• Anonym (förbannad)

    Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

    Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

    Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

    Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

  • Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!
  • LillTussa
    sextiotalist skrev 2010-10-01 16:38:12 följande:
    Jodå, det finns visst barn som svälter i Sverige, de kanske inte svälter ihjäl, men ätstörningar har gått ner i åldrarna.
    Jadu, det är lätt att ha principer, eftersom jag är en matvägrare (började redan på BB enligt min mamma) så vet jag hur det är att ha föräldrar med dessa principer. De lyckades aldrig att få mig äta vissa rätter, trots att de försökte med din princip under hela min uppväxt. Både min syster och jag har rätter som vi bara inte äter, pga tvång hemifrån (och då inte alls samma rätter, de jag avskyr tycker hon om och tvärtom).
    Ja, jag hade nog kunnat svälta mig själv om de hade behövts, för jag minns att jag kunde sakna hungerskänslor i flera dagar, speciellt efter ett rejält bråk.
    Nu är vi en familj som består av tre kräsna personer och det finns inte i min värld att jag skulle tvinga mitt barn att äta något han inte tycker om, alternativet inte äta alls, här får alla mat, och det kan mycket väl fixas en rätt till var och en ibland, eftersom ingen av oss vuxna äter något vi inte tycker om. Jodå, det har hänt att jag vid en bjudning inte ätit någonting alls, jag kan inte ens artighetsäta vissa saker, för jag får inte in det i min mun bara.
    Så hemma hos oss ser vi till så att alla kan äta maten och annars så lagas det någon annan rätt. Men, är det sådant som jag vet att mitt barn äter, att han bara inte känner för det, då är det en helt annan sak (fast då får han fixa alternativet, nudlar eller omelett brukar det bli)
    Ingen av oss är överviktiga (skulle vara sambon, men han skyller det på min goda mat), sk skräpmat äts sällen, mamma scan och makaroner uppskattas endast av sambon. Ingen av oss äter godis eller chips istället för mat.
    När jag växte så lovade jag mig själv att mina eventuellt framtida barn aldrig skall bli itvingade mat och aldrig skulle bli utan mat pga principer.
    Min sambos barn var också extremt kräsna, och där hade vi samma princip hemma, vi lagade mat som de tyckte om, de var ju ändå här varannan helg, varför måste man ha principer då?
    Fast här tvingas det aldrig att man ska äta. Vill man inte äta så behöver man inte. Men däremot skulle jag aldrig laga en rätt som jag visste att barnen inte ens ämnade till att äta..
    Som våran 11-åring, hatar pölsa. Då lagar jag inte pölsa när jag vet att hon ska äta middag hemma. Då planerar jag det till en gång bara jag o papps ska äta. Man kan ha principer, men man behöver ju inte trycka upp det i ansiktet på dem..
    Man tvingar inga barn att äta. Men jag lagar inte fler rätter för att de inte 'känner för middagen' just då..

    Här är det så att äter man inte, ja då slipper man. Skulle aldrig bråka om mat. Då får man se till att nästa mål blir bättre.
    Har en 1,5-åring som ibland krånglar, bråkar absolut inte. Ger henne en extra mackbit bara. Sen nästa mål så petar man i lite extra.. Men jag lagar inte en ny rätt till henne för att hon krånglar.

    Det är samma med sallad, jag gör och låter det stå framme. Till slut efter några veckor är det nåt nyfiket litet en som tar. Man gör det tillgängligt men bråkar inte. Har haft den rutinen till 11-åringen och hon är den som smakar bäst på saker nuförtiden.
  • sextiotalist
    LillTussa skrev 2010-10-02 06:05:54 följande:
    Fast här tvingas det aldrig att man ska äta. Vill man inte äta så behöver man inte. Men däremot skulle jag aldrig laga en rätt som jag visste att barnen inte ens ämnade till att äta..
    Som våran 11-åring, hatar pölsa. Då lagar jag inte pölsa när jag vet att hon ska äta middag hemma. Då planerar jag det till en gång bara jag o papps ska äta. Man kan ha principer, men man behöver ju inte trycka upp det i ansiktet på dem..
    Man tvingar inga barn att äta. Men jag lagar inte fler rätter för att de inte 'känner för middagen' just då..

