Hej.
Som rubriken säger... Vad är skillnaden?
Jag går nämligen på animasamtal för tillfället, men trodde de var aurora?
Hade en jobbig förlossning som slutade med snitt och vill alltså egentligen undvika snitt nu?
Har jag hamnat fel?
Nej du är på rätt ställe! Det heter lite olika på olika sjukhus, Jag har gått på Huddinge sjukhus och där heter det Anima, på Sös psykosociala enheten eller något liknande... Så det är bara olika namn på samma sak!
Hoppas du får bra hjälp!
Kul, min lillasyster heter Aurora hmm:P
I Ystad heter det tex, Alma :)
Hur bar du dig åt när du var bestämd? Jag har inte varit annat än bestämd men min Aurora verkar anse att min rädsla är jättelarvig. "Det kommer gå så bra" "Spelar ingen roll du får inte snitt". Ja kommentarerna är många, detta trots att jag i princip skakar och gråter av rädsla när vi pratar om vaginalt. Har inte vikt en tum för mina åsikter men inte fått något för det.. imorgon ska jag dit igen. Går hos psykolog också men kan inte tänka mig vaginalt. Några tips på hur jag bör agera fortsatt?
Jag fick litegrann uppfattningen att de är stenhårda och nekar i början... Jag tror att det är många som är rädda och oroliga i början/mitten av graviditeten som sedan växer ihop med tanken på att föda, och som också får hjälp på just anima/aurora... När de sedan som i mitt fall märkte att jag inte blev ett dugg mindre rädd, allt förvärrades snarare och jag bara stängde av alla känslor för barnet och allt så beviljade de mej... med orden att det är världsenkelt att avboka ett snitt om jag skulle komma på andra tankar, och de menade att jag kanske skulle kunna bearbeta min tidigare förlossning på ett annat sätt om jag intekände pressen att jag "måste"bli av med rädslan till BF liksom... Men det var ingen enkel resa för mej på något sätt, och jag inser att min formulering var lite otydlig kanske. Jag fick kämpa! Och har gråtit hysteriskt på varje BM-, anima- och läkarbesök sedan jag var i vecka tio...
Sedan var jag tydlig med att poängtera att jag inte såg snitt som en enkel väg ut, utan mer som det minst dåliga av två dåliga alternativ. Jag vill helst att barnet bara kommer ut av sig själv på något sätt, men det funkar ju inte så... Jag tror de gärna vill att man har en realistisk syn på snitt och vilka komplikationer det finns risk för samt vad sjäva operationen innebär och hur den går till.
Hoppas att det går bra för dej, hur det än blir!
På sunderby sjukhus heter det Noréa
Hej Surkatt
Jag tänker som du. Förstår att man måste vara konstruktiv och jag ser som du ingen annan lösning för min del. Har försökt ta tag i rädslan, tittat på film, läst bok men hela kroppen bara låser sig och jag får panik. Inte alls roligt och jag önskar det var annorlunda. Endel i min rädsla är att den/de jag träffar inte ska förstå mig eller lyssna och bara neka igen och igen. Att inte ta diskussionen om du förstår vad jag menar? Idag hoppas jag på ett lugnt besök där Aurora lyssnar på vad jag har att säga och inte dömer på förhand. Vet att många är oroliga inför en förlossning men det jag känner är inte bara "lite oro"..
JOanna: Förstår att det känns jobbigt, verkligen, men du har faktiskt ganska lång tid på dej. Och jag tror att du har en stor fördel av att du faktiskt inte vill ha snitt, för vill man det så låser man sig litegrann mot den hjälpman kan få, så upplevde jag det i allafall...
Jag fick mej en tankeställare här för någon månad sedan och insåg att det faktiskt finns en risk att förlossningen skulle starta av sig själv innan mitt snittdatum, så då lånade jag alla böcker på bibblan om förlossningsrädsla jag kunde hitta. Faktum är att jag blev lite hjälpt av att läsa en av dem.... De flesta kändes lite fåniga, men GUdrun Abascals att möta förlossningssmärtan eller något liknande var faktiskt jättebra. Jag önksar att jag hade läst den innan min förra förlossning... Du kanske redan har läst den, men om inte så låna den på bibblan, för den är läsvärd!!!!
Hoppas det går bra imorgon! Lycka till!