Hjälp, min son sover bara på magen.

Dottern har alltid sovit på magen, men hon har ingen kudde. Hon vägrar sova på annat sätt. Har inga tips.

Hon är född 38+1. Hon blev 4 månader i onsdags.

Sonen sov alltid på mage också när han var så liten (född 37 + 0). Det var rent fruktansvärt att försöka få honom sova på rygg. Han hade inte heller någon kudde. 

anledningen till att man de rekommenderar att man inte ska lägga barnen på mage är för risken ska vara högre för plötslig spädbarnsdöd. 

Ta bort kudden om barnet ska sova på mage, det är bara onödigt att ha den, och plus som du skriver finns det ju alltid en kvävningsrisk.

Många små bebisar vill inte sova i en stor kall säng, man kan prova att boa runt så att det blir varmt och tryggt, eller värma sängen med vetekudde. Man kan också prova att lägga en tröja eller något som luktar dig, så de känner doften.

Våra killar är födda i 32+6 och har alltid sovit på mage. Vi kämpade och kämpade med att få dom att sova på kvälllarna, tills vi provade att låta dom sova på mage, och då äntligen gick det. Du behöver inte ha kudde om han sover på mage, så slipper du den oron. Våra har aldrig haft kudde. Det är väl mer om dom sover på rygg för att huvudet inte ska bli platt baktill. När dom sen kan vända på sig själva från mage till rygg så säger dom att det inte är nån fara att låta dom ligga på mage. Vi har haft andningslarm till våra, för att jag inte kunnat slappna av annars...

Ska tillägga att han fick bara sova på magen från det att han kunde kontrollera sitt huvud själv och kunde vända något på kroppen. Så han kunde vända på huvudet ifall han låg neråt med ansiktet eller vända från mage till ryggen om han ville det.. Innan dess fick han absolut inte sova på magen, det vågade vi inte

Vi hade inte prematurbarn, så det kanske känns extra oroligt.

Mitt tips är att köpa ett andningslarm. Det kan verka dyrt, men ofta får man igen största delen av investeringen när man säljer det begagnat.

Jag köpte beg. använde i ca 6 månader, sedan sålde jag det, för samma pengar. Det gav stor trygghet då min dotter sov bäst på mage i eget rum. 

Min son har alltid sovit på mage. Han är född i 27 +3 mycket lungsjuk så det var aldrig tal på att lägga honom på rygg då han krävde i princip max i syrgas och mådde jättedåligt. Det var för stor påfrestning.

I vilket fall som helst, vi hade syrgas hemma länge och övervakning, därför slog det aldrig mig att han faktiskt bara sov på mage.

När han blev runt 8 9 månader rullade han omkring i sängen så mycket att det inte finns något att göra. han fick sova som han ville.

Har aldrig använt kudde till honom men det är ju förvisso pga magläget.

Som parantes kan jag säga att dottern som är fullgången och idag 8 år också sov på mage. Hon vaknade alltid om man vände så jag gav upp och la henne på sidan som liten och sedan när hon var över 6 månader så härjade hon loss och snurrade omkring som en propeller.

Det är väl pga PSD som man ska undvika magläge? Det handlar väl om statistik som visat minskad PSD när barnen sover på rygg.. Men jag är absolut ingen expert.

vi började med att lägga en snuttefilt i tjejen vårans hand när hon la sig som då hade legat i min (mamma) säng ett tag sen la vi även en fluffig gosedjur runt hennes huvud så hon skulle få nått där då funkade efter ett tag det funkade först bara några timmar men efter ett tag blev det en halvtimme längre per natt som det funkar o tillslut behövde hon inte ligga hos oss eller på mage längre. (hon är oxså för tidigt född o vägrade även vara utan oss på dagtid även om hon sov)

Min dotter är ifs fullgången, född i v 39+1, men vände sig från rygg till mage redan när hon var 2½ månad och sen dess har hon sovit på mage. Lägger man henne på rygg eller sidan rullar hon över direkt, är 6 månader nu. Vi har inte haft nåt andningslarm och hon har napp. Napp ska tydligen minska risken för psd. Men det är väl inte konstigt att er son vill sova på mage, han har legat så hos er och på neonatalen ligger ju de flesta bebisar på magen oxå, i kuvösen. Är han 4 månader nu så borde han väl vara såpass stark i nacken att han kan kyfta det om han ligger på magen. Isf skulle inte jag oroa mig att han sover på mage i sin säng, men smart är att ta bort kudden och boa omkring. Vi har en krokodil från ikea som ligger runt spjälsängen i huvudänden, blir lite mysigare så.

Min son hade extrem kolik och problem med öron och sov alltid på våra magar och när han var 6 v rullade han själv runt till magläge i sängen. Nu är han 2,5 å sover fortfarande bara på mage.. Han måste dessutom somna sittandes vilket får bli i soffan och vi får bära in honom!!
Min andra son 3 månader sover bara på sidan. Lägger jag honom på rygg bara skriker han.
Jag lägger rullade filtar runt honom så han inte ska rulla till magläge ( vilket han även föredrar). Han har problem med andningen emmellanåt.
Det känns som om jag vaknar var 5 minut för att kolla så de andas. Blir många vakna stunder för min del på natten.
Jag använde ingen kudde och hade en hård madrass.( hört att även för mjukt underlag är risk för psd..)
Andningslarm är en annan lösning. Gäller att de är stilla för har de ingen kontakt med larmet går det igång.

Tack för tipsen. Vi får prova annars får han helt enkelt fortsätta att sova på oss. Eftersom att jag är supernojjig så har vi två olika andningslarm. Ett som man fäster i blöjan och ett i sängen. Helst hade jag velat ta med saturationsmätaren hem, men det fick man visst inte,

Nu vet ju inte jag om er kille haft några problem så du är extra orolig, men jag vet själv att ju mer övervakning och sånt man har, desto svåra blir det sen när det ska bort.... Vi har fortfarande andningslarmen o våra killar blir snart 10 månader. Jag vet inte riktigt när jag ska klara av att ta bort dom...

Apropå larm... Vi hade sat.mätare länge på vår dotter nattetid och alla (sjukvården) tjatade på att vi skulle ta bort den. Jag visste inte riktigt hur vi skulle göra, för det kändes inte bra att ta bort den. Det var ju en trygghet för oss = bättre sömn och den gjorde ju inte henne någon skada. När hon var ca 11mån okorr, så upptäckte jag en morgon att hon fått lite skavsår på sin lilla fot av proben. Då bestämde vi oss för att ta bort det, för hon skulle inte behöva "lida" för sina nojjiga föräldrar Det gick faktiskt helt smärtfritt! Det hade det säkert inte gjort om vi tagit bort det tidigare, nu var vi redo helt enkelt. Så mitt tips är: Slappna av, så kommer säkert dagen då det känns rätt att plocka bort larmet/överakningen!