Någon som har donerat ägg på utländsk/dansk klinik?

Känner ingen, men jag och min man funderar på att åka till Danmark för att vi behöver ägg. Såååå lång kö i Sverige.
Min man vill ha ägg från en svensk så nu ska jag undersöka om det är svenskar som åker till Danmark och donerar, vilket jag hoppas på.
Jag tror absolut att det går att donera ägg i Danmark. Lycka till.

Undrar hur det skulle gå till rent praktiskt? Behandlar man det som en IVF då? Eller är utomlands medan man sprutar? Det kan krävas en hel del kontroller, vem gör dem? Är också lite nyfiken om någon har erfarenhet av detta...

Jag lyckades med lite googlande hitta en blogg med en skribent som hade planer på att donera ägg på den fertilitetskliniken i Danmark som vi själv har gjort IVF på. Hon använde sig av deras eggsharingprogram som verkade gå till så här: Man gör ett IVF som man betalar själv för. Ifall äggskörden är tillräckligt bra så att det räcker till att donera, så får man nästa IVF gratis (om man behöver ett IVF till för att bli gravid).

Flisan86 - När man gör IVF i Danmark så kan man välja ifall man vill åka dit för VUL, eller om man gör detta hemma hos sin egen gynekolog (som då faxar eller på annat sätt rapporterar resultatet till den danska fertilitetskliniken). Jag antar att turerna är de samma om man tänker sig donera ägg.

Hmm, så det blir lite som en delad IVF? Donatorn gör första halvan, mottagaren andra halvan...

Undrar om det finns läkare i Sverige som skulle gå med på att behandla inför ÄD utomlands?? Det finns ju också vissa restriktioner, t ex hur många gånger man får donera. Undrar vad sjukhusen som gör ÄD i Sverige skulle tycka om att man åker utomlands och donerar istället? För det måste väl anmälas på något sätt så att man håller koll på hur många barn som blir till... Annars kan man ju åka till varenda land som gör ÄD och ge till 6 barn på varje ställe. Scary, vet inte om någon skulle tänka så, men ändå...det är väl samma problematik som resulterat i de restriktioner som finns idag, fast nu internationellt.

Det är nog många som gärna skulle kringgå restriktioner som finns i Sverige, som antal embryon vid ET/FET men ändå vill ha en donator som barnet kan spåra (inte för att faktiskt göra det, men OM han eller hon skulle vilja ska möjligheten finnas). Svårt att hitta en donator som skulle gå med på att åka utomlands kanske, men om man har en släkting eller vän eller så.

Intressant!

Jag skulle säga att donatorn gör den större delen - en återinföring är ju inte mer än som en klinkgjord insemination efter utslag på ÄL-sticka.

Ja, exempelvis de danska spermabankerna har ju restriktioner - de håller koll på hur mycket sperma de säljer till kvinnor i olika länder och det finns en begränsning för varje land (som är mycket högre än den svenska "6 graviditeter/barn/syskonskaror" per donator!). Däremot så tror jag inte att någon kan kontrollera ifall en donator är på två eller fler spermabanker och donera! Jag tycker inte att det är så scary dock - skulle någon donator drabbas av storhetsvansinne och försöka sprida sina gener i mängder världen över, så är det ändå inte en genetisk katastrof.

De svenska lagarna gäller donation i Sverige och jag kan inte tänka mig att någon har någon juridisk möjlighet att hindra någon från att donera könsceller i ett annat land. Jag har faktiskt inte heller sett någon riktlinje som förbjuder svenska gynekologer att vara delaktig i förberedelse för t ex ÄD utomlands? Men det kanske finns?

 

Nja, kliniker som inte är eller är i nära samarbete med ett av universitetssjukhusen får inte syssla med donationsverksamhet, vilket det ju på sätt och vis är om de skriver ut mediciner för donation utomlands?

Jag vet flera som donerat till en släkting eller haft en släkting med sig som donator vid ÄD i Finland eller Riga, minns ej vilket... hoppas de ser den här tråden och vill dela lite information.
Så NÅGON klinik måste det ju finnas som gör det...?

Scary är inte genspridningen utan mentaliteten bakom att göra något sånt... har hört flera med visst storhetsvansinne bakom äggdonation, men det kanske är lite OT här.

Och jovisst gör donatorn mest om man räknar prover, sprutor och spray, men det är garanterat mottagarna som har en större investeringen i behandlingen (tid, känslor, energi, pengar). Donatorn behöver ju inte ens noja, utan kan bara glädjas av att kunna hjälpa. Det gjorde jag i alla fall.

