Går det dåligt i skolan för ditt barn så är det föräldrarnas fel

Som lärare skulle jag säga att föräldrar med bildningsintresse ofta har barn som det går bra för i skolan. Finns det läskultur i hemmet så går det oftast bra för barnen i skolan.

Egentligen borde ju de många timmas som barnen har i skolan räcka för skolarbetet. Läxhjälp nån timme efter skolans slut skulle kanske hjälpa en del barn. Tror alldeles för många barn hamnar mellan stolarna.

Efetr att ha passerat gymnasiet nu,med två barn så vågar jag påstå att det mesta hänger på föräldrarna...info och genomgångar i skolan,men alla uppgifter görs hemma eller i grupp med andra elever..sen redovisas dom enskilt eller i grupp..så driver man gymnasium i alla fall.
Väldigt mycket egen studietid

Har man inte då föräldrar som kan hjälpa den unge igenom dom åren så står man sig rätt slätt,själv hängde jag med upp till nian i grundskolan och kunde hjälpa mina barn med det jag redan kunde.......men i gymnasiet så har jag pluggat lika mycket som dom och lärt mig allt jag någonsin behöver veta.....vi har jobbat ihop jag och barnet.

Men deras rika kompisar åker nu ut i världen och pluggar språk i två år,för att sen återkomma till högskolan härhemma,för att sen plugga vidare i USA precis samma väg som sina föräldrar och jag hade gjort samma sak om jag fått chansen och hade råd.

Mina barn tar ett sabbatsår och söker sen in på högskolan,men även om dom läser på  samma utbildning som sina vänner där så har dom inte den erfarenheten och språkkunskaperna som dom har med sig...efter högskolan är det dags att jobba om dom inte ska bo hemma resten av livet.

Men livet är olika för alla,inget konstigt med det,tur att inte alla gör samma sak.

Men samma chans...nej det har dom inte!

Fast i Ts så  så skrev du att de var TRYGGARE föräldrar, o det är ju inte samma sak som att ha fler ekonomiska möjligheter.

Föräldrar blir tryggare så också barnen om man inte sitter i svår ekonomisk situation och måste jobba dygnet runt!

Det finns så många andra faktorer som spelar in när det gäller att ge ett barn en trygg uppväxt. Dåliga föräldrar finns det i alla samhällsklasser oavsett inkomst. En vacker yta kan dölja mycket skit.
Tyvärr har folk en tendens att tro att det inte är så, vilket i slutändan drabbar de barn som far illa på ett eller annat sätt. 
Många välutbildade jobbar ju extremt mycket-du har tagit läkare som ett exempel o det är ju en yrkesgrupp som ofta arbetar mer än gemene man-hur gynnar det deras barn?

Artikeln och undersökningen visade att föräldrar som har hög utbildning får barn som har höga betyg och föräldrar med dålig utbildning får barn med låga betyg...generellt!

Ja o det stämmer säkerligen. Men sedan drog du in trygghet o ekonomi i det hela. Att åka på resor o utöva dyra sporter betyder inte per automatik tryggare barn. Att utbilda sig har inget med trygghet att göra. Betyg har inget med trygghet att göra.  Även barn/ungdomar som presterar bra i skolan o vidareutbildar sig kan ha en förjäklig uppväxt. 

Jag ber om ursäkt om jag verkar envist upprörd, men ämnet berör mig mycket. Inte utbildningsfrågan-utan barn som far illa. O tyvärr så far fler barn illa än man kan ana där man minst tror det. O ingen ser dem för att de tillhör familjer som utåt sett verkar väldigt stabila. 

Men nu lovar jag att sluta spamma din tråd-jag har inget mer att tillföra

 

Förstår hur du menar,men du kommer inte ifrån att högutbildade föräldrar har en bättre ekonomi än lågutbildade.
Vilket i sin tur gör att dom har råd att låta barnen gå i bättre skolor,plugga utomlands,dessa barn har ofta en god hjälp hemifrån även när dom går på gymnasiet och högskola.

Ett barn som växer upp i ett hem med två föräldrar som har det bra ställt och har bra arbeten,äter bättre mat,får uppleva mera och mår bra i sin stabila miljö,kontra det med en ensamstående mamma som jobbar vården som kommer hem helt slut efter att ha jobbat helg där barnen fått klara sig bäst det går,med snabbmat.
Vilket barn tror du känner sig tryggast!

Nu räknar inte jag med att någon misshandlas eller drogar osv i hemmet,utan två helt vanliga familjer!

Men de familjer som du ger exempel på är ju baserad på dina fördomar om hur t ex en ensamstående mamma som jobbar inom vården har det. Vad är det som säger att hon serverar snabbmat hela tiden. Är en ensamstående inte kapabel att laga bra mat.? Varför skulle hennes barn bara lämnas vind för våg? Är det dåligt att arbeta inom vårdyrken om man inte är läkare? En ensamstående mindre ekonomiskt bemedlad förälder kan ge sina barn många bra upplevelser utifrån sina förutsättningar. Har ensamstående förälder per automatik en instabil miljö. 
I ditt exempel så kanske den ensamstående lyssnar mer aktivt på sitt barn än den andra familjen. Kanske är det tvärtom. 
Finns inget som säger att det ena barnet är tryggare än det andra. 

