Var du överviktig och tog du kejsarsnitt eller inte?

Det är ju inte direkt så att man väljer kejsanrsnitt bara sådär... Sen kan det väl vara vissa anledningar som förlossningsrädsla, tidigare snitt, sjukdomar som påverkar, kroppsligt osv. Vet inte hur det är med övervikt men har aldrig hört att man skulle få välja kejsarsnitt för att man är överviktig.

Är det inte så att det är farligare att genomgå operationer om man är överviktig dessutom? Man får ju inte glömma att kejsarsnitt trots allt är en rätt stor bukoperation. Skulle tro att man i de allra flesta fall föredrar att man föder vaginalt och det inte förekommer några komplikationer eller mamman lider av extrem förlossningsrädsla.

Jag tror det är tvärtom. Men vet inte...

Det är ju svårare (ibland omöjligt) att lägga ryggbedöving på en gravt överviktig. Och det kan vara riktigt riskabelt att söva. Så jag tror faktisk att man föredrar att prova vanligt.

Jag hade ett BMI på 35 när sonen blev till, det var inga som helst problem att föda. Men så är det ju såklart inte för alla. Hela graviditeten + fl är ju riskablare för en överviktig än andra.

Jag förstår inte vad övervikten skulle ha med saken att göra. Jag är överviktig och för min del blev det kejsarsnitt men ett akut sådant och inte planerat.
Hurvida du får välja eller inte beror lite på sjukhus, vissa är hårdare med det än andra.
Men du ska berätta för din bm att du är rädd så du kan få prata med någon.
Jag skulle då rakt aldrig rekommendera någon ett kejsarsnitt. Man kan tro att det är den lätta vägen ut men så jäkla kul e det faktiskt inte.

Nu när jag vänta mitt sista barn gick jag på förlossningssamtal då jag hade en lite otäck förlossning
med föregående barn och dessutom var orolig för att jag nu var både gammal och överviktig.
Men där jag gick ansåg de absolut att det var betydligt mindre risker med en vaginal förlossning än ett kejsarsnitt angående övervikten. Riskerna med vagnialt kunde vara värksvaghet med kejsarsnitt är det ju både eventuell sövning och sen blodproppar efteråt. Det där med bedöving funderade jag med på om det kunde bli svårt om man har mer hull på ryggen men enligt den jag prata med så klarar de det utan problem, det är vana narkosläkare.
Jag födde vaginalt, med enormt kraftiga värkar, det tog ca 2 h sen var han ute och det var den "lättaste" förlossningen av mina 3, trots att jag var 16 år äldre och säkert vägde 30 kg mer.
Begär att få gå och prata med någon om du är orolig och fråga om allt du kan komma på som du bekymmrar dig om.

Det finns ju aurorabarnmorskor som du kan be att få prata med innan förlossningen..alltså långt innan..Då pratar man om rädslor,förväntningar osv.Försöker även göra en förlossningsplan som sedan finns på den avd när det är dags.Man får titta runt i rummen och se det som erbjuds.

Jag är överviktig som sagt och vid mitt kejsarsnitt skulle de sätta epidural. 4 ggr stack narkosläkarjäveln sen bad jag typ för mitt liv för den nålen e hemsk. sen blev jag sövd istället.
Dock får jag säga att jag haft en jäklans tur för jag har knappt kännt av mitt snitt

Jag var mer än regält överviktig när de blev akutsnitt.
H*n låg fel å kunde inte sjunka ner.
Jag hade velat föda vaginalt.Kanske nästa gång,om de blir fler barn.*suck*
Jag hade ont av snittet långt efteråt å fick en hemsk infektion å op-såret.Hade tur att jag inte blev inlagd veckan efter förlossnigen.

Sök hjälp för din rädsla.
När man väl är i förlosningsskedet så blir man så fokuserad.

det är ju inte bara att "ta" kejsarsnitt

Alla landsting har inte "aurora" hos oss heter dom Ofelia.

Jo alltså jag VILL ju föda vaginalt själv egentligen.
För med snitt har man väl också ondare efteråt? 
Men rädslan finns ju där, så jag e redigt kluven också.. Lååångt kvar men jag har tänkt på detta i många år redan ..  

Jag kan bara prata för mig själv och vad jag tror. Men jag tror att det är svårt att känna annat än nervositet, längtan och spänning den dagen man åker in för att föda. Man blir så fokuserad på EN sak, att barnet ska ut, inget annat.
Det gör ont så in i h****te, men på ett positivt sett (svårt att beskriva för någon som inte upplevt det). För mig kändes 4h som 1h, allt gick så otroligt fort!