Ja, i Estland och Polen kan man så vitt jag vet använda sig av sperma- och äggdonation samtidigt, och då ha med sig en egen donator (läst om ngt tjejpar som ville ha ena tjejens embryo i den andra tjejen).

Och ja, det låter ju i och för sig rimligt med att det finns någon form av riktlinje kring förberedelse inför donation, eftersom donationen i Sverige i sig är så reglerad! Men jag antar att det är lätt att kringgå eftersom man (i alla fall som del av ett par, singlar har väl lite svårare att hitta en välvilligt inställd gynekolog) utan kan få hjälp i Sverige med förberedelser inför IVF utomlands.

Var har du donerat någonstans? *nyfiken*

Ja, det har du rätt i! Jag har alltid tyckt att det verkar så häftigt, att som lesbisk få bära sin flickväns barn, att den ena blir biologisk mamma och den andra genetisk mamma. Tyvärr har jag ett karl-skrälle som inte ens kan bli gravid.

Jag berättar inte för någon var jag donerar, vill vara anonym i och med att jag ska vara det inför paren.
Du får berätta om hur det går om du donerar i Danmark! De ska ha stor brist på äggdonatorer där också.

=) =DAh, förstår!

Ja, vi får se hur jag gör. Är ju iofs ganska klar med hur jag tänker kring själva donationsbiten och vad man så att säga lämnar ifrån sig och vad man inte lämnar ifrån sig (sedan vår egen bebisverkstad mha donerad sperma) - men än har det inte snurrat klart!

Hej! Gissar att du talar om spermiedonation här? Är det äggdonation det gäller så är det självklart så att den som donerar är en hjältinna som förtjänar all kred i världen. Det är helt fantastiskt att det finns så osjälviska människor och det de gör är inget annat än underbart!!! Men att säga att den personen gör mest rent behandlingsmässigt stämmer inte alltid. Ofta så nedregleras mottagaren med en depotspruta vilket innebär att man hamnar i klimakteriet i sex veckor med en massa biverkningar kring detta, utöver det tar man höga doser östrogen i fyra veckor (som många av oss får migrän av) och till det kommer progesteron i ett par veckor och sedan ofta även Trombyl, något annat blodförtunnande, prednisolon (cortison) + ett par vul också förståss för att kolla slemhinnan innan återföringen. Behandlingen är ofta sex veckor fram till TD och många av oss måste göra flera behandlingar innan vi lyckas, om vi lyckas! Sen kan man även göra behandlingen med p-piller istället för nedregleringsspruta som jag gör just nu. Då slipper man dem hemska nedregleringssprutan och för mig blir det ist tre veckors p-pillerätande, sen östrogen i totalt fyra veckor och slutligen även progesteron de sista 2,5 veckorna innan TD. För donatorer som nedregleras så blir det ju självklart också fler veckors behandling då de måste ta spray men det finns även många som får göra den korta metoden vilket oftast betyder sprutor i ca 14 dagar + vul och sen äggplocket som självklart kan vara obehagligt och påfrestande. Ville bara ge en lite mer nyanserad bild av vad en ÄD innebär för mottagaren Återigen - alla äggdonatorer är helt fantastisk och att du funderar på detta tycker jag är stort!!! Kramar

Oj, tack för den nyanserade bilden! Det var ju inte direkt som ett ET i en naturlig cykel det nej! =)

+ piller EFTER plus också ju... Jag såg någon i en tråd här på FL för några år sedan som hade räknat hur många piller och sprutor hon tagit under sina IVF/ÄD-försök...kommer inte ihåg hur många, men absurt mycket, typ 1000-nånting...

Att göra "mer" för min del är att ta sprutor, jag är en sån som nästan svimmar när jag ska ta ett blodprov. Fast jag får väl skylla mig själv haha!

Gaytjej, hojta om du vill ha argument för att donera!

Det där lät ju inte rätt. Jag menar att den stora grejen för mig med att donera som är svårt är att ta så många sprutor, inget annat.

Jo det stämmer! Man fortsätter med progesteronvaggisar och blodförtunnande plus progynon/östrogen till v.12 om det går vägen. Men det räknar jag liksom inte, blir jag gravid så skulle jag göra vad som helst. Om nån sa att du måste vara sängliggande i 9 månader så skulle jag göra det utan protester. Likaså om jag skulle kräkas 10 gånger varje dag. Klart det skulle vara ett h-vete men jag tar gladeligen det!! Man får perspektiv på problem efter drygt fyra år i "försöka få barnvärlden"

Åhh!

...Och för att det finns såna som du kan jag ta hur många sprutor som helst! Håller alla tummar jag har för att det går vägen. Men det vet du ju!