Är det ok att välja kön på sitt barn?

Ryktet som genustalibanerna gärna sprider är dramatiskt överdrivet feminstpropaganda - det går helt enkelt inte att resonera med en människa som tom förnekar vad forskningen kring vad kön egentligen är säger.
Vi är en av fyra olika sorter - inte två - och det är hormonerna som ställer till skillnaden. Hormonerna gör killarna springiga och adrenalinstinna - avsaknaden av samma hormon gör en tjej mer känslig för andras känslor och helt ointresserad av att tävla.
Men det är inte en skarp gräns - naturligtvis finns det en överlappande zon som i all statistik.

Hela diskussionen är urlöjlig, folk måste få uppfostra sina barn som de vill utan att någon får moralpanik över att tjejer leker med dockor och killar springer. För så är det oftast när barnen själva får bestämma.

En seriös människa kollar upp fakta i målet och såvitt jag förstår finns det ingen aktuell foskning på det här utan det är samma underskning som kom när jag läste till förskollärare på tidiga nittiotalet som fortsätter sprida sitt inaktuella struntprat. Bergis samma källa som det megalöjliga "snipa" - ja det är ett konstruerat ord av en feniminst på 80talet för hon gillade inte de ord som redan fanns. (puppa, höna, mus, slida eller kisseriet duger inte för en feminist) En grupp kvinnor som kanske då någonstans tappade fokus på vad som är viktigt och glömde bort att vi är lika olika och utnämde män till djur - bara det är ju så moget att man svimmar.

Vi är en annan generation nu. Vi uppfostrar inte våra barn på samma sätt längre. Men lik förbannat fortsätter tjejer gilla rosa och killar gillar att springa. Har aldrig stött på en barngrupp där det inte är sant.

M C - Då föreslår jag att du tar dig en titt i några genusmammors bloggar, t.ex. Bambi, LadyDahmer & Ketchupmamman. Deras ungar är inte prinsessflickor och härjande pojkar överhuvudtaget. Hur kommer det sig då - om det nu är naturligt och "så det alltid är"? Dessa ungar har fått tillgång till BÅDE "flickigt" och "pojkigt".

Sen måste jag bara säga, att det är tråkigt när det blir missuppfattningar kring vad "genus" egentligen innebär - för att man baserar sina åsikter utifrån "extremister" (som förövrigt inte ens själva vet vad genus innebär). Det handlar INTE om att byta könsroller och göra pojkar till flickor & vice versa. Det handlar istället om att BREDDA rollerna. Att låta barn vara barn och framförallt individer. Att låta dem välja & vraka bland färger och leksaker, och få ett personligt bemötande och inte ett "hej du är flicka då ska det gullas"- eller "hej du är pojke... brrrrum..wrrooom.. crash-bang.."-bemötande

Så man behöver absolut inte skämmas om man sätter rosa på sin flicka. Eller bamse & bilar på sin pojke.
DÄREMOT kan jag känna att det blir "för mycket" när flickors garderob uteslutande består av rosa i 550 olika nyanser, och kanske några röda, lila eller vita tröjor. Och att allt förstås är gulli-gull. Eller pojkars uteslutande är grådaskiga, militärfärgade, mörka och deprimerande. Då känns det inte precis som att man ger sin unge en ärlig chans att utveckla egna preferenser! "Ja du fååår ju ha gult, blått, bilar och bamse" så mycket för dem orden liksom, när föräldern aldrig själv uppmuntrar till varierat utbud.

Jag kommer att ha rosa på min flicka. Och blått på min pojke. Men inte bara. Det är så jag tänker! Jag kommer utöver detta att ha gult, oranget, grönt, lila osv. i blandad kompott - inte mer av det ena eller mindre av det andra. Samma sak gäller alla andra områden (för det går inte att skapa jämställdhet bara genom kläder) - bemötande av individen, uppmuntrande att göra egna val oavsett hur stereotypiska eller ostereotypiska de är. Osv.

Personligen tycker jag att bloggaren LadyDahmer fattat galoppen totalt kring "genus", och hon  representerar väl mina åsikter ganska väl. Båda hennes ungar har f.ö. setts i både rosa, hello kitty, bamse, "pojkigt", "flickigt" m.m.

Och jaaa, hemska mig - mina söner kommer få ha, bland annat, rosa & hello kitty (t.o.m. kombinerat) eller varför inte blommor?

