Hur klarar ni er ekonomiskt?

Ojoj, några av de frågorna blir det svårt att lämna korta svar på. 

Jag har mina barn varannan vecka. Jobbar ibland och pluggar även till omvårdnadsprogrammet. När äldste sonen var liten, så passade min pappa & hans tjej honom när jag behövde jobba på helger. Men nu är det oftast yngste sonens pappa som har de när jag måste jobba nätter, annars är de klart på dagis. Jag har planer på att plugga vidare till socionom eller behandlingspedagog senare. 

Jag har en gång i tiden gått på soc och vill aldrig vara i den situationen igen. Trivs bäst med att tjäna mina egna pengar och slippa vara beroende av det. Vilka bidrag? Barnbidrag, underhållsstödet och bostadsbidrag.  

Jag behövde inte ta så mycket fajter, eftersom folk såg att jag hade inga problem med att vara ensamstående på heltid med ett barn. Jag har aldrig haft några problem att vara den jag är i olika situationer.

Jag trivs bäst utan förhållande och tycker att jag & barnen har det bra. 

Jag har två barn varannan vecka.
Arbetar heltid, tjänar en god slant och har därför inte rätt till några bidrag utöver barnbidraget (mycket bra!).
När jag hade sambo så tjänade jag också mina egna pengar, jag vill vara oberoende och inte sätta mig i beroendeställning till någon.
Har bostadsrätt och egen bil. Pluggar lite kurser på universitetet vid sidan om arbetet.
Mina föräldrar har inte hjälpt mig.
Har inte behövt ta någon fajt med myndigheter.

Jag fick min son när jag var 17 och min sambo var 20.

Jag gick i gymnasiet och min sambo läste på universitetet. Våra föräldrar har aldrig behövt hjälpa oss ekonomiskt. Vi hade studiemedel och lägsta föräldrapenning som inkomst de första åren och de var absolut inga problem. Tvärtom valde jag att bara ta ut 50% FP efter ett tag.

Vi har inte haft någon kontakt med soc.

De vi har haft kontakt med, CSN och försäkringskassan har varit otroligt hjälpsamma och tillmötesgående.

Vi bodde i en studentlägenhet i Lund. Två sovrum, stort vardagsrum, kök, balkong, klädkammare och badrum. Vi fick bostadsbidrag de första åren.

Min sambo tog examen och började doktorera. Vi flyttade till en större, mer central hyresrätt. När han fick doktorandlön fick vi inte längre bostadsbidrag.

Jag tog studenten när jag var 19 och började direkt på universitetet. Vår som började på dagis när han var 1,5 och då fick vi ju inte FP längre, men jag fick studiemedel. Min sambo började arbeta heltid samtidigt som han skrev sin avhandling (det var relaterat till avhandlingen) och fick lön.

Min sambo disputerade sedan och fortsatte jobba, medan jag forstsatte läsa, men tog enbart bidragsdelen av studiemedlet.

Sedan flyttade vi till London och min sambo arbetar heltid medan jag är hemma och läser på universitetet på distans, utan inkomst. Planen är att jag skall läsa ett par år till på distans tills jag har min bachelor och sedan läsa min masters här i England.

Jag är 22 år idag och vår son är alltså fem.

Man jobbar såklart. hr man inga pengar ska man itne skaffa barn heller.

Wow, Tahira, jag blir imponerad :)

Jag är 22, min sambo 24, vi har en dotter på snart 3 mån. Jag är f.n föräldraledig från högskolestudier, min sambo jobbar heltid men får en ganska fjuttig lön,. Lyckligtvis hann jag jobba en hel del parallellt med mina studier både på gymnasiet o högskolan så jag har ut ca 6700 i fp nu, dock "tjänar" jag mer på att ta bidrag+lån från CSN så nästa månad är det time to hit the books igen...vill dock påpeka att jag inte börjar bara för att få in nån extra tusenlapp i mån igen, utan jag vill bli klar så fort som möjligt. Vår dotter får hänga med denna terminen (vill inte slösa på fp-dagarna...) och nästa termin när jag ska ha praktik får sambon vara hemma. Planen är att han ska börja plugga hösten -12, jag kommer vara klar i Jan -13, då har vi tänkt att han tar lån+bidrag från CSN och jag jobbar fulltid.

