Snitt är inte självklart den enkla vägen ut

Parniara

Äldre 12 Apr 12:01
38 svar

Visa endast Anmäl

Snitt är inte självklart den enkla vägen ut

Jag är så förundrad när jag läser här om alla som inte vill eller vågar föda barn vaginalt och vill kämpa för att få kejsarsnitt även om man inte har några medicinska orsaker till varför en vaginal förlossning kan vara problematisk.

Jag var livrädd för att föda vaginalt, men försökte. Blev dock snittad på grund av ineffektiva värkar. Jag gick igenom 30 timmar av värkar som var så smärtfulla att jag kräktes. Och ja det hade säkert gjort skitont att klämma ut bebisen, men sedan hade det läkt och blivit bra. Jag ser bara på hur de andra som födde samtidigt som mig var uppe på benen inom ett par timmar eller dagar. Jag har två veckor efter snittet fortfarande så ont att jag knappt kan stå.

För mig är det ett mysterium att man vill bli snittad. Varför är det så många som inte inser att det är en stor bukoperation där smärtan kan vara mycket värre än en vaginal förlossning och det kan ta väldigt lång tid innan man kan stå, gå och leva. Just i födoögonblicket kanske det är en lättare väg ut, men att läka ihop efter kan vara en mardröm.

Hur har den romantiska bilden av kejsarsnitt uppkommit?
- «
- ‹
- Sida 3 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Snitt är inte självklart den enkla vägen ut
Xofina

Äldre 6 May 16:58
#21

Visa endast Anmäl

Ferrari72 skrev 2011-05-03 16:22:40 följande:
Jag ville att min fitta ( förlåt, underliv!!) skulle vara som den alltid varit. Jag ville heller inte ligga med benen isär inför en massa människor och visa upp mumindalen. Jag valde snitt båda mina gånger därför att det är MIN kropp och alltså jag som vet bäst vad den mår bra av och inte! Punkt slut!
Wooow! jag födde min son för 11 veckor sedan vaginalt och min fitta (förlåt) är precis som den alltid har varit! Det syns inte ens att jag fött barn. Ur kass argumentation.
Visa upp mumindalen för en massa människor? Hur många fittor (ursäkta) ser inte dem varje dag?

Jag var livrädd innan förlossningen och ville bara att det skulle vara över.
Det tog 10 timmar inne på förlossningen tills dess att sonen kom ut och 2 timmar efter ville jag göra om det.
Det bästa/häftigaste jag någonsin har gjort och jag längtar till nästa gång!

Men de som vill göra kejsarsnitt pga. rädsla och tidigare negativa upplevelser ser jag som en självklarhet, inget snack om saken!
84Johanna

Äldre 6 May 17:03
#22

Visa endast Anmäl

Jag är superglad att jag fick snitt. tajt som en 16 åring i murren än!

Nästa barn ska jag strida för ett snitt till...jag har ju redan ärret så varför ska jag tsasa i sönder mig i f***an också?
Anna4

Äldre 6 May 17:19
#23

Visa endast Anmäl

Förstår att man vill ha snitt när man är fruktansvärt rädd eller när det finns andra medicinska problem. Men jobbigt att läsa om alla som bara tänker egoistiskt och vill "rädda" underlivet =( Bebisen mår bättre av en vaginal förlossning så jag blir lite ledsen när jag hör så omogna resonemang =(
Kan ändå hända saker med underlivet pga trycket från livmodern och man kan alltid träna med knipövningar. Inget fel på mitt underliv efter tre förlossningar.
MJ70

Äldre 7 May 20:02
#24

Visa endast Anmäl

Jag skulle gladerligen ha en slappare murr och slippa mina snitt. Höll på att stryka med efter sista snittet (planerat).
3 barns mamma84

