Ännu en gång faller jag i tårar..

Jo...sen känns det ju som att allt hänger på tjejen ocksådå inte killarna behöver hålla koll på allt sånt där och då känner man sig ju bara ännu mer kass då det inte fungerar normalt....blä.
Näe, 6a oftare tror jag med på....! Fast jag skulle gärna vilja ha koll på exakt hur många dagar som hinner gå mellan ÄL....fast helst kolla detta i andra samanhang!
Det vore ju döden också med ÄL-test och så "tvång 6a" i längden...i början går det säkert....Men va faaaaaaaaaaan. Kan de inte bara fungera, gud va alla som slipper fundera på sånt här är olyckligt vetandes om deras funktioner. Kunde man inte bara blivit hårlös under armarna istället eller nåt..! =s

Ja, men absolut kan det vara bra att ha lite koll utan att det blir ett tvång! Skriv upp i en kalender de dagar du har mens, två gånger. Sedan räknar du ut när du hade ÄL, och utifrån det kan du också räkna ut när du ska ha din nästa ÄL. :)

Haha, förlåt att jag skrattar, situationen är ju så icke komisk att man ibland bara skrattar för att det är så bisarrt. Du uttryckte dig så roligt om håret under armarna :) Och jag håller med!! Jäkla skit.. Kram!

Jo, faktist har jag gjort det ordentligt nu, började för flera år sen bara för att jag ville ha koll, men varje gång man skulle anteckna vart det att "jag hinner ju skriva ett kryss i kalendern sen"....så det vart väääldigt mycket chansning för det hann alltid gå så länge att jag hann glömma bort vilka datum det vart =P
Men nu är det bättre med det iaf!

Men eller hur! Ingen skulle sakna lite hår under armarna!! Men många saknar barn =(
MEN, jag vet i nte, om det nu lyckas nån gång så tror jag att man på ett sätt kan uppskatta  (menar INTE att andra föräldrar inte uppskattar sina barn) att det FAKTIST kom till! Jag tror inte man tänker på det på samma sätt om man får barn oplanerat, men välkommet, eller att få barn ganska fort efter att man har börjat försöka. Alltså, dem har ju inte behövt bli oroilg för att det kanske inte går, och att det inte är så lätt och självklart att det ska fungera precis då man vill....

Förresten har du provat med vitamintillskott, folsyra?

Jag tror också att man uppskattar och ser på sitt barn på ETT ANNAT SÄTT när man har haft väldigt svårt att bli gravid, både på gott och ont så klart. Många kan nog bli överbeskyddande om man har varit i en sådan sits som vi är i. Japp, har testat med en hel del ifrån hälsokost, ifrån akupunktörer osv. Än har det tyvärr inte fungerat, men hoppet är nog det viktigaste vi har..

Jo, det är nog lätt att bli överbeskyddande, sådär nojjigt.....fast är man medveten om att det kan bli så är det ju lättare att undvika kanske!
Ja...det är ju himla tur att hoppet finns...fast ibland känns det lite väl långt bort....har du testat sån där kinesmedicin då? Eller vad de heter...Läste om det i nån annan tråd har jag för mig, dem ser ju lite annorlunda på saker och ting, mer ur helhets perspektivet..

Ja, man kan ju hoppas att ens barn slipper en supernojjig morsa i alla fall ;)
Jajjemän, jag har testat kinesiska örter, fick det av min akupunktör. Har du testat?

Nä, inget sånt...vi har som bara, inte haft nå skydd i typ 3 år....Och har jag nyligt fått reda på 3 st som ska ha barn i sommar....Vad det känns orättvist...blä

Samma här... Det känns orättvist... Har tänkt ut att jag har en (!!) vän som inte har, eller ska ha barn....

Oki, känns skönt så länge man vet om nån annan som inte har också....känner mig grymt utanför alla som har barn...fastän det är ju trevligt att umgås med dem men det blir ju inte alls på samma sätt och och man är på HELT olika nivåer...Det är ju som en sorts utanförskap att  inte ha barn också....och edt som gör så ont att man kan inte bara skaffa hursomhelst heller....Inte som "han i grabbgänget som inte har bil" typ...det går ju alltid lösa....Men hur vet du att hon inte vill ha barn då? Kanske hon sitter i samma sits och så är det lättare att säga att man inte vill än att man har svårt att få..?

Nej då, det är en han och han vill ha, men är singel bara. Har inte sagt upp kontakten med någon av mina vänner som fått barn, men det blir endera som du säger, ett utanförskap, eller så får man hela tiden frågan : "när är det dags för er då?" Så det blir inte direkt att man söker sig till det sällskapet. Säger än en gång att jag är så lycklig för mina vänner att de bildat sina egna familjer, men det är ju bara så jävla tufft när ingen förstår, utan bara pratar om sitt och försöker "pracka på" en att man ska skaffa barn osv..

I know! Ibland känns det som bara att man sitter och väntar på frågan eller hinten och den träffar alltid lika hårt....Samtidigt som man absulot inte missunnar något par deras lycka men det känns orättvist att det inte kan gå lika för alla...Fast det är ju inte schysst att "pracka på" sådär....Fast jag vet inte kanske man får skylla sig själv som inte berättar hur det ligger till...fast det känns inte ok att börja prata om hur och varför det typ...dröjer....

Hur går det vännen?
Hoppas du mår bättre...

känner med dig, hoppas att du finner hoppet åter, vi måste kämpa!

Det går sakta framåt.. Just nu känns det hopplöst igen efter en faktiskt ganska optimistisk tid... Mensen vill inte sluta efter nästan tre veckor. Blöder rikligt och har blod/järnbrist... Alltid är det något.. Tack för att du skrev. Allt bra själv? KramJa, vi måste verkligen.. Och som jag skrev lite längre upp så är nog hoppet det viktigaste vi har.. Men ibland är det svårt.