Någon som fött både första och andra barnet vaginalt där den ANDRA förlossningen varit värre än den första?

Veravip: Tack snälla för ditt svar, låter skrämmande likt min förlossning, förutom att jag slapp klocka och sprack inte mycket. Men hela grejen med yttre press tyckte jag var mycket obehagligt. Känns betryggande att du fått beviljat planerat snitt. Jag ska ta upp det direkt med bm vid nästa graviditet. Hoppas du får en bättre upplevelse denna gång, håller alla tummar!! :) återkom gärna här eller till min inbox efteråt om du vill dela med dig av din nya erfarenhet.

Om du verkligen vill höra det upplevde jag min andra förlossning som mycket värre än första, inte minst på grund av att alla hade tutat i mig att det skulle gå så mycket enklare andra gången.

Första förlossningen var en igångsättning med väldigt segt utdrivningsskede, jag var fullt öppen vid ettiden på eftermiddagen och dottern föddes först vid 21 på kvällen med hjälp av yttre press. Sluttampen av förlossningen gjorde att jag var rädd just för den delen inför andra förlossningen.

Med andra dottern blev scenariot ganska likt det vid den första - bara ännu värre. Hon kom i vidöppet läge och fastnade och kom till sist ut med hjälp av sugklocka. Jag sprack mer, dottern hade ont i huvudet efter sugklockan och jag mådde väldigt dåligt rent psykiskt efteråt. Just att utdrivningsskedet tog många timmar och att jag fick en massa värkstimulerande i kombination med att spinalbedövningen hann gå ur gjorde det väldigt ångestladdat.

Nu ska jag föda trean med planerat snitt om ett par veckor och jag hoppas att det går bra.          

Med två små: tack för att du delar med dig, bevisar ju hur fel det är av barnmorskorna att säga att nummer två alltid är lättare. Du får hemskt gärna återkomma du också efter ditt snitt och berätta hur du upplevde det i jämförelse med en vaginal förlossning. Håller tummarna att du får en din upplevelse!

Jag kände samma sak efter jag fick min dotter... Trots att allt gick perfekt på pappret så var det ett helvete, och det tog i alla fall ett år innan jag började känna viljan av att skaffa fler barn, trots att jag är livrädd för att genomgå en förlossning till...

Fick en dotter mars -08 å en son i mars-11 

Med dottern så var värkarna hemska! Kramperna i magen var inte så farliga men däremot så strålade smärtan ut i höfterna å ner i låren. Kunde inte hantera den smärtan alls utan gick runt å slog på saker. EDAn var som sänd för ovan  , kände inte alls när jag hade en värk. Krystvärkarna var inte alls farliga (vad jag kommer ihåg nu, har säkert förträngt en del), däremot sved det som tusan när hon kom ut efter 30 min. Jag sprack en del, blev sydd och kunde därefter inte gå någon längre sträcka utan att hela underlivet svullnade upp å ömmade. Tog en månad innan den värsta smärtan försvann...

Med sonen gjorde värkarna inte lika ont och jag hade lättare för att hantera dom. Däremot tog inte EDAn all smärta, även om den tog det värsta.Krystvärkarna var fruktansvärda, det hände ingenting och när hjärtljuden sjönk bestämde dom tillslut sig för att använda sugklocka. Med den kom han ut snabbt, med ansiktet uppåt, så det var därför han inte kom ut själv. Han var även väldigt medtagen och dom gick snabbt iväg med honom för att kolla upp honom. Min sambo (pappan, som följde med) sa sedan att läkaren sagt att han inte hade klarat sig mycket längre till därinne.  När de kom tillbaka, efter vad som kändes som en evighet, var han fortfarande väldigt blek och medtagen. Så efter en stund gick dom iväg igen och när de kom tillbaks var han röd som en kräfta och mycket piggare .

Känner mig lite snuvad på min andra förlossning, hann bara känna glädje över sonen en liten stund innan jag insåg att han var dålig.    Idag är han dock en pigg å väldigt pratglad liten pojk .

Så, även om förarbetet var lättare den andra gången så var ändå den förlossningen mycket värre.  

Tack för att ni delar med er, alla berättelser tar jag tacksamt emot. :)

HelenFr: Så trist att man ska behöva ha en sån dålig upplevelse, man vill ju att förlossningen ska vara något man ser fram emot och en positiv sak, men nu är det bara ångestladdat!

