SaraS

Äldre 7 Jun 19:29

24 svar

Vi med prematurbarn födda före vecka 32

Jag fick i lördags en underbar liten go flicka genom akut kejsarsnitt i vecka 31+4, hon ligger nu på neo avdelningen men verkar må bra i alla fall för denna stunden.

Hon var dessutom tillväxthämmad och vägde så lite som 1244gram när hon föddes, nu har hon tappat lite till utav den vikten.

Jag startar mest denna tråden för att få lite stöd och byta erfarenheter med andra mammor eller pappor som har varit med om samma sak. Kanske har ni barn födda tidigare än min flicka eller ungefär samtidigt?
Vill ha hjälp med att smälta och landa efter allt detta, har så svårt för att ta till mig allting som har hänt den senaste veckan. Finns det andra där ute?

Jomajano

Äldre 9 Jun 20:46

#11

Det fanns ingen plats för oss, i Mölndal fick man bo den sista tiden innan det var dax att åka hem. Vi hade hemsjukvård vilket jag rekomenderar starkt dom kon varannan dag för att väga och kolla läget verkligen jätte skönt med tanke på att man haft personal omkring sig dygnet runt till att vara helt själva.. Jätte bra tyckte vi! Tror att han vägde runt 2700g eller nått, minns inte riktigt.. Vi väntar våran tvåa nu och jag hoppas på att få bli jättegravid och gå hela tiden ut men dom säger visst att har man fått en tidigt är det stor risk att nästa oxå kommer tidigt....

Trudel

Äldre 9 Jun 23:14

#12

Hej och grattis till dottern! Våran Adrian kom i v.31+3 och vägde då 1760 g och var 43 cm lång. Han mådde bra under omständigheterna och behövde inte någon andningshjälp. Vi fick stanna på neo i en knapp månad och nu har vi en pigg 18-månaders kille här hemma som mår hur bra som helst. Titta gärna in på vår blogg (både jag och min man bloggar) som vi startade i samband med Adrians födelse, så kan du läsa om hela vår tid på neo och fram till i dag. www.erikochfrida.blogspot.com

Lycka till och hoppas allt går bra för er!

www.erikochfrida.blogspot.com

SaraS

Äldre 10 Jun 18:50

#13

Jomajano skrev 2011-06-09 20:46:48 följande:

Det fanns ingen plats för oss, i Mölndal fick man bo den sista tiden innan det var dax att åka hem. Vi hade hemsjukvård vilket jag rekomenderar starkt dom kon varannan dag för att väga och kolla läget verkligen jätte skönt med tanke på att man haft personal omkring sig dygnet runt till att vara helt själva.. Jätte bra tyckte vi! Tror att han vägde runt 2700g eller nått, minns inte riktigt.. Vi väntar våran tvåa nu och jag hoppas på att få bli jättegravid och gå hela tiden ut men dom säger visst att har man fått en tidigt är det stor risk att nästa oxå kommer tidigt....

Jag är lite nervös för hemsjukvården men det verkar som det är många som rekommenderar den, klart skönare att vara hemma fast det känns klart lite oroligt.

Känns ju dock som en evighet innan min lilla flicka som idag gick upp till 1200gram igen väger så mycket så att vi kan få ta hem henne. =)
Hon har gått upp ungefär 20 gram nu två dagar i rad så det är 40gram upp nu då efter det hon tappade efter förlossningen. Så vi har en lång tid framöver att vänta oss märker jag,

Min första dotter föddes dock tre veckor för tidigt men räknades ändå som fullgången och hon vägde inte mer än 2495 och gick ner lite utav den vikten precis som alla nyfödda så jag har haft med mig hem ett litet barn förut, inte för att jag antar det spelar någon roll.

Grattis till graviditeten. Jag hoppas verkligen också att du får bli super gravid denna gången och att det inte ska tillstöta något problem på vägen. Jag är ju dock inte rätt person där och prata med då jag har haft två graviditeter som tyvärr inte gick som planerat någon av dom.
Men jag håller båda mina tummar för din skull.

