Sfinkterruptur- hur vanligt egentligen ?

Jag fick grad tre m min dotter (första barnet) då hade jag gått över 14 dar, hon vägde över 4 kg o hade stort huvud. Jag fick inte tillräcklig coaching i krystskeedet o rykte där till så Bm tappade spinalkyddet. Jag blev sydd på op av en av landest främsta läkare inom skadan. Jag hade rejält ont fysiskt i ett halvår ungefär. Psykiskt mår jag fortfarande inte riktigt bra, det här var det värsta som hänt mig kroppsligt. Det här var tre år sedan. Nu är jag gravid m nr två o kommer att bli förstörd om jag inte får snitt. Jag tror att det är ca 10% av flrstföderskor som får en sån här skada. Kan säga att jag fysiskt är återställd.

Jag fick vaginalruptur & sfikterruptur grad 3 vid förlossningen av mitt första barn, 3 månader sedan idag. Hon kom 8 dagar innan BF. Ingen stor bebis. Men hela bebisen flög ut som skjuten ur en kanon på en enda krystvärk. BM var nyexaminerad, hon hängde inte med, hon skulle ha bromsat mig och hon skulle ha hållt perinaltryck. Syddes på op direkt e förlossningen i 2 h. Antal stygn skrivs inte ens ut för då blir man så chockad... Opererande gynläkare gjorde ett fantastiskt bra jobb! Kunde gå och bajsa dagen efter, hade dock laxerande medicin så man ej skulle bli hård i magen. På efterkontrollen konstaterades att jag läkt jättefint, kanppt så det synd sade de och kan man hålla gaser inne är man återställd i sfinktern. Det kan jag. Är dock livrädd för att föda barn igen. Vet inte om jag någonsin kommer att föda vaginalt igen. Är oxå lite arg & bitter för att detta kunde ha undvikits om jag haft personal med rutin vid min förlossning.

Jag fick sfinkter ruptur grad 4 partiell (en 3del av ringmusklen brast) och syddes även vaginalt..
Jag har inga besvär med bajseriet eller gaser men hade en otroligt tuff tid efter förlossningen...
Min son vägde bara 3015gr så troligen berodde bristningen på en lång utdragen förlossning,forsering av personalen och att han flög ut som ett skott...
Jag är gravid nu i v.32 och går på aurora samtal och lägger upp en förlossnings plan,jag kommer föda vaginalt med nästa men jag kommer ha en väl planerad struktur på hur det ska gå till...dock inte igångsättning!
Kommer få sovdos om jag behöver vila efs jag var helt utmattad sist sedan kommer de ta hål på mina hinnor tidigt om det behövs och påskynda förloppet...jag kommer få tidig EDA och de kommer göra allt i sin makt och hålla emot i mellangården då min son föds ut..så det går så sakta som möjligt...
Jag tror inte det är 10% som brister,mindre...ca 3-5% har jag hört...
Men 80% av alla förstföderskor brister men i mkt mindre omfattning...sa min BM igår..

Jag födde min dotter för 2 år sedan och fick då en total sfinkterruptur grad 4 med djupa vaginala bristningar. Jag syddes under narkos av en inkallad specialist på den här typen av skador. Jag hade oerhört ont de första månaderna men det blev succesivt bättre och idag är det enda som kvarstår av skadan en hel del stramande ärr.
Jag överlevde eftersom jag ju var tvungen för min underbara dotters skull. Har en underbar man som tog hand om vår dotter till 99% de första veckorna då jag låg i sängen med smärtor utan dess like. Åt värktabletter tills jag spydde upp dem igen.
Jag kommer adrig genomgå en vaginal förlossning igen,på läkarens inrådan.
Min dotter föddes med hjälp av försök med sugklocka som släppte,värdelös yttre press samt slutligen en våldsam tångförlossning som ju gjorde att hela mitt underliv rämnade.

Fick en total sfinkterruptur vid min andra förlossning. En helt normal förlossningen med ett litet barn men hade en djup vaginalruptur med första så det kan ha spelat in. Den första tiden var riktig, riktig jobbig men jag har fått bra hjälp och stöd av sjukvården. Har nu ett och ett halvt år efteråt fortfarande problem med att bajsa och har nästan dagligen smärta i mellangården. Jag har gjort en operation och väntar nu på en andra då de ska bygga upp mellangården och försöka laga den inre sfinktern som fortfarande är trasig.
Den informationen jag fick är att ca. 4% av förlossningarna slutar med olika allvarliga sfinkterrupturer. 
 