    Här är det så att äter man inte, ja då slipper man. Skulle aldrig bråka om mat. Då får man se till att nästa mål blir bättre.
    Har en 1,5-åring som ibland krånglar, bråkar absolut inte. Ger henne en extra mackbit bara. Sen nästa mål så petar man i lite extra.. Men jag lagar inte en ny rätt till henne för att hon krånglar.

    Det är samma med sallad, jag gör och låter det stå framme. Till slut efter några veckor är det nåt nyfiket litet en som tar. Man gör det tillgängligt men bråkar inte. Har haft den rutinen till 11-åringen och hon är den som smakar bäst på saker nuförtiden.
    Jag måste fråga, äter man pölsa nuförtiden, jag trodde det var något som försvunnit från våra matbord ;) Jag har fortfarande mardrömmar om pölsa, itvingad hemma, itvingad i skolan och spytt efteråt
  • Corpset
    sextiotalist skrev 2010-10-01 16:38:12 följande:
    Jodå, det finns visst barn som svälter i Sverige, de kanske inte svälter ihjäl, men ätstörningar har gått ner i åldrarna.
    Jadu, det är lätt att ha principer, eftersom jag är en matvägrare (började redan på BB enligt min mamma) så vet jag hur det är att ha föräldrar med dessa principer. De lyckades aldrig att få mig äta vissa rätter, trots att de försökte med din princip under hela min uppväxt. Både min syster och jag har rätter som vi bara inte äter, pga tvång hemifrån (och då inte alls samma rätter, de jag avskyr tycker hon om och tvärtom).
    Ja, jag hade nog kunnat svälta mig själv om de hade behövts, för jag minns att jag kunde sakna hungerskänslor i flera dagar, speciellt efter ett rejält bråk.
    Nu är vi en familj som består av tre kräsna personer och det finns inte i min värld att jag skulle tvinga mitt barn att äta något han inte tycker om, alternativet inte äta alls, här får alla mat, och det kan mycket väl fixas en rätt till var och en ibland, eftersom ingen av oss vuxna äter något vi inte tycker om. Jodå, det har hänt att jag vid en bjudning inte ätit någonting alls, jag kan inte ens artighetsäta vissa saker, för jag får inte in det i min mun bara.
    Så hemma hos oss ser vi till så att alla kan äta maten och annars så lagas det någon annan rätt. Men, är det sådant som jag vet att mitt barn äter, att han bara inte känner för det, då är det en helt annan sak (fast då får han fixa alternativet, nudlar eller omelett brukar det bli)
    Ingen av oss är överviktiga (skulle vara sambon, men han skyller det på min goda mat), sk skräpmat äts sällen, mamma scan och makaroner uppskattas endast av sambon. Ingen av oss äter godis eller chips istället för mat.
    När jag växte så lovade jag mig själv att mina eventuellt framtida barn aldrig skall bli itvingade mat och aldrig skulle bli utan mat pga principer.
    Min sambos barn var också extremt kräsna, och där hade vi samma princip hemma, vi lagade mat som de tyckte om, de var ju ändå här varannan helg, varför måste man ha principer då?
    Hemma hos oss händer det ibland att jag och maken äter helt olika maträtter, för han gillar saker som jag inte gör, och tvärtom. Listan på vad jag faktiskt äter är väldigt kort i jämförelse med allt jag inte äter. Mycket av det kommer hemifrån, där det var äta eller gå hungrig, vilket ledde till att man fick stjäla mat (franskbröd, rå spaghetti osv) om man tyckte att snabbmakaroner, brunsås och bacon inte var gott... Jag och maken har en deal som går ut på at han inte berättar vad han har i maten, för om jag vet så är det större risk att jag inte äter den.

    När ska folk inse att matsmak är subjektivt och bara för att en själv tycker att maten är supergod, så betyder inte det att andra gillar den. Troligtvis så tycker man sin egen mat är god, annars skulle man väl inte laga den åt sig själv?

