• acure

    Någon som fött både första och andra barnet vaginalt där den ANDRA förlossningen varit värre än den första?

    Fick en dotter i mars iår efter en lång och smärtsam förlossning. Tyckte att det var fruktansvärt hela grejen, även om det var underbart när hon väl kom ut och på pappret var förlossningen helt normal. Men för mig kändes ingenting normalt, smärtan var nästan ohanterlig, trots att jag andades fint genom varenda värk, och efter att hon fötts sa jag att det här vill jag ALDRIG göra om.

    Inte nog med att förlossningen var jobbig, tiden efteråt var nästan värre. Även om jag inte fick många bristningar så var jag svullen och öm i nästan två månader. Känner mig fortfarande inte helt OK där nere. Kan fortfarande inte sitta ner länge utan att få ont, trots att jag fått OK på efterkontrollen, så det är inget problem där förrutom att jag behöver fortsätta göra knipövningar.

    Nu till min fråga... Alla säger ju att nästa barn kommer gå SÅ mycket enklare att föda, för jag har ju redan banat väg för alla nästkommande barn. Med det i åtanke undrar jag om det är någon som haft en SÄMRE förlossning med sitt andra barn? Eftersom alla barnmorskor vill övertyga mig om att det ALDRIG kan bli värre än den första förlossningen, men jag tror inte riktigt på dem och vågar inte chansa på att eventuella syskons förlossningar ska gå lättare, för tänk om de inte gör det? Vill gärna planera för syskon såsmåningom, men vill inte att dessa orosmoment ska hindra mig från att skaffa fler barn. Då får det bli med snitt (och jag vet att det kan gå minst lika fel det också).

    Tacksam för svar!


  • Svar på tråden Någon som fött både första och andra barnet vaginalt där den ANDRA förlossningen varit värre än den första?
  • acure

    Veravip: Tack snälla för ditt svar, låter skrämmande likt min förlossning, förutom att jag slapp klocka och sprack inte mycket. Men hela grejen med yttre press tyckte jag var mycket obehagligt. Känns betryggande att du fått beviljat planerat snitt. Jag ska ta upp det direkt med bm vid nästa graviditet. Hoppas du får en bättre upplevelse denna gång, håller alla tummar!! :) återkom gärna här eller till min inbox efteråt om du vill dela med dig av din nya erfarenhet.


    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • Med två små

    Om du verkligen vill höra det upplevde jag min andra förlossning som mycket värre än första, inte minst på grund av att alla hade tutat i mig att det skulle gå så mycket enklare andra gången.

    Första förlossningen var en igångsättning med väldigt segt utdrivningsskede, jag var fullt öppen vid ettiden på eftermiddagen och dottern föddes först vid 21 på kvällen med hjälp av yttre press. Sluttampen av förlossningen gjorde att jag var rädd just för den delen inför andra förlossningen.

    Med andra dottern blev scenariot ganska likt det vid den första - bara ännu värre. Hon kom i vidöppet läge och fastnade och kom till sist ut med hjälp av sugklocka. Jag sprack mer, dottern hade ont i huvudet efter sugklockan och jag mådde väldigt dåligt rent psykiskt efteråt. Just att utdrivningsskedet tog många timmar och att jag fick en massa värkstimulerande i kombination med att spinalbedövningen hann gå ur gjorde det väldigt ångestladdat.

    Nu ska jag föda trean med planerat snitt om ett par veckor och jag hoppas att det går bra.          

  • acure

    Med två små: tack för att du delar med dig, bevisar ju hur fel det är av barnmorskorna att säga att nummer två alltid är lättare. Du får hemskt gärna återkomma du också efter ditt snitt och berätta hur du upplevde det i jämförelse med en vaginal förlossning. Håller tummarna att du får en din upplevelse!


    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • HelenFr

    Jag kände samma sak efter jag fick min dotter... Trots att allt gick perfekt på pappret så var det ett helvete, och det tog i alla fall ett år innan jag började känna viljan av att skaffa fler barn, trots att jag är livrädd för att genomgå en förlossning till...

  • Lucky Lillstrumpa

    Fick en dotter mars -08 å en son i mars-11 Hjärta

    Med dottern så var värkarna hemska! Kramperna i magen var inte så farliga men däremot så strålade smärtan ut i höfterna å ner i låren. Kunde inte hantera den smärtan alls utan gick runt å slog på saker. EDAn var som sänd för ovan Skrattande , kände inte alls när jag hade en värk. Krystvärkarna var inte alls farliga (vad jag kommer ihåg nu, har säkert förträngt en del), däremot sved det som tusan när hon kom ut efter 30 min. Jag sprack en del, blev sydd och kunde därefter inte gå någon längre sträcka utan att hela underlivet svullnade upp å ömmade. Tog en månad innan den värsta smärtan försvann...

