• stickan12

    Min dotter dog i magen två dagar före BF

    Det här är min historia och jag skriver den här för jag vill att andra som är i slutet av sin graviditet ska få  en annan chans att få behålla sitt barn än jag fick. Jag är ledsen om det gör er oroliga och jag förstår att man inte vill tänka tanken, det ville inte jag, det vill ingen. Men jag önskar så att jag hade gjort det och därför skriver jag det här.

    Idag skulle vår dotter ha blivit två månader gammal. Det är en underbar ålder, det vet alla som ha fått barn. De börjar upptäcka världen, fixera blicken, le. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag fick uppleva min lilla tjej i stället för att sitta här och gråta.

    Vår dotter var under hela graviditeten lugn i magen, det var det som jag trodde i allafall, och tror fortfarande eftersom jag inte tror att hon mådde dåligt hela tiden. Vi visste på ett tidigt stadium att det var en flicka och eftersom som jag har en vild pojke på tre år som också var en vildning redan i magen så alla sa till mig "åh, då blir det en lugnt tjej, vad mysigt!"

    När jag yttrade min oro över att jag tyckte att hon rörde sig lite så sa alla, oavsett om det var sambon, kompisar eller barnmorskan samma sak: "alla barn är olika, vissa är lugna andra är vilda". I sin iver att lugna mig var det många som berättade att de hade haft lugna barn i magen som de ibland inte hade känt alls. Jag trodde på vad alla sa till mig, "det är normalt, hon är lugn, tjejer är lugnare, de rör sig mindre i slutet av graviditeten". Det var förmodligen snarare så att min pojke var ovanligt aktiv tänkte jag tillslut. (det är han fortfarande så det kändes inte konstigt)

    Min barnmorska försäkrade mig om samma sak, trots att jag varje gång sa att "hon vickar på tårna två ggr om dagen, är det normalt?" Det är helt normalt försäkrade hon, så länge hon förljer samma mönster. Så jag försökte förtränga min oro, man vill inte vara en nojig mamma. Alla värden var bra, jag röker inte, dricker inte, är inte överviktig eller överdrivet gammal (36). Med andra ord ingen riskpatient och avfärdades därmed som lite normalt orolig bara.

    Min flicka var 10 % större än genomsnittet vid v 32 UL och var beräknad att väga 3800 g vid födseln. Då låg hon i övre kanten av kurvan och sedan gick hon ner. Min barnmorska hävdade att "det kan se ut så här - som en liten trappa på kurvan". När hon kom ut vid fullgången tid vägde hon bara 2980 g och var 52 cm lång. I efterhand har jag fått reda på att om man har tre likadana magmått i rad så blir man inskickad till KK för extra tillväxt UL. Jag hade två likadana och en som slog på 1 cm... Och ni vet hur godtyckliga mätningarna är med måttbanden. Ännu en anledning till att jag aldrig kommer att förlåta min barnmorska.

    Den 26 april var jag på rutinkontroll (den sista) hos BM. Allt såg bra ut enligt henne, även om hon när jag frågade erkände att hon nog var lite mindre än 3800 g. När hon lyssnade på hjärtljuden med dopplern så tyckte jag att de lät svagare än vanligt, men de låg på 140 slag i minuter (helt normalt) så barnmorskan sa att det kan ha berott på att hon sov, eller på hur hon träffar med dopplern. Jag köpte det. I efterhand har jag fått reda på att om man tycker att hjärtljuden är svaga så kan man kolla igen om 6 minuter för att försäkra sig om att allt är bra. Det gjorde hon inte.

