Nån som har en 9 månader som inte!!!

nej tyvärr, hoppas hon får den hjälp hon "behöver" :) Hon verkar ju glad och må bra ändå menar jag!:))

Vi verkar vara dom enda med just dessa besvär i hela sverige!
Det är jobbigt för man har ingen att bolla med!
Vi vet inget om framtiden och hur vi kommer att ha det!
Nå det är väl bara att ta en dag i taget och vara ensam om våra smås problematik!

Jaja då vet jag att alla andra barn i sverige är helt friska och har inga svårigheter mer än våra barn då som har det!

Som jag förstått det i tidigare trådar så vet ni inte vad det är som gör att er son är sen i utvecklingen, eller?

Har ni testat att söka "expertrådgivning" eller något utomlands? Att skicka iväg beskrivning på vad för svårigheter era barn har till olika neurologer och barnläkare och så i andra länder? Det kanske bara går till så på film och TV i och för sig, att man gör så, men... ändå. Det kan ju vara så att de kanske har något ärtfligt som de flesta inte vet om och därför är det inget som de svenska läkarna ni träffat kollar efter.

Jag vill inte vara negativ eller något, men det börjar ju nu låta som att det som är "fel" på er son även kan vara det på er dotter. Att det är någonting ärftligt. För det vore konstigt om två barn i samma familj hade liknande utvecklingssvårigheter/-förseningar och de inte var sammankopplade med varandra på något sätt. Om du förstår.

Som jag skrivit tidigare hoppas jag att det löser sig för er.

Jag skulle nog kollat upp möjligheten att söka svar utomlands och så ifall ni inte redan gjort det.

Jag har en bekant vars lille son inte kommit mycket längre i utveckligen än din dotter. Jag ska höra om hon vill lämna ut sin e-mailadress (hon är inte medlem här)

Jag tror att det finns många (bl a jag) som känner igen oss i att barnet inte utvecklas som hon/han ska. Min dotter är sjuk, har utvecklingsstörning och autism. Inget kul alltså. För övrigt så jobbar jag på habiliteringen i vårt Landsting så jag stöter på problemen du beskriver även om jag jobbar med vuxna. Det du beskriver kan ju vara ett tecken på en mängd bekymmer. Jag vet inte vad ni vet mer eftersom du säger att det är de enda barnen som har just de besvären. Vet ni nåt om ärftlighet m m? Ni kan ju be dem på habiliteringen att ev förmedla till andra att ni skulle vilja ha kontakt. Även om de inte är precis lika så kan man ju ha liknande erfarenheter... Lycka till!