Bonusföräldrar

helt klart blir man en del av barnens liv... dock i mitt fall och för mig känns de helt uppåt väggarna att kalla mig förälder när jag inte är det. jag kallar mig bonusvuxen. kan bero på att barnen är lite äldre, 12 och 14 o behöver ingen extra mamma som tar hand om dem, hade kanske varit annorlunda om de varit under 5 år. hade jag haft barn själv så kanske jag klivit in in mammarollen på ett annat sätt men det är jag ju inte så då känns det verkligen främmande o kalla sig någon form av mamma... man får nog kalla sig vad man vill o de som känns rätt. dock finns det nog inte ett rätt som känns rätt för alla...

Hon bor varannan vecka och det mesta fungerar bra med biomamma och allt. Är däremot uppvuxen i en familj där sånt inte har fungerat lika bra. Mina "bonussyskons" mamma var emot våran familj i flera år. Snackade skit om barnens pappa och om oss så att barnen till slut knappt vågade vara hos oss. Valde de "pappas sida", som hon så fint kallade de blev de bestraffade genom att inte få följa med och göra roliga saker, mm. Det var jättejobbigt för mig som barn och var väldigt nervös när jag gick in i det här förhållandet när han hade barn. Är glad att det funkar bra!

Du får väl kalla dig vad du vill precis som de som inte vill ha epitetet "förälder" till sina partners barn får kalla sig det de vill. Det måste vara väldigt få personer i ytterkanterna, de som säger att du inte får kalla dig bonusförälder eller att jag måste. De flesta är vanliga typer som har mer eller mindre problem i styvfamiljen och skapar sina roller utifrån sina specifika förutsättningar.

Kalla dig du bonusförälder om du vill, det är ditt liv och ditt/din familjs val. Själv kallar jag inget sånt, har inget bonusbarn och är inte mamma till några andra än mina barn. Min man har däremot en dotter som ingår i vår familj, mina barn har en halvsyster och hon har "pappas fru" i mig. Så har det blivit hos oss och det känns naturligt och bra nu efter massa år.