"Pojkar och flickor är mentalt olika"

Jag skulle ha frågat svärfar en enda sak:

"Vad har du för belägg för det?"

Sedan hade jag upplyst honom om att för övrigt så är flickor väldigt olika andra flickor och pojkar väldigt olika andra pojkar, så du tänker uppfostra ditt barn utifrån hans/hennes intressen och fallenheter, inte efter svärfars fördomar. Skit samma om det innebär prinsesslekar eller motorcross.

(Jag kan hålla med svärfar om att det är skadligt att försöka uppfostra ett barn till ett kön som de inte har och inte känner sig som - alltså att medvetet försöka få en flicka att vara och bete sig som en pojk, eller tvärtom, men det har knappast med leksaker att göra)

Min son spretar med lillfingret när han dricker och äter macka

Fast är vi är så olika till utseendet så vore det ju konstigt om vi vore helt likamentalt. Speciellt med tanke på alla olika hormoner man har och det påverkar ju både utseende (bröst tex) och hjärna (se bara hur man kan bli när man har pms). Detta betyder inte att tjejer är sämre än killar eller tvärtom, eller nödvändigtvis att din svärfar har rätt i just sina påståendeen. Fast undersökningar har ju visats att kvinnor ofta dras till starkare färger i rödare nyanser och man tror ju att det beror på att vi påå stenåldern ofta var ute och samlade bär och liknande, medans männen jagade mer och därför har kvinnor lättare att lägga märke till röda färger eller nåt sånt. Betyder ju inte att man måste gilla rosa bara för det var så för nån miljon år sen, bara tänkte på det apropå det du sa om att det inte fanns bilar på stenåldern. Sen är det klart att uppfostran och omgivning också spelar roll för hur "killig" eller "tjejig" man blir, så det är ju absolut inte bara gener men jag tycker inte man kan förneka att det inte skulle vara någon skillnad alls

Jag tycker nog att pojkar och flickor är mentalt olika från födseln. Hur ska man annars förklara att flickor generellt lär sig prata tidigare än vad pojkar gör?

De övriga punkterna kan ju avfärdas som fördomsfullt trams. 
Barn är intresserade av olika leksaker eftersom dom är individer med egna åsikter om vad som är kul.

 

det är skillnad, det har han rätt i.
men det är allt.

Och en följd av det resonemanget är alltså att hjärnorna skulle vara olika mellan tex. en svensk man och en inuitman? De ser ju väldigt olika ut så då borde de ju ha olika hjärnor?

Det är en enda soppa av olika faktorer som gör att en människa blir till den hen är: gener, kultur, hormoner,  näringsstatus, läkemedelsbruk osv. När man jämför hjärnans fysiologi eller beteende hos vuxna människor har man ju tyvärr problemet med alla dessa confounding factors. Även om man påvisar en skillnad mellan könen är det väldigt svårt att härleda den till något genetiskt medfött. I vuxen ålder har vi genomgått en omfattande socialiseringsprocess och våra hjärnors fysiologi påverkas faktiskt av miljön. Man ska inte förneka att gener är en del av det som gör oss till de vi är, men man bör vara försiktig med att säga att generna orsakar sådana skillnader mellan könen. Sådana påståenden har gjorts tidigare gällande olika folkgrupper och även då hade forskarna vetenskaplig grund för sina påståenden. Sådant vi idag bara skakar på huvudet åt.

Har inte läst tråden i sin helhet men du kan berätta om mina två söner. Den ene är protomaskulin; vild, härjig och vill bara leka med bilar och svärd. Men rätt var det är sitter han och ritar i två timmar, dock bara borgar, vikingaskepp och liknande. Den andre leker med kaffeserviser, smågubbar, sitt dockskåp (som äldste sonen aldrig rört vid), eller med fingerdockor. De spretar dock båda med lillfingrarna när de dricker!!

Kort och gott: de är båda biologiska pojkar med varsin helt olikartad hjärna.
Det ligger till så här: det finns vissa skillnader mellan könen (väsentligt färre än vi oftast föreställer oss) men de stora skillnaderna förekommer inom respektive grupp.

