Hur ska jag kunna få henne att börja prata?

Be hennes lärare att hålla muntligt förhör med henne. Tycker i och för sig att de borde kommit på det själva vid det här laget....!?

Jag jobbar, när jag inte är föräldraledig som lärare på högstadiet (svenska och samhällsorienterande ämnen.....teoretiskt så det förslår), och jag har ofta muntliga förhör med elever som antingen är jätteblyga, har svårt att gå fram sina kunskaper i skrift, eller som bara har svårt för det vi håller på med och behöver en annan form för att visa vad de kan. Ibland har jag det enskilt, andra gånger några tillsammans om alla inblandade eleverna är med på det.

Om hon dessutom vet att hon kan visa sina kunskaper på det viset så kanske vissa av de spänningar hon känner släpper och hon får lite självförtroende av att faktiskt få visa vad hon kan....att hon faktiskt kan.

Blir lite irriterad. Självklart ska hennes lärare ge henne den möjligheten.....den borde hon ha fått för länge sedan!

Jag tycker det också. Vi ska ha möte på fredag med rektor och henns lärare.. igen. Vet inte hur många möten vi har gått på nu. Vi har kämpat för våran dotters rätt att få den undervisning som hon ska i 3 år nu. Men hon får inte det eftersom hon inte faller inom normaliteten. Hon behöver ett annorlunda sätt att lära sig på och dom kan inte ta sig till det, trots vi till och med våran utredning på henne som visar detta.
Hon har också jätte stora problem med mattematiken, kommer inte på vad ordet heter, sifferblind. Hon kan inte ens grunderna och ändå envisas dom med att låta henne fortsätta med ekvationer och bråk och allt sådant när hon inte ens kan gångertabellerna eller räkna med stora tal.
Nu var hon sjuk i en vecka och det stod också i IUP att eftersom hon varit borta så mycket och missat så kommer hon heller inte klara det för den sakens skull.
Saken är ju den att hon har problem att hänga med i den takten dom har nu och ska hon då också försöka ta igen det hon missat på en vecka plus det hon håller på med. Det innebär att hon kommer inte kunna göra något alls än att plugga och ändå kommer hon ligga efter . Jag tycker så synd om henne. Hon försöker och försöker och kommer ingenvart. Måste vara frustrerande för henne.
Det känns som om hon börjar tröttna nu också. Hon ligger i och ändå så blir det aldrig bra för henne. Jag vill inte att hon ska tröttna.

Låter fullständigt galet?! Oavsett om hon faller inom eller utom normaliteten så har hon rätt till den hjälp och stöd hon behöver. Självklart kan det vara svårt på många sätt så som resursfördelning m.m. ser ut men vissa basala åtgärder borde ju skolan göra utan att ens blunda....som att ge alternativa sätt för henne att visa sina kunskaper på och anpassa studiegången. Hur matematiken hanteras är ju under all kritik om det du skriver stämmer. 

Svårt att ge råd eftersom jag varken känner dig eller din dotter.......har anpassad studiegång varit uppe på tapeten?

Har ni kollat eran dotter för selektiv mutism?

Jag lovar att hela historien är helt bisarr.
Skolan har vetat om sen hon gick i 3:e klass att hon har haft "problem". Det enda problemet vi visste var att hon inte nådde upp till kunna läsa visst antal ord i minuten. Hon missade på kanske 10 ord. Så då gick hon jämt till någon specialpedagog för att lära sig läsa snabbare. Vilket gjorde att hon missade dom andra lektionerna, bl.a mattematiken. Hon missade massa grundläggande saker och det då att hon redan hade problem siffror. Så då fick hon gå hos specialpedagog för matematiken också. Men aldrig fick vi reda på något, utan allt var jätte bra, förutom då med läsningen.

I 6:an fick hon en jätte bra lärare som tog sig an henne och med lätta små verktyg som hon använde sig så började Jennifer gå framåt. Vi fick då reda på att hon inte hade klarat nationella proven i 5:an. Men det började iallafall vända tack vare denna lärare och när min dotter sen skulle börja 7:an gjorde hon både en muntlig och skriftlig redovisning på hur min dotter funkar och vilka medel hon har använt sig av för att fortsätta få henne att gå framåt.

