Jag och en kompis pratade om (inte så hemliga) familjehemligheter och nu funderar jag på vad som anses värst; att ha legat inne på psykiatrisk avdelning eller att ha avtjänat ett fängelsestraff?
Förstår att det självklart kan vara avgörande av vilken anledning eller hur länge men är just nu mest nyfiken på vad som är störst stigma. Motivera gärna, om du känner för det.
Fängelse så klart.
Då har man ju begått ett relativt grovt brott.
Inlagd på psykiatrisk avdelning kan man ju bli vid en livskris eller så.
Beror ju på vad man legat inne för. Fungerar man normalt med medicin och inte utgör någon fara så tycker jag det är mycket värre med ett fängelstraff än att legat inne på psyket.
Fängelse, då har man ju ändå valt att göra något olagligt. Och de flesta lagar har en god anledning bakom sig.
Psyk... jag skulle kanske tycka synd om personen, men det är ju inget fel på den. Jag brukar själv, för att försöka minska på stigmat med psykisk ohälsa, inte dölja att jag har gått hos på en neuropsykatrisk utredning, eller att jag ibland besöker en psykolog. Sjukdom ska man inte skämmas för.
Att ha tillbringat tid i fängelse är betydligt värre!!! Inget snack om saken, att må dåligt är inte självvalt och ingen vet vad som hänt som gjort att personen mår så. Tycker inte att man kan jämföra alls!!
Fast jag anser att om man är på psyk för att man begått ett grovt övergrepp mot någon...mördat, våldtagit, torterat eller liknande- då är det samma som fängelse att vara på psyk.
Men det är omöjligt att jämföra med brottsoffren eller människor som pga andra omständigheter mår väldigt dåligt.
Skrämmande att så många tycker att psykisk sjukdom är mer stigmatiserande än att ha begått allvarliga brott!
På en psykiatrisk avdelning finns allt från olyckliga tonåringar i kris, deprimerade akademiker till förvirrade pensionärer. Galna och våldsamma personer är en klar minoritet och de som begår grova brott under inflytande av psykisk finns inom rättspsykiatrin och är DÖMDA att vara där istället för att sitta i fängelse.
Många som är inlagda på en psykiatriisk avdelning är det en eller ett par gånger och kan annars leva ett normalt liv så det där att psykiskt sjuk är någonting man ÄR håller inte alls i de flesta fall.
Har man avtjänat sitt straff återgår man ju till samhället som en vanlig medborgare
Oavsett vad man blivit dömd för är man ju som vem som helst
Har man varit psykisk sjuk och blivit frisk är det ju lysande
Jag förstår inte varför någon skulle vara brännmärkt resten av livet om denne stal godis vid ung ålder
Ej heller om man varit med om en tragedi, kanske barn har gått bort och tvungen få psykvård några månader
Min ena förälder har legat på en psykiatrisk avdelning (tvångsvård) så givetvis anser jag det inte som värst, han gjorde aldrig någon annan illa, han var/är bara sjuk och behöver sin medicin. Jag röstade fängelsestraff eftersom det antyder att man ändå gått så långt och gjort någon annan illa så även om senare i livet personen i sig är en förändrad person så kommer brottet/handlingen som gjordes alltid att kvarstå som värst när det finns brottsoffer.
Har du suttit på hispan för att du mördat, styckat och därefter ätit upp din gamle högstadielärare får det nog anses ganska "värst". Annars är ju hotellvistelsen på fängelset att klassa något högre här. Av anledning som givits i tidigare inlägg.....
Man hamnar inte på psyket för att man mördat något. Då är det rättspsyk man hamnar på, långt ifrån samma klientel. På vanliga psyk så är folk betydligt mer normala än vissa tror. T.ex kan vem som helst hamna i en depression och behöva hjälp. Eller utsättas för ett trauma.
Samtidigt är det också skillnad på fängelsestraff och fängelsestraff. Det finns brott som är ganska milda, och sen finns det grova brott. Jag dömmer varken psykiskt sjuka eller fd. kriminella. Alla förtjänar en andra chans, även kriminella.