Eller så kanske du ska stänga öronen när svärfar drar igång...

Självklart är det skillnad, och det är inget fel på det. Sedan så är det skillnad på beteende som baseras på biologin och beteende som baseras på uppfostran och vilka värderingar som präntats in. Biologiska skillnader är ofrånkomliga om man inte hormonellt och genom psykoterapi försöker förändra ett det.

vampyria2 skrev 2011-04-28 14:12:19 följande:

Nja jag tror inte att det är så lätt faktistk jag tror att pojkar och flickor gillar olika saker faktiskt   Jag har väldigt svårt att se att en liten 1½ åring kan aktivt göra det valet, för redan som så liten föredrog hon typiska pojksaker och som sagt jag har svårt att tro att hon gjorde det för att hon viste att pojkar lekte med såna, hon var fortfarande hemma med mig och träffade inte några andra pojkar i hennes ålder 

Efter att ha fått henne till dotter/son så är jag övertygad om att det är så att vissa saker gillar tjejer mer och andra killar....faran för mig blir om man ska vara nån könspolis och inte låta alla barn leka med det de vill oavsätt kön. Som många hade åsikter om att vi lät våran dotter vara som en pojke innan vi hade gjort hennes könsutredning, vi ville att hon skulle växa upp till en lycklig människa och få leka med det hon ville och ha de kläder som kändes bäst för henne, är jäkligt glad över att vi tog det beslutet faktiskt.

Jag tycker inte att det är konstigt att vi gillar olika saker, vi är kompliserade varelser och vissa saker tror jag finns i oss just för att vi är man eller kvinna...men som sagt det är sjukt att folk ser ner på människor som väljer/vill att ha något som annsers vara det andra könets privilegium...nej låt alla vara den de är och acceptera att vi alla är olika och det är en tillgång till samhället  

Ja vi är ju komplicerade varelser och en case study kan man aldrig dra generella slutsatser från. Det kan lika gärna vara så att din dotter/son hade varit "killig" även om hon känt sig som en flicka. Det är ju inte helt ovanligt med flickor som gillar pojkgrejer, utan att de vill vara pojkar istället.

...

Jag tycker att det här året med min dotter har varit mycket intressant. När hon var 2 år pratade hon så bra att det gick bra att konversera och då började hon bli intresserad av snopp och snippa och vem som hade vad och vad det hade för innebörd. När det fastnat ordentligt att hon var flicka så började hon observera hur "flickor" skulle vara, och så har det varit det här året.

Det började med att hon alltid pratade om "flickan" i alla filmer (har en stor disney- och animeradefilmer-samling hemma) och hur hon såg ut och vad hon gjorde. Genom disneyfilmer har hon t ex lärt sig att "flickor har röd mun" trots att alla riktiga människor i hennes omgivning (jag kan inte komma på någon i vår omgivning som har läppstift på sig i någon större utsträckning) har läppar i samma färg (ingen skillnad mellan könen menar jag).

Efter en weekend med de lite äldre kusinerna, flicka 6 år och pojke 4 år, där flickan hela tiden "gaddade ihop sig" med min dotter mot pojken och berättade för oss andra att si och så kunde inte pojkar göra, eller så har bara flickor m.m. så har min dotter börjat med liknande kommentarer. Nu hör jag dagligen frågor och påståenden om flickor/pojkar kan göra än de ena, än det andra. Igår fick jag berätta att flickor visst kunde åka moppe.

Jag tycker att det är ganska tydligt hur min dotter försöker vara en flicka. Hon vet inte vad det innebär (förutom att hon har snippa som mamma) så hon prövar sig fram på samma sätt som hon testar nya ord och begrepp. Jag skulle tro att den här identifieringsprocessen inte är lika uttalad hos alla barn, en del barn bryr sig mindre om att passa in på det sättet och jag har inte sett något bevis på att det är en manligt eller kvinnlig egenskap.

Vad spelar det för roll att ni tycker olika? Acceptera folk för det de är. Var inte så fördomsfull.