Får man donera till närstående?

Känner att jag måste ge tråden en liten puff så den inte dör ut utan något som helst svar

Jag tror att det är tillåtet, men att det inte rekommenderas. Istället brukar mna göra en korsdonation om man har egen donator, dvs din vän donerar till par X och paret X:s donator donerar till er.

Plus att man går förbi i kön om man har med sig en donator, minns dock inte om det är tillåtet med en närstående donator.

Jo korsdonation har jag läst  en del om, men då känns det ju inte som att man direkt  hjälper sin vän, förutom det faktum då förstås att hon då får komma före i kön. Men mina ägg går ju då till en annan.

Har du och din vän diskuterat igenom detta ordentligt?Jag tror det är möjligt att donera till en vän men att det inte rekomenderas då det kan uppstå etiska dilemman.

Vi har pratat en del om det. När det kommer till de etiska dilemman som många varnar för, så tror jag inte att det skulle vara några problem. Jag anser inte att det skulle vara mitt barn bara för att det är ett ägg från mig. Det skulle såklart vara hennes barn, hon som burit på det i 9 månader och hon som uppfostrar sitt barn och finns där i vått och torrt. Men jag förstår att det kan vara känsligt. Hon har ju förstås en del funderingar kring utseende och sånt, och säger att i dags läget så har hon svårt att tro att hon skulle uppleva det som jobbigt att barnet förmodligen skulle till en viss del vara likt mig, men att det är ju såklart svårt att veta den dagen.  Det här är ju inget som vi har bestämt oss för att göra just nu på momangen utan än så länge är det bara något som vi diskuterat lite smått .

Tycker att det är bra att ni pratar om detta noga så fortsätt med det . Går ni vidare med detta får ni ju även prata med kuratorer osv på fertilitetskliniken. Så som jag förstått det får man donera till närstående men att det som sagt inte rekomenderas. Man måste alltså noga veta vad man ger sig in på, det är väl det de vill...

Jag skulle aldrig klara av en sådan donation. Liknar mer att bli surrogatmamma känner jag. Om man har tillgång till barnet, får träffa det osv. Men är man insatt i det så är det ju inget fel i det. Vi känner ju alla olika. För dig är det väl en trygghet att du vet vad det "blir av barnet" antar jag... Jag önskar er i alla fall all lycka! Jag kommer blogga om min ÄD när det börjar så du är välkommen till min blogg här på FL då!

Tack så mycket! Tittar gärna in och läser din blogg! När kommer du att börja med din ÄD?

Mem din anhöriga  får istället en annan kvinnas donerade ägg och har lika stor chans att bli gravid som om det var ditt ägg.

Det har gått 6 månader i början av april... Jag har alltså gjort de första blodproven och väntar nu på att det ska dra igång. Ammar just nu och ska ringa när jag slutat, vilket jag säkert kommer göra i mitten av mars då jag ändå ska på en utbildning. Hoppas på att få donera innan augusti då jag börjar jobba. Hoppas på innan sommaren tom.

jag tänkte på en sak nu när jag läser din TS igen... Man donerar ju liksom inte till en "äggbank". Dina ägg matchas ihop med ett/två speciellt utvalda mottagare. Det är inte så att dina ägg ligger i en bank och väntar liksom... Plus att så som Villimey skriver så får din vänninna ägg från en annan (vid korsdonation) i samma veva som du lämnar dina... Så hon skulle nog ändå uppleva att du hjälper ENORMT!!!

Ja visst får hon det, men då känns det inte direkt som hjälpen kommer från mig. Hon sa till mig igår när vi pratade lite mer om det här med kordonation att hon är rädd att hon skulle bli lite mer besviken om den andra kvinnans ägg inte fäste än om det var ägget från mig. Skulle ägget från mig inte fästa så tror hon iallafall att hon skulle ha lättare att tänka:" ja men vi försökte ju iallafall" Sen är hon även lite rädd för att mitt ägg ska fästa för den andra mottagaren medans ägget hon får kanske inte gör det men det är ju självklart ingen garanti för någon. Men precis så som min väninna tänker kring besvikelsen om det inte skulle bli ngt, så tänker ju även lite jag. Men som sagt vi diskuterar och funderar fortfarande än så länge, så detta är fortfarande på det stadiet.

Marelb: Man donerar ju liksom inte till en "äggbank". Dina ägg matchas ihop med ett/två speciellt utvalda mottagare.

Det låter ju bra! Som sagt jag är inte emot det här med korsdonation öht, tycker snarare att det låter väldigt intressant. Men vi är precis som jag skriver här ovan fortfarande på diskussion stadiet och överväger olika alternativ. Har inte ens pratat med ngn professionell om detta ännu.

Jag förstår... som sagt... bra att ni pratar och vänder och vrider på det! Men tycker nog främst att man ska tänka över det här med den känslomässiga biten av det hela... inte hurvida äggen ev kommer fästa eller ej. Utan hur man ställer sig till det i framtiden och hur man tror att man reagerar. Omöjligt att veta ju men man får väl tänka noga. Intressant att få andra tankar om det hela tycker jag! Alla tänker ju inte likadant och bra är väl det! Jag har ju inte heller pratat med något "proffs" förutom på telefon när jag anmälde mitt intresse.

Av egen erfarenhet vet jag att det är lagligt att donera till en närstående. Min syster donerade till mig.
Men vet att läkarna ofta vill göra en korsdonation. Men om du känner att du vill ge dina ägg till bara din vännina och ingen annan... så är det ju dina önskningar man utgår ifrån, det är ju ändå dina ägg.
Så bra att ni pratar ihop er och känner er säkra med vad ni vill. Ni kommer ju som sagt var att även få träffa en kurator i samband med detta.
När det gäller hur man berättar för barnet... så finns det ex en jättefin barnbok som handlar om hur ett barn kommit till via äggdonation... på ett barn sätt.

Jaha ok där ser man Roligt att höra!
Tack för tipset om barnbok!
Hur har det fungerat för er med donationen? Vad hade ni för tankar kring det före och efter? Har du/ni några förslag på sånt som kan vara bra att ha i åtanke?

Kram