Går era barn under 1 år på tårna? Vanligt? o det här med att öppna/stänga skåp

Åh tack för alla svaren nu känner jag mig lite lugnare! Eftersom jag redan hade oron tänkte jag ju nästan att "nu är det kört", men det var lättande att få veta så många andra gör det också!

Ja alltså jag kan inte påstå han visar mig leksaker eller så men han tittar ju på mig då och då. Ibland kan man ha riktigt bra ögonkontakt men jag kan ofta säga hans namn måååååånga ggr även om han inte har ngt direkt kul framför sig utan att han reagerar men sen när jag gör ngt roligt ljud så tittar han helt plötsligt. Så jag vet inte om han ignorerar mig för att jag bara är tråkig eller om det har med andra orsaker och göra. Men ofta om han t.ex. är i gåstolen o jag ropar på han så brukar han ju vända sig om. Men tycker det kan va jätte svårt att få hans uppmärksamhet om jag bara säger namnet men som sagt, kanske är mamma som är skittråkig. :P

Ingen av våra har gått på tå, men så har de aldrig suttit i gåstol heller. Tågåandet har kommit långt efter att de lärt sig att går.

Öpnna och stänag skåp och döärrar har de gillat.

Vet inte om tågåandet har med gåstol att göra men iaf inte när det gäller mina tjejer för äldsta tjejen hade aldrig gåstol men trippa ändå fram på tå medan lilltjejen haft gåstol och gör likadant.
Tycker inte att lilla gör det lika utmärkande dock men det kanske beror mer på att jag inte är lika nojig och observant nu med andra barnet.  

Okej. :) Haha nej jag kan verkligen tänka mig man är myyyyycket lugnare med andra barnet! Jag som trodde jag skulle bli en rätt "cool" förälder men jag analyserar ju det mesta och tar reda på precis allt! Om jag en dag får ett syskon till min son så har jag ju nojat mig tillräckligt för han så då kanske jag blir cool nästa gång istället, haha!

Jag tror inte att det finns en unge i den åldern som alltid reagerar på sitt namn. Våran son lyssnar lite när han vill så att säga, har han roligare saker för sig så "hör han inte"^^. Du får ju kontakt med honom och ni har ett samspel, sen behöver det inte innebära att han reagerar jämt eller på samma saker varje gång. De upptäcker så otroligt mycket i den här åldern, så att behöva lyssna på sina tjatiga päron ständigt...är väl kanske inte alltid prio ett :)

Jo precis jag försöker tänka så jag med! Dom gångerna som jag liksom undrar om det är normalt är väl snarare när han inte är seciellt upptagen av ngt men ändå inte vill titta på mig. Men som sagt sen kanske inte jag är så undehållande o rolig just då heller. :P För då och då har vi ju ögonkontakt väldigt länge o han söker ju ögonkontakt med andra vuxna människor också.

Gå på tå är rätt så vanligt, dock inte så bra, då de kan få för korta hälsenor & kan få problem att gå "normalt" sen..

Mitt första barn gick envist på tårna. "Hjärnskada" kraxade vissa olyckskorpar, "autism" kraxade andra.
Samtliga hade fel. Ett symptom gör ingen sommar ... 

Min son är snart 8 månader och han "går" oxå på tå! Favoritsysselsättningen är att hasa sig fram med gåstolen till bokhyllan och riva ut alla böcker han kommer åt på nedersta hyllan!

Haha ja det känner man igen! Han brukar stå i sin gåstol och riva ut allt han kommer åt i nedersta hyllorna sen går han över till andra saker när han tröttnat å det och skåpen är som sagt väldigt roliga att stänga o öppna om och om igen! Han har nyligen kommit på att man måste flytta sig lite för att kunna öppna skåen, förut försökte han öppna dom men samtidigt stod han o blockerade dom, haha! :P

Jag vet en som hade för korta hälsenor så han kunde bara gå på tå. Han har genomgått ett antal operationer och använder specialskor nu:/

lät ju inge vidare.. o hur sjutton ska man veta om han går å tå för han vill elelr ga det? kan de kolla det på 10mån kontrollen isf?

Det är vanligt att de går på tå innan de lär sig att gå på riktigt. Det ska mycket till innan det krävs operationer os v. Min sambo gick på tå läääänge och han är inte opererad, dock så har han lite förkortade hälsenor men det beror lite på att han växt lite väl snabbt som barn.

Oroa dig inte så mycket, det finns alltid någon som vill flika in en skräckhistoria.

Jag har en son med autism och vi misstänkte redan vid 9 månaders ålder att han var autistisk. Han älskade att sitta och snurra på saker och att öppna och stänga dörrar. Men han fastnade i det beteendet och skulle kunna hållit på i timmar om han fått. Om ett barn ledsnar efter 5 -10 minuter är det nog ingen fara, snarare helt normalt  .

Gå in & kolla på autismforum.se så ser du vad du skall titta efter. Är säkert inget men kolla ändå =)

Jag kan beskriva lite mer detaljerat hur min son var som 9-10 månaders bebis ifall det kan vara till någon tröst/hjälp:

Han lystrade inte till sitt namn. Även när jag ropade hans namn då han inte var upptagen med annat så ignorerade han det.

Han kunde inte följa en pekning eller peka själv. Det var helt omöjligt att få honom att titta på lampan när jag pekade på den tex (kallas för delad uppmärksamhet)

Han gav ingen ögonkontakt när han hittade på bus eller när han ville få min uppmärksamhet. Hans enda sätt att kommunicera var möjligen att skrika. (en normal 10 månaders kommunicerar också med gester och joller, samt ögonkontakt.)