*Kramar*

SaraS

Äldre 10 Jun 18:59

#14

tvåbarnsmor89 skrev 2011-06-08 10:17:51 följande:

Jag fick min lilla Linus i v.31+4 den 4/5 låg på neo(avd 35) på usö i 4v (så v:35+1 fick vi åka hem)
han låg först i kuvös i 1½v med cpap, infart i naveln för att ta prover(1v)
Han hade Cpappen med tryck (1½v)
Ekg (5dagar),
Droppen i handen med sockerlösningen och elektrolyser(2v)
puls/syremätaren(3½v)
sond(3½v)
och så fick han sola i 2½v innan bilirubinvärdet sjönk såpass mycket...
Men dag 2 på neo så fick han komma ur kuvösen och ligga kängerur på mig och på pappa... (de utvecklar tydligen lungor och alla andra organ mycket snabbar än att ligga själva i en kuvös, man på skyndar hemgången då som de sa..)och det var de jätte noga med på usö att se och höra mamma och pappa till barnet samt att barnet skulle så mycket som möjligt ligga kängeru än att ligga i kuvösen.. så han fick ligga på oss och sola med soltäcke och bara ha sollampan när han låg i kuvösen.
vi satt oftast med han från
6-8 sen rond
sen 9-12(sen gick vi och åt)
sen 13.30-17(vi åt igen)
18-22.30(då vi tog natten)
Om skötterskorna inte skulle göra något speciellt med han då fick han ligga i kuvösen..

sen fick han efter 1½v värme säng och komma in på vårat rum och bo med oss, då vi sondade han själva och på dagarna så "tränade vi flaskmatning" ute i vårdsalen med sköterskorna.. men med en sådan liten mun är det inte lätt att få in något.. men han lärde sig snabbt ändå. och efter 1v så åt han 90%av sina mål via flaska och vi sonde oftast bara 5-10ml av den 50ml han skulle äta
och allt gick jätte bra så läkarna pratade om hem gång redan i v.33 med sond då med 2timmar efter det samtalet fick Linus en kraftig infektion och hamnade tillbaka i cpap och allt och fick 2olika antibiotika dropp.

så vi vart kvar 10dagar extra på sjukhus
då Linus fick en jätte infektion och höll på att dö pga en jätte infektion slutades att andas och hela ansiktet och halsen svullnade upp, han hamnade tillbaka i cpap och fick 2olika antibiotiadropp(jag hade ju gbs vid förlossningen men vart ju själv inte behandlad mot det sen åkte jag på mjölkstockning och Linus hade fått i sig alla mina bakterier, då läkarna glömt/tyckte min gbs inte var så farlig(då jag själv inte kände mig sjuk) men när de tog prover på min mjölk när linus vart jättesjuk så visade den innehålla höghalter av streptokocker och stafylokocker så han hade blivit sjuk pga att jag inte hade blivit behandlad vid förlossningen... så nu är det slutpumpat för min del, då jag inte lyckats efter 2antibiotikakurer att bli av med alla bakterier, men mjölkstockningen är iallafall nu borta
men efter 10dagar med antibiotika så återhämtade linus sig bra och han kunde slippa alla maskiner igen..
så 5dagar efter att han hade slutat med antibiotikan fick vi åka hem på permission. Linus hade även rykt sonden ca 3ggr dagen de senaste 3dagarna så de ville inte sätta i den igen då de hade sådan problem att få ner den i han och fick upp blod varje gång så de struntade i den och vi fick de först 2dygen mata lite oftare istället...
Men efter det bakslaget så är det bra med Linus, har har dock problem med magen sedan han fick ersättningen, han har svårt att bajsa kan gå 1½-2dygn och han ska enl läkarna bajsa minst 1g/dygn när han är så här liten, och det märks då han bara ligger och tar i och inne på 2dyg så orkar han knappt inte äta... men gör sol/måne massagen och benmassagen som verkar hjälpa lite, sen har han ju magdroppar från sjukhuset(inte laxeringsmedel) men sen började han med järndroppar i onsdag och de gör ju inte saken bättre heller...

Han har fått börja ha egen sov/matklocka istället för var 3;de timme 60ml så ska han vakna och säga till när han är hungrig dock ska han äta minst 424ml per dag men verkar ha fungerat bra han vaknar var 4timme dagtid och äter 80ml sen på natten kan det gå 5timmar och äter då 90ml och han verkar mer nöjd över detta än att hålla var 3;de timme.

Man blir knäpp av att bara sitta inne på vårdsalen och höra alla maskiner pippa se alla läkare springa och gå osv sen tyckte jag att det var extra jobbit att vara ifrån storebror 4år och bara få se han 20min 1gång i v(vi bor 8mil enkel väg från sjukhuset..) och först få vara med han efter 4v
men som andra har sagt passa på att fråga så mycket du kan och fråga olika sköterskor för alla säger olika..) sen skrivdagbok, dels jätte skoj att ha sen och sen för dig själv för att du ska kunna berarbetta detta. jag sitter nu när jag har börjat landa och komit in i vardagen hemma med linus och storebror på 4år och läser igenom mina antekningar för att verkligen förstå vad som hände...

