• Madelene N

    är så himla orolig och rädd inför min förlossning!

    Jag har aldrig fött barn, detta blir mitt första.. Jag har varit orolig för en massa saker under min gravilitet men nu är jag riktigt rädd för min förlossning. Jag har försökt tänka på det på ett possitivt sätt men jag känner oro för att det ska bli fel, att jag ska gå sönder helt, att jag ska dö, att barnet inte ska vara friskt, att jag inte klarar av bedövningen eftersom att jag är spruträdd, m.m. Jag vet inte riktigt varför jag skriver nu men jag måste få lätta på min oro även om jag pratar med min sambo om detta så känns det lite bättre att skriva här så man kan få råd och veta lite om någon annan som kanske känner på samma sätt.. Jag vill så gärna att allt ska gå bra och att mitt barn kommer ut så jag får träffa min ängel men jag är så rädd!


     

  • Svar på tråden är så himla orolig och rädd inför min förlossning!
  • Candida
    JA77 skrev 2011-07-06 08:48:52 följande:
    Ytterligare ett tecken på att du inte har förstått ett dugg av det jag pratar om. Tror du att vi inte söver bara för att vara jävliga?? Allt det jag berättar om finns i anestesiologisk litteratur, det är bara att låna en bok i ett medicinskt bibliotek.  Du är inte medicinskt kunnig, så därför kan du inte hävda att det "bara" är att sövas. Du har helt fel, och så synd att du tror att allt är som en komplott mot dig som kvinna. För min del låter det märkligt at ALLA barnmorskor  och läkare behandlat dig fel. Vad har hänt?

    Och empati, visst har vi det. Du måste ju lita på medicinsk expertis! Höggravida sövs inte bara i en handvändning.Det gör inte gamla och svårt sjuka heller, utan när det gäller dem så försöker man göra ingreppet i lokalbedövning, alternativt skjuta på operationen. Men ett snitt kan varken skjutas på eller göras i lokalbedövning, därför läggs en ryggbedövning. Finner man sticket obehagligt och jobbigt går det jättebra att andas lustgas under tiden. Inga andra lugnande medel ges, då man faktiskt har barnet att tänka på.

    Det är av säkerhetsskäl som vi inte söver under kejsarsnitt. Vi söver bara vid absoluta nödfall, t.ex. då spinalbedövningen inte tar optimalt, eller om barnet måste ut inom några få minuter. Inte annars.

    Varför inte gå och bearbeta din rädsla istället för att hata sjukvården som inte lyder minsta vink? Känns det inte bättre att få det förklarat varför du inte sövs som förstahandsval? Bär man ett barn får man faktiskt ta "konsekvenser", det är tungt, jobbigt, man får avstå goda ostar och gott vin, men även avstå vissa läkemedel och onödiga operationer med sövningar.
    Alltså läkarvetenskapen är sexistisk. Alla vet att kvinnor inte blir tagna på allvar, eller får den vård det behöver. Bara för att något har stått i en bok skriven av en sexistisk författare så innebär det inte att det är optimalt. Angående just sövning finns det säkert starka medicinska belägg, som man då följer. Men när det kommer till p-piller och hur skadligt det är och att det orsakar urinvägsinfektioner, svampinfektioner och vulvavestibulit, då skriver man ut p-piller till kvinnor ÄNDÅ!!! Kvinnor med endometrios blir inte tagna på allvar alls. Och har man svåra svampinfektioner som jag har så finns det jättebra läkemedel att skriva ut, men det gör man inte. Jag har dessutom frått bakteriell vaginos av min kirurgiska abort, och jag förklarade för läkarna precis hur infektionskänslig jag är, jag fick inte gehör för det och jag kommer att anmäla dem. Dessutom har jag fått endometrios av ingreppet, men det kommer troligen ta ca 8 år innan jag får hjälp för det. Och man kommer aldrig någonsin erkänna att det var abortkirurgen som gjorde fel. Aldrig någonsin "för att en abort KAN INTE orsaka några skador, då hade ju kirurrgen märkt det under ingreppet förstår du väl?" Kvinnor blir inte alls tagna på allvar av vården, och här har du lite tänkar som bevisar det.

    Nej, jag är inte rädd för läkare. Men de respekterar inte kvinnor och kvinnokroppen.

