tes 75

Äldre 16 Oct 14:37

25 svar

2-åringar och konsekvens

vi har en otroligt trotsig 2-åring, som började trotsa tidigt. före 1,5 års ålder. han hänger sig åt en trots som inte bara handlar om att inte vilja klä på sig/byta blöja/sova/äta, utan han sätter sina egna regler som VI ska följa. annars skrik och utbrott. han är helt okontrollerbar.

exempel: han kastar leksaker eller slår med gaffeln i bordet så det blir märken. vi säger då att om han inte slutar tar vi leksaken/gaffeln och så får han inte ha den. han fortsätter. vi tar leksaken/gaffeln. han skriker. vi ger tillbaka & säger att han får ha saken om han är snäll och inte busar. han gör om ofoget. då tar vi resolut bort gaffeln/leksaken. punkt. han skriker & får ett tantrum. vi försöker då förklara att om han gör som vi säger så blir ingen arg eller ledsen, men han skriker bara ännu mer. ibland går det i det här läget att avleda så utbrottet går över, men oftast övergår det i att springa runt hemma och göra ALLT han vet att han inte får; sätta på diskmaskinen, pilla på tvättmaskinen/spisen/micron, ta leksaker från lillasyster, slå lillasyster, slå oss, hälla ut klosslådan & ställa lådan vid vårt skrivbord & klättra upp & slå på våra datorer, etc. i dessa lägen är vi konsekventa & ger inte med oss, men det är hopplöst. jag vet att man ska välja sina strider & ignorera så slutar de för det mesta, men vissa saker kan man ju inte välja att ignorera! öppnar man frysen 1000 ggr/minut smälter ju glassen, sätter man på en tom micro går den ju sönder, gungar man lillasyster vårdslöst i babysittern får hon hjärnskador, slår man på vitrinskåpsglasdörrar går de sönder, etc.

han har hittills ALDRIG någonsin lyssnat på ett villkor vi satt upp eller följt ett NEJ eller AJABAJA. aldrig någonsin. han ska t ex alltid pilla på spisen när vi lagar mat, tar vi bort honom skriker han och får ett utbrott. varje gång vi lagar mat. vi har allt barnsäkrat och inlåst hemma. inte en pryl ligger framme, eftersom herr Omni Klåfinger inte låter något vara ifred. nu säger säkert någon att han bara vill ha uppmärksamhet, & ja så är det säkert ibland men definitivt inte alltid! vi är ofta båda föräldrarna hemma, & lillasyster sitter ofta snällt i sin stol & kräver inte mycket, så vill han har han alltid en av oss att sitta i knät hos & läsa saga eller leka med.

tilläggas bör att han är sen med att prata. eller, han pratar massor, men bara sammelsurium & enstaka ord, inga meningar ännu. han säger heller aldrig vad han vill utan skriker bara. sitter vi vid matbordet och han vill ha nåt på diskbänken är det mkt sällan han säger vad han vill ha, utan han pekar och skriker.

är det för mycket att begära av en tvååring att han i alla fall följer någon regel?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 07:36
jag menar alltså när kan man förvänta sig att en 2-åring förstår att gör du si så blir det så, & att han då väljer att inte göra si? för det känns som om han borde vara där nu, & inte bemöta villkor med skrik & utbrott.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-28 21:17
till er som skrev i denna tråd, och ni andra som kanske söker fram den: vår son är nu snart 4 år och fick för ett par veckor sedan diagnos autism och ev adhd. det jag beskriver i denna tråd var alltså symptom på neuropsykiatriskt funktionshinder. kan kanske vara bra för de som undrar över liknande beteende hos sina barn & söker fram denna tråd.

Allrona

Äldre 18 Oct 07:55

#11

Har själv en som är två som beter sig likadant. Jag tycker det låter som din son är helt normal. Lite aktiv precis som min dotter men vissa barn är ju det. Min dotter får hur mycket uppmärksamhet som helst så det är absolut inte därför hon busar. Hennes storasyster kunde vara med och hjälpa till med matlagning osv i den åldern men hon var ju inte lika vild.