Vet de varför du fick tidigt?
kram på dig :)

Måste säga att din historia både skrämde mig lite men samtidigt är jag så glad att allt gick bra för er. Måste ha varit så läskigt när han fick de där infektionerna, jag vet knappt vad jag ska ta mig till nu och då är ändå min lilla flicka super stark hittills.

Det hade jag aldrig klarat, jag hade inte klarat att vara ifrån min äldsta dotter ens en vecka.
Jag hade blivit ett psykiskt vrak, dessutom tänkte jag passa på att vara hemma nu medan hon fortfarande ligger i kuvös och jag inte kan samvårdas med henne, och sedan flytta tillbaka till sjukhuset för att knyta an det sista någon vecka innan hon får komma hem igen. För att jag ska kunna vara en bra mamma till båda mina döttrar känns det som den bästa lösningen, men jga måste säga att det sliter något fruktansvärt, jag mår dåligt vart jag än är någonstans nu. Dåligt samvete för vilka val jag än gör just nu.

Jag fick för tidigt då man upptäckte på ett ultraljud att fostervattnet höll på att ta slut och att hon var tillväxthämmad och inte växte, så dom planerade att ta ut henne pga utav det. Sådan otrolig tur att dom kollade henne för hon hade inte överlevt många dagar/1vecka till i det lilla vattnet hon hade. Så vi är evigt tacksamma ändå att dom hittade detta även om det nu inte riktigt blev som vi hade tänkt från början.

Hur stor var din pojk när han fick komma hem? Hade han någon som helst hjälp när du äntligen fick ta med honom hem?

Kram

SaraS

Äldre 10 Jun 19:02

#15

Trudel skrev 2011-06-09 23:14:06 följande:

Hej och grattis till dottern! Våran Adrian kom i v.31+3 och vägde då 1760 g och var 43 cm lång. Han mådde bra under omständigheterna och behövde inte någon andningshjälp. Vi fick stanna på neo i en knapp månad och nu har vi en pigg 18-månaders kille här hemma som mår hur bra som helst. Titta gärna in på vår blogg (både jag och min man bloggar) som vi startade i samband med Adrians födelse, så kan du läsa om hela vår tid på neo och fram till i dag. www.erikochfrida.blogspot.com

Lycka till och hoppas allt går bra för er!

Tack för tipset om bloggen jag skall sträckläsa den nu på kvällen. Så skönt att veta att man inte är ensam även om man inte önskar sin värsta fiende allt detta.

Min lilla flicka behöver inte mycket andningshjälp heller, hon ligger mestadels utan CPAP hon ligger i intervaller om sex timmar utan och tre timmar med och hennes syrabas prover är super fina. Så förhoppningsvis så behöver hon snart inte den mera. Härligt att eran kille mår bra, jag hoppas verkligen jag ska få ta hem min tös snart utan men för framtiden jag också.

*Kram

Mysfröken

Äldre 10 Jun 20:04

#16

SaraS skrev 2011-06-09 20:22:35 följande:

Härligt att höra att allt gick så bra för era Rasmus, det känns så skönt att veta att det kan gå så bra.

Linnea heter våran dotter, hon skulle idag ha varit 32+2 hon har igår blivit av med navelkatetern som hon hade för att få extra dropp och vitaminer, läkaren tyckte det gick så bra med maten att hon inte behövde den mera. Hon har ingen respirator och har inte haft från början men hon ligger mestadels av dygnet i CPAP men får vara utan några timmar om dagen och klarar sig bra.
Hon gick ner lite i vikt men har nu börjat att vända igen, hon ligger idag på 1180gram.

Jag bor inte på NEO utan är hemma på kvällarna då jag har en dotter till att ta hand om så känner jag mig ändå som en skit vart jag än är någonstans. Är jag hemma känner jag att jag ska vara på neo och är jag där känner jag att jag borde vara hemma hos min stora flicka som är 2år gammal. Så mycket känslor i omlopp nu. Bodde du kvar på neo under hela tiden din son var där? Var det ditt första barn?