Han klättrade över mig och syskon eller använde oss som "handtag" som om vi vore möbler och inte människor.

Han fastnade i olika aktiviteter, speciellt sådana som har ett visuellt stimuli (snurra på saker, öppna stänga skåp). Kunde hålla på i evigheter.

Han härmade inte. Han försökte inte  göra rörelser till Imse Vimse, Litet Hus. Han försökte inte vinka eller klappa händer när jag försökte visa honom det. Han tog aldrig en kloss eller dylikt och satte mot örat och "pratade" i låtsastelefon (brukar normala ettåringar göra).

Han sträckte inte upp händerna och ville bli upplyft fast han älskade kroppskontakt och kramar. Han kunde liksom inte kommunicera att det var det han ville ha, men när jag lyfte upp honom så brukade han alltid kramas. Lillebror (nu ett år) däremot kommer titt som tätt och visar att han vill upp i famnen eller få en kram.

Nu är min son fyra år och har tack vare tidig diagnos och tidig intensiv beteendeterapi lärt sig allt det där. Nu både pratar han och leker mer normalt, även om han fortfarande har endel kvar att lära om socialt samspel.

Okej för att gå igenom din lista hur min son är motsvarande..

Han lyssnar till sitt namn men det kan ofta vara svårt att få kontakt eller man får ropa flera ggr, svårt o avgöra om det beror å ngt eller om han bara tycker jag är ointressant o lyssna på kanske

Sonen kan inte vinka, klappa händer eller peka men nu när jag frågar han vart lampan är så tittar han snabbt på lampan, dock förstår han bara att det är en viss lampa som är lampa, han förstår inte att alla andra lampor också är lampor. ;)

Jollrar lite gör han men började med det ganska så sent. Först var det lite "raou" någonting, sen slutade han med det och började med "baba" och nu har han slutat med det också och säger mest "dadada" eller gör olika "monstervrål" Han visar mig inte leksaker eller så och har väl inte funderat så mkt på om han just tittat på mig när han vill upp i famnen men har för mig att om han står i sin gåstol så kan han gnälla o titta på mig och då han nyligen lärt sig krypa kommer han ibland fram o drar mig i benet eller snarare lägger en hand på det.

Det enda jag skulle säga att han i sådana fall "fastnar" på är kanske att han alltid tar tag i detaljerna ofta på saker, t.ex. tvättlappar, små fransar eller en svans på ett gosedjur. Annars så gillar han ju o öppna o stänga skåp ofta  eller riva sönder tidningar verkar vara hans favoritsysselsättning. Snören kan han också sitta o pilla med en stund.

Härmar mig har min son heller aldrig gjort. På något sätt. Han har ju "bubblat" med munnen mkt men har aldrig sett han t.ex. sträcka ut tungan som de säger att "alla" bebisar gör redan efter födseln. O ang klossarna så sitter han mest o käkar på dom o sen kastar iväg dom

Han sträcker heller aldrig upp armarna då han vill bli upplyft men när jag frågar "ska jag ta upp dig" så kan han hålla ut armarna i sidled men han sträcker aldrig upp armarna ordentligt.

Jag har börjar gå till barnpsykolog nu precis o han var ju inte vaken då så då kunde hon inte säga så mkt men jag har berättat lite om min oro och om honom och hon ska hur som helst göra något slags utvecklingstest på honom de följande 2 gångerna. Hoppas att allt är som det ska!

 

Hej igen!
Bra & starkt av dig att ta tag i det här. Det behöver inte innebära att något är "fel" på din son så glöm inte det! Min son fick diagnosen A-typ autism nu i December (2år & en mån gammal). Vi har haft tur som fått en så tidig undersökning då man ofta väntar tills barnet är äldre.
Vår son utvecklades helt normalt minus att han inte pekade & inte lyssnade på sitt namn. Vid 15 månaders ålder kom hans lillebror till världen & det var då som hans ögonkontakt försämrades,han slutade att vinka,säga mamma & pappa etc. Hans utveckling gick tillbaka helt enkelt. Det är så där med autism att det kan vara ganska olika. Ring & tala med någon på BUP & släpp dem inte på tråden. Beskriv ingående din son & de kommer att komma med följd frågor.Skriv ner personen i frågas namn & e-mail så kan du fortsätta att hålla kontakten med en & samma person. För att få hjälp skall man gå på ganska bra så ställ dig in på det. 

Är du orolig så finns det saker du kan göra i ditt hem redan nu som kan stimulera ditt barn redan nu. Du kan läsa Son-rise hemsida som har massa bra tips tex. Nu är han ju så liten men han tar inte skada av små enkla knep. Ett knep direkt för förbättrad ögonkontakt är att hålla allt du erbjuder honom under dina ögon eller brevid dem & när han tittar på dig så jublar du & säger BRA!!!

Det där när han fastnar i något så råder det delade meningar om hur man skall göra (Son-rise & Loovas kan vara ganska olika)

Han är så liten ännu din son men jag kan förstå hur du mår just nu. Jag hoppas att du har nära & kära som är förstående & stöttar dig i det här.

Du kan skicka ett direkt meddelande till mig om du vill.

Kram & lycka till!
 

Det här med att "gå/stå på tå" är väl vanligt bland de små? Jag har fått förklarat för mig att det är som en reflex i främst stortårna som måste växa bort innan de kan lära sig gå.
Och skåp gillar min grabb att leka med också.
Men det är ju bra att vara uppmärksam på sitt barns beteende men måla inte fan på väggen innan du talat med bvc/läkare.

Så ta upp dina funderingar när du är på bvc nästa gång. =)

Du har fått mail=)