Fick en partiell sfinkterruptur grad 3 då jag fick mitt första barn för lite drygt två år sedan. Jag hade gått över fjorton dar men sonen var inte spec stor, 4115g, så det var inte orsaken. Mina värkar blev svaga,plötsligt visade sonen på stress så det blev riktigt bråttom...yttre press plus sugklocka. När sonen till slut kom ut var han livlös. Kommer aldrig att glömma då jag fick upp honom på magen och snabbt förstod att nåt va fel, väldigt fel. Hjärtat fick de igång snabbt, värre va det med andningen, de fick intubera honom. Sedan väntade två veckor på neo och en massa undersökningar innan vi till sist fick beskedet att han sannolikt klarat sig utan framtida men. .och det vet vi idag att han har:) Jag läkte ihop bra och har inga men av rupturen nu. Däremot  hamnade jag i en förlossningsdepression, antagl pga förlossningen...

Nu är jag gravid igen, i vecka 30, och planen är att föda vaginalt trots att jag är livrädd för att samma sak ska hända igen, både då det gäller rupturen och att nästa barn ska bli så där illa där an..vi har nämligen aldrig fått nån förklaring till varför sonen blev så dålig.. Men samtidigt är jag övertygad om att ks inte är ett alternativ för mej. Det är en stor operation med många risker, mycket talar för att nästa förlossning kommer gå bra och jag vill precis som många andra få uppleva det underbara ögonblicket med att få upp barnet på magen och veta att allt är som det ska.

Usch nu blir man nervös. Jag har precis insett att min mellangård är typ 1 cm, och att jag inte alls ser ut som "alla andra". Kan jag räkna med att råka ut för det här, eller?

Hej allihopa!

Har kollat runt lite här på familjeliv efter svar, men hittar inte alla svar på mina frågor, så med risk att det blir lite upprepningar så tänkte jag skriva ett par rader.

För 14 dagar sedan födde jag vår dotter, drabbades av en djup vaginal bristning på 3 cm och sprack hela vägen, perinealbristning grad 3, fick en partiell sfinkterruptur, mer än halva sfinktern.

Här hemma pendlar man bland bebislycka och sorg över det som hände (skulle inte ha hänt egentligen om de i vården visste vad de sysslade med).

Några suturer har dessutom gått upp vid slidmynningen, så mellangården har blivit väldigt kort. Jag gör nr 2 utan några större problem men har svårt att hålla gas.

Har nu några frågor, och skulle bli jätteglad om de som drabbats av samma som jag (eventuellt de med total sfinkterruptur kan också svara). Känns som man litar mer på er som drabbats av det, än att få tvetydiga och luddiga svar av läkare  och barnmorskor som bara försöker invagga en i en falsk trygghet.

* När ska man börja med knipövningar? Både vaginalt och kring ändtarmen?

* Hur lång tid tog det för er innan ni kände er ok?

* Är det någon som till en början kunde hålla avföringen men senare efter ett par veckor/månader INTE längre kunde? Eller är det att anse som ett bra tecken att man kan det från början?

* Vad bör jag tänka på vad gäller lyft och rörelser?

* När kunde ni ha sex igen och hur kändes det?

* Någon som har erfarenhet av att de INRE stygnen släppt och hur vet man det?

Skulle vara SÅ tacksam för svar, känner mig så sjukt ensam om detta...

Ta hand om er alla där ute!

Fick en total s.r som även involverade tarmen (den sprack en bit upp alltså) med mitt första barn. Det var en normal förlossning utan hjälpmedel och ett litet barn. Dock låg hon fel, vidöppet läge, som bm missade och som förmodligen bidrog till det. Direkt till op och fixades i ettvpar timmar. Åt smärtstillande och medel för tarmen ett tag men mådde bra redan dagen efter! Kunde gå omkring och sköta mig själv utan problem. Har fött två barn vag efter det. Skulle eg ha snittats med tvåan som föddes 1,5 år senare men pga snabbt förlopp som startade innan snittet var planerat så blev det vaginalt, de ville inte trycka in honom för att ta ut honom så att säga ð???. Sprack då i gamla ärret men klarade sfinktern. Med tredje gick det också bra. Har varit på efterkontroller som visat att jag läkt finfint och kontrollerats både hos gynspecialister och sjukgymnaster. Har ett litet bakre framfall som kan bero på skadan och som jag kan få opererat. Det var 10 år sedan snart som jag fick rupturen.

Jag är helt säker på att det mörkas rejält.

Bland 19 mammor (min och väns mammagrupp) jag känner har inte mindre än fem fått SR. Själv räknas jag inte dit men hade jag en mycket svår förlossning och fick ett rejält framfall och blev inkontinent.