Men detta brydde dom sig inte om när hon började 7:an. Jag var jätte orolig för matematiken för jag kände att något inte stämde riktigt. Hon gick bakåt istället för framåt. Första IUP stod det från hennes mattelärare "Jag vet inte om du inte kan, inte vill eller bara är lat". Dom hade alltså inte ens brytt sig om att titta Jennifers papper. Hela ht i 7:an jagade vi lärare, specialpedagoger och rektorer, utan att någon hörde av sig oss. Först när vi gjorde en anmälan till skolinspektionen hörde dom av sig. Men fortfarande gjordes inget. Utredningen som skolinspektionen gav dom skarp kritik för hur dom hade skött det här. Skolan blev skyldiga att lämna in en plan för min dotter, vilket dom också gjorde. Men inget av det har följts. 

Vi har möten.. vi lägger fram vad vi tror blir bra, som t.ex. nu det sista på vårterminen i 8:an, så tyckte vi att det kanske vore bättre om Jennifer stannade av matten med det hon håller på med och kanske bara ägnar sig åt grunderna, för annars blir det meningslöst för henne, eftersom hon ändå inte kommer klara proven eller förstå då hon inte har grunderna plus att vi ville plocka bort gymnastiken och sätta dit extra mattematik istället. Det tyckte rektorn var jätte bra, men nu sitter hon istället med både grunderna och det dom andra håller på med. Plus är ändå att dom äntligen har bytt mattelärare till en som förklarar framme på tavlan och för första gången så stod det på IUP att hon faktiskt har möjligheter att klara matematiken. Innan har det varit att hon inte skulle klara det. Men den läraren brydde sig aldrig om att förklara för barnen så att dom förstod. En gång sa hon till min dotter att hon ju ändå skulle få en ny chans att lära sig det i när hon gick i 9:an.

Vad är det?

sv.wikipedia.org/wiki/Selektiv_mutism

Puffar upp den här tråden lite för o se om det finns någon klok engelska/svenska lärare här kanske för jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

 Vi var på möte och då kom ju det här upp att hon inte vill prata. Jag förklarade för dom hur jag ser på saken. Jag kan inte lära henne prata inför grupp, det anser jag är lärarens jobb och försöka lära henne det. Nu hade dom delat in dom i grupper och läraren menade på att det är det enda han kan göra åt saken. Svenskan har gått, där tror jag hon får ett G, men engelskan så blir det ett IG pga att hon inte vill prata. Hon har alltså G på dom andra delarna, men eftersom hon inte vill prata får hon IG på prata och därmed blir hela betyget IG.
Jag har pratat med min dotter om det här och hon säger att hon har jätte svårt att få ihop orden till en mening. Hon vet inte hur hon ska göra. På papper kan hon, men inte när hon ska prata.

Just nu känner hon ju det som att allt hon har lagt ner den terminen på engelskan var helt meningslöst. 

Skolan har ju uppenbarligen inte skött sitt och hur man ska lösa det har jag ingen aning om. Jag tänkte dock på några spontana tips för att uppmuntra språkutvecklingen utanför skolan:

1. Delta i en teatergrupp (ev improvisationsteater).
2. Sjunga i kör alternativt solo-sång med lärare.
3. Arbeta med (mindre) barn och ungdomar tex på sommarkollo, scouter etc.
4. Sommarjobb i butik/restaurang/café/hotell

Allt ovan utvecklar språket och förmågan att stå i centrum på ett roligt sätt. Nu vet jag inte vad er dotter har för intressen. Utgå från något som hon tycker är roligt, där kommunikation ingår som en naturlig del. Även på en matlagningskurs eller keramik/drejkurs brukar människor prata med varandra. Det viktiga är kanske bara att komma ut och tala med människor.

Ang läsning så tror jag starkt på lite men ofta. Läs lite i en bok VARJE kväll. Lika så med matte. Räkna lite VARJE kväll. Oavsett vad skolan gör så kan ni alltid öva en stund hemma tillsammans med er dotter på det ni tror hon behöver för att klara av vardagen som vuxen.