Jag känner mig ändå ganska så övervakad och ifråga satt hela tiden, även om det kanske inte alls är så. Jag har inte bett om att få prata med en kurator ännu men det kan hända jag kommer behöva det, känner ändå att jag håller mig okej i hjärnan så länge jag slipper att bo 24/7 på sjukhus för då hade jag gått under.

Tack för att du svarade, kändes så skönt att läsa om eran Rasmus och att allt gick så bra för er. Allt ser ut just nu som att det kommer gå bra för mig tjej med, men det är klart oron finns ju alltid där för att det ska hända något.

*Kramar till er*

Skönt att Linnea verkar så stark!

Rasmus är vårt första barn och vi bodde på Neo både jag och min man under hela sjukhusvistelsen. Hade vi haft barn sen tidigare hade det såklart varit omöjligt. Måste vara fruktansvärt jobbigt att alltid känna att man är på "fel" ställe. Försök att vara här och nu med det barn du är hos för stunden, även om det är svårt.

Jag tror att det kan vara bra att komma ifrån avdelningen ibland för man blir knäpp annars. Jag hade jättesvårt att åka ifrån Rasmus, men ibland var jag tvungen av praktiska skäl och ibland blev jag mer eller mindre tvingad av personalen som tyckte att vi behövde komma ifrån. Och trots att jag grät hela vägen därifrån så var det faktiskt skönt att få komma ut i verkligheten lite.

Vi fick åka hem när Rasmus var i v 36+0, då vägde han ca 2,4 kg. Vi hade ingen hemsjukvård, inte för att vi valde bort det, utan för att Rasmus inte hade behov av det. Han ammades fullt och var helt fri från syrgas så det fanns ingen anledning. Kriterierna för att få åka hem var att han skulle hålla värmen själv, vara stabil i andningen och kommit igång att äta iaf lite utöver sondmatningen samt ha en stabil viktuppgång. Nu i efterhand går han på en del extra kontroller på sjukhuset, men inga har visat något avvikande och kontrollerna blir glesare ju äldre han blir.

Oron kommer att finnas där ett bra tag framöver, men släpper en pyttebit i taget ju längre tiden går. Hur mycket vi än längtade efter att få åka hem med honom så kändes det skitläskigt. Från att ha hjälp runt omkring sig dygnet runt så skulle man ta hand om honom själv utan skyddsnät. Men det har gått bra. Ingenting har hänt här hemma, men vi fick utbildning i lungräddning innan vi åkte hem för säkerhets skull och det var skönt att ha med sig.

Hoppas att lilltjejen växer och blir starkare fort så att ni får komma hem snart!

Ida04Emma06Thea09

Äldre 28 Jun 00:15

#17

Alla mina tre flickor är prematur födda, första i v29 andra i v32 och sista i v27, pga HF och alla har varit tillväxthämmade och varit väldigt små och fått ligga på neo min först födda dotter Ida låg på neo i 11veckor.. mellan barnet 4veckor och minstingen 8-9veckor innan vi fick börja åka hem på korta permisar.

Men det gick bra för alla tre på neo och nu efteråt med, äldsta barnet har glasögon och lite sämre motorik på högersida (tex hon kan inte hoppa bara på högerbenet och har lite sämre styrka i höger armen) men det är den enda "bieffekten" lr vad man ska säga som blivit dom andra två har ingenting som uppmärksammats än iaf.

Neo är en tuff tid i livet, speciellt om man har barn kvar hemma oxå, men man tar sig igenom det för man har inget val, det är toppen att såna här sidor finns där man kan ventilera lite :)

ek1988

Äldre 9 Jul 19:58

#18

SaraS skrev 2011-06-09 20:27:05 följande:

Tack så mycket, även om det ibland känns fel med grattis jag vet inte riktigt varför. Känns som grattis kommer sen när man äntligen har fått åka hem med sin dotter och allt är okej.
Fast å andra sidan varför skulle det inte vara grattis man har ju ändå fått ett barn eller hur?

Grattis till din son med, förstår att du också känner att det inte blev som du hade tänkt dig med denna graviditeten.
Min dotter precis som din son var också 30% tillväxthämmad, vet dom varför det blev så för dig?
Anledningen till att min dotter blev tillväxthämmad var för det fanns inte något fostervatten kvar när dom väl plockade ut henne, så hade man upptäckt den en vecka senare hade hon dött i magen vilket är en hemsk tanke att ens tänka.

Hur går det för honom med infektionen? Är han på bättringsvägen? Jag hoppas verkligen det.
Finns med er i tankarna och önskar att allt kommer gå bra. Bor du kvar på NEO?

