Stor familj + Liten familj = Jättefamilj... Tips å råd tack!
Jag söker alla råd och tips som jag kan få...
Jag har levt själv med mina 4 barn i 1,5 år nu. Vi får vardagaen att fungerar ganska bra. Det enda är att min egentid är ganska begränsad. Varannan helg har branen pappa-helg. Jag hade önskat att han tog dom mer. Nu gör han inte det men jag hoppas på det i framtiden. Stödfamilj är jag inte berättigad med den enkla förklaringen att jag är en alldeles för bra mamma med 4 alldeles för välmående barn.
För en tid sedan träffade jag en man som verkligen fångade mitt hjärta. Han är helt underbar, får mej att känna saker jag aldrig känt förr å är precis så som jag vill att min man ska vara. Vi är kära å jag kan ärligt säga att jag älskar han väldigt mycket.
Han i sin tur kom direkt från ett 10-årigt förhållande och har i sin tur 2 barn. Totalt har vi alltså 6 barn. Alla väldigt små dessutom. Nämligen: 2 år, 3 år, 4 år, 4 år, 6 år och 7 år.
Nu står vi i valet å kvalet hurvida vi ska ta oss vidare eller ej i vårt förhållande...
Han jobbar som lärare och har ett nybyggt hus med 4 sovrum. Jag är arbetssökande och bor i en fyra med 3 sovrum. Vi har fantiserat om hur det skulle vara om jag och barnen flyttade in hos dom... Så blir vi sambos så blir det inte i min lägenhet i alla fall.
Problemet nu då... Han har 2 barn... Och kommer att få 4 till på köpet om han vill fortsätta med mej. Det är 6 stycken. ganska stor skillnad från hans 2 som han har nu... Och det skrämmer honom en del... Han tänker mest på praktiska saker som läxläsning, påklädning, rutiner över lag, ekonomi, plats för alla i huset osv... Jag å andra sidan som är van vid många barn ser det inte som ett hinder att det blir 2 till och hjälper mer än gärna till med hans barn. Samtidigt som jag inte begär att han ska ta ett jättelass med mina. Jag klara mina bra nu... Jag vill bara att han låter mej fortsätta med det, fast vid hans sida helt enkelt... För min del kommer jag inte att flytta ihop så länge jag inte har ett jobb. Vill verkligen inte vara beroende av honom eller att han ska känna att han få 5 till att försörja... Just nu är förhållandet lite bräckligt (kanske fel ord) då han funderar väldigt mycket på det praktiska. Hjärtat vill satsa, säger han. Men han vet inte om hjärnan håller med. Och sen säger han inte så mycket exakt om vad det är han funderar över. Förutom att det är det här med barnen. Sen brukar han lägga till: "Vi är säkert gifta om 2 år".
Jag vill ju så gärna vara med och lösa hans frågetecken... Så... För mej är livet med många barn så självklart vad som ska göras och på vilket sätt... Men för honom är det en främmande värld... Vad är det som skrämmer mest när man kommer in i en stor familj? Vad finns det för tips och råd med att binda ihop en liten och en stor familj till en jättefamilj? Rutiner med läxor, läggning, aktiviteter... Ja allt som kan vara ... Ni med väldigt många barn, bonusbarn eller helt gemensamma... Hur får man tiden att räcka till både för alla barn och för varandra?
Jag hoppas att mina barns pappa tar sitt förnuft tillfånga snart och tar våra små lite mer. Jag är inte rädd för att dela på tiden med honom om han hade velat... Barnen behöver ju sin pappa med...