    Jag förstår faktiskt inte varför man inte får information i sexualundervisningen om alla graviditetskrämpor och läkemedel man inte bör ta.

    Det är inte mitt fel att jag blev oönskat gravid, för hade man kunnat tänka sig att vara försiktig mot mig när man provade ut en pessar så hade det inte behövt bli såhär. Eller om jag hade fått smärtstillande vid insättning av kopparspiral. Men mig har man inte tagit hänsyn till alls, och jag är med i en förening av kvinnor som är i precis samma situation.

    www.dn.se/nyheter/sverige/p-piller-kan-ge-samlagssmarta

    www.aftonbladet.se/wendela/article10748069.ab

    www.scandlab.com/docs/expressen_080904_svamp_i_underlivet.pdf

    mobil.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/asapetersen/article12365699.ab

    Om jag hade litat på medicinsk expertis hade jag inte levt idag över huvud taget. Faktum är att min pojkväns mamma blev sövd när hon fick kejsarsnitt med honom. De mår båda fint idag. Så det är inte så att det inte går bara för att du har läst i en bok att det man kommit på att "Oooops! många kvinnor med barn i magen dog visst av det här, bäst att vi inte tar några särskilda hänsyn utan vi slutar med det helt"

    Jag tänker aldrig någonsin ta ryggbedövningen. Inte en chans. Det kan man bli förlamad av.

    Du lever i en värld där du tror att kvinnor inte blir förtryckta? Särskilt inte inom vården alltså? Läkarvetenskapens böcker är aldrig skrivna ur ett genusperspektiv aldrig någonsin, och kvinnors kroppar stympas varje dag under läkarkniven.

    Det är vi patienter som vet bäst vilka mediciner vi mår bra av. Jag vet bäst.

    Förlåt TS att jag tog allt det här i din tråd, jag tyckte bara att det fanns en person här som behövde upplysas lite.
  • Candida

    "För min del låter det märkligt at ALLA barnmorskor  och läkare behandlat dig fel."

    Det är inte särksilt märkligt om de har fel direktiv att följa. Direktivet att skriva ut p-piller till någon som så lätt får svampinfektioner som jag är helt galet.

    Direktivet att inte behandla svampinfektioner är helt galet.

    Direktivet att inte ge smärtstillande vid insättning av kopparsprial är helt galet.

    Direktivet att aldrig ge antibiotika-profylax vid abort är helt galet.

    Direktivet att inte kunna prova ut pessar för de kvinnor som behöver en hormonfri preventivmetod är helt galet.

    Så, nej det är inte märkligt att de behandlat mig fel när de har direktiv som inte respekterar kvinnokroppen. Men alla barnmorskor och gynekologer har i ett eller annat avseende behandlat mig fel. Det är inte deras fel, utan det är deras riktlinjer det är fel på

  • JA77
    Candida skrev 2011-07-06 18:18:43 följande:
    Alltså läkarvetenskapen är sexistisk. Alla vet att kvinnor inte blir tagna på allvar, eller får den vård det behöver. Bara för att något har stått i en bok skriven av en sexistisk författare så innebär det inte att det är optimalt. Angående just sövning finns det säkert starka medicinska belägg, som man då följer. Men när det kommer till p-piller och hur skadligt det är och att det orsakar urinvägsinfektioner, svampinfektioner och vulvavestibulit, då skriver man ut p-piller till kvinnor ÄNDÅ!!! Kvinnor med endometrios blir inte tagna på allvar alls. Och har man svåra svampinfektioner som jag har så finns det jättebra läkemedel att skriva ut, men det gör man inte. Jag har dessutom frått bakteriell vaginos av min kirurgiska abort, och jag förklarade för läkarna precis hur infektionskänslig jag är, jag fick inte gehör för det och jag kommer att anmäla dem. Dessutom har jag fått endometrios av ingreppet, men det kommer troligen ta ca 8 år innan jag får hjälp för det. Och man kommer aldrig någonsin erkänna att det var abortkirurgen som gjorde fel. Aldrig någonsin "för att en abort KAN INTE orsaka några skador, då hade ju kirurrgen märkt det under ingreppet förstår du väl?" Kvinnor blir inte alls tagna på allvar av vården, och här har du lite tänkar som bevisar det.

    Nej, jag är inte rädd för läkare. Men de respekterar inte kvinnor och kvinnokroppen.

