Nån som gjort abort och ångrar sig ganska direkt efter och blivit gravid fort igen??

Tack för alla svar, det känns skönt att mina känslor är helt normala då och att fler känt likadant, alltså att man vill bli gravid direkt efter, även om det inte ersätter det barn man valde bort

Jag skall försöka tänka framåt, men just nu har jag ju tyvärr bara den kommande skrapningen i huvet, att behöva göra om alltihop igen...

"Tänkte på dig", vi verkar ha kännt likadant, stängt av på nåt vis och bara fått lite (små)panik över att vara gravid igen.
Hur märkte du att hade rester kvar?? Gjorde du en kirurgisk abort från början?? Det gjorde jag, därför tycker jag det är jättekonstigt att det kan bli så här. Jag frågade om de inte tittade med VUL afteråt, men det gör de tydligen inte. MEN efter detta ingrepp skall det göras dock, tack och lov.

Kram!!

 Ja jag fattar inte nu men de va hormonstorm o jag grävde ner mig själv i paniken... Nej jag gjorde en medicinsk först, o låg där över dagen, sen några dagar efter hade jag fortfarande såna kramper och ONT så åkte in akut och då visade det sig att de var rätt mkt kvar, då fick jag göra medicinsk igen men när de inte heller funkade så körde dom in mej akut till operation o gjorde kirurgisk.. efteråt erbjöd dom vul men jag ville bara hem och dö just då så tackade nej (ännu en grej jag inte fattar alls hur jag tänkte.. eller ah som med aborten tänkte inte alls??) Tråkigt att du behöver gå igenom det igen :(( E så hemskt verkligen, speciellt när man ångrar sig. När jag hörde att de flesta efter en abort känner LÄTTNAD höll jag på att svimma! Jag gjorde fel, men inget jag kan ta tillbaka och just då kändes det som det enda i världen jag var tvungen att göra tills jag hade gjort det, precis som om hjärnan gick på ON igen :S Styrkekramar till dig!!!!

Jag gjorde en abort för två veckor sedan och kan inte sluta tänka på att det vi tyckte var rätt DÅ, känns så fel nu!!
Jag var gravid i v7+6 när jag tog det första pillret. Jag grät som ett tok när jag satt där med pillret i handen, men jag tog det för att det kändes som det var det bästa. Hemma har vi 2 små redan (3 och 1) och jag kände att jag ville orka med och finnas där för dom. MIn kropp kändes så urlakad just då. Men jag mådde illa, kunde inte äta och mådde bara sämre av det. Så vi tog ett beslut. Men nu känns det som att vi visst skulle ha klarat av det här!! Jag känner mig så hemsk, skuldkänslorna slår mot en hela tiden. Å inte blir det bättre av att min bästa vän ska ha barn bara någon vecka efter det att våran skulle vart född. Vi har redan ett barn var som är födda nästan samtidigt. Jag är glad för hennes skull, men jag känner mig så tom inombords nu. Vill också vrida tillbaka klockan och kasta det där första pillret i soporna och gå hem med ett liv i min mage.
Jag lovade mig själv att inte erkänna att vi gjort fel för att vi gjorde det som kändes bäst just då. Men det tär så på mig nu! Jag tänker aldrig gå igenom nåt så mentalt jobbigt som en abort igen!

*Vill ha liten*

Snabbt och snabbt men abort 2 mars förra året och blev gravid igen året efter i feb(2010), bf igår :)

Anonym (v81)
Det kunde ha varit mina egna ord precis det du beskriver. Med 2 små barn innan etc.
Varför kändes beslutet så rätt DÅ, för att ändra sig typ direkt efteråt??? Fattar inte det. Jag kände mig kolugn när jag gick till sjukhuset, hade gott om tid på mig där att ångra mig också då jag fick vänta ett tag. Men icke. Jag hade ju bestämt mig.
Vi kanske blir med bebis snart igen vi två? Är det så du känner också, att du vill bli gravid igen??
Hur gick det att göra medicinsk?? Jag vågade inte det, då jag har haft massiva blödningar vid båda min förlossningar. Och tur var väl det eftersom de inte fick ut allt trots att jag faktiskt gjorde en skrapning direkt. Jag fick ju göra om alltihop en gång till och kroppen är inte alls sig själv ännu, jobbigt. Det småmolar i magen av och till hela tiden så jag hoppas verkligen inget är kvar ÄN...
Sköt om dig och hoppas du snart mår bättre!
Kram!

