Jag vill och KOMMER att vara hemma längre med mitt/mina barn men det är så TRÅKIGT när ingen annan är hemma!!
Jag vill så gärna spendera mycket tid med mitt barn den första tiden och vill inte skola in på förskola alltför tidigt. Jag har en högskoleutbildning och skulle "lätt" kunna kasta mig in i karriärsnurran men väljer att inte jäkta in i något för tidigt och följa mitt hjärta... Så nu sitter jag här och försöker göra allt jag kan för att skapa en meningsfull vardag tillsammans med mitt barn men det är så SVÅRT när man känner sig så ensam och "alla andra" som fick barn samtidigt har skolat in sina barn på förskola för länge sedan. Samtidigt så möter jag så många positiva reaktioner på att jag väljer att vara hemma längre. Andra önskar att de kunde vara det också. Men varför är man inte det då? Om alla hade coolat ner tempot lite och struntat i den magiska 1,5-årsgränsen då alla barn ska in på förskola så kanske det hade funnits föräldrar och barn hemma på vardagarna så att man klunde träffas och umgås. Vi har det så mysigt hemma och jag ångrar verkligen inte mitt beslut men jag ser samtidigt att det skulle kunna vara så mycket bättre. Känner mig frustrerad när jag inser att jag är den enda som är hemma med ett "äldre barn". Och då är han ändå bara två år!!
Någon mer som känner sig ensam?