* Kramar OM*

Ja, det var samma sak som för dig, man upptäckte att det inte fanns något fostervatten och de sa att han hade dött inom ett par dagar om jag inte hade varit uppmärksam och märkt att han rörde sig mindre och mindre. Mina kärl hade inte öppnat sig ordentligt och därav tillväxthämningen..

Han är verkligen på bättringsvägen, idag är han i vecka 34+5 och det går jättebra :) han är utan cpap största delen av dygnen och äter på flaska vartannatmål om han är vaken :) nu i början på veckan ska vi få flytta in på "familjerum" och det ska bli helt underbart att få ta hand om honom själv hela dygnet. Han kräver fortfarande lite syrgas, men det är inte särsklit mycket. Hur går det för er?
Kram!

TikTok

Äldre 11 Jul 20:27

#19

Vår dotter föddes 31+3. låg på Neo i 4 veckor varav 2 dagar på sal o sen resten samvårdsrum innan vi blev utskrivna :) hon är halvåret nu och full fart o helt frisk! önskar er all lycka!

Iidizzen

Äldre 14 Jul 23:50

#20

SaraS skrev 2011-06-07 19:29:43 följande:

Jag fick i lördags en underbar liten go flicka genom akut kejsarsnitt i vecka 31+4, hon ligger nu på neo avdelningen men verkar må bra i alla fall för denna stunden.

Hon var dessutom tillväxthämmad och vägde så lite som 1244gram när hon föddes, nu har hon tappat lite till utav den vikten.

Jag startar mest denna tråden för att få lite stöd och byta erfarenheter med andra mammor eller pappor som har varit med om samma sak. Kanske har ni barn födda tidigare än min flicka eller ungefär samtidigt?
Vill ha hjälp med att smälta och landa efter allt detta, har så svårt för att ta till mig allting som har hänt den senaste veckan. Finns det andra där ute?

Ett stort Grattis!

Min son föddes i vecka 30+1. Han vägde 1239 gram och var 39 cm lång. Han fick i kuvös ligga i kuvös i lite över en vecka och fick sen flytta till vattensäng. Han hade C-PAP i några dagar och dropp i två veckor. Sonden blev han av med i vecka 36 undefär. Han hade saturations övervak 3 veckor och fick sen gå över till andningslarm som han nu blivit av med.

De var jättejobbigt när han låg på IVA med blev bättre ju mer framsteg han gjorde. Sen var de dagar som var lite sämre och de är ju jobbigt. Men man får försöka glädj sig åt framstegen. Dom klarar ju sig ändå rätt bra fast dom ska ligga i magen egentligen. Min pojke gick de väldigt bra för. De kunde inte ha gått bättre. Han mådde bra och klarade andningen väldigt bra, han hade inte så många dippar heller.

Men när de känner att du behöver prata, GÖR det! De känns mycket bättre då. De ör jobbigt och ha ett prematur barn, ovisheten är värst. Prata med personalen, dom föstår och kan förklara vad som händer med dit barn. Se till och ta hand om dig själv också, så du orkar med. De är lätt och glömma bort sig själv.

Stor kram!

maddicken79

Äldre 24 Jul 21:31

#21

Grattis till lilltjejen!!

Mina tvillingar är födda i v 31+1.. Leon var tillväxthämmad och vägde 985gram, 37cm lång.. Elton var större och vägde 1710gram och var 43cm lång...
Dom valde att ta dom med kejsarsnitt då Leon hade slagit av på växandet sedan vecka 25... Så den 14 oktober 2011 kom mina små älsklingar...
När dom kommit ut så undersökte dom anledning till varför Leon var liten och det berodde på en infarkt på moderkakan där Leon satt fast.. Eltons del av moderkakan var helt felfri så han hade inget problem att dra upp näring... Men den som hade det jobbigast när dom kom ut var Elton.. Han hade ju gärna stannat till vecka 40 så han fick ha Cpap... Leon klarade sig utan något från första stund...
1 månad bodde vi inne på Neo och den 16 novemer kom vi hem med våra killar... Allt har gått väldigt bra med dom och dom växer på bra båda två.. =) Leon är ju smalare och kortare fortfarande men han är nog snart ikapp.. =)

MolleMalin

Äldre 9 Aug 21:37

#22

Det är en supertuff tid att ta sig igenom men man klarar det! Själv har jag bott 4 månader på sjukhus (2 mån som gravid o 2 mån m bebis på neo) med tre barn där hemma... Man klarar det också på ngt sätt o nu i efterhand har det varit värt varenda sekund av hårt kämpande! Vill önska er lycka till. Härligt att det verkar gå så bra!

