Hur vet du att du vill ha en naturlig förlossning??
Jag väntar mitt andra barn, min son föddes genom kejsarsnitt för två år sedan. Orsaken till det planerade snittet var förlossningsrädsla som jag gick i terapi för under 6 månader av graviditeten och på 5 samtal med barnmorskor på BB. Jag blev beviljad snittid men kom överens med läkaren att om babyn bestämmer sig för att komma tidigare så testar jag vanlig förlossning. Snittdatumen blev en vecka före BF. En vecka före det gick vattnet och förlossnngen startade. Efter 8 timmar rekommenderade barnmorskorna snitt i alla fall och så blev det. Ångrar inte snittet alls, allt gick fint, pojken fick fulla apgarpoäng och är en fullt normal liten kille i alla fall. Snittet var lugnt och trevligt, pappan var med och jag fick pojken till mig direkt. Då jag var på uppvaket en timme visste jag att babyn var i säkra händer hos sin pappa och så fick jag tillbaka bebis och började amma samma dag.
Nu väntar jag som sagt min andra och är igen där att jag borde bestämma mig för om jag vill snittas igen eller försöka mig på vaginal förlossning. Och fastän jag hade inbillat mig att jag på något sätt skulle mogna och vänja mig vid tanken då första barnet var här så är det inte alls så! Kan fortfarande inte förstå hur kvinnor vill gå igenom det där lidandet och gastandet och töjandet och tänjandet och inkoninens och gudarna vet vad. Jag ser bara riskerna och dåliga sidorna med förlossningen. Ta redan en sån sak att jag inte kan föreställa mig att nånsin visa mig för / se på min karl efter hela den där cirkusen.... Jag vet att snitt har risker, men då är det risker för mig, inte babyn. Ser alla sugkoppar, sjunkande hjärtslag, trötthet, saxar och allt som kan gå fel så fort jag ens tänker på en förlossning, är rädd för allt som kan hända barnet om jag inte klarar av det. Håller fortfarande fast vid att det är bättre för mig och baby att snittet blir planerat i stället för att jag testar något som slutar i panikattack och kaos som leder till urakut snitt som INTE är en lika fin upplevelse som planerat snitt. Och där är jag i alla fall med hål i magen.
Skulle så gärna vilja veta hur det känns för alla dessa kvinnor som är helt bombsäkra på att de vill ha en naturlig förlossning och att de absolut inte vill råka ut för snitt?? Vad får dig att tycka att det är den rätta lösningen för dig? Kanske jag får lite mer mod....