Vad kan man förvänta sig?

sluta fint påpeka och prata i klarspråk i stället är mitt råd :)

Jo, jag förstår, men det är inte helt lätt. Sambon är väl inte riktigt av samma åsikt. Han vill bara att hans dotter ska ha det bra helt enkelt. Är väl rädd att konfrontera henne kanske..

Det verkar vara en vanlig åkomma hos separerade föräldrar att inte våga konfrontera sina barn, att inte våga ställa krav och vara tydliga. Vad är det som är så svårt med det? Resultatet är ju att barnen blir som din sambos, och det är ju inte särskilt trevligt.

Jag förstår att du inte vill bli "tjatiga styvmorsan" när din sambo är helt ointresserad av att hon ska hjälpa till hemma. Men faktiskt, när det gäller vissa saker så har du medbestämmanderätt i ditt hem. Du kanske inte ska köra uppfostringsbiten med henne, hon är 19 och det är lite sent. Men du har all rätt att ställa krav på hur det ska fungerar i DITT hem. Det bästa är ju om du får med din sambo på tåget, att du förklarar för honom att du faktiskt inte trivs i ditt hem när det är som det är nu. Men annars föreslår jag att det vuxna barnet börjar ta vuxet ansvar hemma hos er, hjälper till med hushållsgöromål, tvätt etc. Jag skulle bli galen om en vuxen människa i hushållet, oavsett vem, började gnälla om att det var stökigt och inte tvättat när den inte gjorde ett skit själv! Du måste vara drivande i den här frågan, för din sambo verkar inte bry sig och för dig är det viktigt.

Tack för ert stöd.  Idag klagade vederbörande på att det inte blivit tvättat. Då föreslog jag att hon skulle lära sig tvätta nu när hon var ledig. " Varför då?""" svarade hon. Ja, det är bra att kunna när man är vuxen sa jag. Äh , det är ju bara att sortera menade hon....okej? Men inget händer för den delen...

Rent arbetsmässigt så känns det väl som att en vuxen och helt ledig person i ett hem borde kunna:

1. Sköta sin egen tvätt helt och hållet.
2. Stå för middagsmatlagningen åtminstone en kväll i veckan, samt disken en annan.
3. Dammsuga hela huset iaf 1 gång i veckan.

det där är eg grundkrav på en tonåring vilken som helst, alltså en som dessutom har skola att sköta. Går hon enbart hemma borde hon kunna göra avsevärt mer än så.

Om det hade skett i mitt hem och hon inte brydde sig om att stå för sin del i hemmet efter att jag eller sambon talat med henne om det:

Jag hade inte tvättat hennes kläder och lagat mat utan att tänka på vad hon tycker/inte tycker om.
Sambon hade fått laga speciell mat åt henne om hon inte ville äta och han hade fått tvätta hennes kläder om hon inte tvättade själv.
Han hade även fått plocka upp efter henne och fått städa hennes "del" av sysslorna om han inte klarade av att motivera henne till att själv göra det.
Hans oförmåga att uppfostra sitt barn hade inte jag tillåtit skapa merjobb åt mig.

Men så är jag den elaka styvmamman också eftersom jag blivit utnyttjad tills jag tröttnade även om jag fortfarande är alldeles för snäll.

 

Om hon är 19 år så borde det minsta kravet vara att hon tvättar sina kläder.. Tycker jag..

19 år herregud vi försöker lära våra barn att hjälpa till och då är dom mellan 6 -16 år. Den lilla tjejen klarar själv av att starta tvättmaskinen. jag hade sagt till henne att om n´hon ska bo kvar hemma så får hon f-n hjälpa till......

Rent krasst har föräldrarna ingen försörjningsskyldighet för ett barn som fyllt 18 år och som inte längre går i gymnasiet.

Givetvis är man som vuxen hygglig och kastar inte ut ungen utan vidare, men då får vederbörande dra sitt strå till stacken.  Antingen betalar man hyra för helpension eller så arbetar man för sitt uppehälle  istället,  typ diskar, städar, tvättar eller lagar mat och då inte bara åt sig själv.

Ni gör ju inte henne någon tjänst genom att ge henne fullservice. Hon måste ju lära sig stå på egna ben.

Dra med henne till Arbetsförmedlingen så hon skriver in sig och börjar leta efter jobb samt få aktivitetsstöd så hon kan betala för sig