Lucky Lillstrumpa: skönt att det gick väl till slut, men jag kan knappt föreställa mig hur hemskt det måste ha känts när de rusade iväg med din son. Det vill man aldrig vara med om!

Hej

Hade en riktigt jobbig första förlossning.
Värkarna kom torsdag kväll 18.00 hade dom med 7 min mellanrum till 08 fredag morgon.
åkte in och fick värkstimulerande dropp och dom tog vattnet på mig.
Blev sängliggandes med kraftiga värkar.
kl 15.00 blev det EDA bedövning.
Läkaren kommer in vid 01.00 ungefär på lördag natten.
säger att få jag inte ut på nästa värk så ska dom avbryta.
Var helt övertygad om att hon menade att dom skulle avliva mig, eller putta tillbaka lilla barnet in i magen igen.

Så jag tog i för kung och fosterland.
Blev klipp på 5cm & sugklocka, och hon var medtagen när hon kom ut så jag fick inte ens se vad det var för kön...
Jag var medtagen och min moderkaka kom inte ut, så det blev upp till operation.
tappade 2,5 liter blod och barnet var på NEO under tiden i kuvös och blev matad på kopp av sin far.

Detta var en förlossning som har varit jättejobbig för mig, då jag utvecklat panikångest och dödsångest efter detta..

Nu är jag gravid igen och är i v 36+3 och jag är såå orolig.
Tyvärr är jag så korkad att jag går in och läser såna här, men trots allt så verkar det ändå vara så att det är övervägande många som haft en mycket bättre andra förlossning...

Jag tänkte först att jag skulle begära snitt, men att få missa chansen igen att få barnet upp på bröstet.. Nej det vill jag inte.
jag vill kunna! jag vill jag vill jag vill!

och sen vill jag inte att dom ska sprätta upp min mage heller... hugaligen, det skrämmer mig nästan mer.

Jag ska försöka inse och tala om för mig själv att jag borde vara stolt över min kropp som klarade av förra förlossningen och att jag lever trots det som hände mig..

Träffar läkare nästa vecka och hoppas dom hittar sätt att sätta igång mig på, och att tack vare att jag är omföderska ska gå lätt och smidigt och att vår son ska titta ut lite tidigare än beräknat.
med förra gick jag över 2 veckor..

pinklove- Ja, det var hemskt! Plus att de lämnade mig där med benen fortfarande i "gynställning"! Fick sitta så en bra stund innan undersköterskan som städade kom på att "ojdå, du kanske inte vill ha benen så längre". Nä, helst inte tack. Självklart är jag glad över att de agerade så snabbt å gick iväg med sonen, men jag kände mig så utlämnad och övergiven. Ingen som tog hand om mig (t.ex. US som var kvar, som städade!!!), ingen som berättade vart sonen tog vägen eller vad de gjorde med honom. 
Jag höll honom inte på riktigt förrän vid lunch dagen efter (han föddes 23.19), vågade inte.. 
Visst, jag flyttade honom från hans säng till min när han skulle amma, men inte mer än så. Inte Så som man vill hålla sin nyfödda... Känslan av att vi hade kunnat förlorat honom kommer över mig ibland, men det är inte lika jobbigt längre. Han är ju här ! 

 

Åh vad härligt att höra! Stort grattis till din nummer tre! Så underbart att du fick en sån bra upplevelse! Får mig ännu mer att luta mot snitt om det blir syskon såsmåningom. Tack för att du delade med dig och grattis igen!

Min andra förlossning var jobbigare än den första. Den gjorde lite mera ont och tog 3 timmar längre än första. 
Första förlossningen tog ganska precis 8 timmar ( provade lustgasen men kastade den lika fort och hade vetekudde på magen) en flicka 3545g och 50cm.
Andra förlossningen tog 11 timmar ( hade bara vetekuddar eftersom jag redan visste att jag inte tyckte om lustgasen) en pojke 3670g och 53 cm. Om storleken kan ha betydelse?!?

Så ingen av dem var ju överjävliga om man får säga så...    

Men det är klart att andra kan vara jobbigare...Alla graviditeter och förlossningar är ju individuella, så att dra alla över en kam känns inte riktigt rätt!!