    På eftermiddagen samma dag sprang jag runt och fixade det sista som skulle handlas till bebisen, kläder, en ny kamera till förlossningen... på kvällen grillade vi och jag kände mig ganska pigg. När jag gick och la mig så tänkte jag på att jag inte hade känt henne röra sig på kvällen (vilken brukade vara tiden då hon vickade på tårna) men jag hade ju hört hennes hjärtljud på morgonen, så trots att det inte kändes bra så somnade jag. Sov dock oroligt och gick upp kl 5 och försökte få i gång henne, drack kallt vatten, duschade kallt, buffade... inget hjälpte. Jag trodde fortfarande att jag oroade mig i onödan, BM hade ju lovat mig att allt  var bra. Men vi tog sonen till dagis och sen åkte vi in till KK. Ångesten och skräcken och overklighetskänslan när de inte hittar några hjärtljud är obeskrivlig och jag återupplever det ögonblicket gång på gång. Och det kommer jag nog alltid att göra.

    Vår lilla dotter föddes dagen efter, vackrast i världen, helt perfekt, otroligt efterlängtad, älskad och saknad.

    För någon dag sedan rapporterade P1 på radion om att det behövs med forskning kring varför barn dör i magen, oftast i slutet av graviditeten men att det kanske går att få ner dödstalen med 30%. Varje veckan dör nio barn i Sverige i magen. Cirka 450 fall per år. Det är tio gånger vanligare än vanlig spädbarnsdöd. Varför ingår det inte i föräldrautbildningen? Varför görs inga sena UL? Varför betonas inte fosterrörelser som något - där inte allt är normalt? Titta på länken till spädbarnsfondens hemsida och lär dig räkna fosterrörelser!

    Som sagt, jag vill inte oroa någon, men jag önskar önskar av hela mitt hjärta att det där programmet på P1 hade gått två månader tidigare eller att någon hade berättat det här för mig. Att någon hade uppmuntrat mig att ta det på allvar. Att jag hade litat på min känsla, att jag hade vågat ta in det och stått på mig. Att inte alla bara hade gått in för att lugna mig. För då tror jag att jag hade haft min flicka här i dag. Jag kan inte vara säker, för man vet inte exakt vad hon dog av men moderkakan hade en akut inflammation så hon fick förmodligen syrebrist. Hon hade behövt komma ut tidigare. Jag hade en dålig känsla, men ingen hörsammade den och jag själv slog bort den. Ända tills jag var säker på att något var fel och då var det försent. Skillnanden mellan att röra sig lite och att röra sig ännu lite mindre är omöjlig att avgöra och reagera på. Då reagerar man inte förrän hon är helt stilla och det är för sent.

    http://www.spadbarnsfonden.se/Page.asp?PageId=449

    Här är länken till radioinslaget också

    http://www.spadbarnsfonden.se/News.asp?NewsId=324

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-16 11:25
    Idag på DN-debatt och TV4-morgon. Varför gick inte detta ut för tre månder sedan? Då hade jag kanske stått på mig.

    www.dn.se/debatt/ett-av-tre-dodfodda-barn-skulle-ha-kunnat-raddasv

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-17 19:58
    Äntligen! Socialstyrelsen öppnar för att ändra sina rekommendationer för fosterrörelser. Se inslaget på TV4.

    www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna&videoid=1797016

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-19 09:53
    STÖD VÅRT UPPROP! Nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser kan rädda liv på www.facebook.com/fosterrorelser

  • Svar på tråden Min dotter dog i magen två dagar före BF
  • stickan12

    Tack för alla stöttande ord och fina tankar. Idag är en tung dag. Det sker förändringar men hon är fortfarande borta. Önskar så att man kunde vrida tillbaka klockan, om jag hade vetat då vad jag vet idag..

  • Fru U
    stickan12 skrev 2011-10-06 10:20:02 följande:
    Tack för alla stöttande ord och fina tankar. Idag är en tung dag. Det sker förändringar men hon är fortfarande borta. Önskar så att man kunde vrida tillbaka klockan, om jag hade vetat då vad jag vet idag..
    Jag såg bara delar av programmet men det har gett resultat i varje fall. Inte för att det förändrar något för er men det måste känns bra att få bekräftelsen.

    Lycka till i framtiden.
    har ont i handen o skriver därför som en kråka. FL fixa mobilsurfappen!
  • Anonym (:)

    Men det är ju som din man sa att man vänder sig till experterna när man är orolig för att få professionellt svar.Vad mer kan man göra,man vet ju ingenting,förens det är försent och man fått vara med om sånna hemska saker.Man kan inte lita på dagensvård,det är dagens sanning.

