Ska jag lägga mig i?

Hej,
Jag är bonusmamma till en 15 årig dotter som just nu inte har så mycket kontakt med sin pappa, vilket är min sambo. Hon bor hos sin mamma och mamman skall enligt socialen hålla kontakt med pappan om vad som händer. Dottern har fått diagnos högfunktionerande aspergers. Det är även det som ställt till det och sos varit inblandad (om ni nu undrar). Turerna har varit många och viss närmelse till lösning, att dotter och pappa blir sams kan kanske ske, de har nu igen varandras telefonnummer iallafall (min förtjänst). Konflikten tär på min och pappans relation för han mår ju dåligt och då mår jag dåligt, men det har gått så långt att även om han mår bättre så känner jag mig nu så missunnad och bitter för att det som skulle bli "min tid med familjen" då jag under denna konflikt fött ett gemensamt barn med pappan, är helt överskuggad.

Men det är så mycket känslor inblandade och ingen tar egentligen tag i det. Jag gör mina ryck och försöker få till träffar men får inget gehör av någon. Alla bara väntar och väntar..på vaddå??? Eftersom det inte händer något (det har nu gått ca 2 år och vi har träffat dottern ca 3 ggr). Både mamman och pappan till dottern är så i mina ögon lama, och flyr hellre och undviker problem än att ta tag i dem. Jag är inte sån och det driver mig till vansinne.

Eftersom jag har svårt för att inget händer, och mamman hör knappt av sig till pappan med någon information angående dottern och hennes liv så googlade jag dotterns namn och fann hennes blogg.

Det var ingen rolig läsning, det är en helt annan person än som en gång "lämnade oss". Hon åker iväg på festivaler själv, det är alcohol, hon röker, lämnas själv i mamman och hennes lägenhet då mamman är bortrest på semester. Dottern beskriver att hon har ångest, kan inte sova, är totalt utseendefixerad det är bara smink och utseende som gäller. Hon går inte i skolan utan har hemhjälp. Hon tar emot folk och piercar dem själv (i tungan). Hon har själv föröskt pierca sig själv i tungan, men det svullande så den fick tas bort. hon har gjort sådana stora hål i öronen med svart ring (om ni vet). haft en pojkvän som hon fått åka till själv som är 4-5 år äldre än henne.

Jag förstår inte hennes mamma, ok att hon har aspergers, men hon ska väll inte gömma sig bakom denna prognos, utan lära sig hantera den. Dottern vet att vi är mer hårda och skulle rycka ciggen ur munnen ut henne (allra första, så det inte hade börjat) etc.

Jag kokar inuti, men är ju egentligen inte föräldern. Pappan vet inget om detta. han tycker inte man ska googla sin dotter, det känns fel han vill träffa henne istället. Jag vet att om jag berättar detta så förvärrar jag en situation som egentligen börjar (kanske) bli bättre. Han skulle gå "bananas". Hade önskat att mamman släppt lite av alla beteendeändringar för honom då och då. Nu kommer ju allt på en gång när de väl träffas.

Det känns jobbigt att det blir en konflikt direkt igen, när man vill att allt bara ska bli bra.

Någon som vet vad man ska göra?