bonusbarn saknar sin mamma konstant...vad gör man?

syns inget

Kanske ha kortare växlingstider, kanske 2 dgr där å 2 dgr hos er. Eller hur har ni nu? Ålder?

Hej igen! Är ny på detta och inte så teknisk så det kanske blir lite fel.

Gick inte att skriva något förra gången så jag göer ett försök nu istället.
Jag har funnits med i ca 2 år och föräldrarna har varit separerade i mer än 3 år. Hen bor varannan vecka hos föräldrarna och längre perioder under semestern. Barnet är 7 år. Hen saknar sin mamma konstant, vill ringa varje kväll och ibland på morgonen och under dagen. Svarar inte mamman blir hen helt förstörd och kan knappt somna. De kan prata allt från 5 min - 30 min. hen vill även ringa sin mamma om hen vaknar på natten, detta är även ok för mamman. De veckor mamman har varit bortrest och inte kunnat prata i telefon har det blivit bättre. Visst har hen uttryckt att hen saknar sin mamma, men gråtattackerna och det konstanta tjatet om att hen saknar mamma har försvunnit. Hen vill oxå veta varje dag hur många dagar det är kvar tills hen ska till sin mamma. Vill poängtera att varken jag eller min sambo är elaka mot hen på något sätt. Är detta normalt???

Jag tycker inte det låter konstigt. Hon är helt enkelt mammas flicka och inte pappas. Sen trivs hon säkert super hos er med. Så vill hon ha lite kontakt med sin mamma lite då och då så gör ingen stor affär av detta.

Okej, fast det är inte lite då och då, det är ju oftast 1-3 ggr/dag samt åtskilliga samtal om hur mytcet han saknar sin mamma (det är en pojke). När han är hos sin mamma säger han själv att han glömmer av att hans pappa finns (och mig). Hmmm...jag tycker iaf att det är lite konstigt. Kan väl inte vara bra för honom att vara så beroende av sin mamma å att han inte kan somna utan gråtattacker????

 

De veckor han inte har så mkt kontakt med henne (vilket är sällna) mår han överlag bättre, är gladare, vill hitta på saker med oss, sover bättre mm. Jag har inget emot hans mamma, men tycker att detta ringade inte är bra. För mig och min sambo är även detta "tjatandet" om mamman väldigt påfrestande....

Min bonus är/var oxå så där, hon SKA prata med mamma varje kväll, gå runt hela dagarna och låtsas prata med sin mamma i telefon och blir helt förstörd om mamman inte svarar i telefonen på kvällarna.

Dock har vi börjat skönja ett mönster i bonusens beteende, och hur mycket hon saknar mamma, är helt beroende av hur mamman mår i sig. Hon var hemskt mammig i slutet på april och början på maj, i mitten på maj visar sig det att mamman har en ny kille och haft sen i mitten av april.
Med andra ord, skulle jag tro, har mamman ägnat mindre tid åt dottern än vad dottern är van vid, upptagen med sin nya kärlek,  vilket gör att bonusen saknar henne mer och "tar ut det" på oss.

Hon startade bråk med mig, till synses helt utan andlening, eftersom om vi bråkar och hon skriker "jag vill ha mamma" brukar jag ta telefonen och ringa upp hennes mamma, berättat vad som hänt och sedan får mamma och dotter prata om hurvida mamman tycker bonusen gjort rätt eller fel. Säga vad man vill, men barnet är smart.
Genom att bråka med mig (eller hennes pappa) om självklara saker, som att inte jaga katten, får hon uppmärksamhet av sin mamma.

Hur som helst, om ni har bra kontakt med mamma, kan ni fråga om hon inte har tid att ge barnet lite extra uppmärksamhet när hon är där? Dessutom, kan inför, i samförstånd med mamman, att man ringer en viss tid till den andre föräldern, och den tidpunkten ska INTE vara precis innan läggdags!