Äldre 7 May 20:34
#25

Visa endast Anmäl

folk o deras vaginor

♥Ebba 050607 Amadeus 080814 Elias 101208♥ BLOGG mamma84.bloggagratis.se/
Minnie7

Äldre 7 May 20:45
#26

Visa endast Anmäl

Födde min son vaginalt för 4 veckor sedan och skulle ALDRIG göra om det. NEJ, min murra är inte som den var innan och kommer troligtvis aldrig bli igen. Blev övertalad till en vagnial förlossning och jag är så sjukt arg på dessa människor (läs: BM). Snittades med dottern och var helt återställd efter 2 veckor. Tog panodil i 1 vecka, fick en ytlig infektion i såret- that´s it. Den här gången gick jag över tiden och blev igångsatt. Förlossningen tog nära 2 dygn, men fine tänkte jag- alla har ju sagt att vid en vaginal förlossning har man smärtan innan och under förlossningen och sedan när bebisen är ute försvinner all smärta och man blir återställd så mycket fortare.
Jasså... Jag hade babianarsle i en veckas tid (=helt normalt), jag sprack grad 2 till anus (=också helt normalt), det sved som f*n när jag skulle kissa och bajsa kunde jag överhuvudtaget inte (=också normalt), sitta, stå och gå är fortfarande en plåga (=normalt), värktabletter dagligen fortfarande, såret läker inte, slidväggen försvagad med början till framfall (=också något som drabbar många). Vad är det som är så himla bra med den här upplevelsen???

Som sagt- jag är helt vanföreställd nu och kommer troligtvis inte bli av med mitt framfall eller att såret inte har läkt som det ska.

Så, ALDRIG vaginalt igen. Det är för sjutton 2000-talet- låt oss kvinnor får välja hur vi vill föda själva! Eller informera åtminstone om alla "normala" upplevelser du kan förvänta dig.
HelenaMaria

Äldre 8 May 17:32
#27

Visa endast Anmäl

Minnie7 skrev 2011-05-07 20:45:08 följande:
Födde min son vaginalt för 4 veckor sedan och skulle ALDRIG göra om det. NEJ, min murra är inte som den var innan och kommer troligtvis aldrig bli igen. Blev övertalad till en vagnial förlossning och jag är så sjukt arg på dessa människor (läs: BM). Snittades med dottern och var helt återställd efter 2 veckor. Tog panodil i 1 vecka, fick en ytlig infektion i såret- that´s it. Den här gången gick jag över tiden och blev igångsatt. Förlossningen tog nära 2 dygn, men fine tänkte jag- alla har ju sagt att vid en vaginal förlossning har man smärtan innan och under förlossningen och sedan när bebisen är ute försvinner all smärta och man blir återställd så mycket fortare.
Jasså... Jag hade babianarsle i en veckas tid (=helt normalt), jag sprack grad 2 till anus (=också helt normalt), det sved som f*n när jag skulle kissa och bajsa kunde jag överhuvudtaget inte (=också normalt), sitta, stå och gå är fortfarande en plåga (=normalt), värktabletter dagligen fortfarande, såret läker inte, slidväggen försvagad med början till framfall (=också något som drabbar många). Vad är det som är så himla bra med den här upplevelsen???

Som sagt- jag är helt vanföreställd nu och kommer troligtvis inte bli av med mitt framfall eller att såret inte har läkt som det ska.

Så, ALDRIG vaginalt igen. Det är för sjutton 2000-talet- låt oss kvinnor får välja hur vi vill föda själva! Eller informera åtminstone om alla "normala" upplevelser du kan förvänta dig.
Tråkigt att du inte tror att du kommer att bli återställd. Var det ett stort barn? Såg nämligen att du skrivit i en tråd om stora barn.
Minnie7

Äldre 8 May 18:00
#28

Visa endast Anmäl

Ja, han vägde 4690 g och det var mIn första vaginaa förlossning...
Liten men naggande

Äldre 9 May 22:31
#29

Visa endast Anmäl

Maxbox skrev 2011-05-05 16:45:33 följande:
Och jag ville att min fitta (förlåt, underliv!) skulle förändras så att jag förhoppningsvis skulle kunna genomföra samlag utan smärta för en gångs skull! Så blev det - efter 15 år med smärtsamt sex!.
halleluja, det glädjer mig att höra då jag hoppas på samma sak!!
3 barns mamma84