    Jag har en kusin som las in på bb ingör snitt,hon hade diabetes och allt var det var.
    Kvällen före sparkade bebis jätte mycket,för att sedan bli helt still.Hon påpekar sin oro till barnmorsokrna.Men det va ju som ingen fara då såklart suck.På morgonen görs en ctg kurva dom vanliga kollen,bebis är död!11år har gott och hon mår frukstansvärt dåligt.Gått så långt att hon är förtidspensionär och 33år!!har fått massor med jobbiga psykiska sjukdomar.

    ultraljudsundersökningar regelbundet i slutet för alla vore ju något.eftersom att dopller undersökningar inte säger så mycket.

  • Anonym (Mia)
    Anonym (blom) skrev 2011-10-06 00:58:22 följande:
    Ja då kan jag väl oroa mig här i tråden då, ingen annan kommer ändå förstå... 
    Jag har varit konstant orolig denna gång. Jag har fått göra en massa ultraljud pga blödningar och liknande och börjar känna mig som en hönsmamma även om de alltid sagt "kom in!". Men när man är där för sitt 5 ul så känns det dumt även om man blivit ombedd att ta taxi in så fort som möjligt och erbjudits ambulans (blödning). Någonstans tappar man tanken på att man faktiskt vet hur saker är. Nåväl så har det aldrig varit något fel och ingen vet något om blödningarna (flera små och en i någon storlek att tala om) och jag har alltid fått åka hem snart efteråt. 

    Men oron jag känner hela tiden den viftas alltid bort. Det här barnet har varit lugnt, mycket lugnare än sitt syskon. Det var en period där den rörde sig mycket, men generellt väldigt lugn. Och jag får alltid höra "det är ok bara du känner den och barn är olika".
    Nu har den varit jätte lugn i två dagar. Men den rör sig ju. Den petar med foten ibland som för att säga hej, den rör lite på sig, men den känns slö.... Och nej inget jag gör påverkar den, men så har det alltid varit (jo datorn störde den ett tag om jag hade den på magen men numera verkar den van). Sist hade jag högt blodtyck, men inget som verkade störa bm (tydligen precis under när man ska bry sig enligt andra) och sf kurvan har gått ner. Eller nej, den har ju gått upp i cm mot innan men inte "nog" utan den har liksom fallit. Kombinationen gör mig orolig. Men som sagt.. jag känner ju barnet varje dag så jag har svårt att agera :/
    Jag kan berätta det att min dotter var fruktansvärt lugn HELA graviditeten, jag tänkte på det varje dag och påpekade det för min bm varje gång jag träffade henne. "Det är normalt" fick jag ju självklart höra. Det som irriterade mig mest var att jag kände att "blir hon lugnare än så här så måste hon ju ha dött", jag kände att det kan omöjligt va mer stilla än så här. Helt fruktansvärt jobbigt. Mitt sf mått var enligt kurvan i början och planade ut/stod still mot slutet, också normalt, men också väldigt mentalt påfrestande. Mitt blodtryck låg på 135/75-80 igenom typ hela graviditeten.
    Den dagen min dotter föddes hade jag på morgonen (innan jag visste att det var hennes födelsedag) fått en panikattack pga att jag var så orolig. Jag hade vaknat flera gånger under den natten och trott att hon var död.
    Vi skulle till bm dagen därpå och då hade jag tänkt att kräva ett ultraljud, för då stod jag inte ut längre.
    Som tur var så föddes hon istället Inga problem alls, varken hos henne eller mig. Hon vägde dock bara 3,2 kg ungefär, i vecka 39+1. 