Våra föräldrar hjäper oss inte, har aldrig behövt kontakta soc. Får inga bidrag utöver barnbidraget och CSN. F-kassan, skolan och CSN har varit riktiga (insert valfri svordom...), Det här landet är inte konstruerat för att bli förälder när man studerar, anser jag. Upptäckte bland annat en lustig sak...man får inte jobba hur mycket man vill för CSN (det finns ett fribelopp men om man passerar detta sänker de både låne OCH bidragsdelen!) Sen är studiemedel inte tillåtet att räkna som lön/inkomst hos F-kassan vilket innebär att man får en fattig fp om man inte slitit häcken av sig..

Lite bitter är jag över att jag haft så mycket problem med ovan tre nämnda instanser, men jag är glad för vad livet har gett mig, detta lilla mirakel. Och även om vi får vända på nån krona i slutet av månaden har vi alltid mat på bordet och kan vara hela och rena, det finns folk som har det så mycket sämre, jag försöker att vara tacksam, så tänker jag :)

Hoppas mina svar var till någon hjälp :)

Jag blev gravid som 15 årig, men min dotter föddes två veckor innan min 16 års dag. Jag gick i nian och delade ut reklam på helger och tjänade 1000 kr i månaden, medan min pojkvän (barnets pappa) studerade på gymnasiet. Han bidrag inte med sitt studiebidrag alls, utan hans mamma hade det svårt ekonomiskt så han stöttade henne och hjälpte till med försörjningen där hemma i stället. De pengar han hade kvar efteråt behöll han själv. Han tjatade ofta på mig att säga upp mig ifrån jobbet för att det krävde så mycket tid utav mig på helgerna, men jag behöll mitt jobb.

När jag fick reda på att jag var gravid bytte jag snabbt jobb, och började jobba som telefonförsäljare. Jag började arbeta där på kvällar och helger, medan jag gick i skolan om dagarna. När sommarlovet kom så fortsatte jag arbeta och bytte till dagtid, men fortsatte att jobba över vissa kvällar. Jag arbetade kvar där i 6 månader och höjde min SGI nivå och handlade alla babysaker som jag behövde som barnvagn, spjällsäng osv. och slog på med lite dyrare saker eftersom jag hade råd.

Efter mina 6 månader som anställd tog jag tjänstledigt och min dotter föddes. Var hemma i 1 år med henne och hade föräldrapenning under tiden samt barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag. Planen var att återgå till arbetet under 1 år ytterligare innan jag började mina gymnasiestudier, men företaget gick i konkurs under min föräldraledighet så det blev tjafs med advokater hit och dit  innan jag tillslut bytte arbete. Fick nytt arbete på ett annat företag som telefonförsäljare återigen och min dotter skolades in på dagis.

Min dotter var dock ganska liten och kunde inte riktigt gå, så efter 1,5 månad på det nya jobbet valde jag att säga upp mig eftersom dagispersonalen ansåg att det inte funkade så bra för henne när det större barnen var elaka emot henne osv. Efter det var jag hemma ytterligare 2,5 månad med föräldrapenning innan hon började ett annat dagis och jag blev arbetslös över sommaren. 

Efter sommaren började jag studera gymnasiet, medan min dotter gick kvar på dagis. Nu är jag snart klar med mitt andra år på gymnasiet, jobbar extra och skriver krönikor för Norrköpings Tidningar och är ambassadör för sajten www.loppi.se medan min dotter går på dagis om dagarna.

Min dotters pappa lämnade mig i fjärde graviditetsmånaden och har aldrig varit delaktig i försörjningen, utan det är FK som har betalat underhållsbidraget eftersom han inte har någon inkomst och hoppade av gymnasiet och nu har sökt jobb utan resultat i 4 år. Vi har aldrig haft kontakt med soc, utan klarat oss själva sedan start. Vi har bott hemma sedan min dotter föddes, men betalat vår del precis som om vi vore inneboende i vilken lägenhet som helst när det gäller hyra, mat, telefon, blöjor osv.

Nu är dock planen att flytta till egen bostad i augusti/september och ta ut CSN lån, fortsätta med mina jobb och ha vårt egna ställe med plats för varsitt rum för oss båda osv.