Äldre 9 May 23:00
#30

Visa endast Anmäl

Här skrattar jag för mig själv ja din guvel är den viktigaste för en det är ju något som gör oss till kvinnor undrar ibland hur min skulle se ut om jag fött min son hahaha den skulle vara slapp för livet

♥Ebba 050607 Amadeus 080814 Elias 101208♥ BLOGG mamma84.bloggagratis.se/
Ferrari72

Äldre 19 May 13:14
#31

Visa endast Anmäl

Parniara skrev 2011-04-12 12:01:17 följande:
Jag är så förundrad när jag läser här om alla som inte vill eller vågar föda barn vaginalt och vill kämpa för att få kejsarsnitt även om man inte har några medicinska orsaker till varför en vaginal förlossning kan vara problematisk.

Jag var livrädd för att föda vaginalt, men försökte. Blev dock snittad på grund av ineffektiva värkar. Jag gick igenom 30 timmar av värkar som var så smärtfulla att jag kräktes. Och ja det hade säkert gjort skitont att klämma ut bebisen, men sedan hade det läkt och blivit bra. Jag ser bara på hur de andra som födde samtidigt som mig var uppe på benen inom ett par timmar eller dagar. Jag har två veckor efter snittet fortfarande så ont att jag knappt kan stå.

För mig är det ett mysterium att man vill bli snittad. Varför är det så många som inte inser att det är en stor bukoperation där smärtan kan vara mycket värre än en vaginal förlossning och det kan ta väldigt lång tid innan man kan stå, gå och leva. Just i födoögonblicket kanske det är en lättare väg ut, men att läka ihop efter kan vara en mardröm.

Hur har den romantiska bilden av kejsarsnitt uppkommit?
Har man blivit utsatt för grova sexuella övergrepp i sitt liv, så är det sista man vill att lägga sej och sära på benen och visa upp hela mumindalen för sjukhuspersonalen. Man klarar inte det. Snitt är därför enda utvägen för vissa. Jag var uppe samma kväll efter mina snitt och bar matkassar uppför alla trappor efter 2 veckor utan problem. Jag skulle hellre dö än föda vaginalt.
Maxbox

Äldre 20 May 22:15
#32

Visa endast Anmäl

Ferrari72 skrev 2011-05-19 13:14:36 följande:
Har man blivit utsatt för grova sexuella övergrepp i sitt liv, så är det sista man vill att lägga sej och sära på benen och visa upp hela mumindalen för sjukhuspersonalen. Man klarar inte det. Snitt är därför enda utvägen för vissa. Jag var uppe samma kväll efter mina snitt och bar matkassar uppför alla trappor efter 2 veckor utan problem. Jag skulle hellre dö än föda vaginalt.
Fullständigt förståeligt!
skrotis78

Äldre 21 May 21:00
#33

Visa endast Anmäl

Jag födde med planerat snitt och det var en drömförlossning. Uppe på benen samma kväll och efter en vecka kände jag inte av snittet. Då var jag precis som vanligt igen.
Skulle absolut föda med snitt igen om jag blev gravid.
3 barns mamma84

Äldre 21 May 21:16
#34

Visa endast Anmäl

skrotis78 skrev 2011-05-21 21:00:33 följande:
Jag födde med planerat snitt och det var en drömförlossning. Uppe på benen samma kväll och efter en vecka kände jag inte av snittet. Då var jag precis som vanligt igen.
Skulle absolut föda med snitt igen om jag blev gravid.
Haha låter precis som jag jag var på fötter redan samma kväll blev snittad kl 11.07 och då var han ute och var uppe på fötter igen på kvällen kl 19 tiden och åkte hem dagen efter
Det var tredje barnet
Drömförlossning

Med andra barnet var jag uppe på fötter ca 3 daga efter då jag fick komplikationer (allvarliga) och åkte hem 4 dagar efter.
Marddröm
♥Ebba 050607 Amadeus 080814 Elias 101208♥ BLOGG mamma84.bloggagratis.se/
MrBlueSky