Även min dotter lägger sig på golvet och skriker när hon inte får som hon vill. Jag tycker det är helt ok att barn gör det i den åldern. Är man bara konsekvent och inte ger med sig för skrik så kommer de lära sig att det inte hjälper.

Laga mat behöver man ju göra vissa tider men tex plocka ur och i diskmaskinen gör jag när hon sover eller leker med annat. Det känns bara dumt att göra det med henne med eftersom jag vet hur det går

Jag har inga konkreta tips mer än att bara stå ut, det bli bättre

tes 75

Äldre 18 Oct 21:38

#12

yngling skrev 2010-10-17 22:15:25 följande:

Ja då vet jag då inte tyvärr... att försöka säga "du får göra såhär" istället för "du får inte göra så" då? Kanske inte tar bort "problemen" men det kanske känns bättre för er själva? =) Annars kanske du kan fråga på BVC? De brukar ju ha tips på det mesta :)

Lycka till! =)

ja, vi försöker vara konstruktiva i våra förbud, men så är man stressad & trött & står där & skriker SLUTA ÖPPNA FRYSEN!!!!

tes 75

Äldre 18 Oct 21:38

#13

Flickan och kråkan skrev 2010-10-18 07:39:01 följande:

Hur gammal är lillasyster? Kan ju vara en kombination av många saker

. Vi har 16 månader mellan våra pojkar. Äldsta blir 3 i december och lillebror är 1½ år nu. Vi hade en überjobbig period när storebror var mellan 2-2½ år. Det handlade absolut om lillebror (som då började bli rejält rörlig på egen hand och konkurrens på ett sätt som han aldrig varit tidigare, första månaderna dem emellan hade gått jättebra), men också om mycket annat. Om det är någon tröst så är det mesta frid och fröjd här nu. Vad gäller att förstå......jag tror att de ofta förstår, men inte alltid kan kontrollera sina impulser eller har alternativa lösningar på hur de ska hantera frustration eller andra känslor.

Vår äldsta har också varit sen med talet. Jag tror det påverkade här med, men det var som sagt annat också......egen utveckling gissar jag på (på många olika plan) för det vände mer eller mindre från en dag till en annan. Jättemärkligt. Ingenting i hans situation förändrades på något sätt just då.

åh, den dagen ser vi fram emot!!!

tes 75

Äldre 18 Oct 21:39

#14

Allrona skrev 2010-10-18 07:55:16 följande:

Har själv en som är två som beter sig likadant. Jag tycker det låter som din son är helt normal. Lite aktiv precis som min dotter men vissa barn är ju det.

Min dotter får hur mycket uppmärksamhet som helst så det är absolut inte därför hon busar. Hennes storasyster kunde vara med och hjälpa till med matlagning osv i den åldern men hon var ju inte lika vild.

Även min dotter lägger sig på golvet och skriker när hon inte får som hon vill. Jag tycker det är helt ok att barn gör det i den åldern. Är man bara konsekvent och inte ger med sig för skrik så kommer de lära sig att det inte hjälper.

Laga mat behöver man ju göra vissa tider men tex plocka ur och i diskmaskinen gör jag när hon sover eller leker med annat. Det känns bara dumt att göra det med henne med eftersom jag vet hur det går

Jag har inga konkreta tips mer än att bara stå ut, det bli bättre

vad skönt att höra att man inte är ensam.. det känns ju så när man är mitt uppe i allt bråk & krångel, att iiiingen annan har det så hääääär!

annakohler

Äldre 18 Oct 21:44

#15

nu kanske det har hjälpt våran 2åring att han har 4årig bror med för talet är kanon, han lyssnar otroligt bra när man säger nej, började direkt när han började krypa vad som var nej och som var tillåtet.

att han trotsar er TS kan vara svartsjuka på lillsyrran med att han vill med vara liten hur gammal är lillsyrran

tes 75

Äldre 18 Oct 21:57

#16

Flickan och kråkan skrev 2010-10-18 07:39:01 följande:

Hur gammal är lillasyster? Kan ju vara en kombination av många saker

. Vi har 16 månader mellan våra pojkar. Äldsta blir 3 i december och lillebror är 1½ år nu. Vi hade en überjobbig period när storebror var mellan 2-2½ år. Det handlade absolut om lillebror (som då började bli rejält rörlig på egen hand och konkurrens på ett sätt som han aldrig varit tidigare, första månaderna dem emellan hade gått jättebra), men också om mycket annat. Om det är någon tröst så är det mesta frid och fröjd här nu. Vad gäller att förstå......jag tror att de ofta förstår, men inte alltid kan kontrollera sina impulser eller har alternativa lösningar på hur de ska hantera frustration eller andra känslor.

Vår äldsta har också varit sen med talet. Jag tror det påverkade här med, men det var som sagt annat också......egen utveckling gissar jag på (på många olika plan) för det vände mer eller mindre från en dag till en annan. Jättemärkligt. Ingenting i hans situation förändrades på något sätt just då.

annakohler skrev 2010-10-18 21:44:12 följande:

nu kanske det har hjälpt våran 2åring att han har 4årig bror med för talet är kanon, han lyssnar otroligt bra när man säger nej, började direkt när han började krypa vad som var nej och som var tillåtet.

att han trotsar er TS kan vara svartsjuka på lillsyrran med att han vill med vara liten hur gammal är lillsyrran

lillasyster är 7 månader. men han har som sagt varit så här sedan 1-årsåldern.

annakohler

Äldre 19 Oct 07:01

#17

vad konstigt om han är sån sen dess, du var ju gravid med den lilla då eller?? så det kan fortfarande vara hans vis med svartsjukan

tes 75

Äldre 19 Oct 12:11

#18

annakohler skrev 2010-10-19 07:01:40 följande:

vad konstigt om han är sån sen dess, du var ju gravid med den lilla då eller?? så det kan fortfarande vara hans vis med svartsjukan

det är inte svartsjuka, det är vi helt säkra på. särskilt eftersom han under hela graviditeten aldrig kopplade ihop min mage med en bebis. han var ju bara 1,5 när lillasyster föddes. dessutom var han fullständigt omöjlig i helgen som varm och då var lillasyster och pappa inte hemma.

Flickan och kråkan

Äldre 19 Oct 14:25

#19

tes 75 skrev 2010-10-19 12:11:11 följande:

det är inte svartsjuka, det är vi helt säkra på. särskilt eftersom han under hela graviditeten aldrig kopplade ihop min mage med en bebis. han var ju bara 1,5 när lillasyster föddes. dessutom var han fullständigt omöjlig i helgen som varm och då var lillasyster och pappa inte hemma.

Jag tror det handlar mest om hans ålder

......och så kan lillasyster späda på det hela...och nej, det behöver inte "gå över" när inte lillasyster är närvarande tillfälligtvis

. Har du läst den här överlevnadsguiden

?:

http://www.ur.se/Vuxen/Familj/Foraldraskola/1-6-ar/Artiklar/Overlevnadsguide-till-trotsaldern/

Mei

Äldre 19 Oct 17:25

#20

tes 75 skrev 2010-10-16 14:37:19 följande:

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 07:36
jag menar alltså när kan man förvänta sig att en 2-åring förstår att gör du si så blir det så, & att han då väljer att inte göra si? för det känns som om han borde vara där nu, & inte bemöta villkor med skrik & utbrott.

Oj, jag är inte säker på att jag förstår dig rätt nu och kanske är jag "taskig" men jag tänker bara ojojoj du har mycket framför dig...

Kanske har du en väldigt snäll och foglig tvååring som snabbt kommer att fatta galoppen och vara väldigt samarbetsinriktad, resonabel och benägen att bortse från sin egen vilja och då kanske det kommer att lugna sig snart, vad vet jag, jag känner inga såna barn.

