MissMarilyn skrev 2011-10-11 21:26:06 följande:
Hej allihopa!
Lillan är nu 3 mån. 3920g.
Syrgasen är helt borta och vi har inte haft övervakning på 2 veckor.
Jag känner mig faktiskt helt trygg utan övervakningen. Trodde det skulle vara svårare...
Känner igen mig i det någon skrev ang. bb. Jag grät hela nätterna igenom då vi fick ligga på BB i Lund. Hörde barnskrik och såg mammor med sina friska barn gå omkring i korridoren. Min man fick även ta ner en massa tavlor på rummet där det stod att närhet var såå viktigt.
Att inte veta om ens lilla klarar sig och sen få se andra friska och välmående bebisar. Det var hemskt.
Jag gick knappt ut ur rummet, bara när jag skulle ner till Neo.
Det blev mycket bättre när vi fick komma till Ronald McDonalds huset. Då fanns det andra där i samma situation och det var liksom okej att sitta vid ett bord och bara gråta.
Jag har fått lite avstånd till Neo nu och det är hemskt att säga. Men jag kan fortfarande vara lite bitter över hur min graviditet slutade. (akut snitt) Fram till hennes egentliga födelsedatum så var det som om jag väntade på något... Som ett litet barn som väntar på Julafton... bara att jag visste att det inte blir någon julafton. Vi har nästan till hundra procent bestämt att vi inte ska ha fler barn heller. Men jag börjar mer och mer acceptera att Neo blev min graviditet så att säga. Men det har tagit en hel del samtal...
Vår lilla tös föddes med ett hjärtfel och idag fick vi riktigt glada besked!!
Hjärtat ser så bra ut att hjärtläkaren tror att det dröjer till minst tonåren innan de behöver sätta in pacemaker.
Underbart. Vi är så glada!
Vad för slags samtal? Jag har ofta undrat varför ingen ställt frågan om man behöver samtalsterapi om det man går igenom på neo. Var det någon som frågade dig, eller sökte du hjälp själv?