Vi har inför att hon ringer, om hon vill ringa vill säga, precis efter kvällsmaten har intagits, utifall mamman inte svara finns det utrymme för testa lite senare. Dessutom så är det 3 försök som gäller, 1 direkt efter kvällsmaten, en när hon kollat klart på barnpogrammet kl 7, och så direkt efter hon borstat tänderna. Har inte mamman svarat någon gång där, så är det i morgon som gäller här.

dessutom, så bad vi en "utomstående person" i det här fallet min mamma och min svägerska, som barnet håller otroligt mycket av, att berätta att även fast vi vet att barnet saknar mamma, så blir vi sårade och ledsna av att höra tjatet om mamma hela tiden.

Min bonus gick igenom samma sak när hon var 7. Det var superjobbigt, och biomamman hävdade att vi måste göra något fel eftersom hon saknade sin mamma så mycket att hon blev ledsen. Nu efteråt har jag läst att det är helt normalt i den här åldern, och att man till exempel kan lösa det genom att barnet får bo någon extra dag hos föräldern som efterlängtas just då. Det är dock krångligt i praktiken för den andra föräldern tenderar ju naturligvis att bli sårad och ta det personligt...

Hej!
Vad skönt att höra detta från fler!
Vi lider av samma problem.

Hade jag varit er så hade jag talat med mamman för att försöka reda ut vad som kan vara orsaken, vad säger han t.ex. i telefonen när han talar med sin mamma? Sen så hade jag förklarat för mamman som det är att saknaden blir mindre när han inte talar med henne per telefon flera gånger per dag ur era tidigare erfarenheter och bett att mamman skulle förklara det för honom och att ni bestämmer att han och mamman succesivt drar ner på antalet och tiden enligt en bestämd plan, då detta verkar få honom att må bättre.

Kanske ni kan vända på det och själva föreslå att pojken ska ringa sin mamma?

Tänker att det kanske är ett sätt för honom att också få uppmärksamhet från ER då han inser att ni inte gillar hans ringande.

Min dotter ringde sin mormor och morfar varje kväll i ett par år för att säga godnatt - jag kan inte säga att jag skulle uppskattat om det varit hennes pappa hon ringt till, men jag hade absolut inte förbjudit det och dessutom insett att det är något som går över och om det inte gör det så är det något som man som förälder/vuxen får acceptera och lära sig att leva med.   

    

jag saknar min mamma varje dag på skolan

jag är 10 år

Mina bonusbarn hade oxå en sådan period, är fan inget kul att höra varje kväll innan läggdax - gråt och saknad av mamman, eller om de slog sig någontans o börja stor böla så va det alltid mamma dom skrek efter.

Det tog oss tid och tålamod först o främst. Sedan fick vi prata med mamman som i detta fallet va "boven" i det hela.

Mamman hade då sagt vid lämningarna och telefon samtalen att hon saknade barnen. Och det får hon som ansvarsfull vuxen INTE göra! För då skulldbelägger hon barnen.

Hon fick sluta med att säga så, och även dra ner med telefonn kontaken på våran vecka.Från 3gg per dag ca till 1. Till slut nu ( 6månader ca ) Är barnen här v v  utan telefonn kontakt, och har faktiskt inte hört dem sakna eller prata om sin mamma medans dem är här. För de vet att de får träffa henne nästa vecka igen.

Så mycket bättre för alla. Barnen mår bättre och vet att deras mamma "klara sig själv " utan att barnen "måste ta hand om henne"

En bra mamma ser till att hennes barn mår bra och ska även trivas hos barnens pappa.

Hej!
Vi har samma problem med min bonus som är hos oss varannan vecka. Hen är snart 7 år och gråter efter mamma om kvällarna vid läggdags. Detta är ett nytt problem och har inte varit ett problem tidigare. Jag och min sambo flyttade ihop för några månader sedan, och jag och barnet kommer väldigt bra överens. Barnet verkar ibland vara orolig över att mamman känner sig ensam, så jag börjar misstänka en lojalitetskonflikt hos barnet. Några tips?? Ska barnet få ringa när hen saknar mamma? Vi upplever ibland att hen blir ännu mer ledsen efter att ha pratat med mamman.