    Jag förstår precis dina tankar, det är så jobbigt att veta att bebisen lever, men att den inte verkar frisk typ.
    Det är bara du och din magkänsla som kan bestämma vad du vill göra.
    Jag hoppas bebisen föds snart! Och ett tips, du vet väl om att din sambo kan höra bebisens hjärtljud va? Det var nåt som lugnade mig iallafall
     
  • Anonym (Mia)
    Tuvalina skrev 2011-10-06 00:58:17 följande:
    Det kan vara så att allt ser "bra" ut när man undersöks för att en kvart senare inträffa något som gör att moderkakan slutar att fungera. Det kan vara så. Men oftast går det att se t.ex. att det är för lite fostervatten, att blodflödet har börjat avta i navelsträngen och i moderkakan. Det går att mäta perfusionen i moderkakan. Alltså flödet och hur trycket är i kärlen. Men det kan säkert utvecklas bättre instrument för detta. Det är en kostnadsfråga förstås.
    Men är det rutin att kolla allt det där som du skrev om? När jag gjorde en koll på förlossning i vecka 33 tror jag det var, så minns jag bara att han sa att "allt ser bra ut, det finns bra med fostervatten", typ. Men det kanske är för att jag skulle ha blivit mer nojjig om han berättade ALLT han faktiskt kollade?
    Tack för ditt svar.  
  • MumOfThree

    Men fy vad hemskt, beklagar din sorg så!

    Såg ett inslag på tv igår och gråt mig igenom hela programmet =(


    Mina älskade söner, Adrian 2003-02-10 & Julian 2009-05-22, Cornelis 2011-08-25
  • Tuvalina
    Anonym (Mia) skrev 2011-10-06 12:42:34 följande:
    Men är det rutin att kolla allt det där som du skrev om? När jag gjorde en koll på förlossning i vecka 33 tror jag det var, så minns jag bara att han sa att "allt ser bra ut, det finns bra med fostervatten", typ. Men det kanske är för att jag skulle ha blivit mer nojjig om han berättade ALLT han faktiskt kollade?
    Tack för ditt svar.  
    NIx, inte rutin. De undersökningarna gör man bara när man misstänker något. Och det enda de har att gå på är om SF måttet inte är som det ska. Hjärtljuden kan låta bra hela tiden och det kan ändå vara något fel, det har vi tyvärr många bevis på nu. OM Sf måttet är som det ska och du ändå som mamma är orolig att det är något fel då kan du om du tjatar få de att undersöka moderkaka, navelsträng osv osv... det beror lite på vilket sjukhus du är på...

    Så!! Det gäller att stå på sig och när de gör UL fråga dem vad det är de gör!

    Ingela Rådestad talade om detta i tv3 Sanning & Konsekvens programmet. Hon sa jättebra saker om detta. Det togs också upp en studie i Norge där de hade halverat antalet döda barn i magen genom att ge tydlig information och göra noggranna undersökningar när kvinnorna kommit in vid oro.
    Anonym (blom) skrev 2011-10-06 01:20:43 följande:
    Men jag vill helt inte göra några fler uL (det är ju inte direkt nyttigt), men däremot hade jag uppskattat om hon faktiskt kollade upp saker dvs hade ett besök snart igen eller liknande. Ska ta upp med henne att det varit mycket lugnare i magen sista tiden om inget förändras tills dess. UL kan man inte göra där utan då får jag åka in till förlossningen (och det kan jag nog göra direkt utan att gå via henne). 

    Jag vt att de tär en myt att det ska blir lugnare i slutet, men här är det verkligen lugnare, när ska man börja bry sig? Det har gått 2-3 dagarn nu med en mycket lugnare bebis men den rör sig ju ändå (dessutom gärna just när jag oroar mig), men den har inte samma kvällsaktivitet som vanligt. Vanligen så brukar den sparka och slås vi 2 tiden på natten, sådär så det är omöjligt att sova eller ligga.
    I fredags el. lördags hade jag massa värkar och saker verkade nästan vara på g, sedan dess har det varit lugnare 
    Nej det kanske har viss påverkan att göra UL men inget är värre än att inte göra det och sen upptäcka att ens barn är dött i vecka 39. Det hjälper inte med att lyssna på hjärtljuden som sagt! När min son dog så var det så att jag fick värkar på fredagen och sen avtog de på lördagen och sen på lördagkväll rörde han sig livligt för att helt stanna på natten. Det blev en infarkt i moderkakan. Värkar kan sätta igång processer i moderkakan som inte är gynnsamt för barnet.