Jag skulle säga att det är nu det börjar... när de böjar ha en egen vilja och egna idéer om vad de vill göra och hur det ska gå till. Det slutar de inte bara vilja för att de får en i vuxnas ögon god förklaring till varför de inte får/borde vilja eller varför det vore lämpligare att istället vilja något annat. Jag tänker snarare att man som förälder från och med den ålder ditt äldsta barn har nu och fram till minst skolåldern verkligen får lära sig att förstå och stå ut med det faktum att ens barn har helt egna uppfattningar som de är beredda att strida för. Man får alltså utveckla en tolerans för att göra sina barn besvikna när det de önskar/vill är omöjligt ur ens eget perspektiv. Man får utveckla en rad strategier och förhållningssätt för att hantera sin egen frustration, alla konflikter osv. Den fridfulla tiden med ett barn som glatt gör som föräldrarna vill är nog över. Ytterst sällan tycker jag man möts av "jaha mamma, ser du på det så, ja men dåså, då slutar jag. Även om det skulle hända i hälften av fallen så återstår mååånga tillfällen där det inte blir så.

Det positiva är att det är så oerhört utvecklande för en själv om man reflekterar kring det, är uppmärksam på vad man känner och vad som händer och jobbar med sig själv när det gäller sån't här. Jag tycker det är jättelätt att bli en trotsig sur vuxen som ska visa att ens egen vilja är den som är den rätta. I min värld är det viktigt att komma ifrån det frustrerade tillståndet så ofta det är möjligt.

Vill man bli stärkt i att det är helt ok att hävda sin linje, att det inte skadar barnet att bli argt/ledset/upprört eller what not och hur man kan hävda sin linje utan att kränka sina barn så kan det vara mycket givande att läsa Jesper Juul.

tes 75

Äldre 19 Oct 18:06

#21

Flickan och kråkan skrev 2010-10-19 14:25:20 följande:

Jag tror det handlar mest om hans ålder

......och så kan lillasyster späda på det hela...och nej, det behöver inte "gå över" när inte lillasyster är närvarande tillfälligtvis

. Har du läst den här överlevnadsguiden

?:

www.ur.se/Vuxen/Familj/Foraldraskola/1-6-ar/A.../

bra text!

tes 75

Äldre 19 Oct 18:09

#22

Mei skrev 2010-10-19 17:25:28 följande:

Oj, jag är inte säker på att jag förstår dig rätt nu och kanske är jag "taskig" men jag tänker bara ojojoj du har mycket framför dig...

Kanske har du en väldigt snäll och foglig tvååring som snabbt kommer att fatta galoppen och vara väldigt samarbetsinriktad, resonabel och benägen att bortse från sin egen vilja och då kanske det kommer att lugna sig snart, vad vet jag, jag känner inga såna barn.

Jag skulle säga att det är nu det börjar... när de böjar ha en egen vilja och egna idéer om vad de vill göra och hur det ska gå till. Det slutar de inte bara vilja för att de får en i vuxnas ögon god förklaring till varför de inte får/borde vilja eller varför det vore lämpligare att istället vilja något annat. Jag tänker snarare att man som förälder från och med den ålder ditt äldsta barn har nu och fram till minst skolåldern verkligen får lära sig att förstå och stå ut med det faktum att ens barn har helt egna uppfattningar som de är beredda att strida för. Man får alltså utveckla en tolerans för att göra sina barn besvikna när det de önskar/vill är omöjligt ur ens eget perspektiv. Man får utveckla en rad strategier och förhållningssätt för att hantera sin egen frustration, alla konflikter osv. Den fridfulla tiden med ett barn som glatt gör som föräldrarna vill är nog över. Ytterst sällan tycker jag man möts av "jaha mamma, ser du på det så, ja men dåså, då slutar jag. Även om det skulle hända i hälften av fallen så återstår mååånga tillfällen där det inte blir så.

Det positiva är att det är så oerhört utvecklande för en själv om man reflekterar kring det, är uppmärksam på vad man känner och vad som händer och jobbar med sig själv när det gäller sån't här. Jag tycker det är jättelätt att bli en trotsig sur vuxen som ska visa att ens egen vilja är den som är den rätta. I min värld är det viktigt att komma ifrån det frustrerade tillståndet så ofta det är möjligt.