    Med sonen gjorde värkarna inte lika ont och jag hade lättare för att hantera dom. Däremot tog inte EDAn all smärta, även om den tog det värsta.Krystvärkarna var fruktansvärda, det hände ingenting och när hjärtljuden sjönk bestämde dom tillslut sig för att använda sugklocka. Med den kom han ut snabbt, med ansiktet uppåt, så det var därför han inte kom ut själv. Han var även väldigt medtagen och dom gick snabbt iväg med honom för att kolla upp honom. Min sambo (pappan, som följde med) sa sedan att läkaren sagt att han inte hade klarat sig mycket längre till därinne.  När de kom tillbaka, efter vad som kändes som en evighet, var han fortfarande väldigt blek och medtagen. Så efter en stund gick dom iväg igen och när de kom tillbaks var han röd som en kräfta och mycket piggare Glad.

    Känner mig lite snuvad på min andra förlossning, hann bara känna glädje över sonen en liten stund innan jag insåg att han var dålig. Gråter   Idag är han dock en pigg å väldigt pratglad liten pojk Glad.

    Så, även om förarbetet var lättare den andra gången så var ändå den förlossningen mycket värre.  

  • acure

    Tack för att ni delar med er, alla berättelser tar jag tacksamt emot. :)

    HelenFr: Så trist att man ska behöva ha en sån dålig upplevelse, man vill ju att förlossningen ska vara något man ser fram emot och en positiv sak, men nu är det bara ångestladdat!

    Lucky Lillstrumpa: skönt att det gick väl till slut, men jag kan knappt föreställa mig hur hemskt det måste ha känts när de rusade iväg med din son. Det vill man aldrig vara med om!


    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • fundersam10

    Hej

    Hade en riktigt jobbig första förlossning.
    Värkarna kom torsdag kväll 18.00 hade dom med 7 min mellanrum till 08 fredag morgon.
    åkte in och fick värkstimulerande dropp och dom tog vattnet på mig.
    Blev sängliggandes med kraftiga värkar.
    kl 15.00 blev det EDA bedövning.
    Läkaren kommer in vid 01.00 ungefär på lördag natten.
    säger att få jag inte ut på nästa värk så ska dom avbryta.
    Var helt övertygad om att hon menade att dom skulle avliva mig, eller putta tillbaka lilla barnet in i magen igen.

    Så jag tog i för kung och fosterland.
    Blev klipp på 5cm & sugklocka, och hon var medtagen när hon kom ut så jag fick inte ens se vad det var för kön...
    Jag var medtagen och min moderkaka kom inte ut, så det blev upp till operation.
    tappade 2,5 liter blod och barnet var på NEO under tiden i kuvös och blev matad på kopp av sin far.

    Detta var en förlossning som har varit jättejobbig för mig, då jag utvecklat panikångest och dödsångest efter detta..

    Nu är jag gravid igen och är i v 36+3 och jag är såå orolig.
    Tyvärr är jag så korkad att jag går in och läser såna här, men trots allt så verkar det ändå vara så att det är övervägande många som haft en mycket bättre andra förlossning...

    Jag tänkte först att jag skulle begära snitt, men att få missa chansen igen att få barnet upp på bröstet.. Nej det vill jag inte.
    jag vill kunna! jag vill jag vill jag vill!

    och sen vill jag inte att dom ska sprätta upp min mage heller... hugaligen, det skrämmer mig nästan mer.

    Jag ska försöka inse och tala om för mig själv att jag borde vara stolt över min kropp som klarade av förra förlossningen och att jag lever trots det som hände mig..

    Träffar läkare nästa vecka och hoppas dom hittar sätt att sätta igång mig på, och att tack vare att jag är omföderska ska gå lätt och smidigt och att vår son ska titta ut lite tidigare än beräknat.
    med förra gick jag över 2 veckor..