    Skriv gärna här igen och berätta hur du gjorde <3
  • Anonym (styrkekram)

    Har bara läst det första inlägget och beklagar verkligen TS! Vår dotter plockades ut 1/10 (v 36+2) med akut kejsarsnitt pga svaga hjärtljud och viss tillväxthämning. Hon fick troligen inte tillräckligt med näring och syre från moderkakan och vägde bara 2,3 kg när hon kom ut, men är idag frisk och har gått upp till 3 kg. Om de inte hade reagerat och plockat ut henne samma dag som det upptäcktes, hade hennes hjärta lika gärna kunnat stanna! Jag förstår att du är förtvivlad och förbannad, det är en sak om barn dör ändå, utan förklaring (även om det är hemskt) men det som du var med om ska inte behöva hända .

  • Anonym (styrkekram)

    Kan tillägga att min dotter också var ganska "lugn" i magen, men ändå rörde sig med jämna mellanrum. Fast hon rörde sig mindre och mindre. (Flest och starkast fosterrörelser, kände jag nog mellan vecka 20 och 30 ungefär.) Eftersom jag ändå kände av henne då och då, tänkte jag dock aldrig på att det kunde vara något fel! Nu gick det ju bra för oss, och hade med lite tur kunnat gå bra även utan KS i vecka 36, men det HADE kunnat gå åt helvete också! Jag tycker att man får för lite upplysning om sånt här som blivande mamma, att man inte ska oroa sig i onödan men samtidigt vara vaksam! 

  • stickan12
    Anonym (styrkekram) skrev 2011-10-12 16:56:18 följande:
    Har bara läst det första inlägget och beklagar verkligen TS! Vår dotter plockades ut 1/10 (v 36+2) med akut kejsarsnitt pga svaga hjärtljud och viss tillväxthämning. Hon fick troligen inte tillräckligt med näring och syre från moderkakan och vägde bara 2,3 kg när hon kom ut, men är idag frisk och har gått upp till 3 kg. Om de inte hade reagerat och plockat ut henne samma dag som det upptäcktes, hade hennes hjärta lika gärna kunnat stanna! Jag förstår att du är förtvivlad och förbannad, det är en sak om barn dör ändå, utan förklaring (även om det är hemskt) men det som du var med om ska inte behöva hända .
    Anonym (styrkekram) skrev 2011-10-12 17:12:33 följande:
    Kan tillägga att min dotter också var ganska "lugn" i magen, men ändå rörde sig med jämna mellanrum. Fast hon rörde sig mindre och mindre. (Flest och starkast fosterrörelser, kände jag nog mellan vecka 20 och 30 ungefär.) Eftersom jag ändå kände av henne då och då, tänkte jag dock aldrig på att det kunde vara något fel! Nu gick det ju bra för oss, och hade med lite tur kunnat gå bra även utan KS i vecka 36, men det HADE kunnat gå åt helvete också! Jag tycker att man får för lite upplysning om sånt här som blivande mamma, att man inte ska oroa sig i onödan men samtidigt vara vaksam! 
    Tack för ditt stöd. Vad skönt att det gick bra för din flicka och att hon mår bra nu. Hur upptäcktes detta? Du reagerade inte på att hon hade rört sig mindre så var det pga minskat magmått? Eller reagerade barnmorskan pga svaga hjärtljud med doptonen? Vet du vad hennes hjärtrytm låg på då? Min dotter hade 140 slag i min samma dag som hon dog, men jag tyckte att det "lät" svagare, men det viftade bara barnmorskan bort.. Kram
  • Anonym (blom)
    Tuvalina skrev 2011-10-07 12:10:25 följande:
    NIx, inte rutin. De undersökningarna gör man bara när man misstänker något. Och det enda de har att gå på är om SF måttet inte är som det ska. Hjärtljuden kan låta bra hela tiden och det kan ändå vara något fel, det har vi tyvärr många bevis på nu. OM Sf måttet är som det ska och du ändå som mamma är orolig att det är något fel då kan du om du tjatar få de att undersöka moderkaka, navelsträng osv osv... det beror lite på vilket sjukhus du är på...