    Jag förstår faktiskt inte varför man inte får information i sexualundervisningen om alla graviditetskrämpor och läkemedel man inte bör ta.

    Det är inte mitt fel att jag blev oönskat gravid, för hade man kunnat tänka sig att vara försiktig mot mig när man provade ut en pessar så hade det inte behövt bli såhär. Eller om jag hade fått smärtstillande vid insättning av kopparspiral. Men mig har man inte tagit hänsyn till alls, och jag är med i en förening av kvinnor som är i precis samma situation.

    www.dn.se/nyheter/sverige/p-piller-kan-ge-sam...

    www.aftonbladet.se/wendela/article10748069.ab

    www.scandlab.com/docs/expressen_080904_svamp_...

    mobil.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/asap...

    Om jag hade litat på medicinsk expertis hade jag inte levt idag över huvud taget. Faktum är att min pojkväns mamma blev sövd när hon fick kejsarsnitt med honom. De mår båda fint idag. Så det är inte så att det inte går bara för att du har läst i en bok att det man kommit på att "Oooops! många kvinnor med barn i magen dog visst av det här, bäst att vi inte tar några särskilda hänsyn utan vi slutar med det helt"

    Jag tänker aldrig någonsin ta ryggbedövningen. Inte en chans. Det kan man bli förlamad av.

    Du lever i en värld där du tror att kvinnor inte blir förtryckta? Särskilt inte inom vården alltså? Läkarvetenskapens böcker är aldrig skrivna ur ett genusperspektiv aldrig någonsin, och kvinnors kroppar stympas varje dag under läkarkniven.

    Det är vi patienter som vet bäst vilka mediciner vi mår bra av. Jag vet bäst.

    Förlåt TS att jag tog allt det här i din tråd, jag tyckte bara att det fanns en person här som behövde upplysas lite.
    Okunskap leder till rädsla, och  okunskap är det du har, tyvärr. Har du läst i "nån bok" att man kan bli förlamad av en ryggbedövning? Läst det på Familjeliv? Tog du reda på orsaken? Förlamad blir man om läkaren sticker i fel nivå, i ryggmärgen. En narkosläkare (som lägger fler bedövningar dagligen) sticker inte i fel nivå. Skulle någon göra det är den personen inte kompetent för uppgiften, men det är narkosläkare. Jämför med de lumbalpunktioner som görs på vårdcentraler eller akutmottagningar av läkare som gör det någon enstaka gång per år. Lumbalpunktion och spinalbedövning läggs nämligen på samma sätt.

    Givetvis går de flesta sovsnitten bra, men det skadar inte att upplysa dig om varför det inte görs rutinmässigt.

    Nu har du hackat på mig, nu får du svara på mina frågor:

    Hur känns det att hata allt och alla?
    Vad gör du åt din ilska och bitterhet? Jag kan säga att patienter med din attityd och ditt missnöje är svåra att tillfredsställa över huvud taget. Du har redan dömt ut personalen. Varför inte hjälpas åt? Patienter som anmäler alla i en vårdkedja är ofta så djupt ledsna att de vill hitta en syndabock. Tyvärr lyckas det sällan. Bearbeta ditt liv & dina känslor istället.
  • Candida
    JA77 skrev 2011-07-06 18:30:48 följande:
    Okunskap leder till rädsla, och  okunskap är det du har, tyvärr. Har du läst i "nån bok" att man kan bli förlamad av en ryggbedövning? Läst det på Familjeliv? Tog du reda på orsaken? Förlamad blir man om läkaren sticker i fel nivå, i ryggmärgen. En narkosläkare (som lägger fler bedövningar dagligen) sticker inte i fel nivå. Skulle någon göra det är den personen inte kompetent för uppgiften, men det är narkosläkare. Jämför med de lumbalpunktioner som görs på vårdcentraler eller akutmottagningar av läkare som gör det någon enstaka gång per år. Lumbalpunktion och spinalbedövning läggs nämligen på samma sätt.

    Givetvis går de flesta sovsnitten bra, men det skadar inte att upplysa dig om varför det inte görs rutinmässigt.