Nej jag ångrade mig inte och situationen hade ju inte förändrats bara i och med aborten. Den var precis som innan och jag var lika ung och fortfarande inte redo att bli förälder.

Förstår hur du känner... Har känt samma sak i 5½ vecka, sen jag gjorde min abort hemma (medicinsk). Jag blödde i 2v efteråt, och jag har haft en mens sen dess. Nu hoppas jag att det tar sig, vill inte ha mens på MINST 9-10 månader nu!    Fick start-piller två dar innan, men själva dagen som jag gjorde aborten på hade jag ont i magen och mådde illa som fasen. Som tur var släppte det framåt kvällen, dvs ca 12h efter jag hade tagit slidpillrena, och jag kunde sova som vanligt. Men det var ingen angenäm upplevelse, det ska jag säga, fyfan.

Jag hade bestämt mig för att behålla barnet, punkt slut. Vet att det skulle bli den perfekta individen...Två dagar gick jag och hade ångest, sen orkade jag inte mer och ringde MVC för att ta bort det. Känns ok såhär i efterhand, tror att det var bästa lösningen för just mig, just då.

Jag önskar dig lycka till, hur nu din framtid kommer att se ut - oavsett om det blir med fler barn eller inte!!
STOOOOR KRAM!!

TS:
Jo det gick smidigt att göra en medicinsk. Ingen direkt smärta och fick kolla med UL att det var tomt efteråt.
Blödningarna har dock pågått i 4 veckor nu, fast jag börjar misstänka att det har övergått till vanlig mens igen...
Så kanske har kroppen börjat komma igång igen!

Törs inte säga om vi kommer prova igen snart, jag måste få bearbeta min sorg först...

Hoppas du mår bättre!
Kram på dej!

Är på sjukhuset och har just tagit det första pillret, så nu finns det ingen återvändo, och jag är fruktansvärt ledsen. Graviditeten är långt gången och jag är inlagd. Det kommer inte att bli kul en kul process.
Min man blev deprimerad, ballade ur och flyttade till andra sidan jorden, och lämnade mig med en treåring och en tvååring, vår häst, våra hundar och en kraschad bil att ta hand om. Jag kände att jag inte borde ta på mig mer i det här läget och valde abort efter otroligt mycket beslutsvånda. Jag försöker tänka att jag ju redan har två fantastiska barn som är värda allt. Ändå sörjer jag så att jag inte kände att jag kunde behålla det här barnet, som var helt friskt och livsdugligt. Det kommer aldrig att bli några fler för min del. Det känns som ett övermänskligt beslut.
Just nu tänker jag att en bra tumregel är nog att om man tvekar ska man inte göra abort utan behålla barnet. Det mesta går att lösa om man bara vill.

Gjorde  medeciniskt abort något jag aldrig trodde jag skulle vara med om 
Det kändes rätt då men nu känns det så fel, tomt .
Båda jag och min sambo ångrar oss .
Vi har småbarn här hemma och kändes som dom behövde oss .
Nu i efterhand känns det som allt hade löst sig ändå.
trodde inte jag skulle vara så ledsen efter och sakna så mycket .
Jag saknar illamåendet jag saknar tröttheten och allt som var jobbigt då
Aldrig mera en abort !!

Det här är en gammal tråd men det stämde spinn på mig. Jag gjorde en abort i höstas som blev lång o utdragen o slutade med kirurgisk abort. Vi var då 80 procent säkra på beslutet men oj vad jag grät när jag skulle ta den där första tabletten. Stod utanför sjukhuset och storgrät... Beslutet grundade jag på att vi redan har två små som jag kämpar med emellanåt, vi ville hinna med dem o ge dem det de behöver. Jag ville inte ställa till det på jobbet.

Jag har under månaderna efter aborten förträngt det men känt en sorg. Och nu sista månaden har vi börjat prata om vi kanske vågar oss på ett till barn i allafall? Jag blir snart 36 så det här är sista chansen. Min man är hoppfull och tror att vi orkar.

Hade jag inte gjort aborten hade jag varit höggravid nu....,

Är i samma sits, hur har det gått för er?