Vill man bli stärkt i att det är helt ok att hävda sin linje, att det inte skadar barnet att bli argt/ledset/upprört eller what not och hur man kan hävda sin linje utan att kränka sina barn så kan det vara mycket givande att läsa Jesper Juul.

tack för bra input! men alltså, jag förväntar mig inte att min son ska bli foglig. absolut inte! skulle han foga sig skulle jag bli allvarligt orolig för honom, för han har haft så bestämd vilja sedan han började krypa. han har aldrig gjort som vi sagt. däremot hoppas jag att man snart kan resonera iaf, för problemet som jag uppfattar att vi har är att han bara vrålar. stänger av öronen & vrålar. men det kan ju mkt väl bero på hans sena språkutveckling.

Mei

Äldre 19 Oct 19:27

#23

tes 75 skrev 2010-10-19 18:09:25 följande:

tack för bra input! men alltså, jag förväntar mig inte att min son ska bli foglig. absolut inte! skulle han foga sig skulle jag bli allvarligt orolig för honom, för han har haft så bestämd vilja sedan han började krypa. han har aldrig gjort som vi sagt. däremot hoppas jag att man snart kan resonera iaf, för problemet som jag uppfattar att vi har är att han bara vrålar. stänger av öronen & vrålar. men det kan ju mkt väl bero på hans sena språkutveckling.

Det är ju alltid svårt så här på FL att utläsa hur ett barn är och vilka föräldrarna är. Så jag kanske missförstått dig helt. Visst spelar språkutveckling roll dvs när barn kan prata och förstå så kan det förstås vara lättare att nå fram med argument eller förklaringar tex "du får sen". Men med tanke på hur ofta man vill olika som förälder i en familj jämfört med de ingående barnen så tycker jag att det ändå blir ofta som de tycker att början på ens argumentation "suger" och inte är värd att lyssnas på. Kanske mest för att upprördheten över att den egna viljan inte respekteras tar överhanden. Kan vara lättare att förklara sin ståndpunkt i lugnare skede. Nu kanske det låter som att mina barn är helt omöjliga men det är de inte. Inte övriga barn jag känner eller observerat heller. Det här med att bildligt eller bokstavligt talat hålla för öronen och kasta sig på golvet kan ju vara både subtilt och förekomma i olika grader. Beroende på temperament, dagsform och vad det gäller m.m.

(Och som tillägg till det där med argument om att något ska ske "sen" så har ju barn helt andra begrepp om tid och rum så "sen" existerar inte riktigt. Det kan vara så långt och obegripligt med "sen" att det betyder aldrig. Fråga en fyraåring om de verkligen förstår innebörden av igår, imorgon, i förrgår etc så lär du finna att många även om de kan orden inte vet vad som hände när.)

Tror att det är jättebra att vara intresserad av varför barnen vill som de vill, var de befinner sig utvecklingsmässigt, söka samförstånd och kompromisser där det är möjligt men stå pall att man som förälder när man kompromissar eller säger nej gör barnet besviket. Och att känna att det inte är farligt med konflikter, känslor eller besvikelser. Men att det då är önskvärt att man i sina konflikter och i utlevandet av sina känslor visar respekt mot samtliga inblandade och lär sig uttrycka sig på ett sätt som inte kränker.

Det tar tid att lära känna sina barn tycker jag. Och komma fram till hur man ska förhålla sig till olika problem. När man kommit fram till något så dyker nya problem upp. Jag brukar tänka att jag delar lägenhet med tre andra individer. Hade det varit tre vuxna hade det inte varit konfliktfritt och jag hade fått kompromissa. Skillnader finns förstås. Å ena sidan att jag som vuxen har överblick och därmed vissa privilegier när det gäller att bestämma. Å andra sidan har jag också hela ansvaret och de inneboende har ju inte direkt automatisk koll på vad som går och vad som inte går. De har ett helt känsloliv att upptäcka och som de behöver hjälp med att hantera och utveckla. Man har den något otacksamma men samtidigt mycket utvecklande och stimulerande uppgiften att göra det och mycket annat.