En tankeställare då är att ingen skulle reagera ens i närheten av lika starkt om jag gjorde det omvända - dvs. klädde min dotter i blått, bamse & bilar.

Det är alltid lite mer status med en "pojkflicka" medan ordet "flickpojke" inte ens existerar. Är inte det konstigt?

En sista sak! Hannah, jag förstår precis hur du menar och håller med delvis. Däremot så framkallar "yttre attribut" hos barn speciella bemötanden. En flicka i rysh-pysh klänning & pippilotter får mer kommentarer som:
"Ooooh så söööööt du är i din fina klänning"
"Akta så att du inte smutsar ner dig"
"NÄMEN OOOOJ GUMMAN var försiktig nu så du inte trillar och slår dig!"
Samma sak med pojkar då fast det omvända. Färger & kläder betyder ju faktiskt mer än vad man tror - och framförallt så kategoriserar vi människor utifrån detta. Hur skulle man t.ex. reagera om en advokat kom in i salen med skrikiga clown-färger & foppatofflor? Det får oss att se på personen (eller barnet) med andra ögon.

I fall där man vet om barnets kön så behandlas en gulligull-flicka vs. en tuff jeans-flicka helt olika och samma sak när det gäller en tuffare "grabb" vs. en sötare/mildare pojke.

Over and out!

VirrigaVerna - Jo, det är ju det jag själv hävdar också - barn är individer, men det verkar tyvärr glömmas bort av många. Det används argument som "ja men min flicka fick minnsan... och ändå valde hon..." osv. för att bevisa att flickor minnsan är "si" och pojkar "så". För så är det ju inte! Barn är individer, och får de chans till att vara och se ut hur de vill, så kan det bli lite hursomhelst. De kan bli könstereotypiska eller normbrytande - och det är ju det som är det roliga!

Sen är det lätt att TRO att man är såå medveten, fastän man inte är det. T.ex. de omtalade förskolorna i Gävle björntomten och tittmyran var strängt bestämda från början att "nä-hädå inte behöver väl vi, som är så medvetna redan" - sedan började de arbeta djupare med genus och jämlikhet och insåg med fasa hur fördomsfulla och särbehandlande de faktiskt varit.

Det är är så väldigt djupt rotat inom oss och sker oftast subtilt utan att vi ens märker eller reflekterar över det.
Så det är inte alls speciellt osannolikt att de som säger "flickor och pojkar är visst olika, för jag tryckte inte in mina ungar i en mall - de valde dem själva!" faktiskt inte varit så könsrolls-medvetna och "motverkande" som de trott.

Sedan får man ju inte heller glömma att barn påverkas utanför hemmen också - både på dagis, av släktingar och främlingar. Det kan vara nyttigt att veta om och på något sätt förbereda barnen på!

Men alla är väl individer, barn, tonåringar, ungdomar, vuxna och äldre. Genus har väl med att alla är lika värda oavsett kön. Man ska inte diskrimineras lönemässigt för att man är kvinna och man ska inte diskrimineras som man när man fått barn och därför har vi delad föräldrarledighet. Är det inte därför man arbetar genus med våra barn för att gränserna ska suddas ut i vardagen. Inte manligt och kvinnligt utan diskrimineringen vill man få bort. Jag har säkert fel men hellre att någon rättar mig än att jag går ovetande.

Laura03 - Man vill sudda ut stämplar som "manligt" och "kvinnligt" respektive "pojkigt" och "flickigt". Sen betyder inte det att t.ex. en flicka inte får ha rosa, leka med dockor och vara av det mildare slaget. Bara att hon inte skulle stämplas som mer flicka än en som är vild, leker med bilar & klär sig i baggyjeans. Skulle stämplarna försvinna, och vi skulle sluta lära våra barn ord som "tjejigt" och "killigt" så skulle de som stack ut ifrån normen få det lättare.
Då hade kanske en 6 årig pojke kunnat gå till skolan stolt iförd sin älskade my little pony-tröja utan att bli stucken med en kniv.. till exempel.. (om ni läst nyheterna).

VirrigaVera - Det håller jag med om, att det lätt blir ytligt. Sedan får man ju inte förneka att det också spelar roll, för det gör det. Genusmedveten är man inte bara i ett speciellt utvalt område (även om det förstås är bättre än ingenting), utan det ultimata är väl att det på något sätt "genomsyrar" allt man gör - i så stor utsträckning det går. Men det är svårt om man inte är insatt, det förstår jag. Jag blir mest ledsen av att så få väljer att lyssna på extremister och därmed missförstår hela idén med genusmedvetenhet.

