44 - 46 år När plussade du efter ÄD eller har du inte plussat ännu? Skriv gärna en kommentar om det var FET eller något annat som du vill tillägga.

hej kan inte rösta då jag bara gjort ett ÄD och fick minus , skall göra nr 2 i slutet av september om rödluvan kan tänkas komma någon gång. Måste fråga om någon plussat trots att ni kommit i klimakteriet? Jag har inte bevislligen gjort det men jag har vallningar hela nätterna... blä

milou67 mitt fel, jag skulle ju ha det det alternativet med men jag missade det, jag gör alltid fel när jag gör dessa omröstningar tyvärr

ingen fara anna, jag tycker det är intressant tråd ändå :) lycka till med ruvningen , när har du TD? kram

vilka tester gjorde ni innan ÄD?

ni som fick  på första ÄD vad det någon skillnad i medicineringen eller något annat den gången ni plussade och fick erat barn?

undrar, eftersom jag är helt säker på att det inte är ägget det är fel på utan min kropp eller spermien på sambon. 

tack för svar 

Alltså, måste fråga. Hur tänker ni när ni är närmare 50 och vill ha barn? (inget påhopp, bara en stor undran)

Jag själv är 22 och har en son på 3 år, hans mormor är 44. Jag har helatiden velat ha barn ung och det har jag ju nu också, jag har alltid tyckt och tänkta att kroppen är gjord för att bära ett barn i ung ålder.
Jag kan förstå er frustration att ni försökt i många år, men samtidigt då? När är det dax att "ge upp" ? Om jag hade varit i den sitsen, vi säger att jag hade bestämt mig i 35 års åldern att skaffa barn, och inte lyckats innan jag fyllt 40, hade jag nog pratat med nån om surrogat mamma. Då är det mitt ägg och mannens, fast man får ju då inte uppleva magen och så. Jag vill verkligen inte försöka låta nedvärderande på något sett, utan mera försöka förstå mig på. Fast som en skrev, jag kommer kanske förstå när jag själv är 40, fast jag tvivlar på det.

Du kommer nog tyvärr inte förstå. Speciellt inte som du redan har barn.

Kanske du kan tipsa oss förvirrade äldre om vem denna "nån" är som man kan prata med om surrogatmamma?

Dessutom kommer inte mannen som i ett paket på posten bara för att man fyller 35.

Man kan även bestäma sig för att skaffa barn innan man är 35 och ändå vara barnlös efter 45. Själv har jag försökt få barn i över 15 år nu och har åtskilliga missfall bakom mig (fler än vad många skulle kunna klara av). Och så länge man blir gravid (även om man inte går hela vägen fram till en förlossning) så har man en förhoppning om att det någon jäkla gång ska fungera och det är jäkligt svårt att släppa det hoppet.

Men har man haft lyckan att få barnen man längtat efter och inte bara en massa missfall kan jag förstå att det kan vara svårt att förstå den längtan och den smärta som det innebär att hela tiden missa det man så högt önskar. och det gäller oavsett om man är 20 eller 50 år.
En önskan som faktiskt blir starkare och starkare för varje misslyckande. Och den önskan har knappast med åldern att göra.
Men nu är det ju en ganska naturlig sak att man tyvärr inte börjar längta och försöka skaffa barn redan när man själv är barn vilket man kanske skulle behövt om man visste att facit skulle bli som det blev.
Om man redan från början hade vetat att det skulle ta mer än 15 år att lyckas.

Men tillslut kommer man till en punkt då man inser att det troligen aldrig kommer att gå. Men för mig tog det som sagt över 15 år att nå den punkten. Och även om jag nått ditt så har man ändå en svag, svag  dröm  på att ett mirakel ska ske.

Att vara ofrivilligt barnlös eller mista ett barn är faktiskt en av de svåraste sorger som finns. Den som själv är mamma kan ju själv försöka sätta sig in hur det skulle vara om de miste sitt barn så kan de kanske förstå sorgen lite även för den som aldrig fått sitt älskade barn.. 

Villsågärna38: Jag ifrågarsätter inte era val!
Försökte bara förstå. Fast jag gjorde intrång i eran tråd. Sorry.