bonusförälder till svartsjuk 6 årig tjej vad göra?

Nej, alla inser ju inte det tyvärr. Men härligt att du gör det!!!!

Jag håller med. Tänk på att varannan vecka är hon faktist berövad en av sina föräldrar!

okej man det konstiga är att hon sin mamma och hennes sambo så kommer hon aldrig in på morgonen

Hon kanske har en pappig (eller bonusmammig!) period. Mina barn tycker  av någon anledning att jag är gosigare än pappa och vill hellre ligga hos mig än hos pappa.

ja så kan det ju faktisk vara oxå

nja inte direkt, ni får jobba sten hårt på det
kanske du och dottern kan ha en tjej dag? se nån rolig film och att du kanske tar mer ansvar för henne?
för så länge hon känner att "pappa bestämmer" behöver hon inte lyssna till dig heller. 
men om ni föräldrar är sammansmälta och ni båda bestämmer, du och han kommer fram till alla beslut tillsammans (själv klart har han den övervägande rösten eftersom han är biologisk pappa till barnet, men det vet inte barnet )
ni måste tillsammans sätta upp regeler och göra saker tillsammans. 
och ja barn stör ibland min dotter kan ha vissa stunder hon är mer mysig än andra  (även på mornar och kan krångla på kvällar) och vill vara med och vill inte känna sig utanför. då speciellt brukar vi göra saker med henne, så brukar det gå över väldigt fort

vi gör iallfall så att vi diskuterar först sambon och jag hur vi vill ha saker och ting. sen tar vi upp det med barnet och låter henne vara med och påverka sin situation då brukar det gå bättre, och hon gör som vi säger

tänkte jag lär bara fråga- du är inte den enda i familjen som sätter gränser? (att pappan låter barnet göra lite hur som helst) för isåfall kan det vara en bidragande faktor till att barnet "hyser agg" mot dig.
den andra grejen kan vara som jag sa tidigare om pappan bara bestämmer?

annars kan du fråga barnet själv på eran "mysdag" hur hon upplever dig som bonus mamma? och säga det att du vill jätte gärna vara en bra bonus mamma till henne och fråga henne om tips eller önskemål på hur en bra bonus mamma.är. och du kan till och med fråga vad hon inte tycker om att man gör med.
barn gillar att vara med och påverka och dom brukar sällan ha problem med att ha en åsikt

 

Hon och jag brukar ha filmdagar och det går jätta bra!
Det är inga problem så men jag tror att det kanske är som du skrev att det hon gör lite hur som helst och att det är därför hon hyser agg mot mej när pappan är med...aldrig annars

 

Kan vi inte få slippa dessa "Du visste vad du gav dig in på"-meddelanden? Självklart förstår man att livet inte blir som innan. Men en så stor flicka kan VISST leka själv, och kan hon inte det så bör hon få lära sig. Det är dock pappan som måste ta hand om det problemet, liksom problemet med svartsjukan. Han måste visa för dottern att han älskar henne och sambon på olika sätt och att det är ok. Precis som man gör med gemensamma barn som beter sig så. Det sämsta man kan göra i det läget är att sluta pussa på sin partner och börja anpassa livet efter barnet. Inget barn mår bra av den makten. Inget förhållande heller för den delen...

Vid 6 års ålder är många barn just såna, har själv en 6 åring som är jättekär i mig och min sabo är BARA IVÄGEN och får förklarat för sig att han baaaara älskar mamma men inte honom.

Dock fullt normalt i 6 årsåldern, barn blir ofta lite förälskade i den föräldern av motsatt kön och i det kan dennes partner "stå ivägen", låt henne hållas det går över...

Det är inte för inte den ålder brukar kallas lilla tonåren.

Göra slut och träffa någon utan barn är mitt tips.