  • Lucky Lillstrumpa

    pinklove- Ja, det var hemsktGråter! Plus att de lämnade mig där med benen fortfarande i "gynställning"! Fick sitta så en bra stund innan undersköterskan som städade kom på att "ojdå, du kanske inte vill ha benen så längre". Nä, helst inte tack. Självklart är jag glad över att de agerade så snabbt å gick iväg med sonen, men jag kände mig så utlämnad och övergiven. Ingen som tog hand om mig (t.ex. US som var kvar, som städade!!!), ingen som berättade vart sonen tog vägen eller vad de gjorde med honom. 
    Jag höll honom inte på riktigt förrän vid lunch dagen efter (han föddes 23.19), vågade inte.. 
    Visst, jag flyttade honom från hans säng till min när han skulle amma, men inte mer än så. Inte Så som man vill hålla sin nyfödda... Känslan av att vi hade kunnat förlorat honom kommer över mig ibland, men det är inte lika jobbigt längre. Han är ju här Glad

     

  • Med två små
    acure skrev 2011-07-06 09:32:34 följande:
    Med två små: tack för att du delar med dig, bevisar ju hur fel det är av barnmorskorna att säga att nummer två alltid är lättare. Du får hemskt gärna återkomma du också efter ditt snitt och berätta hur du upplevde det i jämförelse med en vaginal förlossning. Håller tummarna att du får en din upplevelse!

    Ja, jag ska höra av mig igen när det är klart och hoppas att jag får en bra upplevelse den här gången. Hur som helst blir det ju inte likadant som förra gången och det känns bra! Men jag tycker att det är fel av barnmorskorna att trösta rädda omföderskor med att det alltid går lättare andra gången för det stämmer ju inte, och man blir väldigt besviken om det blir värre än första gången när man ställt in sig på att det ska gå lättare. Bättre att göra en bra plan om man är rädd där man förbereder vad man kan göra om något av det som man är rädd för inträffar.

    För de flesta är ju iaf tvåan lättare så jag hoppas att det blir så för dig också nästa gång!    
  • acure
    fundersam10 skrev 2011-07-06 23:17:09 följande:
    Hej

    Hade en riktigt jobbig första förlossning.
    Värkarna kom torsdag kväll 18.00 hade dom med 7 min mellanrum till 08 fredag morgon.
    åkte in och fick värkstimulerande dropp och dom tog vattnet på mig.
    Blev sängliggandes med kraftiga värkar.
    kl 15.00 blev det EDA bedövning.
    Läkaren kommer in vid 01.00 ungefär på lördag natten.
    säger att få jag inte ut på nästa värk så ska dom avbryta.
    Var helt övertygad om att hon menade att dom skulle avliva mig, eller putta tillbaka lilla barnet in i magen igen.

    Så jag tog i för kung och fosterland.
    Blev klipp på 5cm & sugklocka, och hon var medtagen när hon kom ut så jag fick inte ens se vad det var för kön...
    Jag var medtagen och min moderkaka kom inte ut, så det blev upp till operation.
    tappade 2,5 liter blod och barnet var på NEO under tiden i kuvös och blev matad på kopp av sin far.

    Detta var en förlossning som har varit jättejobbig för mig, då jag utvecklat panikångest och dödsångest efter detta..

    Nu är jag gravid igen och är i v 36+3 och jag är såå orolig.
    Tyvärr är jag så korkad att jag går in och läser såna här, men trots allt så verkar det ändå vara så att det är övervägande många som haft en mycket bättre andra förlossning...

    Jag tänkte först att jag skulle begära snitt, men att få missa chansen igen att få barnet upp på bröstet.. Nej det vill jag inte.
    jag vill kunna! jag vill jag vill jag vill!

    och sen vill jag inte att dom ska sprätta upp min mage heller... hugaligen, det skrämmer mig nästan mer.

    Jag ska försöka inse och tala om för mig själv att jag borde vara stolt över min kropp som klarade av förra förlossningen och att jag lever trots det som hände mig..

    Träffar läkare nästa vecka och hoppas dom hittar sätt att sätta igång mig på, och att tack vare att jag är omföderska ska gå lätt och smidigt och att vår son ska titta ut lite tidigare än beräknat.
    med förra gick jag över 2 veckor..
    Usch vilken jobbig upplevelse. Förstår att du är orolig. Du kommer säkert få en jättefin förlossning denna gång, jag ska hålla mina tummar och tår!
    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • acure
    Lucky Lillstrumpa skrev 2011-07-06 23:35:53 följande:
    pinklove- Ja, det var hemsktGråter! Plus att de lämnade mig där med benen fortfarande i "gynställning"! Fick sitta så en bra stund innan undersköterskan som städade kom på att "ojdå, du kanske inte vill ha benen så längre". Nä, helst inte tack. Självklart är jag glad över att de agerade så snabbt å gick iväg med sonen, men jag kände mig så utlämnad och övergiven. Ingen som tog hand om mig (t.ex. US som var kvar, som städade!!!), ingen som berättade vart sonen tog vägen eller vad de gjorde med honom. 
    Jag höll honom inte på riktigt förrän vid lunch dagen efter (han föddes 23.19), vågade inte.. 
    Visst, jag flyttade honom från hans säng till min när han skulle amma, men inte mer än så. Inte Så som man vill hålla sin nyfödda... Känslan av att vi hade kunnat förlorat honom kommer över mig ibland, men det är inte lika jobbigt längre. Han är ju här Glad

