höra att jag hade PCO blev jag ju helt tröstlös också samtidigt som jag tyckte att det var skönt att få veta varför vi hade kämpat i ca. 6 år utan resultat men det hjälpte ju inte mig något att få veta varför jag inte blev gravid om jag inte skulle få hjälp med det.
Men som tur är så verkade ju D-vitaminen hjälpa mig iaf. Så jag kan varmt rekomendera det.
Ge inte upp utan prova tex. D-vitaminerna i ca. månader iaf för det tar ju lite tid att det ska ge full effekt. Under tiden kan du ju också försöka att fortsätta med LCHF eller på annat sätt leva nyttigare (banta är ju egentligen inte så hälsosamt men att just leva vettigare och nyttigare hjälper i längden) och som sagt ge inte upp.
Jag vet hur svårt det är när det verkligen skriker i kroppen om attman vill ha ett barn, det påverkar ju tyvärr allt annat i ens liv också. Så var det iaf med mig, jag blev deprimerad och lättirriterad och började undvika mina vänner som redan hade småbarn eller blev gravida eftersom jag VILLE verkligen vara glad för dom men det var så svårt när man kände att man själv aldrig kommer att få det dom har.
Min relation med min man blev ansträngt ibland eftersom jag inte hade lust med något längre och det enda jag tänkte på var att få barn. Men vi hade tur som klarade oss igenom det tillsammans.
Men tänkt positivt du VET iaf vad det beror på nu och även om det är svårare för en med PCOS att bli gravid så är ju jag jag bevisen på att det inte är omöjligt.
Jag håller verkligen tummarna för dig och om du behöver någon att prata med så ställer jag gärna upp eftersom jag själv vet hur svårt det är att sitta i din situation, det är bara att säga till om du tex vill ha min mailadress eller något.
Många många kramar till dig!