    Hos oss svälter ingen. Dottern som älskar oliver, broccoli, bönor och kikärtor får det, men jag skulle aldrig äta något av det.
  • Corpset
    sextiotalist skrev 2010-10-02 07:24:15 följande:
    Jag måste fråga, äter man pölsa nuförtiden, jag trodde det var något som försvunnit från våra matbord ;) Jag har fortfarande mardrömmar om pölsa, itvingad hemma, itvingad i skolan och spytt efteråt
    När jag var liten och gick hos dagmamma så åt vi pölsa, som jag gillade. Pölsa, rödbetor och potatis.. men just dne här dagen bet jag på en talgbit och spydde up allt... det såg likadant ut, bara lite rosa. Dagmamman försökte tvinga mig att äta upp det...

    Pölsa är nu världens äckligaste mat.
  • Anonym (inget daltande!)

    En elvaåring ska ha folkvett nog att inte spotta ut mat och benämna den med ord som "äcklig" - det är dåligt uppfostran som ligger bakom sådana ovanor.
    Sluta dalta, det är bara att äta det som bjuds eller vara utan. Ett friskt barn svälter sig inte och att tramsa på som din partner gör med att tillaga extra mat, det är att förvärra och godkänna dotterns oacceptabla beteende.
    Som andra skrivit, gå ut köket och låt din partner tramsa på där själv. Finns ingen anledning för dig att bry dig i det om det är så han vill ha det.

  • sextiotalist
    Corpset skrev 2010-10-02 17:42:25 följande:
    Hemma hos oss händer det ibland att jag och maken äter helt olika maträtter, för han gillar saker som jag inte gör, och tvärtom. Listan på vad jag faktiskt äter är väldigt kort i jämförelse med allt jag inte äter. Mycket av det kommer hemifrån, där det var äta eller gå hungrig, vilket ledde till att man fick stjäla mat (franskbröd, rå spaghetti osv) om man tyckte att snabbmakaroner, brunsås och bacon inte var gott... Jag och maken har en deal som går ut på at han inte berättar vad han har i maten, för om jag vet så är det större risk att jag inte äter den.

    När ska folk inse att matsmak är subjektivt och bara för att en själv tycker att maten är supergod, så betyder inte det att andra gillar den. Troligtvis så tycker man sin egen mat är god, annars skulle man väl inte laga den åt sig själv?

    Hos oss svälter ingen. Dottern som älskar oliver, broccoli, bönor och kikärtor får det, men jag skulle aldrig äta något av det.
    Det är som hos oss, och liksom hos dig, så var det äta eller gå hungrig som gällde, och visst, jag svälte inte ihjäl, men det gjorde inte heller att jag åt det som jag ratade. Så folk få skriva att man är bortskämd, barn svälter inte etc etc. Det jag tror vi delar erfarenhet av det är att mattillfällena inte var förenat med glädje, utan kamp och kamp och åter kamp.
    Nu är jag inte fullt så kräsen som du är, men du skulle aldrig bli orolig för att vara gäst hos mig, för jag skulle visa all respekt för vad du äter och inte äter.
    Här behöver man inte äta mat som man inte tycker om, vårt barn serveras alltid mat som han äter, inga maktkamper vid matbordet, inte hot med indragen efterätt. Ingenting oss. Och vi kan äta tre olika rätter till middag, inga problem hemma hos oss.
  • Anonym (förbannad)

    Satte mig ner igår kväll med sambon och pratade igenom alltihopa. Förklarade återigen att jag tycker det är så tråkigt när hon reagerar som hon gör på min mat men att jag hade ett förslag hur vi kanske kan råda bot på det.. Jag föreslog att vi skulle göra en meny (för nästa vecka hon kommer vara hos oss) där hon får bestämma vad vi ska äta två dagar, jag två dagar och sambon två dagar, sjunde dagen äter vi ute eller beställer hem. Och de två dagarna hon bestämmer skall hon också vara med och hjälpa till och laga maten. Sambon lagar med henne en dag, jag den andra. Vi pratade också om att HON får göra en sallad ibland, blir intressant att se vad den innehåller.. Men det blir ju liksom hennes puck. Ibland kanske vi gör grönsaksstavar som någon föreslog osv. Idag berättade vi detta förslag för henne och hon tyckte att det lät kul och bra och såg glad ut! 
    Jag håller med er som skriver att hon är bortskämd och att man normalt sett äter det som serveras. Problemet är ju bara att hon är "lärd" att i hennes hem fungerar det¨på det här andra sättet och det är ju inte riktigt hennes fel även om man tycker att det är hon som är dryg och ouppfostrad.
    Har också tänkt på det här som ni skriver om såser och grytor och dylikt. Man kan ju ta ur lite falukorv innan man gör stroganoffen, eller kyckling innan man gör grytan osv. Jag hoppas att vi möts någonstans på halva vägen, att hon kanske tar för sig mer och mer efterhand vartefter hennes smaklökar utvecklas. Nåväl, wish me luck! TUSEN TACK för alla råd och inlägg!!

