Är vi för "upplysta" för vårat eget bästa?

ja du har nog rätt

Det räcker ju med att läsa på ett sådant här forum. Man har läst att barn kan drabbas av det och det os v, och så blir det som att man nästan förväntar sig att det ska hända ens eget barn. Det står att de SKA kunna gå i den och den åldern, och så blir man stressad över att ens eget lilla gull inte ens visar en ansats..och det är bara en månad kvar till den där magiska gränsen.

Vissa behöver nog googleförbud dessutom^^.

Ja, jag tror att vi är överdrivet upplysta. När t ex min son föddes för 24 år sedan, så var han ett mycket livligt barn (tänk hänga i taklampan och klättra i gardinerna). Mycket tidig motoriskt men mycket sen i talet. Vid 2 år kunde han säga 4 ord, och när han fyllde 3 var det inte någon förbättring. I dagens Sverige skulle BVC eller kanske jag själv ha letat diagnoser på honom åtminstone från 1-årsdagen, och vi skulle antagligen hysteriskt försökt få en tid hos en talpedagog! I stället var jag och andra mammor helt överens om att en sådan snabb utveckling i motoriken antagligen inte gav mycket tid över för sonen att lära sig prata, men att det säkert skulle lösa sig. Och naturligtvis löste det sig ...

Ja, skulle jag definitivt säga! Jag märker bara en stor skillnad från när jag fick mitt första barn -98, då 21 år gammal mot hur det är i mammagrupperna tex nu. Alla har mer eller mindre panik för "den säger si, internet säger så, bvc-tanten säger nåt helt annat och jag läste i en bok att så...vilket stämmer???"
Det sunda förnuftet kommer man långt med när det gäller barn men tyvärr sipprar det ut ur folk i samma takt som information tas in....

Där sätter du ord på hur jag tänkte.

Samma sak under graviditeten, där man oroar sig för att man kanske inte följer det mönster som man läst sig till skall finnas. Ibland är det nog en förbannelse att så lätt leta reda på information. Man tappar det sunda förnuftet på något vis, och man stirrar sig blind.

Ja jag tror faktiskt det är så. Man läser en massa om allt möjligt på nätet o tänker inte alltid på vad det är för en sida man läser på heller. Det är ganska viktigt att inte tron på allt som finns att hitta/läsa på alla bloggar t ex. Man bör rådfråga vårdpersonal mer istället.

Ja, gud ja. Hela FL dräller ju dessutom av kvinnor med panik, för deras barnmorska säger inte samma sak som de har läst på internet... Minsta huvudvärkskänning blir havandeskapsförgiftning, minsta kli hepatos osvosvosv.

Var ett inslag på Nyhetsmorgon för ett par månader sedan om ultraljud, där en gravid (helt klart överupplyst) kvinna hade panik för hon "bara" fick ett UL via vården.

Jag är nog denfinitivt en sån som borde gå googleförbud! :P Eftersom min son vad jag tycker är lite "senare" så blir jag såklart orolig när man märker att barn i hans ålder kan både det han kan + 20 milj saker till o som verkar supersmarta. Visst försöker man tänka att "det kommer" men sen nästa dag är man likförbannat orolig igen efter som man har "läst elelr hört" det ena med det andra som de SKA kunna! Jag oror mig väldigt mkt på olika plan och jag har förvisso alltid varit den typen av människa som läser på allt jag kommer över osv. vilket ju är på både gott o ont men just i det här fallet vad gäller min son, kanske det inte för med sig så mkt gott egentligen eftersom det bara leder till massor av oro som tar upp min energi o tid. Önskar ibland att det inte fanns så himla mkt o läsa!

Det var nog helt annorlunda på tiden då nätet inte fanns...Nu blir det för snabbt, både på gott och ont. Viss saker kan man ju tacka nätet för att man har fått reda på, medan andra saker bara sätter grillar i huvudet på folk.

På den tiden räknar jag med att det var någon bok/häfte, samt vänninnor, och släktingar man frågade, samt mvc/bvc.

Min mamma sparade en massa info, tidningar, reklam från då jag föddes..1980. Det var roligt att läsa
Har även en babybok från 1930 talet.

Men just nätet är nåt helt annat..Upptäckte inte FL före sonen var 1.5-2 år...Är faktiskt glad jag hann gå genom en graviditet innan jag hittade hit.

Haha ja angående det sista du skrev tror jag verkligen du har rätt! Önskar nästan jag hittade hit lite senare. ;) Sen är ju vissa mer oroliga av sig än andra vilket ju faktiskt kan ha många olika orsaker också.

Jag tror de flesta har en eller annan inom familen som de frågar om saker de undrar eller oroar sig över. Framförallt frågar nog måna sina egna mammor hur det var när de var små, deras vänners barn osv. Jag själv har ingen mamma sedan 10 års ålder så på ett sätt kanske det är mer naturligt att jag undrar och ibland oroar mig för det ena eller det andra som jag frågar på nätet osv eftersom jag faktiskt inte har ngn nära att fråga. (Min pappa minns aldrig ngt när man frågar han)

Jag har varit lite likadan, och därav min fundering. Det känns som att ju mindre man kan ta reda på, desto mindre har man ju att oroa sig över. Som det är nu så är det ju så lätt att få för sig att något är knasigt, eller kan komma att bli..bara för att man läst om det.

Det är helt klart så att viss info är det ju bra att man kan ta reda på, men är man av orolig natur..så kan det ju lätt bli till ondo som du säger.Jag önskar nästan också att jag inte hade möjligheten att läsa så mycket under min första grav. Saken är ju den att du liksom inte bara tar reda på det som egentligen är aktuellt, utan du hittar en massa annat som kanske bara skapar oro. Eller så hittar du symptom och tecken hos ditt barn, som du inte alls hade sett om du inte läst om det på te x nätet.

Håller helt med dig TS! information overload absolut och sen alla 'nya' trender som kommer och går kan man bli lite knäpp på, barnmat hit och barnmat dit, de flaskorna, de kläderna osv osv

Jag bor i England och det är lite samma här men ändå tycker jag Sverige är mycket mer 'hysteriskt' och det har väl antagligen med att göra att Sverige är så pass litet så när Aftonbladet eller Expressen slår upp något nytt rön på löpsedlarna så har folk kanske ibland lite svårt att se nyanser i forskning mm mm bara min lilla teori förstås

Det finns en massa information överallt och högar med böcker, hundratals hemsidor på nätet och alla tidningar försöker normalisera ett barns utveckling. Jag tycker inte att informationen i sig är skadlig utan det viktiga är hur du, som individ hanterar den. Jag är sådan som läser på i olika ämnen och så fort jag blev gravid, började läsa barnpsykologi- och utveklingsböcker. Samtidigt har jag träffat många föräldrar som inte läser något men är mer oroliga för att deras barn kanske inte är normala. Det bästa vore att skaffa informationen men vara skeptisk till den. Alla människor, även nyfödda barn, är individer.