Äldre 10 Jun 12:17
#35

Visa endast Anmäl

Anna4 skrev 2011-05-06 17:19:22 följande:
Förstår att man vill ha snitt när man är fruktansvärt rädd eller när det finns andra medicinska problem. Men jobbigt att läsa om alla som bara tänker egoistiskt och vill "rädda" underlivet =( Bebisen mår bättre av en vaginal förlossning så jag blir lite ledsen när jag hör så omogna resonemang =(
Kan ändå hända saker med underlivet pga trycket från livmodern och man kan alltid träna med knipövningar. Inget fel på mitt underliv efter tre förlossningar.
Vad är det som är så hemskt eller egoistiskt med att vara rädd om sitt underliv?
MrBlueSky

Äldre 10 Jun 12:22
#36

Visa endast Anmäl

Xofina skrev 2011-05-06 16:58:33 följande:
Wooow! jag födde min son för 11 veckor sedan vaginalt och min fitta (förlåt) är precis som den alltid har varit! Det syns inte ens att jag fött barn. Ur kass argumentation.
Visa upp mumindalen för en massa människor? Hur många fittor (ursäkta) ser inte dem varje dag?
Men äh. Bara för att de sett 1000 fittor i år betyder det väl inte att jag måste vara bekväm med att visa upp just min för främlingar. Urkasst argument.

Har förstått att det går bra för de allra flesta här i Sverige, men så finns det också de som faktiskt får underlivet förändrat eller tom. förstört. Tycker inte det handlar om hur stor risken är, utan är man rädd så spelar det inte så stor roll hur befogad rädslan är. Rädslan i sig kan ju göra att man undermedvetet motarbetar kroppen under förlossningen, spänner sig etc och därmed kommer till mer skada/skadar bebisen mer än vad man hade gjort om man inte varit rädd, eller om man fått kejsarsnitt.
Smilly

Äldre 10 Jun 12:24
#37

Visa endast Anmäl

Därför att det är stor skillnad på ett akut och planerat snitt. Plus att det låter som att du har haft rejält med otur!
MrBlueSky

Äldre 10 Jun 12:24
#38

Visa endast Anmäl

Minnie7 skrev 2011-05-07 20:45:08 följande:
Födde min son vaginalt för 4 veckor sedan och skulle ALDRIG göra om det. NEJ, min murra är inte som den var innan och kommer troligtvis aldrig bli igen. Blev övertalad till en vagnial förlossning och jag är så sjukt arg på dessa människor (läs: BM). Snittades med dottern och var helt återställd efter 2 veckor. Tog panodil i 1 vecka, fick en ytlig infektion i såret- that´s it. Den här gången gick jag över tiden och blev igångsatt. Förlossningen tog nära 2 dygn, men fine tänkte jag- alla har ju sagt att vid en vaginal förlossning har man smärtan innan och under förlossningen och sedan när bebisen är ute försvinner all smärta och man blir återställd så mycket fortare.
Jasså... Jag hade babianarsle i en veckas tid (=helt normalt), jag sprack grad 2 till anus (=också helt normalt), det sved som f*n när jag skulle kissa och bajsa kunde jag överhuvudtaget inte (=också normalt), sitta, stå och gå är fortfarande en plåga (=normalt), värktabletter dagligen fortfarande, såret läker inte, slidväggen försvagad med början till framfall (=också något som drabbar många). Vad är det som är så himla bra med den här upplevelsen???

Som sagt- jag är helt vanföreställd nu och kommer troligtvis inte bli av med mitt framfall eller att såret inte har läkt som det ska.

Så, ALDRIG vaginalt igen. Det är för sjutton 2000-talet- låt oss kvinnor får välja hur vi vill föda själva! Eller informera åtminstone om alla "normala" upplevelser du kan förvänta dig.
Usch tråkigt att det gick så. Sätter bara tummen upp på det sista, krya på dig!

«
‹
Sida 3 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Snitt är inte självklart den enkla vägen ut

Snitt är inte självklart den enkla vägen ut

INNEHÅLL