  • svirvel
    Anonym (förbannad) skrev 2010-10-02 19:34:59 följande:
    Satte mig ner igår kväll med sambon och pratade igenom alltihopa. Förklarade återigen att jag tycker det är så tråkigt när hon reagerar som hon gör på min mat men att jag hade ett förslag hur vi kanske kan råda bot på det.. Jag föreslog att vi skulle göra en meny (för nästa vecka hon kommer vara hos oss) där hon får bestämma vad vi ska äta två dagar, jag två dagar och sambon två dagar, sjunde dagen äter vi ute eller beställer hem. Och de två dagarna hon bestämmer skall hon också vara med och hjälpa till och laga maten. Sambon lagar med henne en dag, jag den andra. Vi pratade också om att HON får göra en sallad ibland, blir intressant att se vad den innehåller.. Men det blir ju liksom hennes puck. Ibland kanske vi gör grönsaksstavar som någon föreslog osv. Idag berättade vi detta förslag för henne och hon tyckte att det lät kul och bra och såg glad ut! 
    Jag håller med er som skriver att hon är bortskämd och att man normalt sett äter det som serveras. Problemet är ju bara att hon är "lärd" att i hennes hem fungerar det¨på det här andra sättet och det är ju inte riktigt hennes fel även om man tycker att det är hon som är dryg och ouppfostrad.
    Har också tänkt på det här som ni skriver om såser och grytor och dylikt. Man kan ju ta ur lite falukorv innan man gör stroganoffen, eller kyckling innan man gör grytan osv. Jag hoppas att vi möts någonstans på halva vägen, att hon kanske tar för sig mer och mer efterhand vartefter hennes smaklökar utvecklas. Nåväl, wish me luck! TUSEN TACK för alla råd och inlägg!!
    Trevlig läsning!! 
    LYCKA TILL !!! 
  • LillTussa
    sextiotalist skrev 2010-10-02 07:24:15 följande:
    Jag måste fråga, äter man pölsa nuförtiden, jag trodde det var något som försvunnit från våra matbord ;) Jag har fortfarande mardrömmar om pölsa, itvingad hemma, itvingad i skolan och spytt efteråt
    Haha.. Ja faktiskt kan vi äta det typ en gång per år. Fast då bara jag o sambon. Barnen har smakat men diggade det inte alls. Så, då äter bara vi vuxna när vi är ensamma.
  • Lie b
    FlörtCorpset skrev 2010-10-02 17:42:25 följande:
    Hemma hos oss händer det ibland att jag och maken äter helt olika maträtter, för han gillar saker som jag inte gör, och tvärtom. Listan på vad jag faktiskt äter är väldigt kort i jämförelse med allt jag inte äter. Mycket av det kommer hemifrån, där det var äta eller gå hungrig, vilket ledde till att man fick stjäla mat (franskbröd, rå spaghetti osv) om man tyckte att snabbmakaroner, brunsås och bacon inte var gott... Jag och maken har en deal som går ut på at han inte berättar vad han har i maten, för om jag vet så är det större risk att jag inte äter den.

    När ska folk inse att matsmak är subjektivt och bara för att en själv tycker att maten är supergod, så betyder inte det att andra gillar den. Troligtvis så tycker man sin egen mat är god, annars skulle man väl inte laga den åt sig själv?

