Vill donera ägg men min man vill inte att jag gör det, tips på hur vi diskuterar vidare...

Min man är helt med på att jag donerar ägg, men vi har helt olika syn på donation.

För mig är det en självklarhet att hjälpa, och i mina ögon är äggen bara en ritning som någon annan kan använda för att själv bygga sitt barn med! Om barnet någonsin skulle söka upp mig skulle det kännas som en avlägsen släkting. Jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle ha någon form av moderskänslor för barnet, och inte heller att mina barn skulle vara halvsyskon med detta barn, trots att de till hälften har samma genetiska ursprung. (Däremot skulle det självklart vara spännande att få veta hur barnets liv blivit och vad han eller hon valt att göra med sitt liv.) Det barn som blivit till genom min donation har ingenting med min familj att göra. Däremot har ju barnet fått en del av min släkts genetiska arv, och precis som även lagen säger så tycker jag att barnet har rätt att veta om det.

Min man tycker att det är 100% mitt beslut och att det är en fin handling. Han skulle dock själv inte vilja donera, han tycker att det skulle kännas fel, men kan inte riktigt förklara varför. Magkänsla helt enkelt. Men att det som skulle kännas fel för honom inte nödvändigtvis är fel för någon annan.

Varför vill inte din man att du donerar?

"i mina ögon är äggen bara en ritning som någon annan kan använda för att själv bygga sitt barn med!" Så bra skrivet!!

Har väl direkt inga tips eftersom jag och min man som tur är har samma syn på det här och vi båda är positiva till ÄD. Att donera menar jag då.

Fortsätt att diskutera saken, det verkar ni ju kunna göra på ett bra sätt! Inte tjata om det men ta upp det ibland. Vem vet, han kanske kan förstå ditt sätt att se på saken och tycka att det är ok? Ja, förstår gör han väl redan men att han kan se på saken på det sätt som du gör...

Jag har fått barn med hjälp av donerat ägg. Är så otroligt tacksam för att det finns såna fantastiska tjejer som ni som vill och har donerat
Gener är helt oviktigt för mig. Vår dotter är visserligen sin far upp i dan utseendemässigt, men hon har samtidigt likheter med mig i sitt sätt att vara.
Har även en dotter som jag fått på naturlig väg och känslorna är dom samma för båda.

Jag hoppas också att ni fortsätter att prata om det. Har en son på snart två som kom till genom äd, och det är ju tack vare en sådan underbar person som du som jag fick möjligheten att få en familj. Det finns inga ord för den tacksamhet jag känner.

Min son är väldigt lik sin pappa till utseendet. Och så otroligt lik mig till sin personlighet och sätt! Extremt språkbegåvad, lite lillgammal på samma sätt som jag var när jag var liten..ja det är roligt att se, jag förstår knappt själv att vi inte delar samma gener.

Ganska ofta tänker jag på generna lite som några burkar färg - det är samma färg, men tavlorna ser olika ut beroende på vem som målar. Ja, det är mitt sätt att se på det i alla fall.

Hoppas ni kommer vidare för sådana som du behövs! Ni är änglar!

Tack TracyC för att du delar med dig, jag blir bara mer och mer säker på att jag vill donera ägg när jag läser om er som får ett barn tack vare ett donerat ägg. Det är så stort att kunna bidra till att någon annan får ett barn, så fantastiskt!
Vi kommer absolut fortsätta diskutera och det känns mer och mer som att äggdonation platsar på "att göra innan jag dör listan"  vilket kanske försvårar våra diskussioner en aning...  Jag förstår ju hur maken tänker samtidigt som jag inser mer och mer hur viktigt det är för mig donera också och framöver behöver jag nog bli tydligare med det. Som flera har skrivit innan så kommer jag ta upp det då och då samtidigt som det inte får dra ut allt för många år i tid eftersom jag bara har tre år på mig innan jag fyller 35.