Utredning vid försenat tal
Hej,
Jag har en son som är 2 år och 10 månader.
Han pratar inte någonting ännu. Jag menar pratar, INTE kommunicarar, för det har han gjort väldigt länge med hjälp av sitt kropps språk, sina ansiktsuttryck och sina handlingar.
Redan vid 2 år tog jag själv upp detta på BVC, men eftersom han inte hade någon annan "problematik" såsom fysiska hinder och förseningar plus att allt annat fungerade toppen så kom vi överens om att avvakta till 2,5 års kollen.
Han blev då 2,5 år i februari och vi har i både kropp och själ sett framsteg hos honom, han lär sig mer och mer nya ting och han fungerar också bra och utvecklas i sin grupp på förskolan- Förutom i talet.
Jag sa då till att jag vill kolla upp detta. Vi har sedan dess gått hos pedagog, varit hos 2 specialister på öron-näsa-hals och ska nu på läkarbesök och till audiolog.
På senaste logoped mötet talade pedagogen om för oss att h*n tyckte att våran son var lite svår att få kontakt med... Då vart jag förbannad och liksom underströk det att det är väl eran enda jävla utväg på logopederna- Att slussa vidare alla ungar som Dampare eller autister!
Vi har ett brett nätverk. En stor familj som vi har väldigt nära, många vänner med barn, i stort sett ett berikat socialt liv med våra barn. Våran son har aldrig varit den som håller sig undan människor, han är nyfiken, tar fram sina prylar och bjuder in till sin lek. Han är nära och kramig och skrattar mycket när han får med sig nån i sina påhitt.Han får inga vredesutbrott och sover gott genom hela nätterna.. Är det så konstigt att en 2,5 åring kanske inte vill sitta och djupsnacka med en främmande människa när h*n precis innan serverat upp alla favoritleksakerna på golvet... ? Speciellt när h*n i princip nedvärderar honom med löjliga läten och tecken. Han vet vad en katt är, han har en livs levande hemma som han älskar. Han har ett landställe fullt med kossor och får så då är det inte intressant att sitta och titta på dina små figurer i plast.
Jag vet att en del kommer uppfatta mig som otacksam, att logopeden är där för att hjälpa oss och främst min son. Men den mamma som inte känner ett endaste uns av håglöshet och blir lite uppeldad vid ett sådant här tillfälle saknar nog den verkliga mamma lågan.
Det här var då min första reaktion på allt som stundar. När jag landat och funderat kring vad detta egentligen innebär så blev jag ganska lugn. Det är min absoluta övertygelse att min son kommer att tala, och det när han känner att hans nuvarande kommunikations sätt inte räcker till längre. Men jag ska gå igenom alla nödvändiga steg och undersökningar nu när han ändå är såpass liten, så att I Fall han har något som är lite speciellt i sina förutsättningar, kunna sätta in den hjälp som han behöver och mår bäst av.
Vi har både vänner med autistiskt barn samt en vän som arbetar med autistiska barn, eftersom jag spekulerat i vad det kan röra sig om kring min sons tal så har jag frågat dem om de sett något som kan tyda på autism och svaren har alltid varit NEJ.NEJ och NEJ. Han utmärker sig INTE på det sättet. Och fatta rätt nu, det skulle inte vara nån fara om han hade det, han är samma pojke för mig och pappan o alla andra ändå, men då behövs det kanske lite extra hjälp! Så ni beöver inte ta fram fiolerna och ge er på mig om att autisktiska barn minsann är lika värda för det vet jag redan, jag är ingen idiot.
NU till mitt syfte med detta inlägg(förutom att det var jävligt skönt att få ner svart på vitt)
Finns det någon med liknande känslor kring detta eller liknande erfarenheter? Barn med försenat tal? Hur har det gått? autistiska barn? Hur funkar det? Neuropsykologisk undersökning? Resurstimmar? språk-förskola? Jag vill så gärna ha nån att surra med kring detta som verkligen kan relatera. Och om jag verkat lite snäsig i mitt inlägg beror det på att jag sett för många underbara stackars päron här öppna sina hjärtan om sina barn och bara fått massa iq befriande lekmanna mässiga inlägg tillbaka, Säkert av arbetslösa bittra människor utan barn. Så har ni inte med detta att göra så skriv inte. ALLS. Ni andra längtar jag efter! Välkomna!
.
.