Jag tror att en ensamstående förälder som jobbar i vården kan vara mer närvarande än en tankspridd läkare. Men en välutbildad person är ofta duktig på att förklara samband och sammanhang vilket gynnar barnen i skolan.

Fast tja.. Jag hade en vän som växte upp med sämsta möjliga möjligheter
(utländsk ensamstående mamma, knarkande pappa, flytta runt, dålig ekonomi m.m)

Men hon jobbar nu på att ta sin magister examen inom företags marknadssföringsekonomi bla bla (glömt bort vad det heter egentligen men iaf) hon studerar 250% (2 utbildningar parallellt i samma skola, och två på distans) och hon jobbar heltid på ett hotell som chef över baren och matsalen. Hon är 22år gammal!
Självklart vill man ge sina barn bästa möjliga möjligheter i livet! men det blir ibland som det blir, och det behöver inte vara enbart dåligt.

Och jag kände ett par tjejer som har väldigt rika föräldrar, dom är helt dumma i huvudet! visst dom kan memorera saker inför ett prov, men fråga dom en fråga där dom måste tänka själv så är dom helt blanka i skallen.. dom har bra betyg, för att dom skriver av och deras föräldrar dikterar vad dom ska skriva i läxor och dom memorerar som sagt inför prov. Dom har båda bra jobb (som deras pappa gett dom och där han är chef) dom är känslokalla, saknar empati och förståelse för andra människor och tycker alla borde vara som dom.
Så visst dom passa in i att dom har högutbildade föräldrar och då blir dom högutbildade, men samtidigt så blir dom ett par bitchiga snobbar.. och det skulle jag aldrig vilja att mina barn blir! och dom blir ju det för att deras föräldrar är för upptagna med sina jobb och sig själva och att barnen ska se bra ut, prestera bra i skolan m.m men dom bryr sig inte om att barnen ska bli vänliga, omtänksamma eller hjälpsamma utan dom uppmuntras bara till att putta undan andra och ta all plats, enligt mig, inge bra.

Jag har ingen utbildning, men jag tror inte alls att mina barn kommer bli lågutbildade för det!
och om dom löper större risk för det så ska jag göra allt jag kan för att ändra det!
Jag är outbildad, inte för att jag inte kan något, eller för att jag inte vill, utan för att jag haft otur i livet och blivit utsatt för olika övergrepp.

Bara för att det visar en sak i en undersökning så betyder inte det att det är "kört" för barnen.
undersökningen ska bidra till att barn ska få bättre möjlighet till samma chans, barn till lågutbildade ska kanske bli erbjudna mer läxhjälp och mer stöd men absolut inte bli utdömda!
och barn till högutbildade kanske också behöver extra stöd för att dom oftare blir pressade och stressade till att bli lika bra eller bättre än sina föräldrar?

Och sen så är ju alla barn olika, vissa är bra på det tekniska och vissa på det teoretiska.
Vissa barn vill lära, lära, lära och andra barn vill göra, göra, göra.
Men barn måste både lära sig och göra, man kan inte göra något utan det andra och där behöver barn stöd i olika saker.

 

Min Åsikt.

Vadan detta komplex mot att andra ungdomar åker på språkskola utomlands och sedan skall komma hem, läsa på samma universitet som dina ungar, men ändå (på något sätt) ha ett försprång?

DET försprånget i språk som dessa ungar fått (om de inte supit istället för att plugga) är ju snabbt uppätet.

Kommer bara dina barn in på högskola/universitet, väljer en bra utbildning (inget flummande bara för att läsa NÅT) och gör sitt bästa där så lär de ha hyfsade framtidsutsikter de också.

På de flesta högskolor och universitet finns dessutom utbytesplatser vid universitet utomlands för studenterna. Dina ungar kan komma till USA de också på en sådan plats.

Och erfarenheter skaffar väl sig dina barn under sabbats-året?

Fast det är ju inte utbildningen i sig som är den avgörande faktorn.

Det som styr är om föräldrarna själva har vana, intresse och kunnande att vara stöd till sina barns skolgång.

Och de föräldrar som HAR detta har ju sedan i sin tur i högre grad utbildat sig själva.

Alltså ser det UT som om det är utbildningen som är avgörande, men i själva verket är utbildningen och förmågan att lära sitt barn bara produkter av samma sak: intresset för, och vanan av, att läsa och lära.

Jag måste också opponera mig mot ditt sätt att blanda äpplen och päron och så dela ut lite som det passar dig. Artikeln handlar om vilken utbildning föräldrarna har (och det konkreta exemplet är ett matteprov i årskurs tre, inte språkförmåga på universitetet). Visst ska man se längre än näsan räcker, och visst har högutbildade ofta en bättre ekonomi än lågutbildade, men notera att studien alltså inte säger ett smack om barnens skolprestationer i förhållande till föräldrarnas ekonomiska situation.

Om man bara ska se till sgi själv och sin närmaste omgivning så kan jag konstatera att alla mina nära vänner har långa universitetsutbildningar. Vad som också är gemensamt för de flesta av oss är att vi inte är första generationen med utbildning. Däremot har vi ingen gemensam bakgrund med dyra språkkurser, flera år pluggat utomlands, dyra hobbies (inte för att jag förstår hur det faktum att jag red i tre år under tonåren har hjälpt mig till min jur kand, men nåja) eller en massa ekonomiska hjälp genom sedan jag flyttade hemifrån.