    Så!! Det gäller att stå på sig och när de gör UL fråga dem vad det är de gör!

    Ingela Rådestad talade om detta i tv3 Sanning & Konsekvens programmet. Hon sa jättebra saker om detta. Det togs också upp en studie i Norge där de hade halverat antalet döda barn i magen genom att ge tydlig information och göra noggranna undersökningar när kvinnorna kommit in vid oro.
    Anonym (blom) skrev 2011-10-06 01:20:43 följande:
    Men jag vill helt inte göra några fler uL (det är ju inte direkt nyttigt), men däremot hade jag uppskattat om hon faktiskt kollade upp saker dvs hade ett besök snart igen eller liknande. Ska ta upp med henne att det varit mycket lugnare i magen sista tiden om inget förändras tills dess. UL kan man inte göra där utan då får jag åka in till förlossningen (och det kan jag nog göra direkt utan att gå via henne). 

    Jag vt att de tär en myt att det ska blir lugnare i slutet, men här är det verkligen lugnare, när ska man börja bry sig? Det har gått 2-3 dagarn nu med en mycket lugnare bebis men den rör sig ju ändå (dessutom gärna just när jag oroar mig), men den har inte samma kvällsaktivitet som vanligt. Vanligen så brukar den sparka och slås vi 2 tiden på natten, sådär så det är omöjligt att sova eller ligga.
    I fredags el. lördags hade jag massa värkar och saker verkade nästan vara på g, sedan dess har det varit lugnare 
    Nej det kanske har viss påverkan att göra UL men inget är värre än att inte göra det och sen upptäcka att ens barn är dött i vecka 39. Det hjälper inte med att lyssna på hjärtljuden som sagt! När min son dog så var det så att jag fick värkar på fredagen och sen avtog de på lördagen och sen på lördagkväll rörde han sig livligt för att helt stanna på natten. Det blev en infarkt i moderkakan. Värkar kan sätta igång processer i moderkakan som inte är gynnsamt för barnet.

    Skriv gärna här igen och berätta hur du gjorde <3
    Tack för omtanken. Jag ringde aldrig. Jag tänkte att jag hör av mig morgonen efter om den inte kommit igång vilket den gjorde under natten. Nu har jag dock nyligen varit på tul eftersom sfmåttet inte ökat (så det vart ändå ul). Barnet är lite mindre men det ska inte vara någon fara och de sakerna de kollade på såg bra ut
  • Anonym (Beklagar)

    Ser att detta är en gammal tråd men beklagar ändån hemskaste man kan uppleva förlora sitt barn . Blev själv katastrofsnittad bara för 3 veckor sen efter bara några timmar på fl tack Gode Gud vi va på fl för annars hade förmodligen ( antagligen )varken jag eller bebisen överlevt. Vi hade tur de va inte dax för mig och bebis att lämna jorden !

  • Teafrog

    Jag förlorade min dotter Lea för tre veckor sedan. Hon föddes i vecka 39 + 2. Graviditeten hade varit utan komplikationer och allt såg bra ut, men när vi kom till förlossningen så slog inte hennes hjärta länge :( Läste det här inlägget och massa annat de första dagarna och blev så ledsen att så många hade förlorat sina barn. Att så många har gått igenom det som vi går igenom. Ofattbart att det inte satsas mer pengar på forskning, på att ta reda på varför 450 barn dör i magen varje år och hur man kan förhindra det. Alla dessa småttingar som aldrig får en chans. Blir så ledsen :(

    Skriver om det jag går igenom på min blogg om någon är intresserad av att läsa www.friskochlycklig.se

Svar på tråden Min dotter dog i magen två dagar före BF