Social fobi & Deprimerad?

Hej alla, jag är helt ny här och visste verkligen inte vart jag skulle vända mig så gör ett försök här.
Jag är en ung tjej och jag tror jag har social fobi, ev depression oxå. Har mått dåligt flera år känns det som nu, och just nu är det värre än någonsin.

Varför jag tror jag har social fobi kan jag berätta, jag har läst väldigt mycket om social fobi på nätet och precis allt stämmer. Skolan är så grymt jobbig för mig så jag knappt klarar av det, på 3 veckor var jag i skolan knappt några dagar, så för att jag ens ska kunna gå till skolan så har lärarna på skolan och min mamma kommer överrens om att lärarna INTE får säga mitt namn högt i framförallt helklass. För annars kan jag inte vara säker, jag tål verkligen inte uppmärksamhet, när alla kollar på mig. Jag får panik och rodnar så jävla mycket. Jag sitter alltid hemma förutom när jag är i skolan, jag sitter mest och skriver ut mina känslor & är aldrig med kompisar osv. Vill egentligen kunna gå på fest, vara social, vara med kompisar osv.. men känner att det är bättre att sitta hemma. Bara kunna slappna av utan att tänka på hur jag skrattar, rör mig, hur mitt ansikte ser ut i en viss vinkel, osv.. kan inte ens ha ljusa byxor/tröjor i skolan bara för jag tror att det ska vara en fläck där och alla ska börja skratta åt mig. Jag är så sjukt självupptagen som ni kanske förstår.

När det tex är temadagar, utflykter osv osv så kan jag inte vara med. Kan inte vara med och sitta i en ring med klassen och tala om massa saker. Ush.  Dansa, vara med på idrotten osv kan jag inte heller, har tagit bort idrott som ämne, fick det tillslut för skolan. Då de tagit mina självmordstankar på allvar så fick jag ta bort idrotten. Klarar inte av det, för andra kollar på en och känns som alla verkligen kritiserar varenda rörelse jag gör! Finns så mycket mer att skriva men detta är väl en liten del iaf, så ni förstår.

Varför jag tror jag är deprimerad är för jag hela tiden har svarta tankar i huvudet, tänker på att dö, ser framför mig hur jag dör, på allvar så känner jag mig sjukt värdelös. Jag kan seriöst inte förstå varför jag finns. Och det är en jävlig jobbig känsla att gå och bära på, jag får jätte mycket skuldkänslor och inte ens när något riktigt roligt händer så blir jag riktigt glad. Kanske snabbt för stunden men inget som håller i sig. Jag mår mest dåligt pga allt detta jag skrev åvanför.. känner mig så jävla ensam och värdelös. Om man inte ränkar med klasskompisar så har jag inga kompisar. Ingen att prata med osv. Kommer aldrig få någon kille heller, för det finns ingen som vill leva med en sånhär som mig. Jag får starka skuldkänslor när jag bara tittar på mitt rum (att mamma och pappa betalt massa saker åt mig) osv, tycker inte jag är värd nått sånt! Är knappt värd att bo i en grotta typ.

Snart är det sommar och jag vill ha pengar, men då kommer nästa problem. Att skaffa jobb. Jag skrev mail till maxi om att jobba där, de sa att jag var välkommen att skriva en ansökan. Men jag vågar inte! Då kommer jag väl förmodligen jobba själv, stå i butiken där alla glor på en, sen på matrasterna - vad ska jag göra då? Vill inte prata med andra, blir bara jobbigt och jag kommer rodna. Tror också jag måste cykla dit såfall, och vill inte cykla själv, vad ska alla tänka som ser mig? Nä fan vad pinsamt. Vi har snart bal och avslutning i skolan men försöker att inte tänka på det, känns som när den dagen kommer, kommer jag antingen vara död eller ligga under täcket i sängen medans dom andra har "kul" och dansar, USH. Vet att ingen vill dansa med mig ändå lixom.

Sen vill jag också säga att jag skriver inte här för att någon ska tycka synd om mig, aboslut inte! Men jag vill hitta någon som känner likadant eller har egna liknande erfarenheter, för jag orkar inte klänna mig så sjukt ensam längre. Om ni vill säga nått taskigt, så snälla gör det någon annan stans för jag orkar inte mer sånt. Och juste, jag går hos en psykolog och ska börja med exponering alltså göra saker jag tycker är jobbigt tex att åka på bussen själv, men hon har inte nämnt att jag har socal fobi eller något. Men det borde jag väl ha då? Eftersom jag ska få samma "behandling" som en social fobiker får.