Första barnet fastnade - hur gick det med andra???
För 1,5 år sedan föddes min dotter. Vattnet gick vid 21 tiden, tre timmar senare drog värkarna igång. Från första värk var det 4-5 minuter mellan, de gjorde fruktansvärt ont och jag kunde inte stå upp någon gång under öppningsskedet. Efter 5 timmar, då barnmorskan hjälpt till att bända upp mig till 3 cm för att jag hade så ont fick jag äntligen epidural. Från nu tills krystningen var det en bra förlossning.
Helt plötsligt säger barnmorskorna att nu vill vi träffa den här bebisen, nu tar du och krystar. Jag hade inga krystvärkar, fick inte till att krysta riktigt. Efter 20 minuter blev det akutlarm i rummet, jag hade feber och bebisen var påverkad, dessutom var jag värksvag och gick på värkstimulerande dropp. In kommer 10-15 personer. Två barnmorskor trycker på min mage, läkaren (som var oerfaren och nervös) står och fipplar med sugklockan. Den släpper någon gång tror jag. Jag känner att bebisen inte kommer neråt, känner ingenting. Bara att jag inte har någon kraft, ingen ork... En varsin barnmorska trycker ihop mina ben, min sambo håller mig bakom ryggen, två barnmorskor trycker på magen och läkaren drar. Jag känner inte att något händer. Helt plötsligt säger läkaren att jag måste andas och att jag inte får krysta för hon måste sy. Jag tänker men herregud, det är minuter tills förlossningen är över och hon måste börja sy, hur illa är det egentligen. Kan det verkligen inte vänta??? Efter att hon sytt en stund, men det misslyckades ju mer hon sydde desto mer gick jag sönder, sätts en ny klocka, alla bänder och trycker på mig och ut kommer en blå, livlös krabat. Hon läggs upp på min mage i den lilla stund det tar för barnmorskan att klippa navelsträngen, sedan springer de ut med henne. Efter någon minut hör jag hennes skrik och kan andas ut lite... Sedan följer ett litet helvete för mig, läkaren provar att lappa ihop mig men det blr bara värre. Då blir jag nerkörd till operation, sövd och det tar 6 timmar innan jag får träffa min dotter.
En dotter som var 56 lång och vägde 4330. Jag är ca. 1.60 lång, 55 kilo (ogravid) gick upp 27 kilo under graviditeten och hade en sjukt stor mage. Låg över SF måttet.
Flickan hade brutit nyckelbenet under förlossningen, tydligen satt hon fast ordentligt. Försökte prata igenom förlossningen med läkaren, men det gick inte så bra. Hon hade inga svar eller förklarningar att ge mig.
Idag är jag gravid i vecka 15, är livrädd för att föda igen. Är rädd för att det ska bli ett stort barn och att även detta ska fastna. Det är först nu jag verkligen har fattat hur allvarligt det faktiskt var på förlossningen och det skrämmer mig.
Har någon haft en liknande förlossning, framförallt med att barnet fastnat och fått en skada såsom brutet nyckelben - Hur gick det för er vid en andra förlossning???