Hur ska man hantera en patient som ramlar hela tiden för att han inte kan gå men inte kommer ihåg det själv? (på sjukhus)

Ett eller tre. För egen del hade jag nog föredragit alternativ 1, om det var jag som var så sjuk. Jag vill inte springa runt och vara en börda eller göra mig till åtlöje omedvetet.

Men alltså, om du sövs ned, hur ska du då kunna lära dig gå igen? Nedsövning innebär dessutom sängläge med bl a lunginflammation som i stort sett oundviklig komplikation, bara för att ta en komplikation.

Alltså, om jag inte kommer ihåg något själv så kan det ju egentligen kvitta?

Det blir ju billigare att avliva på en gång då.

Jag ber om ursäkt för att jag uttrycker mig plumpt.

Jag utgår från om det skulle vara jag som var patienten. Du kan uttrycka dig hur du vill, du hade kanske fått avliva mig om det var jag, men det tror jag ingen hade gått med på. Jag utgår från vad jag hade känt vore mest värdgt, för mig.

Vak! Tycker inte att de andra alternativen är ett dugg bra.

Men skulle du verkligen vilja leva resten av ditt liv nedsövd? Säg att du är 50 år när du får din hjärnskada (inget säger att tillståndet med inget närminne och gångsvårigheterna är permanenta).

Nej, inte om de inte är permanenta. Då vill jag ha vård, adekvat sådan, och är vak det bästa så är det.

Alternativ 3 känns som det enda vettiga under sjukhusvistelsen. Sedan vet man ju inte hur personen bor annars och hur mycket hjälp han har där. Men arbetsterapeuterna brukar ju kunna hjälpa till med sånt här, både gånghjälpmedel och saker som lindrar fallet om personen ändå trillar.

Det är ingen fara, det är ju så många inom vården resonerar

Usch vad fel du faktiskt har, det är inte många alls som resonerar så.

Om någon har den förmågan att springa runt uppe på nätterna så har man mer koll på dessa personer. Speciellt om de har dålig balans.

Sedan de som har fått en hjärnskada så är ofta sömnrytmen väldigt störd på många. De resulterar till många nätters snurrande och dålig sömn för att sedan ev vända och dessa personer kan sova massor. En person som har dessa problem märks väldigt fort och det skrivs in i amnesen. Vet man att en person har en hjärnskada så vet man att sömnen kan vara skev och man har då extra koll tills man vet hur det är.

Det är förbjudet att stänna fast en patient så det enda etiskt rätta är att stta in ett extravak självklart!

Rörelselarm så man direkt får ett larm om patienten försöker kliva upp ur sängen. Extra öga på patienten när den är i sällskapsrummet.

Så gjorde vi med de patienten som inte kunde gå utan stöd men ibland glömde det.

Det är inte lagligt att droga ner dem heller... :) Men det görs ju...   Så ja, jag håller helt med om att det enda rätta är att sätta extravak.

Det är det inte alls. Men att söva ned någon på det sättet som Brillibrown pratade om är att döda personen. Om än långsamt.

Larmmatta nedanför sängen + se till att personal finns i närheten. Det är det enda som känns etiskt riktigt.

Tänk om det var standard att ha det på vårdavdelningarna. Jag är ganska övertygad om att det skulle spara både pengar (kostnad för extra röntgenundersökningar, gipsningar, operationer m.m.) men framförallt lidande.

Morfar hade det så på slutet. Jag tycker att sjukhuset skötte det ganska bra. De hade larmmatta vid sängen och extra koll när han vilade, de hade även höga kanter på sängen för att påminna. Men på dagtid när han satt i rullstolen så satte de fast ett bord på stolen så att han inte impulsivt skulle resa sig. De ställde alltid hans glas med vatten och la glasögonen där så han förstod nog aldrig att det var för att hindra honom från att resa sig som bordet satt där. De var dock alltid snabbt där och hjälpte honom ur stolen när han ville.

Vi har det som standard om det är en kund som är orolig och det är helt underbart med larmen. Dock kan det hända att kunden ramlat och gjort illa sig innan vi hunnit in till kunden.

De larm vi provat har varit superkassa, då personen var extremt snabb så när det väl larmade så var det för sent tyvärr. Provade alla möjliga varianter, golv,vägg osv osv.