    Nu har du hackat på mig, nu får du svara på mina frågor:

    Hur känns det att hata allt och alla?
    Vad gör du åt din ilska och bitterhet? Jag kan säga att patienter med din attityd och ditt missnöje är svåra att tillfredsställa över huvud taget. Du har redan dömt ut personalen. Varför inte hjälpas åt? Patienter som anmäler alla i en vårdkedja är ofta så djupt ledsna att de vill hitta en syndabock. Tyvärr lyckas det sällan. Bearbeta ditt liv & dina känslor istället.
    Jag hade varit jättenöjd med aborten om jag inte hade haft kronsika och svåra smärtor i korsryggen, ryggslutet, nedre delen av magen, om inte hela magen hade svullnat upp som ballong 2 veckor innan mens och under mens, om jag hade kunnat gå på toaletten normalt och itne haft diaree hela tiden. Om det inte hade huggt till i magen när jag böjde mig framåt.

    Jag tyckte alla hade ett trevligt bemötande mot mig på abortmottagning och lag litade på abortkirurgen. Men jag kan inte gå okring och vara nöjd över hur jag har det nu.
  • Kange

    Hej,

    det är helt naturligt att känna sig nervös inför förlossningen. Men det är också så att precis som du kommer att säga till ditt barn i framtiden, så är det dumt att oroa sig för något du inte vet vad det är. Försök att slappna av och låta tankarna kring förlossningen komma och gå. Tänk: "okej, nu kom en så'n tanke...och nu kom en så'n tanke" utan att egentligen ta in dem, utan bara konstatera att dessa tankar kommer och går.

    Det jag kan säga med erfarenhet från 2 förlossningar är att du kommer inte att vara fullt närvarande när du väl är inne i det. Sen kommer det ju allra oftast inte pang bom, utan det börjar lite försiktigt i flera timmar för att sakta tillta.
    Du kommer att märka att detta klarar jag av!

    Mitt tips är att lyssna på avslappningsband, eller mindfullness band.

    Kom ihåg att detta med oron är helt naturligt, försök att inte forska mer i det med risk att jaga upp dig själv. Upprepa istället ett positivt mantra, typ: detta klarar jag av!! Och du, det är faktiskt inte så hemskt:) Jag har genom andning och lustgas klarat båda mina förlossningar och faktiskt inte tyckt att det varit särskilt hemskt någon gång.

    Lycka till!

  • Candida
    JA77 skrev 2011-07-06 18:30:48 följande:
    Okunskap leder till rädsla, och  okunskap är det du har, tyvärr. Har du läst i "nån bok" att man kan bli förlamad av en ryggbedövning? Läst det på Familjeliv? Tog du reda på orsaken? Förlamad blir man om läkaren sticker i fel nivå, i ryggmärgen. En narkosläkare (som lägger fler bedövningar dagligen) sticker inte i fel nivå. Skulle någon göra det är den personen inte kompetent för uppgiften, men det är narkosläkare. Jämför med de lumbalpunktioner som görs på vårdcentraler eller akutmottagningar av läkare som gör det någon enstaka gång per år. Lumbalpunktion och spinalbedövning läggs nämligen på samma sätt.

    Givetvis går de flesta sovsnitten bra, men det skadar inte att upplysa dig om varför det inte görs rutinmässigt.

    Nu har du hackat på mig, nu får du svara på mina frågor:

    Hur känns det att hata allt och alla?
    Vad gör du åt din ilska och bitterhet? Jag kan säga att patienter med din attityd och ditt missnöje är svåra att tillfredsställa över huvud taget. Du har redan dömt ut personalen. Varför inte hjälpas åt? Patienter som anmäler alla i en vårdkedja är ofta så djupt ledsna att de vill hitta en syndabock. Tyvärr lyckas det sällan. Bearbeta ditt liv & dina känslor istället.
    Jag tror att det kan hjälpa andra kvinnor om jag anmäler det här faktiskt. Och nej, jag kommer inte "anmäla alla i en vårdkedja". Jag kommer anmäla de enskilda individer som gjort fel. Jag kan väl för sjutton inte anmäla någon som inte har orsakat någon skada??

    Jag tycker det är jättetråkigt att du känner dig hackad på. Jag ville bara skriva att kvinnor är förtryckta av vården, och då särskilt kvinnorvård, förlossningsvård och så vidare. FI har på sitt partiprogram att de vill förbättra de här sakerna.