Se till att få prata med någon, jag är säker på att ni kan komma fram till vad som är rätt för DIG och DITT barn!
Lycka till!

Man får inte välja kejsarsnitt bara för att man vill. Kejsarsnitt får man av medicinska skäl, om det bedöms att det finns skäl för det.

Jag har fött fem barn vaginalt och ja, jag är överviktig (väldigt viktig skulle jag vilja säga ). Jag har haft fem komplikationsfria, snabba och "lätta" förlossningar. Jag har inte spruckit någon av gångerna.

Jag kan svara på en del. Försöker svara ärligt även om en del kanske låter skrämmande. I mitt landsting vill man träffa alla rejält överviktiga mammor (BMI>40 vid inskrivning hos barnmorskan) några veckor innan förlossning och göra upp en plan. Förstahandsalternativ är alltid vag förlossning. Visserligen kan man få värksvaghet men då blir ju lösningen till slut ett snitt ändå. Ibland lägger vi en tidig EDA på dessa mammor, både för att det är tekniskt svårare hos överviktiga och kan vara skönt att göra det innan mamma har jätteont och ibland för att en välfungerande EDA kan användas för snitt och då är den ju redan på plats (det är vanligare att en förlossning slutar med snitt hos överviktiga). Normalt sett lägger man spinal vid snitt (mycket mindre nål och man lägger en dos som ligger kvar i några timmar utan slang i ryggen). Eftersom det också är svårare på överviktiga kan det vara bra att ha EDA: n där som man också kan spruta bedövning i för ett snitt (högre doser än under förlossningen och tar c:a 20 min att slå till). Hur svårt det är att lägga EDA på överviktiga varierar jättemkt. En del är väldigt överviktiga men nästan inte alls över ryggkotorna och har kanske också fin rygg i övrigt- då är det oftast lika lätt som på en smal mamma. En del lägger mycket fett på ryggen och man kanske inte ens känner var ryggraden är, än mindre de enskilda kotorna, då är det förstås jättesvårt och risken att få komplikationer blir mkt högre. Ändå brukar det lösa sig till slut.
Ang risk vid snitt så är det mycket högre risk att söva överviktiga och ffa gravida. Det är ffa högre risk att man inte får luft i mamma och att hon kräks under nedsövningen. Därför vill man INTE söva i onödan. Din säkerhet går dock ALLTID före barnets och man får inte lov att utsätta dig för mer än rimlig risk ens om barnet mår dåligt. Alla narkosläkare  är dock vana att göra en bedömning av läget om det blir akut. Just därför vill man veta i förväg att du finns på förlossningen och brukar bli varskodd tidigt vid problem - kanske man vill vara två narkosläkare- eller ringa in mer erfaren kollega. Har man tid att vänta på en ryggbedövning? Man kanske tom MÅSTE stå på sig och vänta på den för att man bedömer risken som orimligt hög m sövning trots att bebisen behöver ut (jättesällan men mammas säkerhet går alltid först).  Det är också jätteolika hur mkt svårare det är att söva olika överviktiga, en del ser inte alls så svåra ut och då är man inte så orolig, det beror bla på hur du fördelar kroppsfettet och hur du i övrigt ser ut i käke och hals. Många litet överviktiga ser helt ok ut att söva och har bara måttligt ökad risk. Det är inte så ofta man möter dem som man verkligen blir oroad av och vi är ju också ganska vana att söva överviktiga för alla möjliga ingrepp. Det är bara det att vi är så säkerhetsmedvetna. Operationstekniskt är det också svårare om man är alltför rund så det kan ta längre tid med ett snitt och ja, det är högre risk för komplikationer under och efter snittet.  
Prata med din BM om allt det här, det är ju ett vanligt problem. Du har allt att vinna på om du försöker äta så rätt du bara kan under graviditeten och röra på dig men du skall inte banta. Kan du hålla nere  viktökningen på lagom nivå har du vunnit jättemycket tills förlossningen. Sen är det ju som det är, du KAN ju inte banta bort 30-40-50 kg eller vad det nu rör sig om nu när du är gravid, bara se till att det inte blir mkt mer. Jo, jag vet det är svårt, dras själv m några kg för mkt även om det inte är mer än 5-10 och försöker låta bli att ge efter för gravidsuget efter choklad. Det mest sannolika är faktiskt att du kommer att genomgå en ganska vanlig vaginal förlossning där det hela går BRA. Allt prat om risker är ju faktiskt till för att sjukvårdspersonal skall vara väl förberedda och ta extra väl hand om dig så att det INTE händer något.
Ett stort grattis och lycka till med bebisen önskas alla "extra viktiga" (såå bra uttryck) personer!