    Hos oss svälter ingen. Dottern som älskar oliver, broccoli, bönor och kikärtor får det, men jag skulle aldrig äta något av det.
    Jag vet att det är ett allvarligt ämne, men jag är tvungen att få tala om : Det här inlägget är det roligaste av alla♣ I slutet framgår det faktiskt att dottern är jättenyttig *;)*
  • Anonym (Suck)
    Lie b skrev 2010-10-03 11:39:56 följande:
    Jag vet att det är ett allvarligt ämne, men jag är tvungen att få tala om : Det här inlägget är det roligaste av alla♣ I slutet framgår det faktiskt att dottern är jättenyttig *;)*
    Isf tror jag nästan du missade poängen totalt. Tror hon menade att även om dottern INTE ätit just dessa saker så skulle ingen ändå tvingat henne till det.. eller låtit henne vara utan mat pga det.

    Som sagt även om mitt barn äter varmkorv o hamburgare med bröd flera ggr i veckan, sällan grönsaker öht. Alltid socker i filet osv så berömmer läkaren barnets hälsa (inte trots sin kosthållning). Friskt hår och fina naglar. Bra fysik o kondition.

    Hälsa har lika mycket med motion att göra som med kost. Sen påverkas kroppen mer av psyket än vad man kan tro. Stress över matsituationer kan vara mer skadligt än att inte behöva äta upp sin spenat..
  • Corpset
    Lie b skrev 2010-10-03 11:39:56 följande:
    Jag vet att det är ett allvarligt ämne, men jag är tvungen att få tala om : Det här inlägget är det roligaste av alla♣ I slutet framgår det faktiskt att dottern är jättenyttig *;)*
    Dottern ja, mamman, nej. ;)

    Vi kör på att erbjuda även sådant vi själva inte äter, eftersom jag hoppas att hon inte ska bli lika kräsen som mig. Hon har sina egna mategenheter, som att hon inte äter kött hemma, även fast resten av oss gör det.

    Jag skulle ha full förståelse om hon inte ville äta bönor, broccoli och sånt eftersom jag inte äter det och aktivt undviker/petar bort sånt med dessa saker i... Hon får t ex extra bönor/kikärtor eftersom hon undviker kött, sen dricker hon gärna havredryck.

    Jag tror man lär sig med tiden, så länge maten inte blir ett stort problem och något att stressa över.
  • stormfågel
    Anonym (förbannad) skrev 2010-10-02 19:34:59 följande:
    Satte mig ner igår kväll med sambon och pratade igenom alltihopa. Förklarade återigen att jag tycker det är så tråkigt när hon reagerar som hon gör på min mat men att jag hade ett förslag hur vi kanske kan råda bot på det.. Jag föreslog att vi skulle göra en meny (för nästa vecka hon kommer vara hos oss) där hon får bestämma vad vi ska äta två dagar, jag två dagar och sambon två dagar, sjunde dagen äter vi ute eller beställer hem. Och de två dagarna hon bestämmer skall hon också vara med och hjälpa till och laga maten. Sambon lagar med henne en dag, jag den andra. Vi pratade också om att HON får göra en sallad ibland, blir intressant att se vad den innehåller.. Men det blir ju liksom hennes puck. Ibland kanske vi gör grönsaksstavar som någon föreslog osv. Idag berättade vi detta förslag för henne och hon tyckte att det lät kul och bra och såg glad ut! 
    Jag håller med er som skriver att hon är bortskämd och att man normalt sett äter det som serveras. Problemet är ju bara att hon är "lärd" att i hennes hem fungerar det¨på det här andra sättet och det är ju inte riktigt hennes fel även om man tycker att det är hon som är dryg och ouppfostrad.
    Har också tänkt på det här som ni skriver om såser och grytor och dylikt. Man kan ju ta ur lite falukorv innan man gör stroganoffen, eller kyckling innan man gör grytan osv. Jag hoppas att vi möts någonstans på halva vägen, att hon kanske tar för sig mer och mer efterhand vartefter hennes smaklökar utvecklas. Nåväl, wish me luck! TUSEN TACK för alla råd och inlägg!!
    Snyggt jobbat! Jag håller alla tummar jag har .
    Jag tror verkligen att det här är en väg att gå, och jag tror att du kommer att "vinna många poäng" för kommande strider och konflikter.
    När ni har kört på så här några veckor kan ni ju småprata om hur roligt det är att laga mat ihop och hur glad du blir när hon gillar maten. Du kan kanske även berätta att du var lite ledsen över hur det var förut. Jag tro rverkligen att det här kan utveckla både hennes empati och hennes beteende som förut uppfattades som ouppfostrat.
Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!