    Men de finns vissa personer som tror att individer som är bittra som jag bara uppstår på grund av fel i personligheten eller något. Det är nog bättre om man förstår att vården inte är optimal jämställd och NEJ de har inte behandlat mig på rätt sätt. Jag tror att det kan vara väldigt svårt att förstå varför det finns patienter som jag annars. Det finns alltid förklaringar och orsaker. Vad skulle hända om folk aldrig reklammerade varor till exempel? Företagen måste ju få en chans att förbättra sig. Så är det ju med vårdpersonal och riktlinjer också, de måste ju ständigt förnyas och förbättras.
  • littlemini

    Suck, jag blir så trött på FL, varför ska alla sådana här trådar alltid spåra ur och blir så aggresiva? Jag tror inte TS efterfrågade en debatt. Hon ville ha lugnande, varma råd och peppning inför sin förlossning. Fy. Jag hoppas verkligen du får en drömförlossning Madelen (TS), vet ej när du väntar ditt barn men det finns jättefin hjälp att få i form av samtal av din närmaste auroramottagning eller motsvarande, på den kvinnoklinik som ligger närmast. Be MVC om hjälp. Den oro du känner inför att brista eller att barnet skall dö är så vanlig. De som jobbar med dessa mottagningar är vana att bemöta den här typen av rädslor. Vet sedan barnmorskan som förlöser dig om detta så kommer hon att bemöta din oro och hjälpa dig! Och jag vet inte om du tänkt på det som ett alternativ men planerat kejsarsnitt finns alltid som alternativ, men man får ställa in sig på att man får vara ute i god tid och planera inför ett sådant ingrepp, och kanske vill de att du går på dessa stödsamtal en tid innan de skriver någon remiss till KS. Jag vet dock att många som går på aurorasamtal och har varit dundersäkra på att  e vill ha KS ändrar sig och föder vaginalt. Vet ej vad de säger för magiska saker där men nåt är det väl  ;) Önskar dig all lycka till!

  • Philipha
    littlemini skrev 2011-07-10 11:06:04 följande:
    Suck, jag blir så trött på FL, varför ska alla sådana här trådar alltid spåra ur och blir så aggresiva? Jag tror inte TS efterfrågade en debatt. Hon ville ha lugnande, varma råd och peppning inför sin förlossning. Fy. Jag hoppas verkligen du får en drömförlossning Madelen (TS), vet ej när du väntar ditt barn men det finns jättefin hjälp att få i form av samtal av din närmaste auroramottagning eller motsvarande, på den kvinnoklinik som ligger närmast. Be MVC om hjälp. Den oro du känner inför att brista eller att barnet skall dö är så vanlig. De som jobbar med dessa mottagningar är vana att bemöta den här typen av rädslor. Vet sedan barnmorskan som förlöser dig om detta så kommer hon att bemöta din oro och hjälpa dig! Och jag vet inte om du tänkt på det som ett alternativ men planerat kejsarsnitt finns alltid som alternativ, men man får ställa in sig på att man får vara ute i god tid och planera inför ett sådant ingrepp, och kanske vill de att du går på dessa stödsamtal en tid innan de skriver någon remiss till KS. Jag vet dock att många som går på aurorasamtal och har varit dundersäkra på att  e vill ha KS ändrar sig och föder vaginalt. Vet ej vad de säger för magiska saker där men nåt är det väl  ;) Önskar dig all lycka till!
    Fint skrivet tycker jag! {#emotions_dlg.flower}
    ~Livet är ganska rättvist ändå!~
  • shadowstorm

    Jag var livrädd när jag var gravid med min son, rädd för det mesta rättare sagt. Sprutorna var nog det värsta ska jag ändå säga eftersom jag har fobi för det. Meen ju längre jag kom in min graviditet så började jag längta efter min förlossning att det bara skulle vara ÖVER! Allt jag äntligen skulle få vara klar. Och jag gick över flera dagar och blev ingångsatt också på köpet. Men när jag väl var inne på förlossningen så kände jag INGEN rädsla. Klart som fan att det gör ont, men nu när jag väntar mitt andra barn så längtar jag efter att få uppleva den där känslan igen. Och som jag brukar säga hellre föder jag 10 barn än går igenom 1 graviditet!

    Jag gick sönder rätt mycket, blev sydd efteråt, och jag trodde aldrig jag skulle bli mig själv därnere igen. Är ingen skillnad det läkte. Och EDA som jag var liivrädd för kändes inte jag satt och hyperventilera när han satt nålen men jag kände inget för de sätter den i en värk.