     
    Usch det där får ju bara inte hända, man är ju tillräckligt labil när man föder barn ändå, bara för att barnet är ute så är man helt plötsligt oviktig. Själv känner man sig ju precis tvärtom - behöver mer närhet och omtanke än någonsin! Har du talat om för någon ansvarig hur du upplevde det hela så att de kan tänka på det i fortsättningen?
    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • acure
    Med två små skrev 2011-07-06 23:38:42 följande:
    Ja, jag ska höra av mig igen när det är klart och hoppas att jag får en bra upplevelse den här gången. Hur som helst blir det ju inte likadant som förra gången och det känns bra! Men jag tycker att det är fel av barnmorskorna att trösta rädda omföderskor med att det alltid går lättare andra gången för det stämmer ju inte, och man blir väldigt besviken om det blir värre än första gången när man ställt in sig på att det ska gå lättare. Bättre att göra en bra plan om man är rädd där man förbereder vad man kan göra om något av det som man är rädd för inträffar.

    För de flesta är ju iaf tvåan lättare så jag hoppas att det blir så för dig också nästa gång!    
    Tack snälla! Ser fram emot att höra om din upplevelse så småningom. Och håller verkligen med om att det är så fel av barnmorskorna att säga så, och ifrågasätter man så säger de bara att det är SÅÅÅÅÅÅ ovanligt att nummer två blir jobbigare, så det är KLART att du ska föda vaginalt! Ibland blir jag faktiskt förbannad.
    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • Med två små
    acure skrev 2011-07-07 10:17:00 följande:
    Tack snälla! Ser fram emot att höra om din upplevelse så småningom. Och håller verkligen med om att det är så fel av barnmorskorna att säga så, och ifrågasätter man så säger de bara att det är SÅÅÅÅÅÅ ovanligt att nummer två blir jobbigare, så det är KLART att du ska föda vaginalt! Ibland blir jag faktiskt förbannad.

    Nu är trean ute! Det blev halvakut snitt eftersom förlossningen startade av sig självt några dagar före tiden jag fått för planerat snitt - och nu, efter tre barn, kan jag bara konstatera att snittet var bäst ur alla perspektiv! Av bebisarna är det trean som mått bäst efter födseln - han har varit pigg och orkat amma direkt från start vilket inte funkade vid de vaginala förlossningarna. För mig själv var snittet en superupplevelse - jag var med, kunde känna glädje istället för ångest och panik och dessutom var det som att jag blev sedd av personalen på förlossningen och BB på ett helt annat sätt. Sonen är nu fem dagar och vi mår båda toppen. Visst, rent fysiskt gör det ont i snittet, men det är jäkligt mycket bättre än att ha ont i själen.
  • acure

    Åh vad härligt att höra! Stort grattis till din nummer tre! Så underbart att du fick en sån bra upplevelse! Får mig ännu mer att luta mot snitt om det blir syskon såsmåningom. Tack för att du delade med dig och grattis igen!


    www.ourfamily.se <--- NY ADRESS!
  • Elle83

    Min andra förlossning var jobbigare än den första. Den gjorde lite mera ont och tog 3 timmar längre än första. 
    Första förlossningen tog ganska precis 8 timmar ( provade lustgasen men kastade den lika fort och hade vetekudde på magen) en flicka 3545g och 50cm.
    Andra förlossningen tog 11 timmar ( hade bara vetekuddar eftersom jag redan visste att jag inte tyckte om lustgasen) en pojke 3670g och 53 cm. Om storleken kan ha betydelse?!?

    Så ingen av dem var ju överjävliga om man får säga så...    

    Men det är klart att andra kan vara jobbigare...Alla graviditeter och förlossningar är ju individuella, så att dra alla över en kam känns inte riktigt rätt!!  

Svar på tråden Någon som fött både första och andra barnet vaginalt där den ANDRA förlossningen varit värre än den första?