Vilka foster är okej att abortera?

Jag valde övrigt. Jag anser att om man under en frivillig graviditet upptäcker att fostret har kraftiga missbildningar osv. som med största sannolikhet skulle kunna innebära rejäl smärta, många operationer med oviss utgång, och/eller ev tvivel om fostrets livsduglighet utanför livmodern, då kan jag tycka att det är OK med abort.
Sen kan jag ju bara tala utifrån mig själv, alla kan ju tycka olika, men barn med DS, autism etc är ju så härliga i sig, men där måste ju var och en få se till sig själv och vad man tror man mäktar med. Är man en sån människa som tycker det är hemskt, motbjudande osv med liknande handikapp så är det väl kanske det bästa för barnet att slippas födas och ha en sådan förälder.

Jag har lite svårt att rösta då jag är för fri abort och anser inte att en kvinna ska behöva argumentera moraliskt för att få genomgå en abort. I den meningen anser jag att samtliga nämnda skäl är ok. Samtidigt kan jag tycka att det bör finns begränsningar i vad sjukvårdspersonalen ska lämna för uppgifter till de blivande föräldrarna. Jag tycker nog att uppgifter som är irrelevanta medicinskt inte ska anges som tex kön eller barnets ögonfärg. Allteftersom utvecklingen går frammåt kommer man kunna ta reda på mer och mer informationen tidigare i ett fosters liv. Så allt eftersom utvecklingen går frammåt blir det en knivigare fråga etiskt tycker jag.

Mitt svar gäller den tid då "fri abort gäller".

Ett barn som kan leva utanför livmodern tycker jag spontant inte man ska få abortera, men jag kan inte lagstiftningen och medicinen runt omkring detta tillräckligt bra för att ha en genomtänkt åsikt om det.

 

 

Valde alternativ 3.

Jag håller med.

Jag har världens bästa Rasmus här hemma. Han har en CP-skada och är väl "en belastning för samhället" enligt många. Men absolut inte enligt mig. Han är mitt allt, mitt bästa.

En Cp-skada kan man inte se via ultraljud (diagnosen sätts inte förren barnet är över 2 år förresten)

Är gravid igen och skulle aldrig göra ett fostervattensprov eller moderkaksprov även om jag inte vill ha ett till handikappat barn. Men får jag det så är h*n väldigt välkommen till oss.
Det finns bara en anledning till abort (enligt mig) och det är om fostret inte klarar ett liv utanför livmodern.

Tack för ditt svar!

Jag har då svarat övrigt för jag gör bara abort om mkp eller fvp visar kromosomavvikelse där barnet ej överlever utanför kroppen eller om UL visar att fostret inte lever.

Övrigt: foster där mammans liv klart är i fara och med nästan 100% säkerhet kommer dö om barnet får stanna kvar. Hände en vän till mig:hon fick en allvarlig blodpropp och det gick inte rädda båda två. Enda giltiga skälet till abort enligt mig.

Jag tror det skulle bero mycket av min egen hälsohistorik. Har jag fått fem missfall innan så skulle nog alla barn vara välkomna.

Om jag däremot är en frögurka som blir gravid om jag blandar underkläder med mannen så hade jag inte behållit ett foster med intellektuella funktionshinder, medan fysiska hinder skulle vara mindre allvarliga från just min synvinkel.

Övrigt.

Alla foster är okej att abortera. Orsaken kvittar. 

Nu hoppas jag ju aldrig hamna i en situation där jag skulle behöva fundera över abort, men för att bortse från abortdiskussionen: Mitt intryck stämmer inte med din. Jag har intrycket att barn (och ungdomar/vuxna) med DS varierar väldigt mycket både intelligensmässigt, från en liten andel normalbegåvade till totala motsatsen, och personlighetsmässigt; inte alla är "härliga".Grav autism - som väl för övrigt inte går att se med fosterdiagnostik - ser jag som mycket grava svårigheter i förhållande till ett "normalt" liv. Till och med högfungerande autism kan - har jag sett i min närhet om än inte haft i min personliga vardag - vara en fruktansvärd påfrestning för en partner, och förmodligen inte stort mycket roligare för syskon och föräldrar.
Det är förstås jättebra när det fungerar bra men idealisera inte...

Mitt intryck är att kroppsliga handikapp (valfritt ordval) är "lättare" för anhöriga att tackla än psykiska. (För barnet/ungdomen/den vuxne med problematiken kan det givetvis vara tvärtom.)

Jag gjorde abort (eller avbröt graviditeten som det så fint hette) under stora tårar trots att det fanns en liten chans att barnet skulle klara sig. Det var ett tufft men relativt lätt beslut ändå. På ultraljudet upptäcktes missbildningar ooch vi gjorde fostervattenprov. Man sa att det var förvånadsvärt att barnet fortfarande levde (att kroppen inte tidigare stött ut det som missfall) att det fanns en liten chans att barnet skulle överleva 40 veckor i magen men att det skulle överleva en förlossning var mindre än 5 procents chans. Och om det mot all förmodan skulle överleva så skulle det få tillbringa sitt liv på sjukhus större delen av tiden och nästan inga barn med dessa syndrome och missbildningar överlevde 2 årsåldern och då var vårt barn mer skadat än de "vanliga" med dessa diagnoser.

Så visst fanns det en liten chans men jag övervägde att det skulle orsaka mer lidande o smärta att föda ett dött barn i v 40 eller gråta över ettt barn fram tills dess att det dog än avbryta i v.22.

Ett barn med ds, synfel, klumpfot you name it skulle vara välkommet. Inget jag skulle abortera för men jag är fortfarande för fri abort så andras anledningar får stå för dem. Men jag kan tycka det är bra att vi inte kan (eller kan kan vi nog idag) men att sjukvården inte lämnar ut info som ögonfärg, hårfärg och drag. Tycker det är hemskt som det är att vissa väljer bort barn enbart för könets skull. Eller som nån tråd som handlade om gomspalt. I mina ögon kan jag bara inte förstå det.

håller med!

att fostret inte kan överleva utanför kvinnans kropp (och då menar jag inte de gånger det hjälper att få lite hjälp med andning i början, en enklare op osv) 

...undrar bara hur man "riskerar få downs syndrom"? Det är inget man riskerar att få, antingen har man det eller så har man det inte.. Inget som smittar, direkt.

Håller med Logic.

ah.. det scenariot tänkte jag inte ens på.. men håller absolut med dig!

Ja min förmulering var inte den bästa. Du kan aldrig veta till 100% hur barnet kommer vara när det kommer ut. Min formulering skulle givetvis vara: ett barn som har som sådana värden att riskerna skulle finnas för att den skulle ha downs syndrom.  

"Hur pålitligt är resultatet från ett fostervattensprov?

Det är väldigt få saker i livet som kan garanteras till 100 procent. Fosterdiagnostik (fostervattenprov och ultraljudsundersökning) ger heller inga hundraprocentiga garantier för att det väntade barnet är friskt i alla avseenden."
källa: http://www.netdoktor.se/graviditet/?_PageId=989

samma här; antingen HAR barnet DS, eller så har den inte det. Det är inget det riskerar att få bara så där. DS har barnet från befruktningen.  (vid mosaik efter de första celldelningarna)
Gör man ett FVP vet man om det har full trisomi 21, en mosaik KAN iofs missas, men det är ovanligt.

 

Alla foster, orsaken spelar ingen som helst roll.