Hur gammalt ska barnet vara för att få ha inflytande?

Min son som nu är sex år fick absolut vara med och tycka om hur han ska bo, och då blev det varannan vecka. 
Innan hade vi ett annat system där han var hos båda varje vecka, men så blev han 4-5 då talade han om vad han ville och vi rättade oss efter det vilket resulterade i en mycket nöjd son
Det är superviktigt att barn kan göra sin röst hörd och att det känner att de är viktiga.  

Menar du när föräldrarna är separerade och hur mycket de ska bo hos mamma och pappa?

Ja så menar jag.

Jag tycker man ska lyssna på barnet men beslut tar vuxna alltid! barnet ska aldrig behöva välja mellan föräldrar vilket det indirekt blir när man ålägger dem ansvaret att besluta hos vem de ska bo...

Tycka och ge sin syn på saken måste de alltid få göra tycker jag (och hur skulle man kunna hindra dem?)

Vi har hållit hårt på vv tills vi märkte att det blev jobbigt för äldste sonen (han var då 13 år). De mindre kan ibland säga att de vill bo mer hos mig eller stanna kvar när det är dags att åka till pappa, men nästa vecka säger de samma sak till honom.

Att jag frågar är för att FR sa åt min sambo att han gjorde fel som pratade med grabben om hur han ville ha det innan han hade bestämt något med mamman.  Grabben fyller 14 i sommar.

Men det är klart att han kan fråga sin son som är så pass stor, inga problem, men sen måste ju allihopa, alla tre komma överens om vad som passar bäst. 

Jag pratar massor med min son om hans känslor för att han har två olika hem osv, det innebär dock inte att jag tar beslut över mitt ex huvud, det skulle aldrig hända. Han är lika mycket förälder som jag och jag respekterar honom massor.  

Ja, vi anstränger oss verkligen att inte försöka påverka honom utan att istället lyssna på honom, ställa öppna frågor och så vidare.  Vi uppmuntrar honom att ha en egen åsikt, även om den inte stämmer med vår. Mamma är alltid mamma och hennes snackar vi inte skit om inför hennes barn. Så enkelt är det.

Precis, jag tänker likadant och sonens pappa också.  
Man gör barnet en extrem otjänst om man inte ger varandra den respekten.  

Jag röstade på annat. Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen har bra kontakt med hela familjen och att de har ett tryggt hem och tillvaro. Även ett litet barn kan man lyssna på samtidigt som jag inte tycker att det är ens en tonårings ansvar att bestämma hur umgänget ska se ut. För vissa barn kan det också vara väldigt ångestskapande att behöva välja. Eller snarare när det innebär att behöva välja bort en förälder. Man får helt enkelt (not) känna av läget.

Men det handlade om att få vara med och bestämma, inte att barnet själv ska få bestämma. 

Naturligtvis är det föräldrarna som bestämmer.
Men min son kom till mig och sa: - Jag vill vara med dig länge och så med pappa länge, inte dig lite och pappa lite.
Då samtalde vi om saken, tyckte att det var en bra idé att ha varannan vecka och så gjorde vi så.
Och sonen blev jätteglad.
Man ska inte fråga småbarn men om de själva talar om hur de känner tycker jag absolut att man ska lyssna på dem. Allt handlar om barnets välbefinnande.  

Jag hör vad du säger och håller i stort med. MEN jag tror att för vissa barn så är det väldigt stressande. Av egen erfarenhet så vet jag att jag fick en hård klump i magen inför jul och andra högtider när man skulle pussla ihop schemat. Och mina föräldrars skilsmässa var en väldigt civiliserad affär som jag faktiskt beundrar dem för hur väl de skötte det för oss barn. 

Okej, vi kör alltid samma sak så vi behöver aldrig utsätta vårt lilla barn för någon stress, och vår skilsmässa var också mycket civiliserad, vi har aldrig under tiden tillsammans eller efter skilsmässan bråkat framför vårt barn. 
Han vet bara KÄRLEK
Vi har levt så sen han var 1,5 år, alltså isär. Och han blir sex i juni.  

Håller med. 

Däremot en 12-13åring tycker jag ska få välja själv. Viktigt då att föräldrarna poängterar att det viktiga är att barnet är nöjt, och att ingen förälder "känner sig bortvald". 

Jag röstade annat. Barnet får ha synpunkter men att bestämma, det ansvaret måste vi som föräldrar ta.

Jag har själv inte något barn som jag har delad vårdnad om men väl en man som har det. Jag tycker att man ska utgå lite från hur samarbetet fungerar mellan föräldrarna också. Barnen ska alltid få säga vad de vill och känner och tycker, men om man har svårt att samarbeta så att en förälder kommer och hämtar barnet så fort det blir bråk på den andras vecka t.ex. så kanske man måste hålla hårdare på det man kommit överens om. För att undvika jobbiga känslor hos barnet och lära det att man löser konflikter när man har några och inte smiter iväg... Men det var iofs lite OT

Men jag tycker som sagt att barnet alltid ska få säga sitt och sen ska föräldrarna försöka göra det så bra som möjligt utifrån det. Att det blir jobbigt att hatta för mycket och ändra hela tiden förstår jag verkligen, särskilt om det är flera barn i familjen och kanske flera som bor hos andra föräldrar etc.

Det problem jag nästan tycker är störst med det här är annars att många barn inte verkar våga säga vad de tycker ang sitt boende för att de är så rädda att göra någon förälder besviken och bortvald. Så är det iaf här med en snart  15-åring som, om hon fått bestämma själv, antagligen ändrat sitt boende för ett par år sedan. Om hennes pappa hade kunnat förmedla att hennes behov går före hans och att han älskar henne oavsett vart hon bor så hade hon nog bott mycket mer hos sin mamma. Och om hon känt att det inte blev en "vinst" för den goda mamman mot den onda pappan (bilden mamman gärna förmedlar) så hade det antagligen underlättat väldigt mycket också. Om föräldrarna kunnat bete sig som ansvarsfulla vuxna med sitt barns bästa i fokus med andra ord, inte som två barnungar som ser det som bra när den andra föräldern misslyckas för då får de chans att bli den bra föräldern.

Barnen får tycka till om precis vad de vill - varför skulle de inte det?

 

Sedan att de ska ha inflytande, det är en helt annan sak anser jag.

Som det står i TS så handlar det inte om att bestämma utan vid vilken ålder de har rätt att bli konsulterade... så att de får ge sin syn på saken...