Du kommer tacka mig

Hej ts. jag är själv bonusförälder och jag har faktiskt dragit den gränsen för min man att våran säng är den plats där jag inte tänker dela med hans barn. Antar att detta låter befängt i bio föräldrars öron med tanke på detta paketsnack. Jag accepterar hans barn och önskar absolut inte bort dem. Men jag behöver få sova oxå! Jag har ett krävande arbete och har faktiskt inte valt att ta mamma rollen i våran familj även om jag valt paketet. Däremot är jag vuxen. De kommer självfallet till oss om de har mardrömmar eller är sjuka eller oroliga. Men våran säng är inte lekplats för 7 och 10 åringen.

Detta med svartsjuka har jag oxå varit med om. Mitt råd är faktiskt inte att ta ett steg bakåt utan tvärsom. Se till att du lär känna henne. Berätta vad hon är bra på, krama och gosa med henne, visa att hon är välkommen. Det har funkat för mej. skaffa något gemensamt du och hon, det kan vara enkla saker som en spännande bok till en aktivitet. Be pappan bekräfta er tillsammans.

Ja helt klart! grabbarna har verkligen haft oidipuskomplex periodvis:)
Men den yngste killen hade en period då han var extremt svartsjuk...på mej, på brodern, på djuren i familjen. Han var i samma period kär i en kille faktiskt...har väl inget med saken att göra, det jag menar är att det kan nog vara ganska turbulent ibland.

Allt paketsnack och valde du den här mannen får du stå ditt kast och gilla läget.. Asså, vad hände med att mannen faktiskt valde en kvinna utan barn? Mycket läggs på oss bonusmammor att vi ska ta både otrevliga, svartsjuka barn och andra bioföräldrar. Vi ska egentligen släpas i skiten och ta all förnedring och alltid va glada att komma i andra hand "för vi valde en man som redan hade barn". Någonstans kan jag känna att mannen valde också kvinnan och vissa äldre barn kan väl också vara med i diskussionen hur ska vi ta hand om vår bonusmamma? Bonusmammor tarjävligt mycket skit utan att ha gjort något fel. Och det tycker jag är orättvist. Jag har barn med en bioförälder (han har en dotter sen innan) och får konstant komma i andra hand vv och detsamma gäller vår nya son. Först, bäst och vackrast gäller inte alltid bonusbarnen. Dom kan med få komma på delad första plats tillsammans med andra barn och förälder.

Sen kan jag känna att det måste skapa en extremt osäker familj om det finns en priolista bland barnen. Tycker att det låter hemskt att något barn inte ska få samma värde för att storasyskonen bor vv eller tvärtom Tror nog att man som bioförälder ska lugna sig med att skaffa fler barn om man inte tänker ge samma respekt och uppmärksamhet till lillasyskonet oxå.
Tänk att som barn vara längst ned på listan:( Man kan nog knappast räkna med att förhållandet med den vuxne heller ska hålla om han/hon ska komma på någon slags sista lista. Min man hade aldrig accepterat att jag inte prioriterade familjen och honom först och han prioriterar inte ned mej för sina barn. Alla är prio i våran familj och vi som vuxna tillsammans prioriterar barnen. Men vi är utgångspunkten för vårat förhållande-inte barnen. Men han är pappan, jag är ingen förälder.

Superbra skrivet! 

Här drar jag gränsen precis som Lexis9 med barn i sängen, eller rättare sagt, hon får vara på pappas sida om hon ska vara i sängen, inte min. Nu har vi en gemensam dotter oxå som då får vara på min sida, men hon vill inte vara i sängen utan gå runt i rummet och kolla på grejer.

hur som helst, när det gäller att hon (bonusen 6 år) går upp tidigt på morgonen och vill ha sällskapså får hennes pappa vackert gå upp med henne och hålla henne sällskap, hans barn hans ansvar. Han får även ta våran gemensamma dotter de mornar bonusen är här uteslutande, den andra helgen så tar vi varannan dag.

För nått år senville bonusen väldigt gärna stänga ute mig typ "pappa, kan inte bara du ochjag äta frukost? Kan inte bara du och jag göra" var på vi fickrådetfrån bvc att han skulle svara "men jag vill väldigt gärna ha Lillii med!" Fungerade klockrent, behövdes bara några gånger för att hon skulle sluta "testa" och se om hon fick ha pappa för sig själv....