En fråga ang fostervatten som ni skrev om. Vaddå att bebis inte skulle klara sig utan vatten? Jag gick nästan 10 v med vattenavgång Förvisso en mkt svårt sjuk bebis som kom ut i v 30+5 men det var aldrig tal om att sätta igång ngt före v 34.

Natti!

ek1988

Äldre 11 Aug 16:31

#23

Nu har vi fått komma hem från Neo :) kom hem förra torsdagen och det är så skönt att äntligen ha min lille son hemma :) igår var hemsjukvården här och han vägde exakt 3000g. Han har fortfarande syrgas men jag hoppas vi blir av med den snabbt...

lolliepopsie

Äldre 14 Sep 10:49

#24

Hej!

Jag är mamma till en pojke som föddes i V 31 år 2006

Från en början trodde dom att de handlade om moderkaks avlossning,men som senare visade sig vara en cocksaxie infektion B.

Jag insjuknade först med hög feber och låg jättesjuk i halv metvetande under tre dygn men piggnade sedan på mig efter antibiotika intravenöst och sedan i tablettform.

Såklart vart även då vår lille pojke sjuk.Väldigt sjuk!

Han var från en början stor för sin vecka 2017 gram och 43 cm lång,han tappade dock sin vikt ner till 1635 under sin sjukdomstid.

Från en början låg han i en vanlig Cpap och dropp,sondmatning

Men när han sjukdom började ta fart i hans lilla kropp fick han upprepade apneer som han inte repde sig ordentligt ifrån,han slutat producera urin och hans värden vart sämre...

Efter upprepade andninguppehåll beslöt hans läkare att lägga honom i respirator.

I samma skede fick vi även hans besked,att detta var något som han kanske inte klarade,att han var för dåligt.

Jag minns paniken än idag...SKulle vårt barn dö??Nej nej de fick bara inte hända!

Vi fick flera provsvar,hög sänka och de mest oroväckande,då hans järnvärde låg på 148 000 ,de som egentligen skall ligga kring 150...

I respiratorn andades han inte alls(de kan andas däri) men vår pojke var alldeles för sjuk.

Där och då trodde jag verkligen att vi skulle förlora honom.

MEN efter 3-4 dagar (usch tiden flyter samman) så började vår pojke andas emot respiratorn...detta pågick under hela eftermiddagen och de är inte bra för barnet för de kan ge skador...så vår läkare beslutade om att han fortsatte på detta vis skulle han ta ur honom ur repsiratorn vid 19 och sedan ge cpap istället...

Kl slog 19 och vår pojke hade fortsatt på samma vis...

Varav läkaren tog bort respiratorn och resten är en otrolig historia ngåot inte ens vår läkare någonsin skådat...

Vår pojke andades på egen hand,med goda mätningar och sent på kvällen ammade han för första gången och dagen efter ammade han sitt första fulla mål!!

Vi fick i efterhand reda på att,prematura barn som får denna sjukdom,dom har en 40% överlevnads chans,sedan fanns de en annan sjukdom som fanns i åtanke med tanke på hans höga järnvärde,där barnet är sjukt hela livet och vid varje feber eller liknande måste man läggas in....

De tillstötte vissa komplikationer under tiden,hans blod levrade sig inte,upptäckte man när de försökte sätta en ven i hans ljumske för att därifrån kunna ta prover,då han var så sönderstucken överallt,han fick även staffulykocker pga alla blodprov(likaså jag)

Han är idag en snart 5-årig kille full med bus och liv...vid knappa två års ålder återfick han sin sjukdom men då endast ifrom av utslag,han har varit infektionskänslig och haft förkylningsastma MEN han lever och finns här hos oss....

Jag kan säga med en snart 5 års resa,att de sätter sina spår att få ett barn som inte är självklar att överleva..

Jag var en hönsmamma innan,men desto värre efter...Man blir så medveten om hur skört livet är och det gör en rädd!En rädsla man får arbeta med...MEN jag kommer alltid ha den där tanken i bakhuvudet och förevigt tacksam att jag idag har 4 fullt friska barn...

Önskar er all lycka!Och att er lilla repar sig fort och ni får påbörja ert liv hemma tillsammans! Massa kramar!!

Vi med prematurbarn födda före vecka 32

INNEHÅLL