2-åringar och konsekvens
vi har en otroligt trotsig 2-åring, som började trotsa tidigt. före 1,5 års ålder. han hänger sig åt en trots som inte bara handlar om att inte vilja klä på sig/byta blöja/sova/äta, utan han sätter sina egna regler som VI ska följa. annars skrik och utbrott. han är helt okontrollerbar.
exempel: han kastar leksaker eller slår med gaffeln i bordet så det blir märken. vi säger då att om han inte slutar tar vi leksaken/gaffeln och så får han inte ha den. han fortsätter. vi tar leksaken/gaffeln. han skriker. vi ger tillbaka & säger att han får ha saken om han är snäll och inte busar. han gör om ofoget. då tar vi resolut bort gaffeln/leksaken. punkt. han skriker & får ett tantrum. vi försöker då förklara att om han gör som vi säger så blir ingen arg eller ledsen, men han skriker bara ännu mer. ibland går det i det här läget att avleda så utbrottet går över, men oftast övergår det i att springa runt hemma och göra ALLT han vet att han inte får; sätta på diskmaskinen, pilla på tvättmaskinen/spisen/micron, ta leksaker från lillasyster, slå lillasyster, slå oss, hälla ut klosslådan & ställa lådan vid vårt skrivbord & klättra upp & slå på våra datorer, etc. i dessa lägen är vi konsekventa & ger inte med oss, men det är hopplöst. jag vet att man ska välja sina strider & ignorera så slutar de för det mesta, men vissa saker kan man ju inte välja att ignorera! öppnar man frysen 1000 ggr/minut smälter ju glassen, sätter man på en tom micro går den ju sönder, gungar man lillasyster vårdslöst i babysittern får hon hjärnskador, slår man på vitrinskåpsglasdörrar går de sönder, etc.
han har hittills ALDRIG någonsin lyssnat på ett villkor vi satt upp eller följt ett NEJ eller AJABAJA. aldrig någonsin. han ska t ex alltid pilla på spisen när vi lagar mat, tar vi bort honom skriker han och får ett utbrott. varje gång vi lagar mat. vi har allt barnsäkrat och inlåst hemma. inte en pryl ligger framme, eftersom herr Omni Klåfinger inte låter något vara ifred. nu säger säkert någon att han bara vill ha uppmärksamhet, & ja så är det säkert ibland men definitivt inte alltid! vi är ofta båda föräldrarna hemma, & lillasyster sitter ofta snällt i sin stol & kräver inte mycket, så vill han har han alltid en av oss att sitta i knät hos & läsa saga eller leka med.
tilläggas bör att han är sen med att prata. eller, han pratar massor, men bara sammelsurium & enstaka ord, inga meningar ännu. han säger heller aldrig vad han vill utan skriker bara. sitter vi vid matbordet och han vill ha nåt på diskbänken är det mkt sällan han säger vad han vill ha, utan han pekar och skriker.
är det för mycket att begära av en tvååring att han i alla fall följer någon regel?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 07:36
jag menar alltså när kan man förvänta sig att en 2-åring förstår att gör du si så blir det så, & att han då väljer att inte göra si? för det känns som om han borde vara där nu, & inte bemöta villkor med skrik & utbrott.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-28 21:17
till er som skrev i denna tråd, och ni andra som kanske söker fram den: vår son är nu snart 4 år och fick för ett par veckor sedan diagnos autism och ev adhd. det jag beskriver i denna tråd var alltså symptom på neuropsykiatriskt funktionshinder. kan kanske vara bra för de som undrar över liknande beteende hos sina barn & söker fram denna tråd.