    Det är den enda possetiva smärtan som finns i världen :) Tänk på det :) Lycka till

  • Nenna B
    Madelene N skrev 2011-07-04 13:28:03 följande:

    Jag har aldrig fött barn, detta blir mitt första.. Jag har varit orolig för en massa saker under min gravilitet men nu är jag riktigt rädd för min förlossning. Jag har försökt tänka på det på ett possitivt sätt men jag känner oro för att det ska bli fel, att jag ska gå sönder helt, att jag ska dö, att barnet inte ska vara friskt, att jag inte klarar av bedövningen eftersom att jag är spruträdd, m.m. Jag vet inte riktigt varför jag skriver nu men jag måste få lätta på min oro även om jag pratar med min sambo om detta så känns det lite bättre att skriva här så man kan få råd och veta lite om någon annan som kanske känner på samma sätt.. Jag vill så gärna att allt ska gå bra och att mitt barn kommer ut så jag får träffa min ängel men jag är så rädd!


     


     
    Oj! Det är verkligen inte roligt att du ska behöva vara så orolig. Har du pratat med din BM? Det finns speciella grupper/samtal/läkare osv man kan få prata med om man är väldigt orolig.

    En sak som hjälpte mig när jag väntade första var att läsa på om förlossningar så mycket jag bara kunde. Jag är en person som vill veta vad som händer. Kan det hjälpa? Läsa böcker, förlossningsberättelser och annat som din BM kan ge tips om?

    Du skulle kunna åka en extra gång på studiebesök till förlossningen, be om en privat guidning. Så du får se salarna, OP-salarna, BB-avd , toaletterna och bad-/duschrummen och träffa personalen.

    Du behöver inte ta några sprutor om du inte vill, om du inte helt bestämt dig för att ta EDA dvs. Lustgas kan gott o väl fungera hela vägen, liksom värme, massage och andning. 

    I vårat landsting är de ganska hårda med att planera KS om det inte finns någon medicinsk grund till det, men kom ihåg att om du verkligen inte vill - att du känner sån enorm oro - så kan du kräva ett kejsarsnitt. Du kan också kräva vilken läkare du vill ha och var du ska vårdas.
    Men eftersom detta inte är något medicinskt måste du vara beredd på att kämpa för din sak.

    Lycka till!!!      
  • enny signatur
    Nenna B skrev 2011-07-16 15:47:12 följande:
    Oj! Det är verkligen inte roligt att du ska behöva vara så orolig. Har du pratat med din BM? Det finns speciella grupper/samtal/läkare osv man kan få prata med om man är väldigt orolig.

    En sak som hjälpte mig när jag väntade första var att läsa på om förlossningar så mycket jag bara kunde. Jag är en person som vill veta vad som händer. Kan det hjälpa? Läsa böcker, förlossningsberättelser och annat som din BM kan ge tips om?

    Du skulle kunna åka en extra gång på studiebesök till förlossningen, be om en privat guidning. Så du får se salarna, OP-salarna, BB-avd , toaletterna och bad-/duschrummen och träffa personalen.

    Du behöver inte ta några sprutor om du inte vill, om du inte helt bestämt dig för att ta EDA dvs. Lustgas kan gott o väl fungera hela vägen, liksom värme, massage och andning. 

    I vårat landsting är de ganska hårda med att planera KS om det inte finns någon medicinsk grund till det, men kom ihåg att om du verkligen inte vill - att du känner sån enorm oro - så kan du kräva ett kejsarsnitt. Du kan också kräva vilken läkare du vill ha och var du ska vårdas.
    Men eftersom detta inte är något medicinskt måste du vara beredd på att kämpa för din sak.

    Lycka till!!!      
    Jag tycker du har en viktig poäng här, det finns inget tvång. Du behöver inte ta någo smärtlindring om du inte vill, och du bhöver inte göra som läkarna/bm säger.  Du kan välja vem du har där osv osv. Det är bara rekomendationer. 

    Gällande sprickandet skulle jag rekommendera att som nnenna skriver, leta information och  var påläst. Man kan göra mer eller mindre för att motverka det. 

     
Svar på tråden är så himla orolig och rädd inför min förlossning!