Måste köra 20 mil ensam med min lilla son i bilstol i baksätet -hjälp!

Se till att köra under hans sovtid, det blir lugnast så. Annars får du se till att ha lite tid att stanna så att han får röra sig och givetvis ska han vara mätt, frisk och torr 

Har flygit med mitt barn flera gånger, aldrig några problem. När han var pytteliten ammade jag honom vid starten och såg till att han hade napp vid landningen så att han skulle kunna tryckutjämna på ett bra sätt.

Oroa dig inte, det går säkert bra. Och vad är det värsta som kan hända? att han skriker lite? ta en paus och rasta honom då... Om du tänker efter så har du ju inte ögonen på honom hela dygnet i alla fall, på natten sover ni ju båda (förhoppningsvis)

Lycka till!

Åk när han ska sova om det går. Det är enklast. Då hör man oftast när de sover gott och man får en lugn färd utan att behöva "störas" och köra "farligt" pga det.

Jag har kört många många mil med  min dotter och det funkar finfint!

Jag åkte 60 mil ensam med dottern när hon var typ 8 månader, inga problem. Jag åkte tidigt, tidigt på morgonen (dvs väckte henne) så att hon sov ett par timmar nästan direkt i starten. Sen hade vi en lång paus för lunch, sen sov hon igen. Så med lite planering är det inga problem. 20 mil tar ju bara max 3 timmar väl?

TÄnk också på att ni behöver stanna och rasta någonstans. Det är jobbigt för så små barn att sitta i samma ställning i flera timmar, så du bör göra minst ett stopp där bebisen får komma upp ur stolen och röra på sig!

Använder han napp så se till att ha flera alternativt ha nappen "i koppel" så du inte måste stanna varje gång han tappar den. Det går säkert bra, ska du se!

Vi hade det kämpigt ett tag eftersom sonen inte är speciellt förtjust i att åka bil. Men vi planerar mycket nogsamt och ser till att åka när han är mätt, har ny blöja och det börjar bli dags att sova. Annars har vi fått göra så att vi ser till att ha MYCKET gott om tid. Efter en mardrömsresa - tjugo mil som tog SJU TIMMAR under vilka sonen grät hysteriskt så fort vi rullade en meter, så jag kan mycket väl förstå problemet, alla har inte barn som sitter lugna och tysta i baksätet - ser vi till att göra en paus så fort sonen börjar bli gnällig. Det kan bli lunch eller middag lite tidigare eller senare än vad man har tänkt, men det är absolut värt det. Upplever att det är mycket lättare nu när han är 11 månader och går med hjälp av oss, för då får han verkligen kuta av sig lite energi och använda kroppen ett tag innan nästa etapp.

Men att stanna är väl inga problem, åtminstone inte i Sverige? Med reservation för att det p-platserna inte är plogade, givetvis...

vad har han för stol? om ni har babyskydd fortfarande så byt till en bakåtvänd stol istället,det brukar gå bättre då. det finns ingen som kan köra dig så du kan sitta bak med sonen? hyra annan bil? flygbuss?

Åh jag förstår precis din oro och tycker att den är befogad. Skulle inte klara av att köra längre sträckor med min 8 månaders skrikande där bak. Så jag har tyvärr inga bra råd!

Du, det är lättare med en liten en med lite större barn som bråkar och slåss. Förra sommaren var barnen 4 och  6, jag körde ensam från Skåne i Stockholm. Dottern skrek på sin bror mellan Jönköping och LInköping. Tog av sig bältet. Klädde av sig naken. När vi var på motorvägen och jag inte kunde stanna. Fick köra in på hur många bensinmackar som helst.

Fullt så obstinata är inte 10-månaders. Det värsta som kan hända är att han skriker och och du ta får ta långa pauser ofta. Åk när lillen är trött och mätt, så sover han säkert 1,5 h. Sen är du nästan framme.

Blir han åksjuk? Eller ogillar han åka bil? Ifall han annars brukar vara nöjd när ni åker bil så förstår jag inte problemet? Eller brukar du alltid sitta bak med honom när din man kör?

Jag har alltid haft barnen bak i bilen, aldrig varit orolig för dem, tvärtom tror jag man är sämre chaufför om man har barnet i framsätet - då håller man inte ögonen på vägen hela tiden. Jag kör mycket, ibland kan våra shoppingresor bli 80mil tur-retur på en dag, går bra bara man håller regelbundna pauser så barnet får äta och sträcka på sig. Ha inte för varma kläder på i bilen, och absolut inga ytterkläder på när ni kör längre sträckor.

Jag tror inte du behöver oroa dig, 20 mil är ju ingen lång sträcka, likaså går flygandet säkert bra. Jag brukar alltid ge saft när flygplanet byter höjd, hittills har det räckt med det för att förhindra öronproblem.Lycka till!

Jag förstår din oro efter en mardrömsresa på 14 mil där bebisen skrek konstant hela vägen. Då satt jag ändå brevid henne i baksätet och mutade med mat och ersättning.

Har inte läst allt.

Åk på sovtiden. Pausa. Köp nån rolig ny leksak som du ger då (Vi köte en traktor med flak + djur som lät på ClaesOhlsson och klrade oss från LKPG til STHLM! ) Det finns puré på Påse-tub" so bebbe nog kan äta själv därbak, men du får väl räkna med lite kladd. Annars majskrokar.

Flyget: Amma/ge flaska vid start och landning. Annars samma som i bilen -nya leksaker och mat. Jag satte leksakerna på snöre, skönt att slippa böja sig med på flyget! Säg till i god tid om du ska värma mat på flyget, vårt hade ingen micro och att värma burk på vattenbad tar sin lilla tid....

Lycka till på resorna!

Kör när han sover! Jag har flera gånger kört med sonen i baksätet till min pappa, som bor 30 mil bort och vi bor i norra Lappland. När han har vaknat har vi tagit en paus och gått ut ur bilen, men man kan ju inte stanna vart som helst, så ibland har jag stannat i förebyggande syfte, alltså kört 10 mil, stannat på en mack eller liknande för en paus, sedan fortsatt när sonen fått byta blöja, äta eller vad som nu krävts för att hålla honom nöjd. Någon gång har jag fått ta en riktigt lång paus och bära runt på sonen, gå in och dricka kaffe på någon vägrestaurang, för att minska irritationen.