Ibland känns det väldigt utmattande och "orättvist" att man som förälder måste absorbera och sortera allt ståhej ens barn vill ha och behöver.

tes 75

Äldre 19 Oct 20:19

#24

Mei skrev 2010-10-19 19:27:48 följande:

Det är ju alltid svårt så här på FL att utläsa hur ett barn är och vilka föräldrarna är. Så jag kanske missförstått dig helt. Visst spelar språkutveckling roll dvs när barn kan prata och förstå så kan det förstås vara lättare att nå fram med argument eller förklaringar tex "du får sen". Men med tanke på hur ofta man vill olika som förälder i en familj jämfört med de ingående barnen så tycker jag att det ändå blir ofta som de tycker att början på ens argumentation "suger" och inte är värd att lyssnas på. Kanske mest för att upprördheten över att den egna viljan inte respekteras tar överhanden. Kan vara lättare att förklara sin ståndpunkt i lugnare skede. Nu kanske det låter som att mina barn är helt omöjliga men det är de inte. Inte övriga barn jag känner eller observerat heller. Det här med att bildligt eller bokstavligt talat hålla för öronen och kasta sig på golvet kan ju vara både subtilt och förekomma i olika grader. Beroende på temperament, dagsform och vad det gäller m.m.

(Och som tillägg till det där med argument om att något ska ske "sen" så har ju barn helt andra begrepp om tid och rum så "sen" existerar inte riktigt. Det kan vara så långt och obegripligt med "sen" att det betyder aldrig. Fråga en fyraåring om de verkligen förstår innebörden av igår, imorgon, i förrgår etc så lär du finna att många även om de kan orden inte vet vad som hände när.)

Tror att det är jättebra att vara intresserad av varför barnen vill som de vill, var de befinner sig utvecklingsmässigt, söka samförstånd och kompromisser där det är möjligt men stå pall att man som förälder när man kompromissar eller säger nej gör barnet besviket. Och att känna att det inte är farligt med konflikter, känslor eller besvikelser. Men att det då är önskvärt att man i sina konflikter och i utlevandet av sina känslor visar respekt mot samtliga inblandade och lär sig uttrycka sig på ett sätt som inte kränker.

Det tar tid att lära känna sina barn tycker jag. Och komma fram till hur man ska förhålla sig till olika problem. När man kommit fram till något så dyker nya problem upp. Jag brukar tänka att jag delar lägenhet med tre andra individer. Hade det varit tre vuxna hade det inte varit konfliktfritt och jag hade fått kompromissa. Skillnader finns förstås. Å ena sidan att jag som vuxen har överblick och därmed vissa privilegier när det gäller att bestämma. Å andra sidan har jag också hela ansvaret och de inneboende har ju inte direkt automatisk koll på vad som går och vad som inte går. De har ett helt känsloliv att upptäcka och som de behöver hjälp med att hantera och utveckla. Man har den något otacksamma men samtidigt mycket utvecklande och stimulerande uppgiften att göra det och mycket annat.

Ibland känns det väldigt utmattande och "orättvist" att man som förälder måste absorbera och sortera allt ståhej ens barn vill ha och behöver.

ungefär så som jag tänker om föräldraskapet också. tyvärr har jag inte tid att fördjupa mig mer än så, just nu. jag har massa plugg att ta itu med nu när båda barnen sover sött (förhoppningsvis

)

tes 75

Äldre 28 Jun 21:16

#25

till er som skrev i denna tråd, och ni andra som kanske söker fram den: vår son är nu snart 4 år och fick för ett par veckor sedan diagnos autism och ev adhd. det jag beskriver i denna tråd var alltså symptom på neuropsykiatriskt funktionshinder. kan kanske vara bra för de som undrar över liknande beteende hos sina barn & söker fram denna tråd.

knasigmat.blogspot.com/

2-åringar och konsekvens

INNEHÅLL