Bambi-bloggaren skrev ganska bra, enkelt och kortfattat om vad syftet med "genus" är:
"Det handlar om att inte begränsa barnen genom att bara ge dom vissa valmöjligheter, t.ex blått/rosa eller tuff/söt. Istället handlar genus om att ge alla barn alla möjliheter att utveckla sina egna personligheter och inte stoppas in i en mall över hur dom "ska" vara."

Många tror att genusmedvetna föräldrar/förskollärare förbjuder rosa/dockor till flickor och mörkmurrigt/bilar till pojkar. Men så gör inte en person som förstått genus rätt, inte alls. Sen är jag medveten om att det finns rötägg som totalt missat poängen och väljer att enbart byta roller, istället för att bredda dem. Av någon anledning, som jag inte förstår, väljer "genus-haters" att lyssna enbart på dessa människor - och formar sina åsikter baserat på det. Och det är synd.

"jag blir ledsen av att så få väljer att lyssna på extremister" ??? Huh! Nu var jag trött. Så många menar jag ju förstås

Sen tycker jag att det är intressant att de som är anti-genusmedvetenhet och pro-könsnormer oftast spyr ur sig saker, ivrigt, i stil med:

"Ni begränsar ju era barn"
"Varför förbjuda en färg? eller en leksak?"
"Ni går för långt åt andra hållet"
"Fy vad taskigt att inte klä er dotter i klänning. Tänk om hon vill ha det då?"
(Det mesta av detta är åsikter från folk som lyssnat på extremister eller bara har en väldigt livlig fantasi, of course..)

Men alltså - ursäkta mig nu - men har dessa människor levt under en sten under hela sitt liv? Liksom - reality check - ho ho? Det är tydligen helt i sin ordning att begränsa sina barn som man gör idag. Att förbjuda färger och klädesplagg hit och dit. "Fy fy, usch usch - ajabaja!". Bli hysterisk och tro att sonen ska bli bög för att han tittat drömmande mot barbie-dockorna och frågat om han får en. Förvägra pojkar klänning. Låta flickorna växa fast i klänning. Och ja - gå för långt åt en riktning (eller ska jag kanske säga två separata riktningar?). DET är tydligen helt okej. Men fy sjutton för alla "genusvetare" som försöker balansera upp det hela lite. Dem är minnsan bara bångstyriga och försöker begrääänsa våra stackars-stackars "jätte-fria" (?) ungar.

/Gah.

Nej, jag menar inte tvingar på det sättet. Min poäng var att många häver ur sig en massa smörja om genusmedvetenhet som "begränsande" "förbud hit och dit" och "går för långt" - när det är precis det som sker hos i de gamla vanliga könsrollerna. Förbud kan låta hårt, men är det inte lite det som sker ibland? Varför får t.ex. inte en pojke som vill ha klänning, rosa, blommigt, dockor ha det.. är inte det förbud? Osv.
Har man en vettig anledning så kan man självklart låta bli att ge barn vissa saker. Jag tycker t.ex. att klänning är fruktansvärt opraktiskt på ett lekande barn och kommer därför att undvika det så länge jag har något att säga till om sedan får jag givetvis möta mitt barn på halva vägen, om det nu blir så att h*n vill ha klänning ändå.

Fast nej, det du säger stämmer inte. Det är faktiskt mer olikheter, på det stora hela, INOM könen än MELLAN dem. Har du mer gemensamt med en okänd kvinna på stan än vad du har med din man t.ex. (om du har någon)? Eller med din bror? Din pappa? Din killkompis?

Det finns både killar & tjejer som jag har massor gemensamt med, och tvärtom. Sen är det ju så att könsrollerna skapar "två världar" och då är det inte så konstigt att det blir en rosa & mild gemensam värld för tjejer och en blå & vild gemensam värld för killar. Det är ju så "självklart" från från första början, att många missar att ge sina barn en ärlig chans att faktiskt få tillgång till allt.

Tänk såhär - har man jämt ätit äpplen så blir det förmodligen en favorit. Men om man aldrig får chans att prova att äta päron så kanske man aldrig upptäcker att man faktiskt älskar päron också!