Är jag onormal?

NEJ du är INTE onormal.
Du sörjer ett barn som dog helt enkelt. Det är normalt.

Kanske ska du ta och söka hjälp för detta. Det är dags att avsluta den akuta sorgefasen som du verkar ha fastnat i. Sök den hjälp som du tror passar dig. Kanske några samtal hos pskolog, kanske samtal med en stödjande men realistisk vän, eller något annat? Om det känns helt fel kan du kanske själv eller med en vän göra en ritual, där du lämnar denna lilla själ i ro. Kanske bränna en dikt, gräva ner en blomma, som en symbol för att du nu ger den lilla själen sin frihet att söka sitt bo i en annan kropp, om det känns bra att tänka så.

I mina tankar: själen hade valt att försöka födas i den kropp som fanns inuti din. Du tog emot själen, men sen kunde kroppen inte överleva. Själen har stannat kvar hos dig, och nu behöver både du och den får ro och vila. Kanske låter flummigt men kan vara ett alternativt sätt att tänka.

Tack för ditt inlägg, jag kanske skrev lite dåligt men det är inte hela tiden eller varje dag jag gråter över förlusten men när jag ska prata om bönan så då kommer tårarna och när jag går till graven så är jag ett vrak =( Jag skulle oxå såå vilja ha ett barn till men kan aldrig mer bli gravid...... Jag hoppas att nån fattar vad jag menar, jag är inte så bra på at skriva och nu när jag har bott i Finladn i över 12 år så är det inte varje dag jag ens skriver på svenska....
Och jag går på terapi ....